Nu är de här!

Det var en fantastisk kväll då jag for till Anders W för att hämta avläggaren. En avläggare är ett delat samhälle som görs dels för att få nya samhällen men också för att förhindra att bina svärmar. Det vill säga ger sig av i en stor klunga för att hitta ett nytt bo. En avläggare är ett effektivt sätt att få till andra samhällen och ofta är det så att jag som nybörjare köper en avläggare för att sätta igång mina egna samhällen.

Med alla bin i bilen så åker jag hem. Det är ganska sent eftersom det är viktigt att vänta så länge som möjligt så att alla bina hinner in i kupan innan transporten. De kryper normalt in i kupan vid kvällstid.

Väl hemma så ordnar jag så att avläggaren får stå framför flustret, öppningen, på min topplistkupa. Detta för att de ska lära känna omgivningen och när sedan lådan plockas bort vet bina vart de ska flyga för att komma in.

Så fort jag öppnade tittade de nyfiket ut och snart var de igång.

Så här fick de stå i några dagar. Det har regnat ganska rejält här på Rävbacken och då är det absolut inte läge för att störa och börja böka med flytt. Bina är som vi ibland och gillar inte att vara ute länge i regnet.

Men idag strålade solen och nu var det läge att sätta igång.

Jag hade redan gjort spår i topplisterna, för min tanke var att sätt i en remsa av en vaxkaka dels för att få bina att bygga på rätt håll men också för enkelheten att få igång dem. Hittade tipset här hos Mälaröbiodlarna. Men nu var det så att de vaxkakor jag hade beställt blev försenade så jag fick hitta på en annan lösning med ett par avsågade listsidor. Funkar det med.

Jag förberedde allting mycket noga. Rökpusten igång med säker assistans av B och bordet nedtaget till skogsgläntan. Nu var det bara att öppna avläggaren och sätta igång. Vi upptäckte att det var väldigt bra att vara två, för att arbetet skulle gå så snabbt och effektivt som möjligt. Vi ville inte att bina skulle känna sig oroliga för länge. Det som överraskade både B och mig själv var hur lugnt och tryggt jobbet kändes. Du hade rätt Anders, det är väldigt snälla bin

Men hur gör man då?

Först tar du upp en av ramarna som sitter i avläggaren. Med ett bestämt skak faller de flesta av bina ned i kupan och resten som sitter kvar, använder jag en mjuk borste och försiktigt sopar av dem.

Sedan skruvar vi fast topplisten i den gamla ramen. Sågar bort resten av ramen och försiktigt lossar kakan från den.

Här kan vi se att de redan hade fyllt några ramar av en fantastisk Honung

Eftersom den gamla ramen är rektangulär och toplistkupans form är en upp och nedvänd pyramidisk form, så måste kakan skäras till. Det som blir över kommer vi att ta tillvara.

Efter tio ramar så var det över. Avläggaren var tom och med hjälp av en liten bräda så tågade bina in till drottningen som befann sig trygg i det nya hemmet.

Om du sätter på ljudet kan du höra ett fantastiskt buzzande

Efteråt så tog vi tillvara på den honung som vi skar bort samt smälte vaxet för att använda till något annat.

Tänk så rik man känner sig när vi i kvällssolen äter smultron med glass och över detta ringlar ny-tappad honung

I väntan på hyresgäster.

Äntligen så är det dags. Jag har likt sången gått och väntat inte vid min mila utan snarare vid min topplistkupa att hon, Drottningen , skall komma till mig.

Tanken och idén, fanns redan med från början när vi satte igång projekten här på Rävbacken. Naturligtvis vill vi även ha en mångfald av hjälpredor som jobbar både i det fördolda men även i det synliga. Våra tankar om en plats där djur och människor, växter och mikroliv trivs och frodas håller sakta men säkert på att förverkligas.

Här kommer då dessa fantastiska bin in i sitt sammanhang. Att få uppleva hur en mark sakta transformeras till en mullrik och prunkande plats då behövs pollinerare. Många.

Att välja vilken typ av kupa var inte lätt. Det finns många olika sorter med sina fördelar och nackdelar. Den filosofi som jag bar på var att bina skulle få leva på ett naturligare sätt än via en ordinarie kupa. Dvs de skall själva få bygga och hantera sitt boende. All biskötsel är påverkan på binas habitat. Det är nog lite fel att prata om mer naturligt eller mindre naturligt. Det handlar om olika sätt att sköta om och vårda sina bin. En bra artikel finns här som berättar lite mer om tankarna runt kupan

Till slut hamnade ändå valet på en topplistkupa. Kul om du hänger med på denna resa för att få se hur jag tänker och jobbar tillsammans med mina bin.

Under våren har jag byggt en egen kupa. Med tankar och lärdomar från nätets alla hörn och med en grund från en ritning som jag hittade, så satte jag igång.

Att komma in i ett sammanhang där människor som är passionerade för sin sak är alldeles fantastiskt. Att få träffa dessa eldsjälar och få ta del av deras kunskap är ovärderligt. Det finns de som jag kan ringa till och ställa frågor och vi ställer upp för varandra. Så kul.
Här nedan följer lite bilder från bygget

Så nu står där den där på sin plats. Mellan granar och furor, väntande på de som skall bo där.

Och de kommer ikväll 🙂