Fattigmanstak?

Återbruk eller helt enkelt bara snål?

Redan när vi skulle renovera, eller rättare sagt skapa ett, kök i stugan så kände jag hur det drog till i snåltarmen. Lägga nytt tak plus färg skulle gå på cirka 12000kr, räknade vi ut. För vi ville ju givetvis ha ett i trä, annat kändes fel i vår lilla stuga. Men det var ju redan trä i taket under pappen, så vi bestämde oss för att helt enkelt behålla det och måla. I köket blev det en vit halvblank linoljefärg som jag mixade med lite grön umbra för att slippa det gula som lätt kommer fram annars. Priset? Jamen, cirka 2000kr för färg.

Kökstak

Beslutet var alltså lätt att ta när det gällde vardagsrummets tak. som hade samma smala, gistna, spruckna och inte helt raka paneler/plankor. Många som varit på besök verkar ändå sakna taket i papp som hängde på trekvart med silvertejp som ”dekoration” här och var. Men nu är det äntligen borta!

Här målade vi med emulsionsfärg istället, den upplevs lite mattare och jag gillade verkligen att måla med den. Mjuk och följsam, men det behövs nog en strykning till så småningom. Ett problem dök dock upp efter att jag satt taklisten. Eftersom taket är allt annat än i lod och i princip lika snett och vint som resten av stugan (det går inte sätta upp TVn i lod, då ser det helt galet ut!) så blev det glipor mellan tak och list på sina ställen. Det har vi löst med fog och nu ser det acceptabelt ut, åtminstone för oss.

Nog är det både lättsamt och skönt att vara gift med en som inte heller är så petnoga på resultatet, så länge det är praktiskt, med en hyfsad kvalité för ändamålet, som inte kostat skjortan och som gärna också är en kreativ lösning.

Och precis så fortsätter vi med att bygga på, bygga om och skapa det hem vi själva vill bo i.

Rävspåret

Nyårslöften har vi struntat i det här året, också. Mer än att lova sig själv att försöka göra livet så bra som möjligt. Men är det något som de flesta brukar lova så är det att börja träna.

Det är något som inte fungerat så bra för oss under den värsta ”renoveringstiden”. Inte för att kroppen inte fått sitt, med allt som har lyfts, burits, släpats, grävts, osv. Sådant som man kanske gör på en kostsam crossfit-studio. Men det hade nog inte skadat med lite stretch i alla fall.

Jag tycker att kroppen brukar forma sig efter det man gör mest av, så cyklistkroppen har bytt utseende till något slags Byggare-Bobformat. Och det är väl i och för sig bra, det har ju varit nödvändigt. Men särskilt mycket puls och smidighet kan jag inte beskylla mig kropp för att ha efter allt byggande. Därför är det en fantastisk lyx och glädje att grannen bästa Linus fixar ett skidspår åt oss precis utanför stugknuten! Nu har vi verkligen inget att skylla på!

Om man tittar noga precis i överkanten av Matz stav på översta bilden så ser man Oviksfjällen, och bredvid ligger stugan. Spåret blir något av ”Antikrunda”, inga upp- eller nedförsbackar att bryta lårbenshalsar i!

Nytt år nalkas!

I skrivande stund det faktiskt redan här. Jag tror vi struntar i att klaga på stackars 2020, ett av det i mannaminnes största skitåret någonsin. Som vi har det i vår stuga så har vi inte levt så annorlunda än vi skulle ha gjort annars, förutom alla träffar med goda vänner som vi gärna hade haft mer av.

Vad har varit bra då, under 2020?

Vi gifte oss. Inte det bröllop vi hade tänkt oss, där vi ville samla alla vänner och familjer för en stor fest. Men litet och fint med endast 7 personer i kyrkan där 8 var gränsen. Min favoritpräst (än så länge, Matz kanske blir det sen?) och så vacker musik av vännerna och musikerna från Svedje. Syster och svåger som vi tillsammans med hade planerat middag med övernattning på Buustamon och som plötsligt blev en anledning till ett hastigt planerat giftermål. Det sitter inte fast när vi sätter igång. Men fest blir det, post corona.

Vi fixade tvättstuga och pumphus av den gamla skogskojan. Litet men praktiskt.

Vi fick en ny liten familjemedlem, underbara Sorjonen, en blandraskatt som är det ljuvligaste lilla livet! Så kelig och trygg och undergiven Olga som ändå är gårdens överhufvud.

Vi red i Vemdalen, jag tog motorsågskörkort i Dorotea. Gamla vänner, elever och arbetskamrater på besök. Vi hade en minisemester i Laxsjö, i Småland, i Krogsta Kvarn, fika på Saltå kvarn och cykling i Alsen. Arbetsdag med fin hjälp av vänner. Underbar cykling i skogen och som pendling. Besök av alla djur runt gården där de till och med visar att det går umgås även om man tillhör olika ”arter”.

Det bästa är ändå alltid möten med de människor som är viktiga för oss och som vi har lyckats få till, både här hemma men också på den 5 dagars långa semestertrippen vi gjorde söderöver. Besök är alltid välkommet! Här kommer en liten bildkavalkad, men tyvärr saknas förstås en del av de vi fått träffa. Kameran är inte alltid på.

