Nu är de här!

Det var en fantastisk kväll då jag for till Anders W för att hämta avläggaren. En avläggare är ett delat samhälle som görs dels för att få nya samhällen men också för att förhindra att bina svärmar. Det vill säga ger sig av i en stor klunga för att hitta ett nytt bo. En avläggare är ett effektivt sätt att få till andra samhällen och ofta är det så att jag som nybörjare köper en avläggare för att sätta igång mina egna samhällen.

Med alla bin i bilen så åker jag hem. Det är ganska sent eftersom det är viktigt att vänta så länge som möjligt så att alla bina hinner in i kupan innan transporten. De kryper normalt in i kupan vid kvällstid.

Väl hemma så ordnar jag så att avläggaren får stå framför flustret, öppningen, på min topplistkupa. Detta för att de ska lära känna omgivningen och när sedan lådan plockas bort vet bina vart de ska flyga för att komma in.

Så fort jag öppnade tittade de nyfiket ut och snart var de igång.

Så här fick de stå i några dagar. Det har regnat ganska rejält här på Rävbacken och då är det absolut inte läge för att störa och börja böka med flytt. Bina är som vi ibland och gillar inte att vara ute länge i regnet.

Men idag strålade solen och nu var det läge att sätta igång.

Jag hade redan gjort spår i topplisterna, för min tanke var att sätt i en remsa av en vaxkaka dels för att få bina att bygga på rätt håll men också för enkelheten att få igång dem. Hittade tipset här hos Mälaröbiodlarna. Men nu var det så att de vaxkakor jag hade beställt blev försenade så jag fick hitta på en annan lösning med ett par avsågade listsidor. Funkar det med.

Jag förberedde allting mycket noga. Rökpusten igång med säker assistans av B och bordet nedtaget till skogsgläntan. Nu var det bara att öppna avläggaren och sätta igång. Vi upptäckte att det var väldigt bra att vara två, för att arbetet skulle gå så snabbt och effektivt som möjligt. Vi ville inte att bina skulle känna sig oroliga för länge. Det som överraskade både B och mig själv var hur lugnt och tryggt jobbet kändes. Du hade rätt Anders, det är väldigt snälla bin

Men hur gör man då?

Först tar du upp en av ramarna som sitter i avläggaren. Med ett bestämt skak faller de flesta av bina ned i kupan och resten som sitter kvar, använder jag en mjuk borste och försiktigt sopar av dem.

Sedan skruvar vi fast topplisten i den gamla ramen. Sågar bort resten av ramen och försiktigt lossar kakan från den.

Här kan vi se att de redan hade fyllt några ramar av en fantastisk Honung

Eftersom den gamla ramen är rektangulär och toplistkupans form är en upp och nedvänd pyramidisk form, så måste kakan skäras till. Det som blir över kommer vi att ta tillvara.

Efter tio ramar så var det över. Avläggaren var tom och med hjälp av en liten bräda så tågade bina in till drottningen som befann sig trygg i det nya hemmet.

Om du sätter på ljudet kan du höra ett fantastiskt buzzande

Efteråt så tog vi tillvara på den honung som vi skar bort samt smälte vaxet för att använda till något annat.

Tänk så rik man känner sig när vi i kvällssolen äter smultron med glass och över detta ringlar ny-tappad honung

Rävspåret

Nyårslöften har vi struntat i det här året, också. Mer än att lova sig själv att försöka göra livet så bra som möjligt. Men är det något som de flesta brukar lova så är det att börja träna.

Det är något som inte fungerat så bra för oss under den värsta ”renoveringstiden”. Inte för att kroppen inte fått sitt, med allt som har lyfts, burits, släpats, grävts, osv. Sådant som man kanske gör på en kostsam crossfit-studio. Men det hade nog inte skadat med lite stretch i alla fall.

Jag tycker att kroppen brukar forma sig efter det man gör mest av, så cyklistkroppen har bytt utseende till något slags Byggare-Bobformat. Och det är väl i och för sig bra, det har ju varit nödvändigt. Men särskilt mycket puls och smidighet kan jag inte beskylla mig kropp för att ha efter allt byggande. Därför är det en fantastisk lyx och glädje att grannen bästa Linus fixar ett skidspår åt oss precis utanför stugknuten! Nu har vi verkligen inget att skylla på!

