Rävbackens julkalender. 24 december. Nu är det Jul igen.

Tiden mellan jularna försvann i en blinkning. Många saker har hänt och mycket erfarenhet har fyllt våra huvuden. Hoppas att ni har haft nöje av vår resa. Vi vill innerligt önska er alla, med Carl David af Wirséns ord, en fantastisk Jul.

De rika barnen gå i dans och öfverflöd Men många små det finns, som längta efter bröd.

Så gifve den, som kan! O öppna, öppna blott

Din mun till vänlig tröst, din hand att göra godt!

Och hvad åt andras barn du glädtigt ger, det få

Till godo visst en gång just dina egna små.

I denna ljufva tid hvar skärf välsignad är

Och af gudomlig nåd förborgad ränta bär.

I denna ljufva tid ur drifvor och ur snö

Du rosor mana kan, som aldrig skola dö

Rävbackens julkalender 23 december. Dagen då allt faller på plats

Om nyårsdagen är minnenas kavalkad så får dagen före dopparedagen bli fullbordandets dag. Alla dessa detaljer som nu görs i ett fullt sjå.

Visst blev det en vedkälke, tack vare tips från er fantastiska människor som både orkat följa oss men även gett små glimtar av er själva genom de roliga kommentarer som ni skrivit.

Och tror ni inte att vi lyckats få huset fyllt av både julfröjd och glädje.

För den uppmärksamme kan jag tala om att även om julkulorna visserligen är av plast så är det riktigt gammalt lingarn vi använt som tråd.

Var det någon som talade om återvinning.

Sedan undrar jag: hur gick det med knäcken Bitte?

Ha! Det gick fint det!

Rävbackens Julkalender 22 December. Julhets och julstress.

Jag erkänner utan omsvep, jag tänker samma sak varje år. Jag vet att jag inte är ensam. Även om jularna med sambo är betydligt trevligare än utan så undrar jag ofta om det är värt det, allt det här en gör och tänker innan.

Och då gör jag ändå inte särskilt mycket. Städa hemma i lägenheten gör vi troligen på juldagens morgon, precis som i fjol. Pyntar också, faktiskt. Städa i stugan ska vi göra idag eftersom vi ska bjuda på julfrukost på julafton, precis som i fjol.

Det var väldigt mysigt att få göra det, i fjol, så det är ju därför det upprepas, i år.

Men ändå, denna stress. Förväntningar på både det ena och det andra. Jag har lyckats baka två kaksorter som bägge blev mindre lyckade. Jag har bakat succékransen från i fjol och hoppas på att den smakar som då också. Matz har gjort köttbullar. Sen är det stopp. Det bidde inget mer. Ingen knäck, ingen (tackolov) skinka.

Jul. Som jag har hatat denna helg. Helgen som rymmer så mycket måsten, besvikelser, grusade förväntningar men också värme, glädje och förhoppningsvis en massa kärlek.

Oavsett vad vi gör eller inte så blir det jul och den blir som den blir. Jag tänker göra den så trevlig jag kan och tänka att hade jag kokt knäck så hade det säkert farit en plomb eller nåt.

Rävbackens julkalender. 21 december.

Nu börjar dagarna hastigt räkna ned tills vi når slutet på vår kalenderresa. Fantastiskt har det varit att få blicka tillbaka i tiden och inse allt det vi har varit med om. Alla lärdomar som vi fått utöka vårt bagage med. Men en sak är säkert.

Huset i denna historia är inte det viktigaste. Inte heller platsen som gång på gång fyller oss med glädje och aha-upplevelser. Allt detta kan förändras eller ligga någon annanstans. Det allra viktigaste är med vem man tillbringar all denna tid och jobb med. Någon som står ut med alla skämt och misstag. Någon som orkar när en själv vacklar och alltid kommer igen efter en dipp. Min kompanjon och livskamrat, utan dig hade detta hus likväl kunnat legat på Mallorca dess glans och lockelse hade inte varit någonting.

Rävbackens julkalender 20 december. En idé som kanske aldrig behövs.

Men om utifall att. En vet ju aldrig. Det där med livrem och hängslen och eventuellt en liten hockeyutrustning också, så är vi trygga och lugna.

Vi köpte två dörrar på Blocket, två gamla fina spegeldörrar utan att ens veta var vi skulle sätta dem. Det här hör till avdelningen Fort och fel, men det är ju något som kanske ibland blir ganska bra ändå. Bägge dörrarna var smala, 60 cm och den ena bara 160 cm hög och den andra 2 meter. Så den första fick bli skafferidörr  och den andra dörr till det blivande badrummet. Men jag började fundera över hur det skulle fungera om vi behövde komma in i badrummet med något som var bredare än 60cm. En tvättmaskin? En rullstol? (om cykelolyckan skulle vara framme) En rullator? Vår egna eller någon annans.

En natt kom jag på lösningen, som Matz fick bygga samtidigt som han gjorde stommen till dörren. 20181215_1034301936509682343635114.jpg

Ovanför dörren kommer det bli ett fönster för ljusinsläpp från två håll.

Vi gjorde alltså en nästan osynlig dörr på ena sidan, som är öppningsbar vid behov.

Finliret runt dörren har jag stått för, vilket jag är rätt stolt över. Det kanske inte är så svårt att gera hörn i 45 graders vinkel men allt en inte gjort tidigare som en lyckas ganska bra med är så kul!

Insidan av extradörren kommer bli hyllor i badrummet. Det vi inte gjort än är en list som döljer gångjärnen, men den kommer dit under vintern.

/Bitte

Rävbackens julkalender 19 december. Husets hjärta.

Tänk för ett år sedan stod jag sent på nätterna dagarna innan jul och skyndsamt murade upp fundamentet till vedspisen. För ett arbete som innebar både lärdom och nybörjartag, så är jag fantastiskt stolt idag över resultatet.

Från detta:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett jobb som aldrig kändes som om det kunde slutföras. Till idag när jag värmer mina kalla händer vid husets hjärta

Rävbackens julkalender 18 december.Det mest fascinerande.

Inget kan få mig att så fullständigt stanna upp och bara förundras. Det samma gäller för Matz, vet jag. Alla fina djur. Runt stugan ser vi både den grymma naturen i form av allt från tragiskt död till naturlig jakt. Ugglan som tar den lilla musen, räven som jagar småvilt. Småfåglarna som ropar på oss när maten börjar ta slut. Hundar på besök och hundar som behöver sällskap. Hästarna i somras som fullkomligt smälte mitt hjärta! Fåren som bräkte uppfordrande, lite tråkiga, men gav ändå liv och rörelse på ängen. Sorg över en liten kisse som dog utanför stugan men som vi gärna hade tagit hand om om vi hunnit få den att leva. Alla älgarna som nyfiket tittar på oss på vägen upp till stugan. Vilket enormt värde det är att ha allt detta så nära!