Enligt Wikipedia så är vatten : .. en på jorden allmänt förekommande kemisk förening, bestående av väte och syre, som är nödvändig för allt känt liv. Det vetenskapliga namnet är diväteoxid. Det latinska namnet aqua används ofta i bland annat innehållsförteckningar till kemiska och kosmetiska produkter.
Gillar tanken hur vattnet är nödvändigt för allt känt liv. Även i religiösa sammanhang fyller vattnet en oerhört viktig funktion. Som bild av det gudomliga men även som rening och livgivande.
Men hur det än är med detta så är vatten något livsviktigt och helt nödvändigt om vi vill tänka oss att leva, bo och verka på Rävbacken. Under året som gått har vi släpat liter efter liter från lägenheten i stan upp till vårt hem. En lösning som visserligen funkat för stunden men är helt ohållbart i längden. Ursprungligen fanns det en ledning från några kallkällor i närheten till huvudfastigheten på Rävbacken men den har under åren försvunnit och dikas bort.
Långt där borta kan man se skogskanten där källan rinner upp.
Vår första tanke var ju att gräva en brunn. Vi letade efter vatten på ett gammalt beprövad sätt, se inlägget ”Läslov” . Vi beslöt oss till slut för att borra. Detta efter en sommar där torkan drabbat vårt land på ett hårt sätt och dessutom tänkte vi på att ängen vid vår stuga användes av olika djur och detta gör att risken för obehagliga bakterier i grundvatten ökar. Nu har vi varit med om kor, hästar och får. Önskar att en dag få se lite getter där.
Så kom dagen när telefonen ringde och våra borrare var på väg.
Vi hade redan på förhand beslutat var borrhålet skulle vara. Alla nödvändiga rör grävdes ned och in i huset.
Blev förvånad över hur smidigt den enorma borren kunde röra sig över tomten. Detta blev ännu en fördel mot grävningen. En minimal påverkan på allt det som fanns runtomkring istället för att behöva schakta upp halva tomten
Borrkronan möter det mjuka och vackra
Redan efter ca 2 meter stöter vi på berget. Blir glad eftersom det trots allt är en ekonomisk fråga också det blir dyrare ju längre ner innan berget man måste borra. Här kan man verkligen konstatera att berget består av skiffer. Ett svart pulver sprider ut sig över marken. När de frågar mig vart de kan spruta ut slaggen trodde jag inte att det skulle bli så mycket. Tänk vad man får lära sig
Till slut strilar det egna vattnet ut från slangen.
Jaha, resultatet en upp och nervänd hink var allt vi fick när de fantastiska killarna från Jämtborr hade försvunnit.
Men vi var ju tvungna att testa vad som doldes där nere.
Tvätta cykel är naturligtvis det första som måste göras när vattnet kommer :-).
Nu ska vi lämna in vattnet för provtagning så att inga ruskigheter finns där nere i djupet. Men efter provsmakning av fler så känns det helt ok.
Trakten som vi bor på har ett problem dock. Det är väldigt mycket svavel i berget. Detta gör att vattnet har en viss lukt (prutt) ingenting som är farligt eller påverkar kvalitén men kan upplevas som besvärligt. Nu talade borrarna om för mig lite tips som jag kommer att återkomma till när det är dags att få ned pumpen i hålet.
Vi fick borra ner till 49 meters djup för att få ett garanterat flöde på 250 liter i timmen. Känslan av att få uppleva sitt eget vatten i ansiktet för första gången är mäktigt.
Vi ses snart igen
/matz
Rävbacken 