Återanvändning – Rävbacken

Julkalender 2020 Lucka 12

Pumphus/tvättstugan del 4.

På tal om återbruk…

Äntligen skulle vi få ta våra kloka huvuden och slå ihop dem riktigt hårt. Sedan första dagen här på Rävbacken har vi haft ett litet uthus bredvid oss som vi slagit våra blickar mot. Inte för skönhetens skull utan snarare som ett inre begär vad vi skulle kunna använda oss utav.
Teglet som kunde räddas från taket hamnade på vårt eget tak och nu sökte sig våra hungriga blickar mot takstolarna som inte såg alltför hemska ut. Skulle vi kunna använda dem. Kanske på….

Så helt enkelt tänkte vi få omkull eländet så att vi kom åt dem. Första försöket gick sådär.

En starkare bil eller något tyngre redskap krävdes.

Skam den som ger sig. Motorsågen fick plockas fram och vips så kunde vi få loss fem stycken fina takåsar

Efter ett tag så satt dem där. Med enbart handkraft fick vi upp varje takås, lodade in och kunde fästa dem på plats. Nu började det likna ett riktigt hus

Det är detta som vi tycker är så roligt med vårt projekt. Att få någonting som inte ser ut så mycket för omvärlden, få det i funktion och framför allt, återanvända det.

Julkalender 2020 lucka 10

Pumphus/Tvättstuga del 3

Att bo i Jämtland innebär ibland att vi kommer att frysa. Detta är oundvikligt. Under vintern som gick fick vi problem med det ingående vattnet, som tyvärr en morgon hade frusit. Det var mer eller mindre ett helsike att både hitta och få loss den ispropp som hade skapats. Under flera dagar fick vi millimeter för millimeter sakta föra in en värmekabel in i vattenledningen.
Detta var verkligen någonting som vi ville undvika i framtiden så isoleringen ville vi inte spara in på.
För att få till den riktiga stugskänslan bytte vi fönster i kojan. Vi har flera gånger skrivit om vår tanke med återbruk, och detta fick vägleda oss denna gång också. Vi blev glada att det fanns möjlighet att använda fönster som grannen Linus hade bytt ut.

Med tanke på själva kojans utformning med ickeorganiskt material rätt igenom så blev valet av isolering ganska självklart. Det fick bli cellplast. Detta var inget lätt beslut eftersom vi vill vara så naturvänliga som möjligt, men det finns en praktisk och klok sida också.

Inte var den vacker under förvandlingen och många huvudskakningar syntes hos nära och kära.

Under processen med att isolera under golvet samt ta bort hjul och axel blev det även en hel del huvudskakningar hos oss själva.

Julkalender 2020 Lucka 9

Pumphuset/tvättstugan del 2

Det finns ögonblick då ens barndomslängtan efter superkrafter gör sig alltför hårt påträngande. Tänk om jag bara med min tanke kunde lyfta, hur tunga grejor som helst och ställa dem där jag vill. Som Stålmannen eller Hulken
Men nu är det inte så.
Vi får helt enkelt lita på våra egna händer men också de händer som finns i vår närhet. Jörgen, Ove och David bistod oss en dag i under sommaren då vi behövde flytta vårt sommarprojekt till sin rätta plats.

Projektet; Pumphus/Tvättstuga, blev som så mycket annat hos oss uppe på Rävbacken, ett projekt där vi ville använda så mycket återvunnet material som möjligt, så billigt som möjligt och lätt gjort. Eller lätt och lätt. Säg när någonting som fötts inuti vår hjärnor är lätta att utföra?
Samtidigt så är det väl tjusningen i det hela och som också ger ett läsvärde till dig, kära följare av denna blogg

Platsen dit vi ville flytta skogskojan låg alltför lång ifrån vägen så en lyftkran hade inte fungerat. Vi måste med handkraft och Oves sinnrika grej få in den på plats

Det var så att andan for upp i halsen när vi behövde baxa vagnen mellan hus och träd. Det där trädet som absolut inte fick kapas bort.. Så löd ordern.

Platsen där den skulle stå var ganska given från början eftersom brunnen och ledningarna in mot huset redan fanns på plats

Jag förstod inte själv hur vi skulle lyckas få den i rätt vinkel och på rätt plats. Det fanns även en hel del balkar på undersidan som vi behövde ta hänsyn till

Måste nog erkänna att det var en av oss som hela tiden förstod hur vi skulle göra, och efter en stund så gjordes det som hon ville. Då till slut hamnade den på rätt plats!

Så nu står den där. Fortsättning följer.

Nä, nu måste vi skärpa oss!

Tiden är som en strömmande älv. För varje sekund förändras vattnet så att du aldrig kan kliva ner i exakt samma plats som tidigare.
Så är det för oss på Rävbacken också.
Ibland låter man vardagens rutiner definiera allt det som sker runt omkring en, och i sitt innersta tror man att det inte händer någonting. Medan verkligheten är att allt förändras och idag är inte gårdagen.
Det har hänt så mycket i våra liv och i vårt hem sedan vi uppdaterade vår tillvaro på denna blogg, så att till slut så känns det som om vi inte riktigt kan skriva ned allting. Var börjar man? Vad skall tas med?
Men nu har jag bestämt mig att vi ska uppdatera var vi är idag samt ge en liten nyfiken blick in i ett projekt som vi startat.

Ett litet tips. Se på bilderna och fundera.

Vi återkommer.
Vi ses i morgon med mer uppdateringar.

