Visst gör det ont när knoppar brister

Naturen har alltid varit viktigt för oss båda. Det är nog en av anledningarna till att vi gör det vi gör just nu och förbereder oss på att flytta ut. Så många hämtar bilder och inspiration från allt det fantastiska som omger oss. Våra ögon är känsliga för grönt.
Till och med Luther tog med naturen i sina tankar. Det finns ett citat som tillskrivs Martin Luther: ”även om jorden skulle gå under i morgon skulle jag plantera mitt äppelträd idag…”

Jag tror att det handlar om någonting fundamentalt i människan. Vår längtan efter enkelhet och jordnärhet är stor och stark. Tänk alla som drömmer om den fantastiska trädgården med mängder av fjärilar och blommor. Men också framför allt bin. På tal om det. Just nu har jag signat upp mig på en bikurs. Tänkte att marken runtomkring oss väl har plats för ytterligare ca 70 000 innevånare.

Ända sedan barnsben har jag varit rädd för getingar och annat som jag trott vara getingar. Men med kunskap växer modet att möta, och det är som i livet. Vår rädsla för andra gör att vi stänger in oss istället för att öppna upp och omfamna det spännande som ligger framför.

Nu har jag faktiskt testat mig och fått veta att jag är allergisk mot getingar men inte mot bin. Så jag tänkte varför inte? Omgivningen kommer att tacka oss med fantastiska pollinerare som kommer att jobba oavbrutet och en liten honungsburk från Rävbacken låter ju inte helt fel.

Helgen har annars flutit på i det grönas tecken. Planteringar, både högt och lågt så toalettprojektet fick vila lite till nästa helg.

B hittade en korg från sin pappas lanthandel som kom till användning för ett jordgubbstorn. Ser så fram emot att få plocka så att det vattnas i munnen.

cof

Vi försöker också gör lite fint runtomkring. Det är inte riktigt läge än får alla de stora trädgårdsplaner som finns men en liten blomma här och där som får glädjen att spritta i kroppen är inte helt fel

cof

Jag jobbar med konfirmander och på en av konfirmationerna som jag var med på nu under våren hade vi gjort fröpinnar att dela ut till alla som kom. Glasspinnar som vi limmade fast frön på. Det blev några över som jag valde att stoppa ner på lämpliga platser.

rhdr

Några fler pallkragar är också på gång.

cof

Förra året försökte vi att plantera potatis på ett speciellt sätt. Det gick så bra att vi ville göra om det i år. Men nu har vi utökat landet ”lite” mer för att täcka vinterbehovet av potatis

B är ju en stjärna att hantera gamla rundbalar så det fick bli hennes uppgift i år också

Själv tog jag helt ansvaret för min lilla sparrisodling. Vi ville ha sparris. Vi älskar sparris. Så vem som fick den fantastiska iden att plantera sparrisfrön vet jag inte riktigt men det lät ju helt fantastiskt. Det var det att se dessa små, gängliga gröna, sa jag små, sakta sträva upp mot himmelen. Tills vi började läsa på hur vi skulle plantera ut dem. Det var en detalj som vi inte riktigt hade reagerat på . Det tar upp mellan fem till sex år när man fröodlar sparris innan det går att skörda de små gröna delikatesserna. Alltså, sex år.

Så jag tog ett hörn av köksträdgården och planterade dem själv.

Återkommer om sex år hur de smakar.

Rävbackens julkalender 19 december. Husets hjärta.

Tänk för ett år sedan stod jag sent på nätterna dagarna innan jul och skyndsamt murade upp fundamentet till vedspisen. För ett arbete som innebar både lärdom och nybörjartag, så är jag fantastiskt stolt idag över resultatet.

Från detta:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett jobb som aldrig kändes som om det kunde slutföras. Till idag när jag värmer mina kalla händer vid husets hjärta

Rävbackens Julkalender 16 december. Nu tändas…

Brasan är något jag gärna vill få fyr på så snabbt det går. Ibland är temperaturen närmare 0 inomhus när vi kommer upp och då tar det ju förstås tid att värma upp stugan.

Vi har lyxat till det med ett oljeelement, men dess kapacitet sträcker sig inte så långt att det blir varmare än 0 inne när det är mellan 15-20 minusgrader ute.

