Äntligen så är det dags. Jag har likt sången gått och väntat inte vid min mila utan snarare vid min topplistkupa att hon, Drottningen , skall komma till mig.
Tanken och idén, fanns redan med från början när vi satte igång projekten här på Rävbacken. Naturligtvis vill vi även ha en mångfald av hjälpredor som jobbar både i det fördolda men även i det synliga. Våra tankar om en plats där djur och människor, växter och mikroliv trivs och frodas håller sakta men säkert på att förverkligas.
Här kommer då dessa fantastiska bin in i sitt sammanhang. Att få uppleva hur en mark sakta transformeras till en mullrik och prunkande plats då behövs pollinerare. Många.
Att välja vilken typ av kupa var inte lätt. Det finns många olika sorter med sina fördelar och nackdelar. Den filosofi som jag bar på var att bina skulle få leva på ett naturligare sätt än via en ordinarie kupa. Dvs de skall själva få bygga och hantera sitt boende. All biskötsel är påverkan på binas habitat. Det är nog lite fel att prata om mer naturligt eller mindre naturligt. Det handlar om olika sätt att sköta om och vårda sina bin. En bra artikel finns här som berättar lite mer om tankarna runt kupan
Till slut hamnade ändå valet på en topplistkupa. Kul om du hänger med på denna resa för att få se hur jag tänker och jobbar tillsammans med mina bin.
Under våren har jag byggt en egen kupa. Med tankar och lärdomar från nätets alla hörn och med en grund från en ritning som jag hittade, så satte jag igång.
Att komma in i ett sammanhang där människor som är passionerade för sin sak är alldeles fantastiskt. Att få träffa dessa eldsjälar och få ta del av deras kunskap är ovärderligt. Det finns de som jag kan ringa till och ställa frågor och vi ställer upp för varandra. Så kul.
Här nedan följer lite bilder från bygget
Så nu står där den där på sin plats. Mellan granar och furor, väntande på de som skall bo där.
Och de kommer ikväll 🙂
Rävbacken 