Som skrivet, några saknas men har varit lika välkomna och viktiga förstås. Det är väl kanske viktigaste lärdomen av 2020, att ta hand om varandra så gott det går. Jag hoppas vi ses mycket mer under 2021!

Julkalendern 2020 Lucka 21

Snön smälter och det blir grönt igen. Det tycker vi är så trist för vintern är så härlig när vi kan använda den till en massa roliga saker. Åka skridskor, skidor, sätta på vinterdäcken på hojarna och cykla på isen. Bara njuta av ljuset.

Det gröna som kryper fram påminner oss om sommaren och årets höskörd. Det är tredje året som vi hjälper vår gode vän Jörgen med att ta in hö. Jörgen är en av de grannar som vi gärna umgås med ofta, det blir otvunget och lättsamt och alltid välkommet! Men nu i coronatider så blir det väldigt lite fikastunder och middagar. Vi ser verkligen fram emot att det blir ”som vanligt” igen!

Jörgen, världens bästa kattvakt. Sorjonen hoppar gärna upp i knät när han är på besök.

Höet ska packas i balar, vägas, vilket var riktigt svårt i år. Ibland 12 kilo balen för att plötsligt väga över 20 kilo. Då gäller det att justera på John Deeres släp. Som tur var var Lo med och lastade in höet i ladan sen, annars hade det varit tufft!

Julkalender 2020 Lucka 18

Nu var det ju inte bara eländes väder i somras. Juni var ju helt galet varm och skön, och vi kunde använda vår nya uteplats både frukost, lunch och sena middagar. Den var till och med en perfekt plats som frisering, när sambon och numera maken mest började likna en ”pingstpastor” som jag brukar säga. Lite för lurvig och lite för mycket ”åttiotal” för att platsa på Rävbacken. Dags för ett klipp alltså!

Juni var verkligen sådär perfekt som sommar, bara lite för varm lite för tidigt. Allt vi hade planterat löpte amok och skuttade iväg för att sedan få stora köldchocken när juli kom. Inget fungerade som det skulle.

Men ser man tillbaka på de bilder vi tog så såg sommaren bara helt fantastisk ut. Olga myste nog mer än någon annan!

Tack vare eller på grund av att vi kämpar på för att hålla grevskapets alla småfåglar vid liv, så växer det solrosor runt hela gården. I komposten, på vedbacken, vid det blivande äppelträdet osv. Så vackra, men de tar nog en en hel del energi från andra växter.

Så blomsterprakt hade vi hela sommaren tack vare de här starka solrosorna, som råkar vara Matz favoritblomma. Men den som imponerat mest på mig denna sommar är en pelargon, som stått i vått och torr, genom regn och rusk och till och med de värsta höststormarna. Den stod ända till jag grävde upp den ur den gamla separatorn med genomfruset rotsystem och satte ner den i en pallkrage för att förhoppningsvis blomma lika vackert nästa sommar!

Julkalender 2020 Lucka 16

Ikväll insåg att vi nog inte orkar skriva. Det är bara två dagar kvar till ett välbehövligt jullov och Matz semester. Vi kommer förstås jobba på att fixa oss ett fint vardagsrum, helst färdigt före jul, men just nu är vi faktiskt trötta.

Men fullt så slut som de kasserade arbetsdojorna som gjort åtskilliga kilometer på stegarna, det är vi inte. Vi kommer igen!

De här två ger oss i alla fall väldigt mycket energi.

Julkalender 2020 Lucka 14

Sista delen (kanske) om pumphus/tvättstuga

Det var riktigt kul att få börja på riktigt med utsidan på pumphuset. Den fick ju stå ganska länge på gården och lysa ljusblå, sen frigolitvit med svarta prickar.

Samma dag, faktiskt när vi satt i bilen på väg hem med kojan, så fick jag ett meddelande från en bekant i cykelvärlden. De var på väg att sätta ny panel på sitt hus och undrade om vi ville ha det gamla. Självklart! Så vi åkte dit tre vändor och hämtade panel, som jag sedan drog ur all gammal spik ifrån. Återanvändning, gratis och alldeles toppen till den lilla kojan.

Vi ville gärna ha tegel på taket precis som på huset. Vi mindes att vi hade sett enkupiga tegelpannor på gården där det lilla huset ligger som jag och min syster fick av en gammal släkting. Så vi åkte dit med en släpvagn, lite på vinst eller förlust, men det blev högvinst. Vi lyckade hitta så att det precis räckte till taket, men fick ge upp när det gällde att även täcka vedförrådet. Där fick det bli det gamla vanliga tvåkupiga.

För att göra dörren lite mer ”stuga” och mycket charmigare än plåtdörren som satt på stugan så satte Matz på en gammal trädörr utanpå dörren som vi förstås målade i samma gröna färg som på husets ytterdörr.

När jag behövde en paus i ”panelandet” så plockade jag lingon. Alltid övervakad av Olga, hon gillar inte riktigt att jag är för långt från huset. Man måste ju se upp för räven här på Rävbacken!

