Julkalender 2020 Lucka nr 5

Om att hedra och att minnas

De flesta har nog saker, möbler och annat i sitt hem som är ärvda. Det har vi också. Jag är så glad över varje sak, varje gammalt verktyg eller annan funktionell pryl som fortfarande fungerar och som gör min vardag lite bättre. För jag minns varje gång jag använder de olika sakerna. Jag känner mig hedrad över att kunna använda saker som har varit så värdefulla för mina förfäder så att de kärleksfullt har lagats eller rengjorts för att kunna fungera än idag. 100 år senare.

Jag minns farfars och senare pappas lanthandel i Högland när jag använder torra pigment ur Fresks gamla plåtburkar. Jag tycker att salladen aldrig sett så god ut än nu när jag serverar den i de gamla träskålarna från släkten i Hallviken. Jag minns alla middagar hemma när mamma återigen lagat den godaste grytan som fortsätter sätta smak på det vi lagar till. Matz favoritverktyg i köket används nästan varje dag, hans mammas tång från gatuköket i Arboga där han växte upp.

Att hela tiden köpa nytt för att det gamla blivit slitet är inte vår melodi. Det skulle kännas så platt och så tomt, det nya har ju inte samma själ. Det nya är aldrig tummat av en älskad morfar eller lagat av en älskad farmor.

Som jag ser det så har alla tidigare liv gett oss ett arv som är vårt ansvar att förvalta. Om det så bara är en sliten träslev.

Scaffolding

Inom pedagogiken används ett uttryck som kommer från inlärningspsykologin. Scaffolding. Begreppet myntades av Lev Vygotskij och Jerome Bruner och innebär i korta drag att man som pedagog ”bygger upp” en stöttning för att få alla elever i en klass att lyckas med sina mål. Man kan tänka sig det hela som en byggnadsställning som finns där för att stötta det egentliga bygget som sker innanför. Poängen i detta är att olika elever behöver olika grader av scaffolding för att lyckas.
Tänker på detta när jag slår upp mina ögon i lägenheten i stan. Där direkt utanför vårt fönster har hyresvärden byggt upp en enorm ställning för att laga taket. När jag ser på den inser jag att man aldrig skall förminska behovet av rätt scaffolding för att kunna utvecklas och växa.

Vad hamnar då mina tankar?

Jag är så oerhört glad och tacksam för alla dessa människor runtomkring mig som bidrar med sin bit i scaffolding av vårt projekt. En liten bit här och en liten bit där gör att jag som människa och byggare, vågar ge mig in i bitar som annars känts lite skrämmande och främmande. Tänk alla dessa företag som villigt ger sin kunskap och erfarenhet bara man vågar fråga. Utan t.ex. Norrkakel, hade vi aldrig kommit så långt som vi gjort i vårt badrum. Dessutom vandrar mina tankar till vårt förhållande när jag fortsätter att titta på byggnadsställningen utanför. Vi scaffoldar varandra i vått och torrt, i stort och i smått. Utan denna scaffolding hade vi aldrig kommit så långt som vi gjort och på en sådan kort tid.

Så nu var det dags att ta tag i nästa steg i vårt wannabe badrum. Kaklet hade hittats, förberedelserna var klara. Något du kan läsa om här. Så nu var det bara att köra på

Eftersom vi skall lägga ett golv av natursten så valde jag att inte gå ned med kaklet ända till golvet utan lämnade två rader fria för att sedan anpassa den sista raden till golvet.

IMG_20190416_162019.jpg

På ett sätt ett smart drag eftersom jag halvvägs in kakelsättningen inser att vi beräknad mängden fel. Vi kommer att sakna kakel för den sista raden. Någonting som vi nu klurar på och får göra ett nytt besök hos proffsen.

IMG_20190417_174729.jpg

Det blev en duschörna.

IMG_20190427_160342.jpg

Fogspecialisten träder in. Vi valde pärlvitt till fogarna. En färg som låter kaklet få träda fram och bli centrum i blicken.

IMG_20190427_160234.jpg

Eftersom vi ville ha träpanel i resten av badrummet var det noga med hur den skulle sättas fast. Det är viktigt att inte punktera det ytskikt som vi har gjort. Dessutom mår de bra av att ha en luftspalt bakom sig så att eventuell fukt kan dunsta.

Ribborna fästes med skruv som fick silikon bakom och sedan limmades panelen med Montagelim.

Panelen behandlades med schellack så att inte kvistarna kommer att bryta igenom linoljefärgen som vi ville ha. Dessutom grundmålades med Kinesisk träolja innan de sattes upp.

Två lager av vit linoljefärg och sedan kommer vi att göra ett sista slutgiltigt lager med blank linoljefärg. Men detta blir när resten är färdigt och gjort

IMG_20190427_131136.jpg

Så.

Nästa delmål i projektet blir golvet. Vi återkommer om det.

IMG_20190501_130249.jpg

Rävbackens Julkalender 10 december. Färg!

I september, mitt under valtider, så var min plan att skriva ett inlägg om färg. Nu blev ju valet en väldigt grå, trist och långvarig historia, och dess inslag av brunt gjorde inte peppen större att inspireras av den.
Men nu kan jag se lite ljusning på tillvaron, november är slut sedan en vecka tillbaka och julen närmar sig. Det grå diset har äntligen bytts ut mot vitt. Solen står lågt och ger fantastiska himlar i solnedgång och soluppgång. Lyckligtvis har den här november gått fortare än någonsin och faktiskt varit en riktigt trevlig månad! Politiken har jag väl inte slutat bry mig om, men inser att det kommer ta tid att återfå en färgrik och skinande politisk palett. Nu är december här och med den glögg, kakbak och ljus.

