Julkalender 2020 – Rävbacken

Julkalender 2020 Lucka 23 och 24

Detta har verkligen varit ett år med sjukt djupa dalar men också höga toppar. Höjder där lungorna har fyllts med ren luft och blodet fått hjärtat att slå glädjeskutt.

Det största under året, trots alla rotzoner och insatta fönster, var i allafall att hon sa ”Ja” till mig. Någonting som jag av hela mitt hjärta önskade.

Den andra bilden får representera alla de vänner och familjen som stått vid vår sida i vått och torrt och även de stunder då våra idéer och tankar syns alltför vidlyftiga ändå nickat och trott på oss.

Så nu är det snart dags för ett nytt och spännande år. Ett år som vi verkligen tror och hoppas att det blir så mycket bättre än året som gått.

Så, God Jul och Gott nytt år från oss alla på Rävbacken till er alla oavsett var ni är.

Julkalender 2020 Lucka 22

Nu är det på riktigt. Officiellt har vi nu blivit boende på Rävbacken

Inte trodde jag att det stora halvstatsägda postföretaget brydde sig om en liten avkrok i Sveriges avlånga land. Bara en liten uppdatering via telefonen att det fanns en hel del kuvert som saknade sitt hem. Och skulle vi kunna fixa detta innan i morgon så han de dela ut dem innan julafton. Så B fick i uppdrag att handla en brevlåda när hon for in till staden.

Snabbt fixade jag till en ställning eftersom jag insåg att det var nästan helt omöjligt att med hjälp av spett få ned en stolpe.

Men det blev bra. Sitter nu som ett barn innan julafton och väntar spänt på de första breven.

Julkalendern 2020 Lucka 21

Snön smälter och det blir grönt igen. Det tycker vi är så trist för vintern är så härlig när vi kan använda den till en massa roliga saker. Åka skridskor, skidor, sätta på vinterdäcken på hojarna och cykla på isen. Bara njuta av ljuset.

Det gröna som kryper fram påminner oss om sommaren och årets höskörd. Det är tredje året som vi hjälper vår gode vän Jörgen med att ta in hö. Jörgen är en av de grannar som vi gärna umgås med ofta, det blir otvunget och lättsamt och alltid välkommet! Men nu i coronatider så blir det väldigt lite fikastunder och middagar. Vi ser verkligen fram emot att det blir ”som vanligt” igen!

Jörgen, världens bästa kattvakt. Sorjonen hoppar gärna upp i knät när han är på besök.

Höet ska packas i balar, vägas, vilket var riktigt svårt i år. Ibland 12 kilo balen för att plötsligt väga över 20 kilo. Då gäller det att justera på John Deeres släp. Som tur var var Lo med och lastade in höet i ladan sen, annars hade det varit tufft!

Julkalender 2020 Lucka 20

Julefrid och julenöjd. Klart överskattat, kände vi och satte igång storstöket innan julafton.

Det är ett rum kvar i det gamla huset att ordna. Vi har suttit där och betraktat silvertejp som vi har lagat taket med. Men nu fick det vara nog.

Sagt och gjort. Vi hämtade det sista fönstret från kornladan. Tankade motorsågen och satte igång.

Fortsätt läsa

Julkalendern 2020 Lucka 19

Resan med vår rotzon har verkligen varit och är ett äventyr. Vi ville rena vårt vatten och kunna nyttja vårt gråvatten till en cirkulär rörelse. Där vattnet fick återgå till det vi behövde det till och att kunna vattna våra planteringar med vatten från vårt eget kretslopp.

För att kunna göra rena vatten själv på det sätt vi gör måste man först få godkänt från kommunen och det fick vi. Har skrivit om det här.

Nu äntligen har den börjat komma igång och i somras planterade vi två av de renande växterna som behövs för att rena vattnet i rotzonen.

Kaveldun och gul svärdslilja.

Julkalender 2020 Lucka 18

Nu var det ju inte bara eländes väder i somras. Juni var ju helt galet varm och skön, och vi kunde använda vår nya uteplats både frukost, lunch och sena middagar. Den var till och med en perfekt plats som frisering, när sambon och numera maken mest började likna en ”pingstpastor” som jag brukar säga. Lite för lurvig och lite för mycket ”åttiotal” för att platsa på Rävbacken. Dags för ett klipp alltså!

Juni var verkligen sådär perfekt som sommar, bara lite för varm lite för tidigt. Allt vi hade planterat löpte amok och skuttade iväg för att sedan få stora köldchocken när juli kom. Inget fungerade som det skulle.

Men ser man tillbaka på de bilder vi tog så såg sommaren bara helt fantastisk ut. Olga myste nog mer än någon annan!

Tack vare eller på grund av att vi kämpar på för att hålla grevskapets alla småfåglar vid liv, så växer det solrosor runt hela gården. I komposten, på vedbacken, vid det blivande äppelträdet osv. Så vackra, men de tar nog en en hel del energi från andra växter.

