Julefrid och julenöjd. Klart överskattat, kände vi och satte igång storstöket innan julafton.
Det är ett rum kvar i det gamla huset att ordna. Vi har suttit där och betraktat silvertejp som vi har lagat taket med. Men nu fick det vara nog.
Sagt och gjort. Vi hämtade det sista fönstret från kornladan. Tankade motorsågen och satte igång.
Detta är ingen användarmanual utan helt enkelt en berättelse om någonting som får oss att se bättre ut.
Insikten om behovet av uppgraderingen fanns redan från början. I vissa partier av de gamla uttjänta fönstren var träet mer omvandlat till någonting smulaktigt, brunt med inslag av vita stråk, än den friska kärnveden jag så gärna hade sett. Så när Facebook avslöjade namnet och platsen på personen som ägde lösningen på problemet, ett berg av fönster, tvekade vi aldrig utan slog till som en kobra i maj. Om nu kobror slår till och framförallt i maj. Det vet jag nu inte så mycket om.
Hursomhelst så kunde vi även fylla på i vårt windowsförråd med ett litet enkelt fönster som passade utmärkt till det blivande köket. Återigen klev bästa svågern in och räddade dagen. Är så glad och tacksam för att ha honom på en armlängds avstånd.
Det känns bra att ha pratat igenom och ha en ordentlig plan för vad vi vill göra. Detta innebar att det första som gjordes var att sätta in en altadörr som ska leda ut till den vackra vinterträdgården som lever i våra huvuden
Helt fantastiskt hur dessa mång- hundraåriga stockar ser så friska ut. Kolla in ådringarna.
Nu kunde vi äntligen ge oss i kast med kökets fönster. Eftersom vi vill ha en köksbänk där det nuvarande fönstret sitter så byter vi ut det mot ett mindre .
Fantastiskt vad som döljs i gömmorna. Karmskruvar som jag glömt bort att jag hade.
Och allt gick så bra. Nöjda och glada som dagen då vi cyklade runt Mont Blanc, ska jag till och öppna och finner att fönstret sitter felvänt. I vår iver hade jag inte kontrollerat vilken väg det skulle sitta.
Allting skulle gå så mycket smidigare om man (jag) stannar upp en stund och tänker. Så efter en spännande brasa där våren hälsades välkommen åter, rykte hammaren fram igen och fönstret hamnade på rätt väg.
Så vad händer nu?
Följ vår spännande resa för fler uppdateringar.
Glädjen blev total i samma ögonblick som jag tog klivet ut ur bilen. Helt plötsligt så kändes livet så mycket lättare och ljusare. Innerst inne kännde jag dock en liten gnagande smula av irritation över min egen glädje. Tänk att det skulle behövas att kopplas upp sig.
Vi har en tanke att försöka leva så självständigt som möjligt här ute på Rävbacken inspirerad av tankar och idéer från ”Off-grid” rörelsen. Samtidigt så förändras livet här ute totalt i och med inkopplingen av elen. Livet blir helt enkelt ljusare.
Off-grid kommer naturligtvis som så mycket annat från andra sidan det stora havet. En rörelse som går ut på att vara helt frånkopplad från befintliga nät, så att det går att vara helt självförsörjande. Detta sprids på olika sätt även här i Sverige främst genom de sociala medierna. En av alla bloggar som finns att läsa är Urvaken som skriver om detta fenomen samt andra tankar om självförsörjande.
Från andra sidan världshavet finns det en stor kunskapsbank på Off-grid.net.
Men det går ju att göra på annat sätt ett förslag är att totalt koppla ner sig och använda sig av cykelkrafterna 🙂
När jag väl tar mina första steg från bilen så kommer sucken trots allt. Det är en fantastiskt stor skillnad att ha en byggfläkt surrande bakom ryggen, trots svetten som porlar sakna nedför ryggen, när golvet görs om.
Att kunna tända en lampa är ett annat exempel, och inte vara beroende av när solen behagas släckas. Så visst blir livet lättare det kan ingen förneka.
Vi har många tankar om livet på Rävbacken, en av dem handlar om att kunna klara sig själva om någonting skulle hända med elförsörjningen. Ett exempel är det kall-skafferi som jag håller på att bygga, som kommer att fungera istället för ett kylskåp. (Uppdateringar om detta kommer i ett annat inlägg) Så spännande tider ligger framför.
Vi ses M
Vårt syfte med bloggen det är att dela det vi gör i stugan med dig som följer oss. Men det blir också en dokumentation för oss själva där vi sedan kan se hur mycket arbete vi har lagt ned. Det är lätt att glömma alla snåriga väga som måste tas. Som tex. denna gång. För att kunna vara där och göra allt arbete som vi vill behövde vi göra i ordning vardagsrummet så att vi kunde leva, sova och äta i en fräschare och trevligare miljö.
Så låt oss presentera dagens film, som gjordes för några veckor sedan.
Rävbacken 