Rävbackens julkalender 19 december. Husets hjärta.

Tänk för ett år sedan stod jag sent på nätterna dagarna innan jul och skyndsamt murade upp fundamentet till vedspisen. För ett arbete som innebar både lärdom och nybörjartag, så är jag fantastiskt stolt idag över resultatet.

Från detta:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett jobb som aldrig kändes som om det kunde slutföras. Till idag när jag värmer mina kalla händer vid husets hjärta

Rävbackens Julkalender 16 december. Nu tändas…

Brasan är något jag gärna vill få fyr på så snabbt det går. Ibland är temperaturen närmare 0 inomhus när vi kommer upp och då tar det ju förstås tid att värma upp stugan.

Vi har lyxat till det med ett oljeelement, men dess kapacitet sträcker sig inte så långt att det blir varmare än 0 inne när det är mellan 15-20 minusgrader ute.

Vi har provat olika typer av tändklossar för att snabbt få eld, bland annat de klassiska fyrkantiga som jag tycker är värdelösa. Jag hissar röd flagg för de små plastpåsarna med paraffin, jag tycker det känns som om hela stugan fyllts av giftig gas de få gånger vi använt dem. De som fungerat bäst av de köpta vi har provat är ekologiska gjorda av vaxdoppade tallspån.

Men det bästa är ändå det en kan göra själv. Plocka tallkottar runt stugan och återanvända små stearinljusstumpar, ner i en gammal gryta och värm och sen har du de bästa braständarna!

Jag lutade grytan lite för att kottarna skulle dra åt sig så mycket som möjligt av stearinet och det som blir kvar i grytan får vänta till nästa års kottplockning.

Grytan köpte jag på loppis för 40kr.

/Bitte

Rävbackens Julkalender. 7 december

En av de mest fantastiska upplevelserna av att ta itu med ett gammalt hus är de oanade möjligheter till fantastiska upptäckter. Där man minst anar det kan en liten guldklimp bryta fram. Detta tycker jag att vi har fått vara med om gång på gång här i Rävbacken. Till exempel som denna lilla bit som satt bakom panelen i det som en gång i tiden var ett sovrum. Önskar att jag kunde lägga mitt öra intill och höra hela berättelsen om allt den sett och hört.

dav

Rävbackens Julkalender 6 december. Dagen då Matz tittar tillbaka till sommarens händelser

Jag skulle gärna vilja dela en händelse som vi gjorde mitt under den varmaste sommaren i mannaminne. Vårt kök var delvis i fokus under en stor del av sommaren. Här vill jag visa på ett tips till köksluckor.
Det är inte lätt att hitta några som verkligen talade till en. Detta var och är ett hjärteprojekt så det var viktigt att allt skulle stämma överens med den målbild som målats upp inombords. Efter en del diskussioner och letande kom vi överens.

Vi gör dem själva!
Vi har fått kontakt med en fantastisk såg och hyvelspecialist, Åsarna såg, så att få tag på de rätta pärlspontade panelen var ganska lätt.

rhdr

Det hela började med att jag limmade varje bräda i sponten innan jag slog ihop dem. Sedan fick de ligga i press med hjälp av några limknektar.
Vi visste att det fanns en viss risk att luckorna skulle kunna bli skeva. För att minska den risken limmade jag på en tunn plywoodskiva på baksidan

rhdr

cof

rhdr

Efter att ha tagit måtten för varje lucka och låda, sågades var del ut från skivan. Detta för att mönstret skulle stämmas överens med varandra

rhdr

cof

Nu blev det bara roligare och roligare. Nu snackar vi millimeter känsla. Varje gångjärn varje anslutning till lådorna fick mätas in och fästas. Inte läge att nysa just då, kan jag intyga

rhdr

cof

cof

cof

Till vår glädje hade Bitte hittat i en gammal gömma lådhandtag som funnits i hennes farfars och pappas affär. Vi blev superglada över fyndet och tyckte att de passade perfekt till vårt kök.

cof

cof

cof

cof

Så här glad blir man när lådan åker in som en smäck, med ett sugande ljud.

mde

Så härligt när vinden viner utanför knuten och halkan lever sitt eget liv under skosulorna att hitta dessa bilder och tänka sig tillbaka till varmare tider 🙂

Se inåt innebär inte alltid att se bra ut. Julkalendern 2 dec

Jag hade bilden så klar i min skalle. Med en blinkning åt det sena 1800-talet då eldragningen bestod av tvinnade utanpåliggande eltrådar, som fästes i tak och väggar med hjälp av isolatorer gjorda i porslin, skulle vi som en liten inredningsdetalj göra detsamma.

