Snickerier – Rävbacken

Rävbackens julkalender 12 december. Att ha en gröda i väggen

När det blev dags att arbeta på insidan av det maskformiga bihanget, så funderade vi ordentligt på hur vi skulle isolera farstun. Att använda oss av ”vanlig” isolering slog vi omedelbart bort. Dels handlar det om ett miljöval men att använda sig av glas- eller mineral ull är som att inbjuda alla små gnagare till en fantastisk fest. Visst är det märkligt att de material som vi använder mest i isoleringar även gillas mest av råttor och möss 🤔

Så valet föll på det fantastiska linullen.

Ett helt fantastiskt material. Alltid förr när jag arbetade med isolering var jag tvungen att använda mig av ansiktsmask. Jag fick en helt otrolig klåda i halsen och hostade som om det inte fanns någon morgondag.

Här kunde jag hantera isoleringen hur som helst och det luktade friskt och gott. För den som är van vid att skära i mineralull blir det en överraskning. Här snittar man inte bekvämt utan snarare tuggar sig fram millimeter för millimeter. Men det är verkligen värt det.

Rävbackens Julkalender 6 december. Dagen då Matz tittar tillbaka till sommarens händelser

Jag skulle gärna vilja dela en händelse som vi gjorde mitt under den varmaste sommaren i mannaminne. Vårt kök var delvis i fokus under en stor del av sommaren. Här vill jag visa på ett tips till köksluckor.
Det är inte lätt att hitta några som verkligen talade till en. Detta var och är ett hjärteprojekt så det var viktigt att allt skulle stämma överens med den målbild som målats upp inombords. Efter en del diskussioner och letande kom vi överens.

Vi gör dem själva!
Vi har fått kontakt med en fantastisk såg och hyvelspecialist, Åsarna såg, så att få tag på de rätta pärlspontade panelen var ganska lätt.

Det hela började med att jag limmade varje bräda i sponten innan jag slog ihop dem. Sedan fick de ligga i press med hjälp av några limknektar.
Vi visste att det fanns en viss risk att luckorna skulle kunna bli skeva. För att minska den risken limmade jag på en tunn plywoodskiva på baksidan

Efter att ha tagit måtten för varje lucka och låda, sågades var del ut från skivan. Detta för att mönstret skulle stämmas överens med varandra

Nu blev det bara roligare och roligare. Nu snackar vi millimeter känsla. Varje gångjärn varje anslutning till lådorna fick mätas in och fästas. Inte läge att nysa just då, kan jag intyga

Till vår glädje hade Bitte hittat i en gammal gömma lådhandtag som funnits i hennes farfars och pappas affär. Vi blev superglada över fyndet och tyckte att de passade perfekt till vårt kök.

Så här glad blir man när lådan åker in som en smäck, med ett sugande ljud.

Så härligt när vinden viner utanför knuten och halkan lever sitt eget liv under skosulorna att hitta dessa bilder och tänka sig tillbaka till varmare tider 🙂

Det blev inget litet maskformigt bihang

”Det här huset vill jag försiktigt ta i handen och leda in i nutiden”
Ernst Kirchsteiger
Det finns mycket som är tillskrivet den mannen, både misstag och fantastiska saker. Men ett är dock säkert. Hans bevingade ord är helt otroliga. När jag stannar upp och tittar på Rävbacken så är det som en liten stämma höjer upp sitt ljud bredvid mig på axeln. Detta är mitt hem, vårt hus och vi ska försiktigt ta det i handen och leda det in i framtiden. Det är just detta vi gör, tillsammans. Steg för steg går vi, ibland sakta och ibland känns det som om vi skulle springa ett gatlopp, framåt mot det som vi tänkt att det en dag ska se ut. Detta gör naturligtvis att en del av de saker vi får för oss, ser helt oproportionerligt ut, och inte riktigt stämmer med huset estetik. Som nu, i detta fall.
Men låt mig gå bakåt några månader.

Den lilla farstun som fanns till stugan var liten och helt omöjlig att använda på ett vettigt sätt. När du väl öppnade ytterdörren (som gick inåt) gick det inte att öppna innerdörren eftersom de hela tiden gick in i varandra. Dessutom såg vi att kanten in mellan väggen och farstun var rena autostradan för diverse smådjur så detta behövdes verkligen åtgärdas. Vår tanke vara att tillföra huset en ordentlig farstu som satt i mitten samt kunde användas med tanke på kläder och skor.. Så vår plan var helt enkelt att riva och sedan bygga nytt.

Man brukar säga att det som döljs i snö kommer fram i tö, men i detta fall kom det fram när vi började riva ytterväggarna. Miljontals av små möss lämningar, överallt. Jag menar verkligen, överallt.

Alla svarta prickar ni i ser på bilden kommer inte från butiksråttorna utan snarare från kusinen deras. Kul att hitta ytterligare en gömma, fast denna gång av lite mer oskyldig art.

Jag har fått lära mig att en grävmaskin verkligen kan användas till det mesta. Återigen är det så bra att ha proffs inom familjen. Ingenting är omöjligt

Eftersom vår plan är att höja huset ett halvt plan, så att vi kan göra ett sovloft på övervåningen så ville vi skapa en farstu som , när den dagen kommer typ nästa sommar, kommer att se bra ut den dagen. Så efter en del funderingar och mätningar beslöt vi vart bärlinan skulle ligga.
Bitte fick den otroliga förmånen att gjuta plintarna och fästa bärlinan en helg då jag behagade att resa bort. Så skönt att komma tillbaka och allting var gjort

Då var det bara att sätta igång. Fantastiskt kul att få vara med och se det hela växa fram.

Vår ursprungliga tanke var att göra en kallfarstu av det hela. Så vi lade ingen isolering i golvet. Någonting som vi idag anser att det var ett litet för hastigt beslut. Vi kommer att isolera väggarna samt göra golven underifrån.

Väggarna gjorde jag helt fristående och sedan skruvade ihop dem på plats. Smidigt och enkelt.

Väggran täcktes sedan med vindpapp innan ytterpanelen spikas dit

Som ni ser så är taket helt fel. Återigen är detta beviset på hur vi har planerat i förväg. När vi har höjt huset övervåning kommer det att bli ett sadeltak på verandan. Men nu får vi göra ett provisoriskt snedtak med plast under plåten så att inte det regnar in