Funderingar och idéer

Julkalender 2020 Lucka 23 och 24

Detta har verkligen varit ett år med sjukt djupa dalar men också höga toppar. Höjder där lungorna har fyllts med ren luft och blodet fått hjärtat att slå glädjeskutt.

Det största under året, trots alla rotzoner och insatta fönster, var i allafall att hon sa ”Ja” till mig. Någonting som jag av hela mitt hjärta önskade.

Den andra bilden får representera alla de vänner och familjen som stått vid vår sida i vått och torrt och även de stunder då våra idéer och tankar syns alltför vidlyftiga ändå nickat och trott på oss.

Så nu är det snart dags för ett nytt och spännande år. Ett år som vi verkligen tror och hoppas att det blir så mycket bättre än året som gått.

Så, God Jul och Gott nytt år från oss alla på Rävbacken till er alla oavsett var ni är.

Julkalender 2020 Lucka 6

Eller att skapa ett mellanrum mellan två andetag.

Någonting som jag ständigt behöver påminna mig själv är att också ha ett annat liv, vid sidan om att bygga, fundera och ständigt vara på tå om någonting vi behöver hitta eller få tag på.

Ibland behöver jag stanna upp och titta på Olga som alltid tycks vara i nuet men ändå låter nyfikenheten fylla sitt inre

För varje ny del som dyker upp i vårt hem ska allting undersökas och kollas igenom.. Hon lär oss att vi behöver njuta också.

För varje kaos behövs ett leende eller en hand som dröjer sig kvar. En påminnelse att detta inte definierar oss enbart. Men är en del av vårt gemensamma liv. Kaoset får inte ta överhand ,däremot kan det ge en knuff i rätt riktning.

För varje ögonblick finns det en skönhet att se och betrakta. En skönhet som ligger i detaljer. En skönhet som syns då solljuset tränger fram genom molnen och leker i hennes hår.
En skönhet jag finner då himmel och jord förenas.

Så kom ihåg. Våga drömma men också stanna upp och njut av ögonblicket.

Julkalender 2020 Lucka 4

Att pussla innebär så mycket. En kan pussla med sitt liv eller försöka få ihop den där oerhört vackra bilden som kittlar ens sinne.

En gång försökte jag pussla ihop en motorcykel, Visserligen var det mitt eget fel att den låg i tusen bitar inför mina fötter, men jag ville verkligen få till det hela. Detta projekt levde sitt eget liv, i mitt inre, tills en flytt till kalla nord fick mig att fatta beslutet att göra mig av med den. Min kära Drepn lever nu förmodligen sitt eget liv någonstans utanför Örebro.

Medan sedan finns det pussel som en bara måste igenom. Det finns inga andra val. Det går inte att bara rycka på axlarna och förklara att det ”bidde inget”. Du måste igenom. Och nu pratar jag inte om julklappspusslet på 5000 bitar utan en verklig tripp trapp trull pussel i skala 1/1.
Det stod vi inför just nu.
Vi vill tacka trappteknik som hjälpte oss att göra våra planer till verklighet

Att ta upp ett hål till övervåningen för att beräkna hur trappen skulle gå upp var ju lätt

Även om tålamodet verkligen ville tryta ibland

Tur att det var någon av oss som behöll sitt lugn, sans och vett

Pusslet anländer i skala 1/1. Jag tror att det var minst tusen bitar.

Efter en hel dag med försök på försökt att få bitarna att passa ihop, fick vi äntligen njuta av resultatet. Men det blev ett litet problem…

Hålet som hade gjort var inte riktigt anpassat för trappan så det blev en hel del mätande och skruvande innan vi fick till det.

Naturligtvis blev vår inneboende Olga överlycklig att kunna komma upp och röra sig fritt i hela huset

