Det bidde bara en tumvante?

Ingen som har tillbringat sommaren i Jämtland kan på allvar tycka att det var en sommar överhuvudtaget. Juli kom knappt över 2-siffriga värmegrader på termometern, från att ha varit tropiska temperaturer runt midsommar.

Så här såg mina tomatplantor ut, i september.
Jag gav upp i början av augusti.

Hos oss växte inget, vilket väl säkert beror en hel del på mina nybörjarskills när det gäller odling, men får man ingen hjälp av värme och sol så får man helt enkelt ge upp här på backen.

Vad göra? Vi har länge tänkt att ett växthus är en nödvändighet här, men vi insåg att vi måste bygga det i sommar. Sagt och gjort, nummer ett var att samla material. Vi tycker båda att växthus som står på tegelstensgrund är så vackert, så jag slängde ut en fråga i Facebookgrupp tidigt i våras om nån hade att sälja. Jag fick napp direkt men stenarna låg infrusna i en hög så vi fick vänta till tjälen hade gått ur innan vi kunde hämta.

När vi väl fått hem dem så satte vi igång med att mäta ut grunden och planera för grävning. Vi behövde få marken mer plan och få bort en del rötter och stenar. Den jordmassa som blev över kunde vi sen använda för att fylla ut på vår så kallade gräsmatta och plana ut den lite. Gårdens självlärde murarmästare Matz satte sen igång att tillverka en ram för gjutning, för att sen så småningom mura upp grunden.

Kommer ni ihåg den gamla förrådsbyggnaden som vi tagit tegelpannor ifrån och som nästan rasat bredvid vårt hus?

Det var förvånande att se hur fin kvalité det fortfarande var på virket i den nästan rasade byggnaden. Gammalt virke är otroligt, men sina årsringar och så kraftigt om man jämför med nytt. Vi har kunnat använda i princip allt från den, det lilla som ligger kvar blir en snabb och enkel vända till återvinningen.

Medan Matz gjöt grunden till växthuset så byggde jag mig en ute-diskbänk mellan svängarna till cementblandaren. Diskbänksplåten är den gamla som satt i stugans så kallade kök när vi köpte den, givetvis sparad för framtida behov. Som blev nu i sommar alltså. Allt material är sånt som vi sparat i braatthahögar och till och med skruv hade jag från min fars gamla gömmor. Det kommer bli ett kanonställe för oss att plantera, blanda färg, tvätta mattor i den gamla tvättmaskinen, mm, utan att bry sig om spill och slask. Det är ganska trångt inne i vår lilla tvättstuga/verkstad/pumphus så det är praktiskt på många sätt.

I skrivande stund är växthuset på plats med både väggar och tak, men det återstår att täta mellan fönster. Sen ska vi sätta i små fönster och bygga igen upptill på den östra sidan. Några rutor spräcktes när vi satte upp fönstren så de behöver bytas nästa år. Då ska jag leka glasmästare och skära själv. Blir väl som med surdegsbaket gissar jag, en hel hop med svordomar…

Sen blir det lite småfix förstås, hyllor invändigt plus att jag har en idé om att gjuta blomsterlådor framtill och en liten vattenho vid östra hörnet som regnvattensamlare som får ha en liten vattenväg fram till vår minidamm mitt på ”gräsmattan”. Den iden är inte förankrad än men just nu är jag ju ensam hemma på gården så då bestämmer väl jag, eller hur?

Men, vi kan inte riktigt bestämma oss för hur vi gör med färgen på växthuset. Vi är bägge väldigt förtjusta i bräderna som de är, med alla vackra nyanser. Tanken från början var väl att måla det helt och hållet, rött eller vitt eller kanske grönt, med vita knutar och vitt runt fönstren. Vad tror du? Lämna gärna en lite kommentar och hjälp oss bestämma.

2021 till handlingarna.

