Vatten? Vatten. VATTEN!!

Enligt Wikipedia så är vatten : .. en på jorden allmänt förekommande kemisk förening, bestående av väte och syre, som är nödvändig för allt känt liv. Det vetenskapliga namnet är diväteoxid. Det latinska namnet aqua används ofta i bland annat innehållsförteckningar till kemiska och kosmetiska produkter.

Gillar tanken hur vattnet är nödvändigt för allt känt liv. Även i religiösa sammanhang fyller vattnet en oerhört viktig funktion. Som bild av det gudomliga men även som rening och livgivande.

Men hur det än är med detta så är vatten något livsviktigt och helt nödvändigt om vi vill tänka oss att leva, bo och verka på Rävbacken. Under året som gått har vi släpat liter efter liter från lägenheten i stan upp till vårt hem. En lösning som visserligen funkat för stunden men är helt ohållbart i längden. Ursprungligen fanns det en ledning från några kallkällor i närheten till huvudfastigheten på Rävbacken men den har under åren försvunnit och dikas bort.

img_20181007_1024354833065618788660078.jpg

Långt där borta kan man se skogskanten där källan rinner upp.

Vår första tanke var ju att gräva en brunn. Vi letade efter vatten på ett gammalt beprövad sätt, se inlägget ”Läslov” . Vi beslöt oss till slut för att borra. Detta efter en sommar där torkan drabbat vårt land på ett hårt sätt och dessutom tänkte vi på att ängen vid vår stuga användes av olika djur och detta gör att risken för obehagliga bakterier i grundvatten ökar. Nu har vi varit med om kor, hästar och får. Önskar att en dag få se lite getter där.

Så kom dagen när telefonen ringde och våra borrare var på väg.

Vi hade redan på förhand beslutat var borrhålet skulle vara. Alla nödvändiga rör grävdes ned och in i huset.
Blev förvånad över hur smidigt den enorma borren kunde röra sig över tomten. Detta blev ännu en fördel mot grävningen. En minimal påverkan på allt det som fanns runtomkring istället för att behöva schakta upp halva tomten

Borrkronan möter det mjuka och vackra

Redan efter ca 2 meter stöter vi på berget. Blir glad eftersom det trots allt är en ekonomisk fråga också det blir dyrare ju längre ner innan berget man måste borra. Här kan man verkligen konstatera att berget består av skiffer. Ett svart pulver sprider ut sig över marken. När de frågar mig vart de kan spruta ut slaggen trodde jag inte att det skulle bli så mycket. Tänk vad man får lära sig

Till slut strilar det egna vattnet ut från slangen.

Jaha, resultatet en upp och nervänd hink var allt vi fick när de fantastiska killarna från Jämtborr hade försvunnit.

Men vi var ju tvungna att testa vad som doldes där nere.


Tvätta cykel är naturligtvis det första som måste göras när vattnet kommer :-).

20181006_1715591401842579354079427.jpg

Nu ska vi lämna in vattnet för provtagning så att inga ruskigheter finns där nere i djupet. Men efter provsmakning av fler så känns det helt ok.

Trakten som vi bor på har ett problem dock. Det är väldigt mycket svavel i berget. Detta gör att vattnet har en viss lukt (prutt) ingenting som är farligt eller påverkar kvalitén men kan upplevas som besvärligt. Nu talade borrarna om för mig lite tips som jag kommer att återkomma till när det är dags att få ned pumpen i hålet.

Vi fick borra ner till 49 meters djup för att få ett garanterat flöde på 250 liter i timmen. Känslan av att få uppleva sitt eget vatten i ansiktet för första gången är mäktigt.

Vi ses snart igen

/matz20181006_1713405310761338977096211.jpg

En när helg när det skulle hända extra allt.

Grävaren var hyrd sedan länge och bästa bror som är grävmaskinist hade bokat biljett upp från Stockholm. Fredagen började fint, jag hämtade på flyget och allt var frid och fröjd.

Grävaren kom ganska sent, strax efter lunchtid, och då satte vi igång. Jag började med käk, för det måste en ju ha och bror och Matz började planera för vad som skulle ske först. Sen grävdes det. Och grävdes mer. Fylldes igen. Och grävdes. Allt med en presicion som är svår att fatta.

Det är verkligen häftigt att titta på när ett proffs jobbar, och stolt blir jag ju som syster också. Även om vi är i medelmedelålder numera. Det är ju ändå lillebror.

 

Så nu har vi grävt för avlopp, för luftröret till ”kylskåpet” och förplanerat för tvättstugan/förrådet/gästrummet. Vi har grävt en liten damm som uppsamling för det vatten vi kommer rena själva, och till och med skrapat mittsträngen på vägen så att det inte tar i när de låga fina bilarna ska köra hit. Gjort en liten parkering över bäcken. Några stubbar slängdes med på skräphögen också.

Förutom det hade jag tänkt att få visa brorsan fina Andersön, hinna cykla lite där och förstås bada. Det fick tänkas bort, vi käkade middag kl 22 både fredag och lördag och jobbade ändå från kl 8 på morgonen.

Visst ja, vi grävde upp bonden Jörgens dike också, på söndagen. Till och med jag körde lite grävare då, men det kommer ta några timmar till innan det är något jag behärskar någorlunda. Det var enklare för Matz förstås, van att hantera olika stora fordon som han är. Men det var kul!

Summan av helgen blev det här: Otroligt kul att ha brorsan på besök, och flera dagar också. Bonus att han är grym på grävmaskiner.

Stugan är lite mindre stuga nu. Det är ändå en liten liten sorg att det börjar hända så mycket. Det är en stor charm med att ha det så spartanskt som vi haft även om vi inser att det inte är möjligt om vi ska bo permanent.