Julkalender 2020 Lucka 13

Lucia

Min mamma hette Lucia. Helt enkelt för att hon var född den dagen. Hon gillade inte sitt sitt namn eftersom hon alltid fick det ifrågasatt: Heter du Lucia?!

Mat har alltid varit viktig i min familj. God mat, ny mat, annorlunda mat och kanske framförallt mat man kunde skapa av det som blev för gammalt på mina föräldrars lanthandel. Min mamma var en konstnär i köket, min mormor och farmor likaså. Ingen tid på året tänker jag lika mycket på dem och särskilt då mamma som i juletider.

Och jag kämpar på, och försöker få till julbaket lika lyckat. När jag nu har misslyckats för tredje gången under två veckor med att få till de perfekta lussebullarna, så borde jag väl inse att köpesbullar är grejen? De första blev egentligen ganska bra, det var bara det att jag glömde tillsätta saffran. Det andra försöket blev skittrista men de senaste får jag väl erkänna är åtminstone ok.

Det känns som en neverending story. Jag går tillbaka till december 2009, första julen utan mamma och läser ett blogginlägg:

”Jag köpte en saffranslängd i söndags, låtsades som jag skulle ha ”främmande”. Lustigt uttryck egentligen, främmande. Precis som man inte skulle känna dem som kommer på besök. Finfrämmande. Storfrämmande. Långväga främmande. Och då är det ju bra att ha lite kaffebröd.

Sanningen var den att det var Lucia-dagen. Mamma skulle ha fyllt 70 år i söndags. Och ingen har någonsin bakat så goda saffransbröd som hon gjorde. Åren framöver kommer de bara bli godare och godare i minnet – så goda att jag inte har någon större lust att prova på att baka egna. Sen var det likörtopparna. Obeskrivligt goda, små vackra bakelser. En spritsad biskvibotten, spritsad smörkräm med smak av grön curacao och en klick mörk choklad på toppen. När kakfatet skulle fyllas och någon var tvungen att gå ner i källaren för att hämta mer, så var det flera av oss som erbjöd sig. Då kunde man passa på att stoppa en extra i munnen nere i källaren och som var uppäten innan man kom upp.

Minnen av Lucia. Minnen av jul. Vemod och längtan, glädje men saknad. Jag åt en bit av den inköpta längden, men inte dövade den det som gjorde ont.”

Grattis mamma, idag skulle du ha fyllt 81 år. Mitt i allt kanske förfasat dig lite över att vi inte har en enda gardin i stugan och att det som oftast är lite ostädat tack vare en ständigt pågående renovering. Kanske varit lycklig över att jag äntligen är en gift kvinna. Den nyheten hade varit rolig att få berätta för dig.

Du saknas hos oss.

Julkalender 2020 Lucka 11

Små grodorna, små grodorna…

Våren var sen i år precis som i fjol, men när den kom så var den plötsligt het sommar direkt. Jag tror att naturen chockades för plötslig hände allt väldigt fort. I princip hela juni var solig och varm med allt i trädgården så på gång.

För att sedan abrubt stanna av. Det var inte många dagar i juli med tvåsiffrigt på termometern. Men tidigt i juni upptäckte vi att vår lilla damm var full av grodyngel, Så många att det var som ett myller i hela dammen. Vi började fundera över hur de skulle klara sig i den relativt nygrävda dammen när det inte var några växter i den ännu.

Matz googlade och upptäckte att det fanns de som matade grodyngel med fryst spenat. Sagt och gjort, vi köpte spenat i frysta klumpar och kastade i, tillammans med ängssyra som jag plockade runt stugan. Och till slut växte dem och blev till små grodor. Som kanske ligger och sover nere i leran i dammen nu också över vintern.

Mums för ett litet grodknyte!

Julkalender 2020 Lucka 8

Är man envis som synden så måste man var arbetsvillig också.

Tvättstugan/pumphuset del. 1

En maskin man verkligen inte kan vara utan är tvättmaskinen. Jag diskar hellre hundra gånger än lever utan den en månad. Nu har vi ju tvättstuga i hyreshuset där vår adress är, men så bökig att boka och tvätta i. Så vi insåg att vi behövde bygga ut, eller snarare bygga om vårt provisoriska pumphus, eftersom det var för dåligt isolerat och trångt. Det får bli hönshus så småningom.

Vi diskuterade fram och tillbaka, tittade i plånboken åtskilliga gånger, tills vi hittade lösningen! En skogskoja! Det går ju renovera och bygga om, det har vi ju lärt oss vid det här laget.

Vi köpte den billigt på en auktion, lånade oss en lite bättre bil och hämtade hem den själva. Med tanke på backarna hit upp från sjön så är jag extra glad över billånet.

Sen fick den stå ganska länge innan vi hade tid att flytta den på plats och börja plocka ur den för renovering. Mer om det kommer i Del.2.

Ps. Översta bilden visar en annan bra grej jag fick av min bror i sommar!
En Nissan Sunny, snart veteran men går som en klocka.