Den ståndaktige

Jag kommer aldrig att glömma det gamla ödehuset i skogens allra dunklaste vrå. Halva huset hade rasat och resten var omhuldad av mossa så grön att det kändes som att kliva in i en sagovärld.

Men någonting stod rakt upp som det gjort sedan tidens födelse av huset. Det påminnde om den ståndaktige tennsoldaten som stod fast även då elden sakta smälte ned den till grunden. När jag lade min hand mot de svala tegelstenarna kunde jag ana dess historia. Höra alla de människor som växt upp under dess beskydd. En skorsten är någonting mer än bara ett föremål. Den är förutsättningen för livet, i alla fall då vinterns vindar ruskar tåg i huset.

Nu står jag här, lutande mot vår egen skorsten som stolt reser sig mot höjden. För att vi ska kunna ro iland med sommarens projekt, det legendariska takhöjningen, så behöver jag lägga några timmer till att utöka ytterligare några varv på den.

Det är något speciellt med att få blicken upp några meter. Någonting händer inombords och ett lugn sprider sig i kroppen. Det kanske har att göra med att ögat fångar horisonten. Den får bli en del av oändligheten.

Med slägga och huggmejsel var det bara att gå på. Kronan överst på skorstenen bjöd på lite motstånd, men med envishet och styrka gick den att få bukt med.

Det är inte bara horisonten som erbjuder en fröjd för ögat.

När Kronan väl var borta blev jag glad över att vi tagit tag i detta i nuläget. Fler av varven var jag tvungen att plocka ner eftersom fogen smulades upp i beståndsdelar. En ommurning var verkligen av nödvändighet.

Tegelstenar är ett fantastiskt material. År efter år, i alla olika väderslag vi kan tänka oss, behåller de sin form och funktion. Du kan återanvända hundraåriga tegelstenar och de är som nya. Fantastiskt tycker jag. Men naturligtvis måste de bearbetas lite innan de kan användas igen. Allt gammal bruk måste bort och de får ske den hårda vägen.

Nu ligger de där i väntan på att återigen fogas in i sina rätta platser. Och cementblandaren är redo.

Full av arbetslust vaknade jag idag, med en iver att få komma igång. Om bara inte detta regn som forsar ned från en gråmulen himmel hade varit.

Så murartagen får vänta på en lite mer snäll dag.

Det bidde någonting

Oavsett hur primitivt man tänker i sitt huvud att livet ska få vara finns det en del av vardagens lyx man inte vill avstå från. En av våra funderingar kring detta att bo så permanent man kan här uppe på Rävbacken var just detta med toalett och dusch. Visserligen känns det inte som ett problem att gå på utedasset hela vintern, men ett visst mått av lyx vill vi ha. Sedan är ju vår plan att kunna använda cykeln så långt det bara går i transporten till och från jobbet. Dit är det bara nerförsbacke men hem, jisses, då kommer i allafall jag att få kämpa halva livet ur mig. Tänk då att få komma hem till en skön dusch.

Men kan detta verkligen bli något?

Många funderingar och rådslagningar blev det innan arbetet tog fart.

Gipsskiva för våtrum sattes in. Golv förstärktes och golvvärme las in.

Ett spännande moment när flytspackling skulle ordnas. Skulle det berömda fallet gå att få till. Finns inget värre än de pölar som bildas av ett fel avvägt golv.

B fick som uppdrag att klura ut det gigantiska pussel vi har framför oss när naturstenen ska läggas in. Mer om det i ett annat inlägg.

Tätskikt förs på (superviktigt) i duschen. Sen kommer det roligaste – vi ses när kakel och väggar ska kläs in.

/Matz

Rävbackens julkalender 19 december. Husets hjärta.

Tänk för ett år sedan stod jag sent på nätterna dagarna innan jul och skyndsamt murade upp fundamentet till vedspisen. För ett arbete som innebar både lärdom och nybörjartag, så är jag fantastiskt stolt idag över resultatet.

Från detta:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett jobb som aldrig kändes som om det kunde slutföras. Till idag när jag värmer mina kalla händer vid husets hjärta

Rävbackens Julkalender 17 december. Ingen liten skitsak!