Om man tittar noga precis i överkanten av Matz stav på översta bilden så ser man Oviksfjällen, och bredvid ligger stugan. Spåret blir något av ”Antikrunda”, inga upp- eller nedförsbackar att bryta lårbenshalsar i!

Julkalendern 2020 Lucka 21

Snön smälter och det blir grönt igen. Det tycker vi är så trist för vintern är så härlig när vi kan använda den till en massa roliga saker. Åka skridskor, skidor, sätta på vinterdäcken på hojarna och cykla på isen. Bara njuta av ljuset.

Det gröna som kryper fram påminner oss om sommaren och årets höskörd. Det är tredje året som vi hjälper vår gode vän Jörgen med att ta in hö. Jörgen är en av de grannar som vi gärna umgås med ofta, det blir otvunget och lättsamt och alltid välkommet! Men nu i coronatider så blir det väldigt lite fikastunder och middagar. Vi ser verkligen fram emot att det blir ”som vanligt” igen!

Jörgen, världens bästa kattvakt. Sorjonen hoppar gärna upp i knät när han är på besök.

Höet ska packas i balar, vägas, vilket var riktigt svårt i år. Ibland 12 kilo balen för att plötsligt väga över 20 kilo. Då gäller det att justera på John Deeres släp. Som tur var var Lo med och lastade in höet i ladan sen, annars hade det varit tufft!

Julkalender 2020 Lucka 20

Julefrid och julenöjd. Klart överskattat, kände vi och satte igång storstöket innan julafton.

Det är ett rum kvar i det gamla huset att ordna. Vi har suttit där och betraktat silvertejp som vi har lagat taket med. Men nu fick det vara nog.

Sagt och gjort. Vi hämtade det sista fönstret från kornladan. Tankade motorsågen och satte igång.

Fortsätt läsa Julkalender 2020 Lucka 20

Julkalendern 2020 Lucka 19

Resan med vår rotzon har verkligen varit och är ett äventyr. Vi ville rena vårt vatten och kunna nyttja vårt gråvatten till en cirkulär rörelse. Där vattnet fick återgå till det vi behövde det till och att kunna vattna våra planteringar med vatten från vårt eget kretslopp.

För att kunna göra rena vatten själv på det sätt vi gör måste man först få godkänt från kommunen och det fick vi. Har skrivit om det här.

Nu äntligen har den börjat komma igång och i somras planterade vi två av de renande växterna som behövs för att rena vattnet i rotzonen.

Kaveldun och gul svärdslilja.

Julkalender 2020 Lucka 16

Ikväll insåg att vi nog inte orkar skriva. Det är bara två dagar kvar till ett välbehövligt jullov och Matz semester. Vi kommer förstås jobba på att fixa oss ett fint vardagsrum, helst färdigt före jul, men just nu är vi faktiskt trötta.

Men fullt så slut som de kasserade arbetsdojorna som gjort åtskilliga kilometer på stegarna, det är vi inte. Vi kommer igen!

De här två ger oss i alla fall väldigt mycket energi.

Julkalender 2020 Lucka 14

Sista delen (kanske) om pumphus/tvättstuga

Det var riktigt kul att få börja på riktigt med utsidan på pumphuset. Den fick ju stå ganska länge på gården och lysa ljusblå, sen frigolitvit med svarta prickar.

Samma dag, faktiskt när vi satt i bilen på väg hem med kojan, så fick jag ett meddelande från en bekant i cykelvärlden. De var på väg att sätta ny panel på sitt hus och undrade om vi ville ha det gamla. Självklart! Så vi åkte dit tre vändor och hämtade panel, som jag sedan drog ur all gammal spik ifrån. Återanvändning, gratis och alldeles toppen till den lilla kojan.

Vi ville gärna ha tegel på taket precis som på huset. Vi mindes att vi hade sett enkupiga tegelpannor på gården där det lilla huset ligger som jag och min syster fick av en gammal släkting. Så vi åkte dit med en släpvagn, lite på vinst eller förlust, men det blev högvinst. Vi lyckade hitta så att det precis räckte till taket, men fick ge upp när det gällde att även täcka vedförrådet. Där fick det bli det gamla vanliga tvåkupiga.

För att göra dörren lite mer ”stuga” och mycket charmigare än plåtdörren som satt på stugan så satte Matz på en gammal trädörr utanpå dörren som vi förstås målade i samma gröna färg som på husets ytterdörr.

När jag behövde en paus i ”panelandet” så plockade jag lingon. Alltid övervakad av Olga, hon gillar inte riktigt att jag är för långt från huset. Man måste ju se upp för räven här på Rävbacken!

