juli 2018 – Rävbacken

Get gas

Nu handlar inte detta inlägg om några smärre problem i de nedre regionerna. Eller svårigheter att få tag på bensin (översättaren kommentar: Gas) till vår fantastiska bil, utan snarare något så fundamentalt att tillreda vårt dagliga bröd.

Ganska snart i vår planering bestämde vi att installera en gasspis. Bakom detta beslut ligger tankarna att vara så eloberoende vi kan. Att inte vara beroende av att elen funkar eller inte, slippa krångla med trangiakök eller liknande så fort elen bryts. Alla som någon gång bott i Norrlands inland vet mycket väl vad jag pratar om.

Vi valde en spis från Ikea, kanske inte den bästa enligt alla tester däremot verkligen prisvärd utifrån våra förutsättningar. Eftersom rekommendationerna är att sätta Gas behållarna utanför huset tog hjärtat ett rejält skutt när jag insåg att vi kunde använda den inköpta husvagnen, som dessutom stoltserar med en P11 som bonus.

Jag kunde plocka bort gasolflasklådan och började förbereda väggen.

Här ser man hålet som som kopparröret ska gå in. Eftersom det är genom en bärande vägg måste röret ligga i ett eget rör. Jag använde mig av ett vanligt elrör som jag kunde trä mitt 8 mm kopparrör genom.

Att anlägga en gasolanläggning kräver en hel del. Vilken tur att vissa bolag är väldigt hjälpsamma till vad som behövs och hur det skall utföras. Installationen får man göra själv, bara man är noga när allt ska sättas ihop.

Här ser man en huvudströmbrytare samt en läckindikator. Det behöver man ha för att kontrollera tätheten i anläggningen någon gång per år

Här ser man hur den är installerad

Efter genomgången i väggen anslöt jag en huvudförsäkring innan det fick bli en 8 mm slang.

Nu var det spännande att ansluta spisen. Allt hade gått som på räls, steg för steg kunde jag lägga centimeter för centimeter tills jag kom fram till spisen. Där saknades en del som tur var kunde beställas ganska omgående på nätet. Anslutningen mellan spis och slang.

Här ser man P11 ansluten till anläggningen

Efter lite snickerijobb blev det klart att testköra allting. Skåpet var på plats så det fattades bara att skrapa och måla hela härligheten

Till vår glädje satt spisen igång på en gång. Alla fyra brännarna satte igång som stegen i en månraket

Slutresultatet. Återigen spred sig en känsla av belåtenhet inombords.

Gjuta haver vi

Det är vanvett att jaga det omöjliga. Som Marcus Aurelius Antonius en gång sa.

Visserligen är det en sanning med modifikationer.

Javisst är det svårt i början med någonting som aldrig förut blivit gjort, i alla fall av mig. Men den automatiska spärren som borde slå till inom mig tycks jag sakna. Att stanna upp och tänka att detta kanske är för svårt eller rättare sagt omöjligt, den spärren har jag fortfarande inte riktigt kommit till.

Så när vi började prata om bänkskivor till köket och att gjuta dem själva i betong så dröjde det inte länge innan jag gav mig in på projektet med själ och hjärta. Det finns en hel del ute på nätet med information om hur man gör och vad man bör tänka på. Efter att ha gjort tre stycken skivor har jag själv en hel del tips att tänka på .
Ju finare form du gör desto finare kommer ditt slutresultat att bli. Jag använde mig av en formskiva, men hade önskat att hela botten hade varit av plast. Just för den glatta och släta botten. Det är en av svårigheterna, att hela tiden tänka tvärs om. Botten i formen är skivans ovansida. Så när man skall planera för diskho och spishäll är det viktigt att placera den rätt.

Här nedan har jag börjat med den första skivan.

Återigen kan vi tacka vår fantastiska granne för hjälp och utrymme. Foderladan bredvid vårt hus blev en perfekt plats för att gjuta på, eftersom det är av största vikt att hela formen ligger plant.

Eftersom skivorna måste armeras så valde jag att göra det med hjälp av Macrofibrer. Oftast används tunga järnnät som ger en extra tyngd till betongen (som i sig själv är supertungt) så för att underlätta hanterandet av skivorna valde jag dessa fibrer. Det som är viktigt är att lägga ett lager först utan fibrer. Eftersom de har en förmåga att sjunka så vill vi inte att de ska synas på det färdiga resultatet.