Glada och nöjda kunde vi betrakta vår trappa och känna… detta gör vi inte igen 🙂

Under trädkronorna

Djupt inom mig fanns en dröm om ett däck i trädgården. Ett däck där jag kunde sitta under trädkronorna och drömma mig bort. Ett däck där jag kunde rulla ut min yogamatta och finna den djupa ron i mitt inre. Ett däck som var en dröm som vi båda kunde dela, men framför allt, ett däck där en drink kunde avnjutas i solnedgångens sista flämtning. Sedan såg vi på Trädgårdstider på tv och drömmen fick en konkret form. Ett flytande däck i trädgårdens famn.
Nu är det faktisk så, om verkligheten ska komma och knacka oss på axeln, att vår trädgård kanske inte är så prunkande och frodig som på TV utan snarare alltför lerig barmark. Sedan hjälper det visserligen inte till att våren lyser med sin frånvaro och ännu har inga musöron synts till på de hängande grenarna. Men vi kommer att komma dit.
I vårt inre kan vi se hur vår trädgård kommer att se ut om några år. Trots allt så planterar vi träd just nu i ett femtioårs perspektiv. ”Hur kommer kronan att utveckla sig och se ut då?”
Spännande med tanke på att vi troligtvis aldrig kommer att få uppleva det.
Men åter till den där lilla gården utanför Lund. By the way; Varför spelas det aldrig in några trädgårdsprogram för oss som lever i en kallblåst zon 6 där snön fortfarande ligger kvar i skogarna? Jag vill ju veta vad jag kan plantera just här, som förhoppningsvis kommer att överleva.
Men nu vänder vi åter igen.
I programmet gjorde de ett flytande däck med hjälp av lastpallar och altanbrädor. Så här är vår version

Pallar plockades fram och marken förbereddes med grus för att få den avvägd och jämn

Stenar lades i lod så att pallarna kom rätt

I Trädgårdstider användes inte så många längsgående brädor, men jag valde att göra det eftersom jag ville fästa däcket ordentlig i pallarna

Naturligtvis behövde vi diskutera hur utformningen skulle bli. Det är alltid skönt att kunna resonera sig fram till hur saker och ting skall utformas och se ut. Sedan blir det i alla fall som sambon vill.

Tur att man har bästa svågern som man kan låna prylar av när det fattas i verktygslådan

Om jag får säga det själv är jag mycket nöjd med resultatet

Här kommer vi att njuta många kvällar. Nu ska det bara till lite mer som ett vindskydd och lite dekorationer bl.a. till årets surströmmingspremiär.

Vi ses snart igen
Matz

Teaser 2

Förstår vad du tänker. Vad ska de nu hitta på?

Vi säger inget än, men det kommer att bli episkt.

Mannen på taket. Part 1

När vi började bläddra igenom de gamla uppdateringarna och allt det som vi fått vara med om denna sommar så insåg vi att det var så oerhört mycket som inte var med. Saker och grejer vi gjort som blev till oerhört stora steg för oss även om de var små steg för mänskligheten. Men tänk idag när jag ligger i min säng och tittar upp mot innertaket och får en bultande känsla i min mage av stolthet över vad vi tillsammans kunnat göra, fylls jag av en känsla av lycka. En lycka fullbordad av gemensamma ansträngningar, misslyckanden och lyckande.
Men var börjar man då resan skall beskrivas? Kanske från början eller så får det bli nedslag från en resa som inte handlar om geografiska sjumilasteg utan snarare en inre milslång resa från okunskap till djup förståelse och innerlig kärlek.
Allt började med att inse hur vi behövde göra i ordning vår skorsten som var frostskadad och behov av lite kärlek. Samtidigt lyfte vi vår önskan om att öka ut utrymmet i huset så att vi skulle kunna få ett eget sovrum och en spännande skrivarlya.

Trots att den såg riktigt bra ut var det många av stenarna som satt lösa och behövdes plockas bort

Med hjälp av kameran så fotograferade jag varje varv så att kunde mura tillbaka dem på samma sätt som de låg men även då vi behövde förlänga skorstenen, fortsätta på ett korrekt sätt

Nu började vår jakt efter fler stenar. Men efter lite telefonsamtal, förfrågningar till vänner och bekanta så gick det att få ihop de över tvåhundra som fattades för att kunna komma upp till den nivå som vi hade tänkt. Hos närmaste grannen Linus.

Till ock med det gamla jordgubbslandet fick släppa till sina stenar, ingen förlust för det skulle ändå bort.

Jag önskar att jag hade gått en kurs i ”Tegelstensklyvning” innan denna sommar. Men hur det nu var så fick jag ihop det och efter ett tag så klippte jag bara till på rätt ställe och stenen klöv sig där jag ville

Det var tungt att hålla på men en som imponerade var B som sprang med murbruk och stenar uppför stegarna och bara levererade.

När jag tittar tillbaka på bilderna ser det så grönt och skönt ut. Men ett ska ni veta. Vad det någonting som hände denna sommar så var det ett evigt regnande.

