Nyårslöften har vi struntat i det här året, också. Mer än att lova sig själv att försöka göra livet så bra som möjligt. Men är det något som de flesta brukar lova så är det att börja träna.
Det är något som inte fungerat så bra för oss under den värsta ”renoveringstiden”. Inte för att kroppen inte fått sitt, med allt som har lyfts, burits, släpats, grävts, osv. Sådant som man kanske gör på en kostsam crossfit-studio. Men det hade nog inte skadat med lite stretch i alla fall.
Jag tycker att kroppen brukar forma sig efter det man gör mest av, så cyklistkroppen har bytt utseende till något slags Byggare-Bobformat. Och det är väl i och för sig bra, det har ju varit nödvändigt. Men särskilt mycket puls och smidighet kan jag inte beskylla mig kropp för att ha efter allt byggande. Därför är det en fantastisk lyx och glädje att grannen bästa Linus fixar ett skidspår åt oss precis utanför stugknuten! Nu har vi verkligen inget att skylla på!
Om man tittar noga precis i överkanten av Matz stav på översta bilden så ser man Oviksfjällen, och bredvid ligger stugan. Spåret blir något av ”Antikrunda”, inga upp- eller nedförsbackar att bryta lårbenshalsar i!
Rävbacken 