Tidigare år har vi haft en julkalender som har sammanfattat året, eftersom vi haft för lite tid och energi för att skriva. I år fanns det inte tillräckligt för den ens. Märkligt hur man kan låta ett år gå utan att åtminstone ge det lite tid för reflektion under tiden det pågår. Men vi gör ett litet försök nu.

Förra årets januari började med lika krispig natur som i år. Klarblå himmel och julkortfrostiga träd och en hel del snö.Vi har till och med skottat av vårt nyaste tak och det strax efter årsskiftet. Det verkar vara en liten grej vi har, ett tak per år. 2020 gjorde vi ju ett nytt tak på pumphuset, med det vackra enkupiga teglet.

I år har vi byggt ett matrum på ödmjuka 40m2. Det hela startade med att vi tog rätt på ett gammalt bakbord, 110cm x 250cm, och som vi såg framför oss skulle bli ett fantastiskt matbord. Men var? Även om vi numera också har övervåning på stugan, som vi byggde 2018 mest på grund av att stugan behövde ett nytt tak, så fanns inte golvytan för att så stort bord. Drömmen var också att kunna sitta och titta ut över nejden (läs; hygge med vindfällor och ris och med lite älgar och rådjur).

Så vi byggde oss ett matrum. Hur vi haft tid och ork för det är ett litet mysterium för oss. Matz pluggar samtidigt som han jobbar vilket innebar praktik i somras och väldigt lite ledig tid. Men nu är matrummet klart förutom på några detaljer inomhus och en trappa ut mot trädgård/skog. Men vi får berätta mer om själva bygget en annan gång. Det är i alla fall byggt på markskruv, något som vi upplever som otroligt smidigt, snabbt och stabilt. Dessutom billigare och miljövänligare än att gjuta i betong.

2021 blev ett ganska ensamt år och det har nog gällt de flesta. Pandemin lever ju vidare och vanan att inte umgås verkar ha drabbat oss alla. Men lyckligtvis var det några som reste runt i Sverige i somras som kom förbi och de besöken var väldigt välkomna, särskilt för mig som varit mycket ensam hemma. Men i gott sällskap av de finaste familjemedlemmarna, Olga och Sorjonen!

I övrigt har vi fått glädjas åt naturens härliga skafferi! Jag kan inte låta bli att samla i frysen, älskar både att plocka bär svamp. När det gäller egen odling så verkar sallad vara min grej. Tomater, inte så mycket.

Nu ser vi fram emot ett lugnare 2022 när det gäller jobb och resor. Drömmar och projekt finns på listan men nu kommer vi göra det vi bara måste eller har lust med. Det som är kvar på huset är en yttervägg på kortsidan som ska få ny panel och ny ytterisolering plus ett fönster som ska bytas. Troligen bryter vi också upp köksgolvet och isolerar det, något som vi borde gjort redan från början. Men som jag brukar säga, avd. Fort och fel är Rävbackens största avdelning och dess två arbetsledare verkar inte alltid lära av sina misstag. Men det blir bra till slut. Det vi i alla fall är bäst på är att fira varje litet steg där vi har lyckats med nåt.

Så här blev det från utsidan. Kanske blir det en trappa/altan till sommaren. Julgranen bränner vi väl upp.

Grönt är skönt!

När vi köpte Rävbacken så fanns det inte mycket som kunde kallas trädgård runt stugan. Det är ju en skogstomt, och så vill vi gärna att det ska fortsätta upplevas också. Men eftersom vi grävt sönder halva tomten och förstås vill ha både bär och blomster så har vi börjat anlägga en slags trädgård. Det som fanns i början var tre svartvinbärsbuskar som såg väldigt ledsna ut. Ett litet land med jordgubbsplantor som inte heller såg ut att ha haft det så roligt i livet.

Vi har flyttat bärbuskarna och gett dem lite kärlek, jordgubbsplantorna behövde bara lite ny jord och näring och ser nu ut som ett skolexempel av plantor. Vi går omkring som stolta föräldrar varje kväll och tittar till dem.

