Nyårslöften har vi struntat i det här året, också. Mer än att lova sig själv att försöka göra livet så bra som möjligt. Men är det något som de flesta brukar lova så är det att börja träna.
Det är något som inte fungerat så bra för oss under den värsta ”renoveringstiden”. Inte för att kroppen inte fått sitt, med allt som har lyfts, burits, släpats, grävts, osv. Sådant som man kanske gör på en kostsam crossfit-studio. Men det hade nog inte skadat med lite stretch i alla fall.
Jag tycker att kroppen brukar forma sig efter det man gör mest av, så cyklistkroppen har bytt utseende till något slags Byggare-Bobformat. Och det är väl i och för sig bra, det har ju varit nödvändigt. Men särskilt mycket puls och smidighet kan jag inte beskylla mig kropp för att ha efter allt byggande. Därför är det en fantastisk lyx och glädje att grannen bästa Linus fixar ett skidspår åt oss precis utanför stugknuten! Nu har vi verkligen inget att skylla på!
Om man tittar noga precis i överkanten av Matz stav på översta bilden så ser man Oviksfjällen, och bredvid ligger stugan. Spåret blir något av ”Antikrunda”, inga upp- eller nedförsbackar att bryta lårbenshalsar i!
I skrivande stund det faktiskt redan här. Jag tror vi struntar i att klaga på stackars 2020, ett av det i mannaminnes största skitåret någonsin. Som vi har det i vår stuga så har vi inte levt så annorlunda än vi skulle ha gjort annars, förutom alla träffar med goda vänner som vi gärna hade haft mer av.
Vad har varit bra då, under 2020?
Vi gifte oss. Inte det bröllop vi hade tänkt oss, där vi ville samla alla vänner och familjer för en stor fest. Men litet och fint med endast 7 personer i kyrkan där 8 var gränsen. Min favoritpräst (än så länge, Matz kanske blir det sen?) och så vacker musik av vännerna och musikerna från Svedje. Syster och svåger som vi tillsammans med hade planerat middag med övernattning på Buustamon och som plötsligt blev en anledning till ett hastigt planerat giftermål. Det sitter inte fast när vi sätter igång. Men fest blir det, post corona.
Vi fixade tvättstuga och pumphus av den gamla skogskojan. Litet men praktiskt.
Vi fick en ny liten familjemedlem, underbara Sorjonen, en blandraskatt som är det ljuvligaste lilla livet! Så kelig och trygg och undergiven Olga som ändå är gårdens överhufvud.
Vi red i Vemdalen, jag tog motorsågskörkort i Dorotea. Gamla vänner, elever och arbetskamrater på besök. Vi hade en minisemester i Laxsjö, i Småland, i Krogsta Kvarn, fika på Saltå kvarn och cykling i Alsen. Arbetsdag med fin hjälp av vänner. Underbar cykling i skogen och som pendling. Besök av alla djur runt gården där de till och med visar att det går umgås även om man tillhör olika ”arter”.
Det bästa är ändå alltid möten med de människor som är viktiga för oss och som vi har lyckats få till, både här hemma men också på den 5 dagars långa semestertrippen vi gjorde söderöver. Besök är alltid välkommet! Här kommer en liten bildkavalkad, men tyvärr saknas förstås en del av de vi fått träffa. Kameran är inte alltid på.
Åsa och Henrik, Smulan och kvarnen.
Petter, Agneta och Wilma.
Farbror Patrik och Kameleonte (cykeln)
Loke, bror, Matz och Drolle.
Erik och Lisa i träslottet i Laxsjö.
Svåger Tommy, syster Annica och bror Peo på middag.
Cattis och Nisse
Fina eleverna, Caroline, Tuva, Jennie-Lee och Helena.
Olgas välkomstmys när jag kommer hemcyklande från jobbet.
Våra sambos från stan, Helmer och mamma Sara (inte i bild)
Jörgen, bästa grannen och kattvakten!
Nisse på ”vattenbesök” med Sorjonen.
Nina tar hand om gamle crossen Folke.
Jörgen, arbetdagshjälp.
Atle och Lars-åke, arebetsdagshjälp.
Grim, arbetsdagshjälp.
Matz på ridingen i Trumvallen.
Scott och Zed, alltid med!
Maria och Sorjonen.
Med Nina på cykel i Alsen.
Finaste cykelpendlarbilden.
Isak på coolaste moppen i Laxsjö.
Siri och Mira med myshästen i Laxsjö.
Fam. Hellstenius från Sthlm, Jenny min gamla arbetskamat från St Martins gymnasium.
Annmarie på första besöket.
Carola.
Ika från Ingarö fast i själ och hjärta jämtlänning.
Birgitta och Martin.
Cykel ❤
Nettan och Christer på besök från Skåne.
Svärsonen Johannes och barnbarnen Henning och Enok.
Philip Willners
Motorsågskurs i Dorotea.
Som skrivet, några saknas men har varit lika välkomna och viktiga förstås. Det är väl kanske viktigaste lärdomen av 2020, att ta hand om varandra så gott det går. Jag hoppas vi ses mycket mer under 2021!
Rävbacken 