Kul att du ville hänga med på min skorstensåterblick. Mer kommer.

Matz

Nä, nu måste vi skärpa oss!

Tiden är som en strömmande älv. För varje sekund förändras vattnet så att du aldrig kan kliva ner i exakt samma plats som tidigare.
Så är det för oss på Rävbacken också.
Ibland låter man vardagens rutiner definiera allt det som sker runt omkring en, och i sitt innersta tror man att det inte händer någonting. Medan verkligheten är att allt förändras och idag är inte gårdagen.
Det har hänt så mycket i våra liv och i vårt hem sedan vi uppdaterade vår tillvaro på denna blogg, så att till slut så känns det som om vi inte riktigt kan skriva ned allting. Var börjar man? Vad skall tas med?
Men nu har jag bestämt mig att vi ska uppdatera var vi är idag samt ge en liten nyfiken blick in i ett projekt som vi startat.

Ett litet tips. Se på bilderna och fundera.

Vi återkommer.
Vi ses i morgon med mer uppdateringar.

Matz

Scaffolding

Inom pedagogiken används ett uttryck som kommer från inlärningspsykologin. Scaffolding. Begreppet myntades av Lev Vygotskij och Jerome Bruner och innebär i korta drag att man som pedagog ”bygger upp” en stöttning för att få alla elever i en klass att lyckas med sina mål. Man kan tänka sig det hela som en byggnadsställning som finns där för att stötta det egentliga bygget som sker innanför. Poängen i detta är att olika elever behöver olika grader av scaffolding för att lyckas.
Tänker på detta när jag slår upp mina ögon i lägenheten i stan. Där direkt utanför vårt fönster har hyresvärden byggt upp en enorm ställning för att laga taket. När jag ser på den inser jag att man aldrig skall förminska behovet av rätt scaffolding för att kunna utvecklas och växa.

Vad hamnar då mina tankar?

Jag är så oerhört glad och tacksam för alla dessa människor runtomkring mig som bidrar med sin bit i scaffolding av vårt projekt. En liten bit här och en liten bit där gör att jag som människa och byggare, vågar ge mig in i bitar som annars känts lite skrämmande och främmande. Tänk alla dessa företag som villigt ger sin kunskap och erfarenhet bara man vågar fråga. Utan t.ex. Norrkakel, hade vi aldrig kommit så långt som vi gjort i vårt badrum. Dessutom vandrar mina tankar till vårt förhållande när jag fortsätter att titta på byggnadsställningen utanför. Vi scaffoldar varandra i vått och torrt, i stort och i smått. Utan denna scaffolding hade vi aldrig kommit så långt som vi gjort och på en sådan kort tid.

Så nu var det dags att ta tag i nästa steg i vårt wannabe badrum. Kaklet hade hittats, förberedelserna var klara. Något du kan läsa om här. Så nu var det bara att köra på

Eftersom vi skall lägga ett golv av natursten så valde jag att inte gå ned med kaklet ända till golvet utan lämnade två rader fria för att sedan anpassa den sista raden till golvet.

På ett sätt ett smart drag eftersom jag halvvägs in kakelsättningen inser att vi beräknad mängden fel. Vi kommer att sakna kakel för den sista raden. Någonting som vi nu klurar på och får göra ett nytt besök hos proffsen.

Det blev en duschörna.

Fogspecialisten träder in. Vi valde pärlvitt till fogarna. En färg som låter kaklet få träda fram och bli centrum i blicken.

Eftersom vi ville ha träpanel i resten av badrummet var det noga med hur den skulle sättas fast. Det är viktigt att inte punktera det ytskikt som vi har gjort. Dessutom mår de bra av att ha en luftspalt bakom sig så att eventuell fukt kan dunsta.

Ribborna fästes med skruv som fick silikon bakom och sedan limmades panelen med Montagelim.

cof

cof

cof

Panelen behandlades med schellack så att inte kvistarna kommer att bryta igenom linoljefärgen som vi ville ha. Dessutom grundmålades med Kinesisk träolja innan de sattes upp.

Två lager av vit linoljefärg och sedan kommer vi att göra ett sista slutgiltigt lager med blank linoljefärg. Men detta blir när resten är färdigt och gjort

Så.

Nästa delmål i projektet blir golvet. Vi återkommer om det.

Jobbe, jobbe och jobbe.