Men det som är nytt runt stugan är alla perenner och buskar som vi fått av goda vänner! Det är ju ändå det bästa, att kunna peta ner lite här och var och se hur allt växer och tar form! Förmodligen blir det flytt av en del av växterna men de får ta sig lite först.

Vi vet inte ens vad allt heter men vi tar gärna emot namnförslag om nån har. Det vi vet hittills är att vi har fått Snöbärsbuske (vet att de inte är nåt man gärna planterar söderöver, men vi har satt dem så att bina ska ha mer mat omkring sig när de kommer) vit syren, Rosenhallon, Hosta, Ormbunke, nåt som vi kallar Vit löjnantshjärta, Spirea, de där med stora ovala blad med lila blommor på stjälk, Libbsticka, och slutligen Körvel. Tyvärr så dog den, vi hoppas få hämta ny. Sen lite annat också, en växt med otroligt fina blommor med svagt rosabeige färg. En rosenbuske hämtade vi på en släktgård i Hallviken.

Här kommer bilder på allt det gröna med lite färg av de rosa blommor som kommit:

Vi köpte Åbrodd också, en kulturväxt som kan bli nån meter hög tydligen, jag tycker den är så fin och går ju dessutom använda som krydda.

Vi får återkomma med att visa det vi odlat i pallkragarna och potatislandet. Fortfarande är det en pallkrage som jag vet att jag har satt fänkål i, men jag har inte en aning om vad som är fänkål och vad som är ogräs. Hur vet man det?

Fattigmanstak?

Återbruk eller helt enkelt bara snål?

Redan när vi skulle renovera, eller rättare sagt skapa ett, kök i stugan så kände jag hur det drog till i snåltarmen. Lägga nytt tak plus färg skulle gå på cirka 12000kr, räknade vi ut. För vi ville ju givetvis ha ett i trä, annat kändes fel i vår lilla stuga. Men det var ju redan trä i taket under pappen, så vi bestämde oss för att helt enkelt behålla det och måla. I köket blev det en vit halvblank linoljefärg som jag mixade med lite grön umbra för att slippa det gula som lätt kommer fram annars. Priset? Jamen, cirka 2000kr för färg.

Kökstak

Beslutet var alltså lätt att ta när det gällde vardagsrummets tak. som hade samma smala, gistna, spruckna och inte helt raka paneler/plankor. Många som varit på besök verkar ändå sakna taket i papp som hängde på trekvart med silvertejp som ”dekoration” här och var. Men nu är det äntligen borta!

Här målade vi med emulsionsfärg istället, den upplevs lite mattare och jag gillade verkligen att måla med den. Mjuk och följsam, men det behövs nog en strykning till så småningom. Ett problem dök dock upp efter att jag satt taklisten. Eftersom taket är allt annat än i lod och i princip lika snett och vint som resten av stugan (det går inte sätta upp TVn i lod, då ser det helt galet ut!) så blev det glipor mellan tak och list på sina ställen. Det har vi löst med fog och nu ser det acceptabelt ut, åtminstone för oss.

Nog är det både lättsamt och skönt att vara gift med en som inte heller är så petnoga på resultatet, så länge det är praktiskt, med en hyfsad kvalité för ändamålet, som inte kostat skjortan och som gärna också är en kreativ lösning.

Och precis så fortsätter vi med att bygga på, bygga om och skapa det hem vi själva vill bo i.

Rävspåret

Nyårslöften har vi struntat i det här året, också. Mer än att lova sig själv att försöka göra livet så bra som möjligt. Men är det något som de flesta brukar lova så är det att börja träna.

Det är något som inte fungerat så bra för oss under den värsta ”renoveringstiden”. Inte för att kroppen inte fått sitt, med allt som har lyfts, burits, släpats, grävts, osv. Sådant som man kanske gör på en kostsam crossfit-studio. Men det hade nog inte skadat med lite stretch i alla fall.