Ett litet tips, håll koll på grejorna. Tror jag letade en kvart efter var bitsen hade försvunnit

Vi fick en ide att lägga in sten i skivorna för att skapa någonting som ingen annan har gjort eller har. Här ovan ser ni hur jag har lagt en tyngd ovanpå stenen så att de inte ruckas av betongen. Framför allt när jag vibrerade formen. För att göra detta satte jag i en vagnsbult i slagborren och drog den utmed formen ett par gånger

Resultatet blev över vår förväntan.
Men jag insåg ganska snart hur viktigt det var att vibrera mycket och länge.
på nästa bild ser man hur resultatet blev på den första skivan jag gjorde. Många småhål tack vare luftbubblorna som jag inte hade fått bort.

Nästa bild visar då jag hade lärt mig den hårda vägen hur viktigt det var med vibrationerna. Bra vibrationer

Efter att ha gjort alla tre var det dags för slipning. Ett riktigt yrande jobb.

Vi delade upp hela diskbänken i tre olika delar. Dels för tyngden men även svårigheten att få in hela skivan.

Nöjd fick en vara.

När vi skulle flytta den tredje skivan fick vi lite bråttom. Det är bra att tänka på att ju längre den får ligga och brinna ihop desto hållbarare blir den.

Naturligtvis sprack den. Men jag fick ett tips eller rättare sagt, B fick tipset att slå bort det lösa och gjuta in mer.

Det blev väldigt bra tycker jag. I småsprickorna blandade jag epoxy lim med det som slipades bort från skivan. Det fina dammet skapade nästan en osynlig fog. På bilden syns den tydligt tack vare blixten.

Så jobbar vi på här i Rävbacken.

Från påska till små grodorna och lite till.

Tiden går och vi med den. Inläggen har varit få men det är helt enkelt för att vi har jobbat. Både på jobbet, lite extrajobb och förstås med stugan.

Länge trodde vi att snön som kom i vinter aldrig skulle smälta bort. Med facit i hand önskar jag att den hade legat nån månad till med tanke på hur torrt det är nu.

Helgen före påsk hade vi hand om våra vänners fina jaktgoldenhundar, Scott och Zed. Vi försökte länge skotta upp en väg mellan vedboden och stugan men fick ge upp tills slut, så vi gick på snön istället. Om vi kom bara en decimeter bredvid den upptrampade stigen så sjönk vi ända ner till marken.

Sen kom våren med sitt varma väder, och såklart njöt vi av det. Men ju längre tiden gick började vi längta efter regn och det gör vi ju liksom alla andra fortfarande.

Men tack vare många dagar med sol så kunde vi jobba ute, såga ute och framförallt byta fönstren som vi skrivit om i tidigare inlägg.

Vissa fredagar hade jag sån tur att Matz var ledig och kunde ha middagen färdig när jag kom cyklandes från jobbet. Det är sådana gånger jag verkligen känner hur fantastiskt bra det här kommer bli, cykelpendla ett precis lagom avstånd och sen ha en sambo som står färdig med middagen!

Vi har några få gånger gett oss tid till det vi gillar näst bäst just nu, cykla. (känns hårt att erkänna att det kommer på andra plats, men stugan vinner) Runt oss och runt hela Östersund finns en massa fina stigar som förtjänar trampas och upptäckas.

Vi har också planterat lite, potatis, blommor, sallad, rädisor och koriander. Jag kände mig verkligen som en rookie när jag klev in på Växtvaruhuset och började botanisera bland fröer och annat. Vad växer var och hur gör man? Det är ju för väl att det går läsa sig till det mesta, och nu växer det så det knakar. Ruccolasalladen äter vi för fullt av och rädisorna är som femkronor (ja, den gamla alltså) i storlek.

Något annat som glädjer oss mycket är att vi har haft så fina kompisar i hagen! Jag som inte kan nåt om hästar tänkte att om jag mutar med lite morötter så kommer pållarna gilla mig. Det funkade! Så nu kommer de och säger till när det är dags för lite mellis och klia på mulen. Hög mysfaktor!

Några andra kompisar har vi i bäcken. Två väldigt nyfikna grodyngel, och jag håller stenkoll varje gång jag hämtar vatten så de inte följer med i hinken.

Det bästa vi gjort under senaste tiden var att göra i ordning vedboden. Men det hade aldrig hänt om inte David, systersonen hjälpt oss att komma igång. Med så många små projekt på gång samtidigt så har vi inte prioriterat det helt enkelt. Men nu var det nödvändigt, lekstugan måste bort innan vattenborrningen i höst, och i den hade vi staplat virke som vi inte vill slänga. Men nu är det gjort, vi har byggt en halvvägg för att stoppa veden från att ramla över oss och alla okluvna stubbar är nu klyvda. Om ni vill skratta lite, eller mycket, zooma in på min min när jag klyver!