Julkalender 2020 Lucka 12

Pumphus/tvättstugan del 4.

På tal om återbruk…

Äntligen skulle vi få ta våra kloka huvuden och slå ihop dem riktigt hårt. Sedan första dagen här på Rävbacken har vi haft ett litet uthus bredvid oss som vi slagit våra blickar mot. Inte för skönhetens skull utan snarare som ett inre begär vad vi skulle kunna använda oss utav.
Teglet som kunde räddas från taket hamnade på vårt eget tak och nu sökte sig våra hungriga blickar mot takstolarna som inte såg alltför hemska ut. Skulle vi kunna använda dem. Kanske på….

Så helt enkelt tänkte vi få omkull eländet så att vi kom åt dem. Första försöket gick sådär.

En starkare bil eller något tyngre redskap krävdes.

Skam den som ger sig. Motorsågen fick plockas fram och vips så kunde vi få loss fem stycken fina takåsar

Efter ett tag så satt dem där. Med enbart handkraft fick vi upp varje takås, lodade in och kunde fästa dem på plats. Nu började det likna ett riktigt hus

Det är detta som vi tycker är så roligt med vårt projekt. Att få någonting som inte ser ut så mycket för omvärlden, få det i funktion och framför allt, återanvända det.

Julkalender 2020 Lucka 9

Pumphuset/tvättstugan del 2

Det finns ögonblick då ens barndomslängtan efter superkrafter gör sig alltför hårt påträngande. Tänk om jag bara med min tanke kunde lyfta, hur tunga grejor som helst och ställa dem där jag vill. Som Stålmannen eller Hulken
Men nu är det inte så.
Vi får helt enkelt lita på våra egna händer men också de händer som finns i vår närhet. Jörgen, Ove och David bistod oss en dag i under sommaren då vi behövde flytta vårt sommarprojekt till sin rätta plats.

Projektet; Pumphus/Tvättstuga, blev som så mycket annat hos oss uppe på Rävbacken, ett projekt där vi ville använda så mycket återvunnet material som möjligt, så billigt som möjligt och lätt gjort. Eller lätt och lätt. Säg när någonting som fötts inuti vår hjärnor är lätta att utföra?
Samtidigt så är det väl tjusningen i det hela och som också ger ett läsvärde till dig, kära följare av denna blogg

Platsen dit vi ville flytta skogskojan låg alltför lång ifrån vägen så en lyftkran hade inte fungerat. Vi måste med handkraft och Oves sinnrika grej få in den på plats

Det var så att andan for upp i halsen när vi behövde baxa vagnen mellan hus och träd. Det där trädet som absolut inte fick kapas bort.. Så löd ordern.

Platsen där den skulle stå var ganska given från början eftersom brunnen och ledningarna in mot huset redan fanns på plats

Jag förstod inte själv hur vi skulle lyckas få den i rätt vinkel och på rätt plats. Det fanns även en hel del balkar på undersidan som vi behövde ta hänsyn till

Måste nog erkänna att det var en av oss som hela tiden förstod hur vi skulle göra, och efter en stund så gjordes det som hon ville. Då till slut hamnade den på rätt plats!

Så nu står den där. Fortsättning följer.

Julkalender 2020 Lucka 6

Eller att skapa ett mellanrum mellan två andetag.

Någonting som jag ständigt behöver påminna mig själv är att också ha ett annat liv, vid sidan om att bygga, fundera och ständigt vara på tå om någonting vi behöver hitta eller få tag på.

Ibland behöver jag stanna upp och titta på Olga som alltid tycks vara i nuet men ändå låter nyfikenheten fylla sitt inre

För varje ny del som dyker upp i vårt hem ska allting undersökas och kollas igenom.. Hon lär oss att vi behöver njuta också.

För varje kaos behövs ett leende eller en hand som dröjer sig kvar. En påminnelse att detta inte definierar oss enbart. Men är en del av vårt gemensamma liv. Kaoset får inte ta överhand ,däremot kan det ge en knuff i rätt riktning.

För varje ögonblick finns det en skönhet att se och betrakta. En skönhet som ligger i detaljer. En skönhet som syns då solljuset tränger fram genom molnen och leker i hennes hår.
En skönhet jag finner då himmel och jord förenas.

Så kom ihåg. Våga drömma men också stanna upp och njut av ögonblicket.