Jag tycker att kroppen brukar forma sig efter det man gör mest av, så cyklistkroppen har bytt utseende till något slags Byggare-Bobformat. Och det är väl i och för sig bra, det har ju varit nödvändigt. Men särskilt mycket puls och smidighet kan jag inte beskylla mig kropp för att ha efter allt byggande. Därför är det en fantastisk lyx och glädje att grannen bästa Linus fixar ett skidspår åt oss precis utanför stugknuten! Nu har vi verkligen inget att skylla på!

Om man tittar noga precis i överkanten av Matz stav på översta bilden så ser man Oviksfjällen, och bredvid ligger stugan. Spåret blir något av ”Antikrunda”, inga upp- eller nedförsbackar att bryta lårbenshalsar i!

Nytt år nalkas!

I skrivande stund det faktiskt redan här. Jag tror vi struntar i att klaga på stackars 2020, ett av det i mannaminnes största skitåret någonsin. Som vi har det i vår stuga så har vi inte levt så annorlunda än vi skulle ha gjort annars, förutom alla träffar med goda vänner som vi gärna hade haft mer av.

Vad har varit bra då, under 2020?

Vi gifte oss. Inte det bröllop vi hade tänkt oss, där vi ville samla alla vänner och familjer för en stor fest. Men litet och fint med endast 7 personer i kyrkan där 8 var gränsen. Min favoritpräst (än så länge, Matz kanske blir det sen?) och så vacker musik av vännerna och musikerna från Svedje. Syster och svåger som vi tillsammans med hade planerat middag med övernattning på Buustamon och som plötsligt blev en anledning till ett hastigt planerat giftermål. Det sitter inte fast när vi sätter igång. Men fest blir det, post corona.

Vi fixade tvättstuga och pumphus av den gamla skogskojan. Litet men praktiskt.

Vi fick en ny liten familjemedlem, underbara Sorjonen, en blandraskatt som är det ljuvligaste lilla livet! Så kelig och trygg och undergiven Olga som ändå är gårdens överhufvud.

Vi red i Vemdalen, jag tog motorsågskörkort i Dorotea. Gamla vänner, elever och arbetskamrater på besök. Vi hade en minisemester i Laxsjö, i Småland, i Krogsta Kvarn, fika på Saltå kvarn och cykling i Alsen. Arbetsdag med fin hjälp av vänner. Underbar cykling i skogen och som pendling. Besök av alla djur runt gården där de till och med visar att det går umgås även om man tillhör olika ”arter”.

Det bästa är ändå alltid möten med de människor som är viktiga för oss och som vi har lyckats få till, både här hemma men också på den 5 dagars långa semestertrippen vi gjorde söderöver. Besök är alltid välkommet! Här kommer en liten bildkavalkad, men tyvärr saknas förstås en del av de vi fått träffa. Kameran är inte alltid på.

Som skrivet, några saknas men har varit lika välkomna och viktiga förstås. Det är väl kanske viktigaste lärdomen av 2020, att ta hand om varandra så gott det går. Jag hoppas vi ses mycket mer under 2021!

Julkalendern 2020 Lucka 21

Snön smälter och det blir grönt igen. Det tycker vi är så trist för vintern är så härlig när vi kan använda den till en massa roliga saker. Åka skridskor, skidor, sätta på vinterdäcken på hojarna och cykla på isen. Bara njuta av ljuset.

Det gröna som kryper fram påminner oss om sommaren och årets höskörd. Det är tredje året som vi hjälper vår gode vän Jörgen med att ta in hö. Jörgen är en av de grannar som vi gärna umgås med ofta, det blir otvunget och lättsamt och alltid välkommet! Men nu i coronatider så blir det väldigt lite fikastunder och middagar. Vi ser verkligen fram emot att det blir ”som vanligt” igen!

Jörgen, världens bästa kattvakt. Sorjonen hoppar gärna upp i knät när han är på besök.