Vi har provat olika typer av tändklossar för att snabbt få eld, bland annat de klassiska fyrkantiga som jag tycker är värdelösa. Jag hissar röd flagg för de små plastpåsarna med paraffin, jag tycker det känns som om hela stugan fyllts av giftig gas de få gånger vi använt dem. De som fungerat bäst av de köpta vi har provat är ekologiska gjorda av vaxdoppade tallspån.

Men det bästa är ändå det en kan göra själv. Plocka tallkottar runt stugan och återanvända små stearinljusstumpar, ner i en gammal gryta och värm och sen har du de bästa braständarna!

Jag lutade grytan lite för att kottarna skulle dra åt sig så mycket som möjligt av stearinet och det som blir kvar i grytan får vänta till nästa års kottplockning.

Grytan köpte jag på loppis för 40kr.

/Bitte

Rävbackens julkalender 15 december.

Vi visste att det hade snöat. Ingen har kunnat undgå detta. Hela landskapet förändrades till någonting som man läser om i sagorna. Men trots detta blev förvåningen stor när vi till sist lyckades äntra oss ur bilen.

Efter en längre stund av skottning kunde vi äntligen klä om till säsongens stora premiär. Låt mig presentera en fång av undersköna bilder från denna vinterns första skidtur.

Vi ses kanske i det underbara landskapet

/Matz

Mörker och vatten, elände

Tja, nu blev det så.

O morgon, jag ropar mot solen,
hav tack för det hopp som du gett
om en högre och fullare dagning
än den mina ögon har sett!
Vem kan älska den stinkande jorden
när rymden av stjärnor är full,
eller fröjdas åt träsklandens vägar
när himlen har gator av gull!

Dan Andersson satte verkligen fingret på den ömma punkten som uppstod i mitt inre då jag stod och glodde genom fönstret ned mot det lutande tornet i Rävbacken.
Ibland går det fort och oftast när det gäller i dessa sammanhang så blir det lite fel.

Vinden ven så bra och mysigt i början när vi fått ned vårt jordrör i den mörka mullen. Kylan kändes fysiskt när jag satte handen framför röret i skafferiet. Men redan från början smög en liten gnagande oro fram i de inre regionerna. Som en liten mus satt den kvar och gjorde sig påmind varje gång jag betraktade rörets uppstigande från jorden.
”Visst lutar det lite oroväckande??”

Varje dag gick jag och tittade på termometern. När skall det magiska ske? När får jag se hur temperaturen sakta vandrar nedåt mot härligare kyla.
Till slut yppade hon orden, hon som vanligtvis oftast har rätt, och som jag borde lyssna på varje stund.
”Tror du att det har kommit vatten in i röret”
Vi tänkte naturligtvis på hur mycket grundvatten som flödade fram när vi grävde. Kan det vara så…

Så jag tog en tygtrasa och band fast den i ett snöre och sänkte ned den i röret. Inte kan det väl tänka sig att det kunde vara så…
Upp kom den blöt som om jag hade satt den under en kran.
Ergo. Röret var fyllt med vatten så att ingen luft kunde komma fram och göra nytta.

Ett troligt scenario är att när vi fyllde igen hållet för röret gled ändan ut lite. Därav att röret lutade så mycket och gav möjlighet för allt vatten som kom fram att sakta sippra in och till slut stoppa till allting.

Nåja, spaden åkte fram och jag började att för hand gräva så djupt jag kunde. Cirka 80 centimeter senare fick jag lägga av eftersom gropen sakta fylldes upp av vatten.

Vilken tur att vi har planerat för ytterligare en helg med grävare. Det får bli en repris på Rävbacken.
Stay tuned.

En när helg när det skulle hända extra allt.

Grävaren var hyrd sedan länge och bästa bror som är grävmaskinist hade bokat biljett upp från Stockholm. Fredagen började fint, jag hämtade på flyget och allt var frid och fröjd.

Grävaren kom ganska sent, strax efter lunchtid, och då satte vi igång. Jag började med käk, för det måste en ju ha och bror och Matz började planera för vad som skulle ske först. Sen grävdes det. Och grävdes mer. Fylldes igen. Och grävdes. Allt med en presicion som är svår att fatta.

Det är verkligen häftigt att titta på när ett proffs jobbar, och stolt blir jag ju som syster också. Även om vi är i medelmedelålder numera. Det är ju ändå lillebror.