Men som sagt. Bilden i ens skalle stämmer inte alltid överens med verkligheten.

Tror att vi får göra om detta!

Vatten? Vatten. VATTEN!!

Enligt Wikipedia så är vatten : .. en på jorden allmänt förekommande kemisk förening, bestående av väte och syre, som är nödvändig för allt känt liv. Det vetenskapliga namnet är diväteoxid. Det latinska namnet aqua används ofta i bland annat innehållsförteckningar till kemiska och kosmetiska produkter.

Gillar tanken hur vattnet är nödvändigt för allt känt liv. Även i religiösa sammanhang fyller vattnet en oerhört viktig funktion. Som bild av det gudomliga men även som rening och livgivande.

Men hur det än är med detta så är vatten något livsviktigt och helt nödvändigt om vi vill tänka oss att leva, bo och verka på Rävbacken. Under året som gått har vi släpat liter efter liter från lägenheten i stan upp till vårt hem. En lösning som visserligen funkat för stunden men är helt ohållbart i längden. Ursprungligen fanns det en ledning från några kallkällor i närheten till huvudfastigheten på Rävbacken men den har under åren försvunnit och dikas bort.

img_20181007_1024354833065618788660078.jpg

Långt där borta kan man se skogskanten där källan rinner upp.

Vår första tanke var ju att gräva en brunn. Vi letade efter vatten på ett gammalt beprövad sätt, se inlägget ”Läslov” . Vi beslöt oss till slut för att borra. Detta efter en sommar där torkan drabbat vårt land på ett hårt sätt och dessutom tänkte vi på att ängen vid vår stuga användes av olika djur och detta gör att risken för obehagliga bakterier i grundvatten ökar. Nu har vi varit med om kor, hästar och får. Önskar att en dag få se lite getter där.

Så kom dagen när telefonen ringde och våra borrare var på väg.

Vi hade redan på förhand beslutat var borrhålet skulle vara. Alla nödvändiga rör grävdes ned och in i huset.
Blev förvånad över hur smidigt den enorma borren kunde röra sig över tomten. Detta blev ännu en fördel mot grävningen. En minimal påverkan på allt det som fanns runtomkring istället för att behöva schakta upp halva tomten

Borrkronan möter det mjuka och vackra

Redan efter ca 2 meter stöter vi på berget. Blir glad eftersom det trots allt är en ekonomisk fråga också det blir dyrare ju längre ner innan berget man måste borra. Här kan man verkligen konstatera att berget består av skiffer. Ett svart pulver sprider ut sig över marken. När de frågar mig vart de kan spruta ut slaggen trodde jag inte att det skulle bli så mycket. Tänk vad man får lära sig

Till slut strilar det egna vattnet ut från slangen.

Jaha, resultatet en upp och nervänd hink var allt vi fick när de fantastiska killarna från Jämtborr hade försvunnit.

Men vi var ju tvungna att testa vad som doldes där nere.


Tvätta cykel är naturligtvis det första som måste göras när vattnet kommer :-).

20181006_1715591401842579354079427.jpg

Nu ska vi lämna in vattnet för provtagning så att inga ruskigheter finns där nere i djupet. Men efter provsmakning av fler så känns det helt ok.

Trakten som vi bor på har ett problem dock. Det är väldigt mycket svavel i berget. Detta gör att vattnet har en viss lukt (prutt) ingenting som är farligt eller påverkar kvalitén men kan upplevas som besvärligt. Nu talade borrarna om för mig lite tips som jag kommer att återkomma till när det är dags att få ned pumpen i hålet.