Matz

Den ståndaktige

Jag kommer aldrig att glömma det gamla ödehuset i skogens allra dunklaste vrå. Halva huset hade rasat och resten var omhuldad av mossa så grön att det kändes som att kliva in i en sagovärld.

Men någonting stod rakt upp som det gjort sedan tidens födelse av huset. Det påminnde om den ståndaktige tennsoldaten som stod fast även då elden sakta smälte ned den till grunden. När jag lade min hand mot de svala tegelstenarna kunde jag ana dess historia. Höra alla de människor som växt upp under dess beskydd. En skorsten är någonting mer än bara ett föremål. Den är förutsättningen för livet, i alla fall då vinterns vindar ruskar tåg i huset.

Nu står jag här, lutande mot vår egen skorsten som stolt reser sig mot höjden. För att vi ska kunna ro iland med sommarens projekt, det legendariska takhöjningen, så behöver jag lägga några timmer till att utöka ytterligare några varv på den.

Det är något speciellt med att få blicken upp några meter. Någonting händer inombords och ett lugn sprider sig i kroppen. Det kanske har att göra med att ögat fångar horisonten. Den får bli en del av oändligheten.

Med slägga och huggmejsel var det bara att gå på. Kronan överst på skorstenen bjöd på lite motstånd, men med envishet och styrka gick den att få bukt med.

Det är inte bara horisonten som erbjuder en fröjd för ögat.

När Kronan väl var borta blev jag glad över att vi tagit tag i detta i nuläget. Fler av varven var jag tvungen att plocka ner eftersom fogen smulades upp i beståndsdelar. En ommurning var verkligen av nödvändighet.

Tegelstenar är ett fantastiskt material. År efter år, i alla olika väderslag vi kan tänka oss, behåller de sin form och funktion. Du kan återanvända hundraåriga tegelstenar och de är som nya. Fantastiskt tycker jag. Men naturligtvis måste de bearbetas lite innan de kan användas igen. Allt gammal bruk måste bort och de får ske den hårda vägen.

Nu ligger de där i väntan på att återigen fogas in i sina rätta platser. Och cementblandaren är redo.

Full av arbetslust vaknade jag idag, med en iver att få komma igång. Om bara inte detta regn som forsar ned från en gråmulen himmel hade varit.

Så murartagen får vänta på en lite mer snäll dag.

Avd Fort och fel, igen.

Det går ju många steg framåt i byggandet men ibland får vi ta nåt steg bakåt också. På vägen så lär vi oss massor och tålamod är visst en dygd sägs det.

Mitt stora plan för helgen var att bygga ett brosteg. Vår gemensamma plan var att under fredagen gräva upp halva tomten igen, gräva ner avloppsrör, fixa luftröret till ”kylskåpet” och en massa annat gräv. Men om det får sambon skriva sen, jag håller mig till min plan, brosteget.

En annan tidig plan vi hade var att återanvända allt som fanns i vår närhet eller det vi kunde hitta som kunde återanvändas och som var billigt eller gratis. När det gäller just brosteget så funkade den planen bättre än förväntat. På tomten fanns en ganska ful och för oss helt onödig sandlåda. Även om sambon är morfar och vi har många vänner med små barn så finns det tillräckligt med spännande saker att leka med hos oss ändå.

Kanterna på sandlådan var gjorda av impregnerat trallvirke som jag tog isär för att sen skotta ihop sanden till en liten hög. Sand är tungt!

Sen byggde jag en låda med samma djup som den lilla bron Matz gjort på den nya farstun. Vi ville inte ha den djupare eftersom farstun i sig sticker ut så pass från stugan. Den är överhuvudtaget inte i proportion till vår lilla stuga, men vår tanke är att höja den så småningom och då kommer det se mycket bättre ut.

På tomten fanns också ett helt gäng gatsten som vi inte haft någon riktig tanke på vad vi ska göra med. Vid ett besök hos en bekant så såg jag den optimala bron med just gatstenar så det var därifrån idén kom.

Först gjorde jag en grund av slagget som blev efter brunnsborrningen för någon veckan sedan. Slagget var nästan som asfalt så det var perfekt som underlag. Sedan tog det en bra stund att få lådan i lod men men mycket skrapande så gick det.

Jag la i en markduk i lådan för att sanden inte ska tränga igenom och för att inte blanda de olika skikten. Sen började jag placera ut stenarna i lådan men ca en fingerbredd mellan, för att kunna pressa ner sanden mellan dem.

Allt blev precis som förväntat och solen sken. Jag gillar den här typen av jobb där jag får räkna ut hur jag ska göra, mäta och beräkna själv, bestämma hur det ska se ut (nåja, Matz får vara med och tycka lite också) en sen utföra. Snabbt och effektivt ska det vara också.

Det är här vi kommer till avd. fort och fel.

Efter varsitt nattliga utepink så insåg vi bägge att brosteget behövde vara djupare. Så det var bara att riva ramen, förlänga sidorna och sen lägga en rad stenar till. Det tog några extra timmar men med tanke på hur det skulle ha irriterat i många år framåt så var det så klart värt det.

Dagens andra avd fort och fel är ett litet tips! Om du någon kommer på tanken att använda silvertejp istället för målartejp, t.ex för att den är slut och du så gärna vill måla klart, tänk om och gör det inte. Använd aldrig silvertejp på glas! Om du ändå skulle komma på tanken så är balsamterpentin det bästa att ta bort resterna med. Sen behöver du ha rejält med tålamod också.

Det kommer säkert flera tips efter vägen, jag gissar att vi kommer göra misstag igen. Men det mesta går bra!

/Bitte