Äntligen!

Så var det läge att ge taket sin slutgiltiga färg. Visserligen är det inga radikala förändringar som sker, men när jag tittar på det så känns det som en himmelsk skillnad mellan grunfärgen och snickarfärgen som är halvblank

Nu är det linoljefärg som gäller för oss och Inga plastfärger får komma över tröskeln.

För att inte det hela ska få ett spökvitt utseende så har vi valt att måla med bruten vit, det vill säga vit färg med ett inslag av 2 % grön umbra. Det ger en mild, varm vit kulör.

Först blandas färgpulver med lite linolja och det är viktigt att se till att varje litet färgkorn blöts upp och det bildas en jämn smet. Sedan blandade jag i lite färg innan allt åkte ner i färgburken

Jag är en lycklig ägare till en färgspruta så glad i hågen ville jag pröva att få ut linoljefärgen på detta sätt. Allt gick bra. Färgens viskositet är visserligen ganska tjock eftersom det är en oljefärg. Men till min överraskning blev strålen tät och fin.

Kanske alltför tät.

När allt var gjort såg jag att färgen lagt sigt väldigt tjockt. Poängen med linoljefärgen är att få träets struktur synligt. Blänket saknade jag också.

Se på bilden och jämför vänster sida där jag efterstrukit med pensel mot brädan i mitten. Stor skillnad tycker jag.

Så nöjd efter dagens slit lutar jag mig tillbaka i den varma sköna kvällssolen och njuter.

Odla pärer likt de gamla päronen

Jag vet inte riktigt hur det hela började. Det kunde ha varit en förflygen tanke som sakta virvlade ned och lade sig som ett höstlöv över hjärnbarken. Eller så var det, som de flesta bra idéer, framkallade av goda samtal runt fikabordet. Någonstans inom mig tror jag ändå att det var Hon som kommer det flesta välgrundade tankar som även kläckte denna.

Potatis

Potatis är bra mat, och det vill vi ju gärna ha.

Bästa Bonden var med på noterna. Speciellt eftersom vi lovade att sköta om hela landet och att han skulle få del av mödans frukter.

Så kom den dagen då jag hörde brummet från den lilla blåa traktorn som kom farande över fältet. Nu skulle det plogas

Naturligtvis, eftersom ingenting vi gör sker på det enklaste viset, så skulle landet ligga i det trångaste området på hela Rävbacken. Mellan en stor sten och en vacker gran där fick han kämpa för att få upp några strängar i alla fall.

Efter att ha fräst det också, så försökte vi hacka och kratta för glatta livet för att förbereda marken. Nu vet vi att anlägga ett potatisland där det har varit gräsmatta är inte lätt. Gräset slår gärna rot igen och mängder av trevliga och fina frön ligger bara och väntar på att få komma igång. Men vi har en plan.

Först är det ändå dags att få ned potatisen. Med en önskelista för jag in till stan. Men överallt där jag letade var sättpotatisen slutsåld. Till slut hittade jag på Växtvaruhuset. Det blev två sorter. Asterix som är en rödskalig, långoval potatis från Holland. Den ger bra avkastning och goda kokegenskaper. En god, fast potatis, bra till det mesta Dessutom blev det Inova som är medeltidig och bildar snabbt ett hållbart skal med bra skinfinish. Därför är det en populär sort både för höstskörd och långlagring. 18 kg allt som allt.

Passade även på att göra iordning tre pallkragar för lite annan odling. Mer om detta kommer.

Åter till pären.

Till slut så var de nere i fina rader. Jag böjer på min knakande rygg och sänder en tanke till mina förfäders dagliga slit. Snacka om vardags motion. Dagens yogapass fick bli ute på gräsmattan fullt påklädd med arbetskläderna. Har aldrig varit så skönt att göra en uttanasana, en stående framåtböjning.

Efter att ha burit och konkat med flera liter vatten ifrån vår fantastiska bäck som rinner över våra marker så var det dags för att täcka hela härligheten. Eftersom detta är ett nytt land vill jag prova på att täckodla, detta är planen, för att se om det minskar behovet av att rensa och hålla efter allt ogräs. Du kan läsa en intressant artikel om detta på odla.nu.

Så nu kan jag titta ut över ett gott arbete och ser fram emot vad som ska komma ut ur det hela