Vi sätter egen färg på tillvaron helt enkelt. I stugan har vi hittills valt färger efter de ursprungliga, med inslag av ”jämtlandsgul”. Framdörren fick bli en härligt grön och så småningom ska vi nog få in mer rött och blått också. För en som ständigt jobbar med olika pigment och tänker på dess kombinationer så kan det minsta lilla gram göra stor skillnad. Sen har vi haft stor hjälp av bästa färgblandaren på Kulturarvet.

20180731_0859547323108006838048868.jpg

Jag fick till och med komma dit en tidig morgon för att vara med i blandningen till ytterdörren. Så roligt, och vilken team! Hon är också frisör i grunden så pigment är något vi kan!

img_20181019_1830155832783067356383017.jpg

Det nya golvet i farstun får en varm ljus grå, samma som dörren in till köket.

img_20180930_1612476437680484207793053.jpg

Min farfar och far hade en lanthandel i Högland, Dorotea. Kvar efter den butiken blev fyra burkar med pigment, fortfarande hur fina som helst att använda.

20180613_1657356863964579152646417.jpg

De gröna nyanserna på väggen och på dörrfoder är i princip exakt som de befintliga vi hittade när vi rev väggen till det gamla sovrummet.

20180802_145000-14381798444384019375.jpg

Jämtlandsgul ska väl såvitt vi förstår vara helt ren guldockra. Det är det som syns på kanterna på dörren, men jag tyckte att den blev för kraftig så jag blandade med lite vitt för att få den lite mjukare. Fint!

20180705_1005502661384989893199707.jpg

Äkta linoljefärg, så skön att måla med och den känns så frisk, ren och ofarlig.

20180610_134055.jpg

/Bitte

Get gas

Nu handlar inte detta inlägg om några smärre problem i de nedre regionerna. Eller svårigheter att få tag på bensin (översättaren kommentar: Gas) till vår fantastiska bil, utan snarare något så fundamentalt att tillreda vårt dagliga bröd.

Ganska snart i vår planering bestämde vi att installera en gasspis. Bakom detta beslut ligger tankarna att vara så eloberoende vi kan. Att inte vara beroende av att elen funkar eller inte, slippa krångla med trangiakök eller liknande så fort elen bryts. Alla som någon gång bott i Norrlands inland vet mycket väl vad jag pratar om.

Vi valde en spis från Ikea, kanske inte den bästa enligt alla tester däremot verkligen prisvärd utifrån våra förutsättningar. Eftersom rekommendationerna är att sätta Gas behållarna utanför huset tog hjärtat ett rejält skutt när jag insåg att vi kunde använda den inköpta husvagnen, som dessutom stoltserar med en P11 som bonus.

Jag kunde plocka bort gasolflasklådan och började förbereda väggen.

Här ser man hålet som som kopparröret ska gå in. Eftersom det är genom en bärande vägg måste röret ligga i ett eget rör. Jag använde mig av ett vanligt elrör som jag kunde trä mitt 8 mm kopparrör genom.

Att anlägga en gasolanläggning kräver en hel del. Vilken tur att vissa bolag är väldigt hjälpsamma till vad som behövs och hur det skall utföras. Installationen får man göra själv, bara man är noga när allt ska sättas ihop.

Här ser man en huvudströmbrytare samt en läckindikator. Det behöver man ha för att kontrollera tätheten i anläggningen någon gång per år

Här ser man hur den är installerad

Efter genomgången i väggen anslöt jag en huvudförsäkring innan det fick bli en 8 mm slang.

Nu var det spännande att ansluta spisen. Allt hade gått som på räls, steg för steg kunde jag lägga centimeter för centimeter tills jag kom fram till spisen. Där saknades en del som tur var kunde beställas ganska omgående på nätet. Anslutningen mellan spis och slang.

Här ser man P11 ansluten till anläggningen

Efter lite snickerijobb blev det klart att testköra allting. Skåpet var på plats så det fattades bara att skrapa och måla hela härligheten

Till vår glädje satt spisen igång på en gång. Alla fyra brännarna satte igång som stegen i en månraket

Slutresultatet. Återigen spred sig en känsla av belåtenhet inombords.

20180719_0853491227345800303730617.jpg

Äntligen!

Så var det läge att ge taket sin slutgiltiga färg. Visserligen är det inga radikala förändringar som sker, men när jag tittar på det så känns det som en himmelsk skillnad mellan grunfärgen och snickarfärgen som är halvblank

Nu är det linoljefärg som gäller för oss och Inga plastfärger får komma över tröskeln.

För att inte det hela ska få ett spökvitt utseende så har vi valt att måla med bruten vit, det vill säga vit färg med ett inslag av 2 % grön umbra. Det ger en mild, varm vit kulör.

Först blandas färgpulver med lite linolja och det är viktigt att se till att varje litet färgkorn blöts upp och det bildas en jämn smet. Sedan blandade jag i lite färg innan allt åkte ner i färgburken

Jag är en lycklig ägare till en färgspruta så glad i hågen ville jag pröva att få ut linoljefärgen på detta sätt. Allt gick bra. Färgens viskositet är visserligen ganska tjock eftersom det är en oljefärg. Men till min överraskning blev strålen tät och fin.

Kanske alltför tät.

När allt var gjort såg jag att färgen lagt sigt väldigt tjockt. Poängen med linoljefärgen är att få träets struktur synligt. Blänket saknade jag också.

Se på bilden och jämför vänster sida där jag efterstrukit med pensel mot brädan i mitten. Stor skillnad tycker jag.

Så nöjd efter dagens slit lutar jag mig tillbaka i den varma sköna kvällssolen och njuter.