Vi fick borra ner till 49 meters djup för att få ett garanterat flöde på 250 liter i timmen. Känslan av att få uppleva sitt eget vatten i ansiktet för första gången är mäktigt.

Vi ses snart igen

/matz20181006_1713405310761338977096211.jpg

Det blev inget litet maskformigt bihang

”Det här huset vill jag försiktigt ta i handen och leda in i nutiden”
Ernst Kirchsteiger
Det finns mycket som är tillskrivet den mannen, både misstag och fantastiska saker. Men ett är dock säkert. Hans bevingade ord är helt otroliga. När jag stannar upp och tittar på Rävbacken så är det som en liten stämma höjer upp sitt ljud bredvid mig på axeln. Detta är mitt hem, vårt hus och vi ska försiktigt ta det i handen och leda det in i framtiden. Det är just detta vi gör, tillsammans. Steg för steg går vi, ibland sakta och ibland känns det som om vi skulle springa ett gatlopp, framåt mot det som vi tänkt att det en dag ska se ut. Detta gör naturligtvis att en del av de saker vi får för oss, ser helt oproportionerligt ut, och inte riktigt stämmer med huset estetik. Som nu, i detta fall.
Men låt mig gå bakåt några månader.


Den lilla farstun som fanns till stugan var liten och helt omöjlig att använda på ett vettigt sätt. När du väl öppnade ytterdörren (som gick inåt) gick det inte att öppna innerdörren eftersom de hela tiden gick in i varandra. Dessutom såg vi att kanten in mellan väggen och farstun var rena autostradan för diverse smådjur så detta behövdes verkligen åtgärdas. Vår tanke vara att tillföra huset en ordentlig farstu som satt i mitten samt kunde användas med tanke på kläder och skor.. Så vår plan var helt enkelt att riva och sedan bygga nytt.

Man brukar säga att det som döljs i snö kommer fram i tö, men i detta fall kom det fram när vi började riva ytterväggarna. Miljontals av små möss lämningar, överallt. Jag menar verkligen, överallt.

20180802_1519365509831129346735377.jpg20180802_1706014305726718162740504.jpg

Alla svarta prickar ni i ser på bilden kommer inte från butiksråttorna utan snarare från kusinen deras. Kul att hitta ytterligare en gömma, fast  denna gång av lite mer oskyldig art.

Jag har fått lära mig att en grävmaskin verkligen kan användas till det mesta.  Återigen är det så bra att ha proffs inom familjen. Ingenting är omöjligt

Eftersom vår plan är att höja huset ett halvt plan, så att vi kan göra ett sovloft på övervåningen så ville vi skapa en farstu som , när den dagen kommer typ nästa sommar, kommer att se bra ut den dagen. Så efter en del funderingar och mätningar beslöt vi vart bärlinan skulle ligga.
Bitte fick den otroliga förmånen att gjuta plintarna och fästa bärlinan en helg då jag behagade att resa bort. Så skönt att komma tillbaka och allting var gjort

Då var det bara att sätta igång. Fantastiskt kul att få vara med och se det hela växa fram.

Vår ursprungliga tanke var att göra en kallfarstu av det hela. Så vi lade ingen isolering i golvet. Någonting som vi idag anser att det var ett litet för hastigt beslut. Vi kommer att isolera väggarna samt göra golven underifrån.

Väggarna gjorde jag helt fristående och sedan skruvade ihop dem på plats. Smidigt och enkelt.

Väggran täcktes sedan med vindpapp innan ytterpanelen spikas dit

Som ni ser så är taket helt fel. Återigen är detta beviset på hur vi har planerat i förväg. När vi har höjt huset övervåning kommer det att bli ett sadeltak på verandan. Men nu får vi göra ett provisoriskt snedtak med plast under plåten så att inte det regnar in

 

Dörren är ett helt kapitel för sig och jag ska be Bitte berätta lite mer om den i ett annat inlägg

 

Vad som händer på insidan återkommer jag i ett annat inlägg. Vi ses

/Matz