Så blomsterprakt hade vi hela sommaren tack vare de här starka solrosorna, som råkar vara Matz favoritblomma. Men den som imponerat mest på mig denna sommar är en pelargon, som stått i vått och torr, genom regn och rusk och till och med de värsta höststormarna. Den stod ända till jag grävde upp den ur den gamla separatorn med genomfruset rotsystem och satte ner den i en pallkrage för att förhoppningsvis blomma lika vackert nästa sommar!

Julkalender 2020 Lucka 17

Konstigt hur mina minnen från sommaren sakta förändras och fylls av något helt annat. Den eländiga sommaren (vädret!?) hade en del att bjuda på ändå.

En viktig del i min egen energipåfyllning är kontakten med naturen. Det gröna som kittlar mitt öga. Men i min tanke var inte sommaren så fylld av möjligheter till den greenwash som behövdes. Så glad jag blir att bläddra igenom mina foton och inse att även detta år var floran det som gav mig kraft . Detta märkliga 2020 gav möjlighet till både rekreation och matinsamling.

Julkalender 2020 Lucka 16

Ikväll insåg att vi nog inte orkar skriva. Det är bara två dagar kvar till ett välbehövligt jullov och Matz semester. Vi kommer förstås jobba på att fixa oss ett fint vardagsrum, helst färdigt före jul, men just nu är vi faktiskt trötta.

Men fullt så slut som de kasserade arbetsdojorna som gjort åtskilliga kilometer på stegarna, det är vi inte. Vi kommer igen!

De här två ger oss i alla fall väldigt mycket energi.

Julkalender 2020 Lucka 15

Allt liv på vår jord, påverkas och är påverkat av vatten.
Vatten är någonting livsviktigt och någonting som man helt enkelt inte kan vara utan. Vi i Sverige, än så länge, har en stor förmån i att ha god tillgång till vatten. Men i och vad som händer med det, efter den klimatförändring som är på gång, har vi ingen aning om eller kan förutse.

När vi skapade vår fristad, var det ett aktivt val av oss att inte sätta in en vattentoalett. Att utnyttja rent och friskt dricksvatten till att spola bort sådant som kan användas till gödning, känns inte bara som ett stort resursslöseri utan även som ansvarslöst gentemot framtiden och miljön.
Men vi behövde vatten, till att leva och forma vår fristad.
Borrningen efter vattnet har vi berättat om i ett annat inlägg här på bloggen. Det som hände och som händer många runtomkring i våra trakter, var att vårt vatten var påverkat av svavel som finns i den skifferrika marken.
Vi hade nog kommit till ro i det hela eftersom vi trots allt inte tyckte att det var alltför illa. Vi visste om andra som hade det betydligt värre.
Men sedan fick Bitte kontakt med en gammal vän till henne som tillsammans med en uppfinnare härifrån trakten hade en lösning på gång.

Nilsjohan och Nilsjohan kom över till oss för att prata och fundera lite. Så en dag dök de upp.
Med en enkel kompressor och några slangar kon de på en lösning som slog oss med häpnad. Så gott och så fint vatten som vi har idag det har vi aldrig haft.
Är du mer nyfiken vad som hände och vad de gjorde är du mer än välkommen att ta kontakt med oss.

Julkalender 2020 Lucka 14

Sista delen (kanske) om pumphus/tvättstuga

Det var riktigt kul att få börja på riktigt med utsidan på pumphuset. Den fick ju stå ganska länge på gården och lysa ljusblå, sen frigolitvit med svarta prickar.

Samma dag, faktiskt när vi satt i bilen på väg hem med kojan, så fick jag ett meddelande från en bekant i cykelvärlden. De var på väg att sätta ny panel på sitt hus och undrade om vi ville ha det gamla. Självklart! Så vi åkte dit tre vändor och hämtade panel, som jag sedan drog ur all gammal spik ifrån. Återanvändning, gratis och alldeles toppen till den lilla kojan.

Vi ville gärna ha tegel på taket precis som på huset. Vi mindes att vi hade sett enkupiga tegelpannor på gården där det lilla huset ligger som jag och min syster fick av en gammal släkting. Så vi åkte dit med en släpvagn, lite på vinst eller förlust, men det blev högvinst. Vi lyckade hitta så att det precis räckte till taket, men fick ge upp när det gällde att även täcka vedförrådet. Där fick det bli det gamla vanliga tvåkupiga.

För att göra dörren lite mer ”stuga” och mycket charmigare än plåtdörren som satt på stugan så satte Matz på en gammal trädörr utanpå dörren som vi förstås målade i samma gröna färg som på husets ytterdörr.

När jag behövde en paus i ”panelandet” så plockade jag lingon. Alltid övervakad av Olga, hon gillar inte riktigt att jag är för långt från huset. Man måste ju se upp för räven här på Rävbacken!