Något av det viktigaste som finns vill jag denna dag den 17 december hylla. Många djupa tankar och funderingar har ekat mellan dessa väggar. Gustav Fröding lät dessa ord formas:

”Något är skönt
ock i en lus
ock i ett grönt blad
bakom ett hemlighus”

Ända in på 1970 talet var det vanligt i flera länder att man hade ett avträder eller rättare sagt ett utedass på gården. Denna bild är tagen i Brisbane i Australien.

För oss på Rävbacken var det fantastiskt skönt att det redan fanns ett utedass när vi började vara där på mer permanent basis. Törs nästan inte tänka på vad det skulle ha inneburit att vi inte hade detta lilla ruckel på vår tomt.

Visserligen är golvet murket och vinden viner genom hålen i väggarna. Taket har hål i sig och dörren går inte att öppna helt och hållet. Men utan dig skulle vi inte ha sovit så gott. Så till dig vill jag sänka den varmaste tanke.

20181215_1221557557686825587523574.jpg20181215_1222235611633178275218462.jpg

img_20181216_1014027163694788160290287.jpg

Genom ditt nedisade fönster kan jag dock ana den varma sköna stugan som rymmer min allra skönaste säng.

/Matz

Rävbackens Julkalender 16 december. Nu tändas…

Brasan är något jag gärna vill få fyr på så snabbt det går. Ibland är temperaturen närmare 0 inomhus när vi kommer upp och då tar det ju förstås tid att värma upp stugan.

Vi har lyxat till det med ett oljeelement, men dess kapacitet sträcker sig inte så långt att det blir varmare än 0 inne när det är mellan 15-20 minusgrader ute.

Vi har provat olika typer av tändklossar för att snabbt få eld, bland annat de klassiska fyrkantiga som jag tycker är värdelösa. Jag hissar röd flagg för de små plastpåsarna med paraffin, jag tycker det känns som om hela stugan fyllts av giftig gas de få gånger vi använt dem. De som fungerat bäst av de köpta vi har provat är ekologiska gjorda av vaxdoppade tallspån.

Men det bästa är ändå det en kan göra själv. Plocka tallkottar runt stugan och återanvända små stearinljusstumpar, ner i en gammal gryta och värm och sen har du de bästa braständarna!

Jag lutade grytan lite för att kottarna skulle dra åt sig så mycket som möjligt av stearinet och det som blir kvar i grytan får vänta till nästa års kottplockning.

Grytan köpte jag på loppis för 40kr.

/Bitte

Rävbackens julkalender 15 december.

Vi visste att det hade snöat. Ingen har kunnat undgå detta. Hela landskapet förändrades till någonting som man läser om i sagorna. Men trots detta blev förvåningen stor när vi till sist lyckades äntra oss ur bilen.

Efter en längre stund av skottning kunde vi äntligen klä om till säsongens stora premiär. Låt mig presentera en fång av undersköna bilder från denna vinterns första skidtur.

Vi ses kanske i det underbara landskapet

/Matz

Rävbackens julkalender 12 december. Att ha en gröda i väggen

När det blev dags att arbeta på insidan av det maskformiga bihanget, så funderade vi ordentligt på hur vi skulle isolera farstun. Att använda oss av ”vanlig” isolering slog vi omedelbart bort. Dels handlar det om ett miljöval men att använda sig av glas- eller mineral ull är som att inbjuda alla små gnagare till en fantastisk fest. Visst är det märkligt att de material som vi använder mest i isoleringar även gillas mest av råttor och möss 🤔

Så valet föll på det fantastiska linullen.

Ett helt fantastiskt material. Alltid förr när jag arbetade med isolering var jag tvungen att använda mig av ansiktsmask. Jag fick en helt otrolig klåda i halsen och hostade som om det inte fanns någon morgondag.

Här kunde jag hantera isoleringen hur som helst och det luktade friskt och gott. För den som är van vid att skära i mineralull blir det en överraskning. Här snittar man inte bekvämt utan snarare tuggar sig fram millimeter för millimeter. Men det är verkligen värt det.