Nåja, nu är den stora bollen i rullning och vi kan bara åka med. Tacksamma för all fin hjälp vi får, det är många som blir bjudna på den finfina inflyttningsfesten!

När tror ni den blir? Om ett år? Två? Fem? Gissa rätt på månaden och du vinner ett våffelkalas!

Sportlov på Rävbacken

Har jag nämt snö tidigare? Nu börjar det räcka på riktigt, i princip alla jag pratar med är så trötta på den och det här är fasen inte normalt. Det snöar till och med på pyramiderna (de i Egypten alltså) medan det regnar på Svalbard. Nej, det är inte en normal vinter och forskarna pratar om förändrade polarvindar på grund av uppvärmingen av Arktis. Den stora frågan är om det här kommer fortsätta och kanske till och med bli värre?

All snö gör förstås att vi måste använda ännu mer maskiner som spottar ut föroreningar och som gör nya berg av snö. Skotta, skotta, skotta. Vi väntar med spänning på vårfloden.

Vi tog oss ett litet för-sportlov och åkte upp till Borgafjäll. Jag vann en veckas boende med skidpaket V9, men det är ju V10 jag har sportlov så jag och sambon kunde utnyttja tre av de sju dagarna. Vi hade i alla fall tur med vädret även om det var lite kallt, men så vackert med sol och de fina fjällen ”hemma”.

img_20180226_125539_083401238568.jpg

20180226_115114451784536.jpg

Lite blåsigt men så härligt!

Men sportlovsveckan 10 har börjar med lite småfix i stugan. Efter snöskottningen alltså. Vår vän Jörgen skottar vägen men sen har vi ju gångar till stugan och till ”piss-stället” som ska skottas.

Jag fortsätter jakten på den perfekta våffelsmeten. I helgen provade jag med lite grövre mjöl, fullkornsvetemjöl. Det blev matigt och gott, men brände fast. Åtminstone för mig, Matz lyckades bättre.

20180305_1053001350797802.jpg

Vi gjorde ett litet test innan grannarna kom, sen provade vi med lunchvåffla med creme fraiche och kaviar och sen förstås sylt och grädde.

Men det ska jobbas lite också så jag tog tag i taket igen och Matz fortsätter med dörren till badrummet. Taket är nu grundmålat två gånger så nu är det en gång kvar med den vita nyans vi ska ha. Vi har fått tips om att blanda i grön umbra i färgen för att undvika en gul ton och som av en händelse så råkar jag ha det på hyllan hemma, sparat efter farfars och pappas lanthandel.

20180307_0931351828918258.jpg

Det går så sakteliga framåt och vi ser fram emot vår nu, allt blir så mycket enklare. Vi måste snart ta beslut om vatten, hur vi ska få fram det. Gräva eller borra, det är frågan. Matz har (mar-) drömmar om att handgräva och jag blir arg och trött av blotta tanken. Så farligt och helt enkelt ogörligt. Det var på 1800-talet man gjorde så och hälften dog. Sen vill vi ju gärna ha vatten innan nästa decennium och jag vill väldigt gärna ha Matz kvar då också.

 

Jag har också börjat grundmåla skafferiet. Dörrarna till skafferi och badrum ska fixas men vi vill inte ta bort all gammal charm. Vi ska fråga om tips på Kulturarvet Byggnadsvård, ett fantastiskt ställe för att få råd och där det går hitta detaljer som saknas. Eller är det någon som läser som har en idé? Min tanke är att blanda i lite mörkare bruna pigment för att göra skafferidörren mörkare men utan att ta bort skiftningarna. Vi kommer inte ha vitt runtom, utan troligen ljusare petrolfärg/gröngrå/osv. Badrumsdörren känns spontant som att den ska målas, men vilken nyans är inte klart.

Slutligen, jag har upptäckt något som många redan säkert har upptäckt, men snö är suverän att diska i! Den fryser bort alla rester och sen är det bara att borsta bort det. Perfekt när det inte finns så mycket vatten!

20180305_102530636921485.jpg

Att slåss med en halmdocka

20171112_113542194823090.jpg

Det har kommit snö på Rävbackarna nu. Det ser så fint ut när grannarna rider förbi på sina vackra hästar, men ibland springer de också. Alltid lika trevligt med lite rörelse runt stugan!

Jag tänkte att jag skulle hinna så mycket den här helgen och det kanske jag egentligen har. Mycket av det jag önskade hanns inte med. Men det är viktigt att vara lite lat ibland också, att ge sig tid till lite vila. Så lördagen blev en enda lång fikadag med början hos bästa väninnan från gymnasietiden, Ingegärd. Hon som har vovvarna Scott och Zed.

När jag väl kom till stugan så satte jag på kaffepannan och hade en lång fika med bara mig själv. Snart insåg jag att de inte skulle bli så mycket gjort så jag hojade iväg på isiga skogsstigar bort till Sara och Lo för att få se de nyfödda jaktgoldenvalparna. 11 stycken!

20171111_1406101874424617.jpg

Men på söndagen hände det desto mer runt stugan. Vi har sån tur som har bonden Jörgen som granne, som har en traktor, och inte bara det, han är också otroligt hjälpsam och snäll. Han kom med två balar halm och några reglar vi behöver.

20171112_1202551388595858.jpg

Vi gav oss på att försöka få bort lekstugan, som kommer vara ivägen när vi ska gräva för vatten, men vi fick ge upp. Vi fick i alla fall loss den så att jag skulle komma under med halm där också. Efter kaffetåren så åkte Jörgen och jag gav mig på halmbalarna. Det var nästan så jag fick ge mig där också.

Ja, det lyckades till slut. Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir lätt att gräva och att vi får tag på betongringar och att det rinner en rejäl ådra vatten där.

20171112_1408401558684592.jpg

Fortsättning följer.

/Bitte