I helgen funderade jag på vad som behövs för att kunna och orka det vi gör med vår stuga. Förutom god hälsa så är det viktigaste förstås vilja och mod. Viljan kommer av att vi inser hur underbart boende vi kommer ha när det är klart och också att vi kommer ha en helt annan ekonomi på grund av minskade kostnader. Just nu går varje liten krona vi kan undvara från månadslönen till allt från en ny spånskiva, skruv eller till fuktspärr för badrummet. Nästa månad köper vi kakel.

Mod vet jag inte var det kommer ifrån men vi har det. I det lägger jag förstås också kreativitet och problemlösning, något som jag tycker att vi är mästare på. Ju mer vi ser att vi lyckas ju mer vågar vi. En annan viktig sak i det är att vara prestigelös, att inte känna att allt måste bli perfekt när det gäller millimetrar eller lod. I den här gamla stugan får vi vara glada om det blir någotsånär på centimetrar. Och ”det som blir, blir bra”. Som amatörer tycker jag det är sunt att inte ha större krav på sig själv.

För att klara allt behövs också kunskap och logik. Själv har jag stora problem med att läsa manualer och instruktioner, det är ju så tidsödande och tråkigt och många är helt enkelt så irriterande opedagogiska! Så Matz sköter den biten medan jag försöker gå på logik. Det går oftast bra.

Varje ledig helg försöker vi göra åtminstone någon liten sak för att stugan så småningom ska kunna bli ett heltidsboende. Vi får ofta kommentarer om att vi borde vila lite mer än vi gör och det är nog helt sant. Vi är trötta ibland och visst längtar vi efter en riktig semester.

Men det är väldigt roligt att jobba med stugan, helst om vi får göra det sida vid sida så i det roliga vilar vi också. Det händer förstås att vi är där ändå och jobbar ensamma och då gör vi det vi känner att vi är bäst på och som behövs just där och då för att vi ska komma framåt.

Det har hänt en hel del sedan jul så här kommer en liten bildkavalkad!

Äntligen kom Tapeten upp! Som vi har suktat, tittat och känt, och nu är den uppe! Mårdgömma från Borås tapeter, så fin! Långkallingar är klädkoden på Rävbacken, men det går bra att komma i jeans eller liknande också.

Vi tar oss en liten paus då och då och en dag med en sådan klarblå himmel så får energin en extra boost!

Flytspacklat badrumsgolv- check!

På golvet blir det natursten. Det kommer bli så vacker när det är klart och stenarna är behandlade med linoljevax. Men jobbet innan… Jag tänker mig en låda vin, ett gäng goda vänner och pussel som aktivitet. Vem kommer?

Vissa saker är läskiga när det är första gången en gör det. De gångerna det dessutom är extra viktigt att det blir bra. Men jag tror jag fick till det och allt är noggrant dokumenterat! Första fuktspärr – check!

Vänner är viktigt och till det finns det alltid tid. Förstagångsbesök för Cissi, Martin och Sam som hade med sig årets godaste semlor!

Innan vi gör sista det sista med alla spärrar, ångspärr och andra fuktspärr, så behövde vi bygga in det sista av väggen. Plötsligt var jag hobbysnickare och är förstås ofantligt nöjd över att ha fått till det! Men lägg märke till måtten, här handlar det om millimeter som jag dessutom handsågat. Som en vän skrev: hur svårt kan de va´?

Veckan före påsk kommer det hända mer och då hoppas jag vi kan komma igång med lite mer löpande inlägg om hur det går för oss.

Vid pennan/Bitte

Rävbackens julkalender. 24 december. Nu är det Jul igen.

Tiden mellan jularna försvann i en blinkning. Många saker har hänt och mycket erfarenhet har fyllt våra huvuden. Hoppas att ni har haft nöje av vår resa. Vi vill innerligt önska er alla, med Carl David af Wirséns ord, en fantastisk Jul.

De rika barnen gå i dans och öfverflöd Men många små det finns, som längta efter bröd.

Så gifve den, som kan! O öppna, öppna blott

Din mun till vänlig tröst, din hand att göra godt!

Och hvad åt andras barn du glädtigt ger, det få

Till godo visst en gång just dina egna små.

I denna ljufva tid hvar skärf välsignad är

Och af gudomlig nåd förborgad ränta bär.

I denna ljufva tid ur drifvor och ur snö

Du rosor mana kan, som aldrig skola dö