Jämmer och elände

Hennes ord rullade runt i mitt inre medan jag åmande låg och vred mig på golvet.

”Tänk nu på att vara försiktig och inte skada dig nu när du är ensam i stugan”

Jag var försiktig.

Lovar.

Höll alla mina fingrar så långt bort från den farliga klingan på bordssågen jag bara kunde. Kommer ihåg min träslöjdslärare från högstadiet i den lilla hemstaden. Hur han kunde låta solljuset sprida sig genom handen då han höll upp den, och de kvarvarande fingrarna spred ut sig som en solfjäder.

Så klingan var jag försiktig med. Använde pinnen jag fått med att skjuta mina ämnen framför mig. Men ibland kan försiktigheten ha sitt pris.

Jag skulle ta tag i det som skall bli vårt badrum. Efter att ha skapat den nya väggen, byggt en hemlig dörr och fått in den gamla dörren, så var det äntligen dags för golvet och det efterlängtade avloppet. Allt gick så smidig.

Apropå hemlig. Dörren vi satte in var på 60 cm, med tanke på våra fritidsaktiviteter och allmänna liv insåg vi att någon gång ibland kanske en större dörröppning behövs. Men hur gör vi då?

Det fick bli en ”hemlig” dörr på 20 cm som ska döljas med lister, ovanpå dörren blir det ett fönster men mer om det i ett senare inlägg.

Med såg och kofot gick arbetet som en dans. Bräda efter bräda kunde förpassas till glömskan brädgård där de borttappade illusionerna finns. Vi kan inte i detta skeende använda dem mer. Eftersom vår tanke är att lägga in klinker i badrummet måste alla beprövade regler följas.

De objudna gästerna avslöjades också, men det var inga färska tecken och jag har nu effektivt stängt varje möjlighet till intrång.

Apropå dörren. Visst vet ni vårt vurm för det rustika. Så gissa glädjen när vi hittade färdigrostade gångjärn till dörren.

Efter mycket om och men blev beslutet fast, där duschen och handfatet skall placeras. Viktigt med tanke på avloppet och hur det skulle bli.

Nu kunde jag äntligen börja såga till spånskivorna till golvet.

Skulle bara göra en kloss först till ett anhåll.

Skulle bara göra.

Ibland skulle det vara bra att inse när det är dags att plocka ihop och titta på Netflix istället. Livet skulle vara så mycket mindre smärtsamt ibland.

Igång med sågen. Upp med regeln och börja såga. Fullföljde inte klossen genom hela klingan utan slutade föra fram den när den var avsågad. Klingan grep tag i den och som en projektil kom den emot mig. Touchade tummen och landade rakt i magen. Insåg jag, när hjärnan kom igång igen och tanken började ta form

Nåja inget bestånde, men jag är så nöjd med golvet.

En liten skitsak som kan bli stor

Med lite darrande händer fäster jag två frimärken på ett oerhört viktigt brev. Ett brev som kan förändra en del av livet på Rävbacken.

Vår första ansökan.
Det känns lite heligt och högtidligt. Nästan som en skolavslutning eller första gången jag hade slips på mig. Ett steg in i en vuxenvärld som jag inte har en aning om hur det fungerar, men behöver låtsas som om jag kan. Du vet, innan man blir avslöjad.
Själva byggelementet finns det ingen rädsla inför. Att snickra ihop en fungerande vardag för mig och Bitte är inga problem. Allt går att lösa genom googling eller frågor till närmast sörjande.
Men detta är att slänga sig ut i ett tillstånd där jag inte har en aning om vad motparten ska tycka och säga. Dessutom kommer det att kosta pengar.
Att vi skulle ha en mulltoa eller separett var ganska självklart från början. Det handlar om miljö och hur vi vill vara med och vårda den. Varför slänga ut fungerande gödning tillsammans med rent dricksvatten så att en behöver köpa kemiska gödningsämnen för att tillföra det vi tar från jorden?
Det jag nu har försökt att teckna ned, i ansökan, handlar i första hand om vilket typ av avloppssystem som vi vill ska sättas in i stugan. Inte för pråligt eller för dyrt. Inte någonting som behövs tömmas med regelbundna intervaller av en stor lastbil som ska komma. Vår grundtanke är ju att få till en sådan stor självhushållning som möjligt och då kan en inte vara beroende av att yttre saker hela tiden skall fungera. (Du vet den dagen då samhället brakar ihop :-)).
Så det får bli ett system med ett biologiskt filter som filtrera vattnet från handfat, dusch, tvätt och kök. Ett BDT filter. Sedan ska detta mynna ut i en rotzon som gör den slutliga reningen och i praktiken skall rent vatten komma fram ur alltihop.
Att rota sig igenom informationen om rotzoner som i mitten av 70 talet formades som en ide från Tyskland och Holland (I Danmark har intresset för rotzoner vuxit och idag finns flera anläggningar) är inte lätt, det är en djungel på rotnivå. Men en artikel i tidningen Åter från 2005 ledde mig på rätt spår och sedan har det varit ett detektivarbete för att kunna gå vidare därifrån. Det kommer att bli spännande att se hur kommunen reagerar på vårt förslag.
Mer om Rotzonen kommer att presenteras i ett annat inlägg. Förhoppningsvis när vi får ett besked från kommunen, och vi kan börja planera för bygget

Så nu håller vi tummarna för allt vad vi är värda
Endast döda fiskar simmar med strömmen.

/matz

20171024_140524