 

Så nu har vi grävt för avlopp, för luftröret till ”kylskåpet” och förplanerat för tvättstugan/förrådet/gästrummet. Vi har grävt en liten damm som uppsamling för det vatten vi kommer rena själva, och till och med skrapat mittsträngen på vägen så att det inte tar i när de låga fina bilarna ska köra hit. Gjort en liten parkering över bäcken. Några stubbar slängdes med på skräphögen också.

Förutom det hade jag tänkt att få visa brorsan fina Andersön, hinna cykla lite där och förstås bada. Det fick tänkas bort, vi käkade middag kl 22 både fredag och lördag och jobbade ändå från kl 8 på morgonen.

Visst ja, vi grävde upp bonden Jörgens dike också, på söndagen. Till och med jag körde lite grävare då, men det kommer ta några timmar till innan det är något jag behärskar någorlunda. Det var enklare för Matz förstås, van att hantera olika stora fordon som han är. Men det var kul!

Summan av helgen blev det här: Otroligt kul att ha brorsan på besök, och flera dagar också. Bonus att han är grym på grävmaskiner.

Stugan är lite mindre stuga nu. Det är ändå en liten liten sorg att det börjar hända så mycket. Det är en stor charm med att ha det så spartanskt som vi haft även om vi inser att det inte är möjligt om vi ska bo permanent.

Nåja, nu är den stora bollen i rullning och vi kan bara åka med. Tacksamma för all fin hjälp vi får, det är många som blir bjudna på den finfina inflyttningsfesten!

När tror ni den blir? Om ett år? Två? Fem? Gissa rätt på månaden och du vinner ett våffelkalas!

Odla pärer likt de gamla päronen

Jag vet inte riktigt hur det hela började. Det kunde ha varit en förflygen tanke som sakta virvlade ned och lade sig som ett höstlöv över hjärnbarken. Eller så var det, som de flesta bra idéer, framkallade av goda samtal runt fikabordet. Någonstans inom mig tror jag ändå att det var Hon som kommer det flesta välgrundade tankar som även kläckte denna.

Potatis

Potatis är bra mat, och det vill vi ju gärna ha.

Bästa Bonden var med på noterna. Speciellt eftersom vi lovade att sköta om hela landet och att han skulle få del av mödans frukter.

Så kom den dagen då jag hörde brummet från den lilla blåa traktorn som kom farande över fältet. Nu skulle det plogas

Naturligtvis, eftersom ingenting vi gör sker på det enklaste viset, så skulle landet ligga i det trångaste området på hela Rävbacken. Mellan en stor sten och en vacker gran där fick han kämpa för att få upp några strängar i alla fall.

Efter att ha fräst det också, så försökte vi hacka och kratta för glatta livet för att förbereda marken. Nu vet vi att anlägga ett potatisland där det har varit gräsmatta är inte lätt. Gräset slår gärna rot igen och mängder av trevliga och fina frön ligger bara och väntar på att få komma igång. Men vi har en plan.

Först är det ändå dags att få ned potatisen. Med en önskelista för jag in till stan. Men överallt där jag letade var sättpotatisen slutsåld. Till slut hittade jag på Växtvaruhuset. Det blev två sorter. Asterix som är en rödskalig, långoval potatis från Holland. Den ger bra avkastning och goda kokegenskaper. En god, fast potatis, bra till det mesta Dessutom blev det Inova som är medeltidig och bildar snabbt ett hållbart skal med bra skinfinish. Därför är det en populär sort både för höstskörd och långlagring. 18 kg allt som allt.

Passade även på att göra iordning tre pallkragar för lite annan odling. Mer om detta kommer.

Åter till pären.

Till slut så var de nere i fina rader. Jag böjer på min knakande rygg och sänder en tanke till mina förfäders dagliga slit. Snacka om vardags motion. Dagens yogapass fick bli ute på gräsmattan fullt påklädd med arbetskläderna. Har aldrig varit så skönt att göra en uttanasana, en stående framåtböjning.

Efter att ha burit och konkat med flera liter vatten ifrån vår fantastiska bäck som rinner över våra marker så var det dags för att täcka hela härligheten. Eftersom detta är ett nytt land vill jag prova på att täckodla, detta är planen, för att se om det minskar behovet av att rensa och hålla efter allt ogräs. Du kan läsa en intressant artikel om detta på odla.nu.

Så nu kan jag titta ut över ett gott arbete och ser fram emot vad som ska komma ut ur det hela