Höet ska packas i balar, vägas, vilket var riktigt svårt i år. Ibland 12 kilo balen för att plötsligt väga över 20 kilo. Då gäller det att justera på John Deeres släp. Som tur var var Lo med och lastade in höet i ladan sen, annars hade det varit tufft!

Julkalender 2020 Lucka 18

Nu var det ju inte bara eländes väder i somras. Juni var ju helt galet varm och skön, och vi kunde använda vår nya uteplats både frukost, lunch och sena middagar. Den var till och med en perfekt plats som frisering, när sambon och numera maken mest började likna en ”pingstpastor” som jag brukar säga. Lite för lurvig och lite för mycket ”åttiotal” för att platsa på Rävbacken. Dags för ett klipp alltså!

Juni var verkligen sådär perfekt som sommar, bara lite för varm lite för tidigt. Allt vi hade planterat löpte amok och skuttade iväg för att sedan få stora köldchocken när juli kom. Inget fungerade som det skulle.

Men ser man tillbaka på de bilder vi tog så såg sommaren bara helt fantastisk ut. Olga myste nog mer än någon annan!

Tack vare eller på grund av att vi kämpar på för att hålla grevskapets alla småfåglar vid liv, så växer det solrosor runt hela gården. I komposten, på vedbacken, vid det blivande äppelträdet osv. Så vackra, men de tar nog en en hel del energi från andra växter.

Så blomsterprakt hade vi hela sommaren tack vare de här starka solrosorna, som råkar vara Matz favoritblomma. Men den som imponerat mest på mig denna sommar är en pelargon, som stått i vått och torr, genom regn och rusk och till och med de värsta höststormarna. Den stod ända till jag grävde upp den ur den gamla separatorn med genomfruset rotsystem och satte ner den i en pallkrage för att förhoppningsvis blomma lika vackert nästa sommar!

Julkalender 2020 Lucka 16

Ikväll insåg att vi nog inte orkar skriva. Det är bara två dagar kvar till ett välbehövligt jullov och Matz semester. Vi kommer förstås jobba på att fixa oss ett fint vardagsrum, helst färdigt före jul, men just nu är vi faktiskt trötta.

Men fullt så slut som de kasserade arbetsdojorna som gjort åtskilliga kilometer på stegarna, det är vi inte. Vi kommer igen!

De här två ger oss i alla fall väldigt mycket energi.

Julkalender 2020 Lucka 14

Sista delen (kanske) om pumphus/tvättstuga

Det var riktigt kul att få börja på riktigt med utsidan på pumphuset. Den fick ju stå ganska länge på gården och lysa ljusblå, sen frigolitvit med svarta prickar.

Samma dag, faktiskt när vi satt i bilen på väg hem med kojan, så fick jag ett meddelande från en bekant i cykelvärlden. De var på väg att sätta ny panel på sitt hus och undrade om vi ville ha det gamla. Självklart! Så vi åkte dit tre vändor och hämtade panel, som jag sedan drog ur all gammal spik ifrån. Återanvändning, gratis och alldeles toppen till den lilla kojan.

Vi ville gärna ha tegel på taket precis som på huset. Vi mindes att vi hade sett enkupiga tegelpannor på gården där det lilla huset ligger som jag och min syster fick av en gammal släkting. Så vi åkte dit med en släpvagn, lite på vinst eller förlust, men det blev högvinst. Vi lyckade hitta så att det precis räckte till taket, men fick ge upp när det gällde att även täcka vedförrådet. Där fick det bli det gamla vanliga tvåkupiga.

För att göra dörren lite mer ”stuga” och mycket charmigare än plåtdörren som satt på stugan så satte Matz på en gammal trädörr utanpå dörren som vi förstås målade i samma gröna färg som på husets ytterdörr.

När jag behövde en paus i ”panelandet” så plockade jag lingon. Alltid övervakad av Olga, hon gillar inte riktigt att jag är för långt från huset. Man måste ju se upp för räven här på Rävbacken!