Scaffolding

Inom pedagogiken används ett uttryck som kommer från inlärningspsykologin. Scaffolding. Begreppet myntades av Lev Vygotskij och Jerome Bruner och innebär i korta drag att man som pedagog ”bygger upp” en stöttning för att få alla elever i en klass att lyckas med sina mål. Man kan tänka sig det hela som en byggnadsställning som finns där för att stötta det egentliga bygget som sker innanför. Poängen i detta är att olika elever behöver olika grader av scaffolding för att lyckas.
Tänker på detta när jag slår upp mina ögon i lägenheten i stan. Där direkt utanför vårt fönster har hyresvärden byggt upp en enorm ställning för att laga taket. När jag ser på den inser jag att man aldrig skall förminska behovet av rätt scaffolding för att kunna utvecklas och växa.

Vad hamnar då mina tankar?

Jag är så oerhört glad och tacksam för alla dessa människor runtomkring mig som bidrar med sin bit i scaffolding av vårt projekt. En liten bit här och en liten bit där gör att jag som människa och byggare, vågar ge mig in i bitar som annars känts lite skrämmande och främmande. Tänk alla dessa företag som villigt ger sin kunskap och erfarenhet bara man vågar fråga. Utan t.ex. Norrkakel, hade vi aldrig kommit så långt som vi gjort i vårt badrum. Dessutom vandrar mina tankar till vårt förhållande när jag fortsätter att titta på byggnadsställningen utanför. Vi scaffoldar varandra i vått och torrt, i stort och i smått. Utan denna scaffolding hade vi aldrig kommit så långt som vi gjort och på en sådan kort tid.

Så nu var det dags att ta tag i nästa steg i vårt wannabe badrum. Kaklet hade hittats, förberedelserna var klara. Något du kan läsa om här. Så nu var det bara att köra på

Eftersom vi skall lägga ett golv av natursten så valde jag att inte gå ned med kaklet ända till golvet utan lämnade två rader fria för att sedan anpassa den sista raden till golvet.

IMG_20190416_162019.jpg

På ett sätt ett smart drag eftersom jag halvvägs in kakelsättningen inser att vi beräknad mängden fel. Vi kommer att sakna kakel för den sista raden. Någonting som vi nu klurar på och får göra ett nytt besök hos proffsen.

IMG_20190417_174729.jpg

Det blev en duschörna.

IMG_20190427_160342.jpg

Fogspecialisten träder in. Vi valde pärlvitt till fogarna. En färg som låter kaklet få träda fram och bli centrum i blicken.

IMG_20190427_160234.jpg

Eftersom vi ville ha träpanel i resten av badrummet var det noga med hur den skulle sättas fast. Det är viktigt att inte punktera det ytskikt som vi har gjort. Dessutom mår de bra av att ha en luftspalt bakom sig så att eventuell fukt kan dunsta.

Ribborna fästes med skruv som fick silikon bakom och sedan limmades panelen med Montagelim.

Panelen behandlades med schellack så att inte kvistarna kommer att bryta igenom linoljefärgen som vi ville ha. Dessutom grundmålades med Kinesisk träolja innan de sattes upp.

Två lager av vit linoljefärg och sedan kommer vi att göra ett sista slutgiltigt lager med blank linoljefärg. Men detta blir när resten är färdigt och gjort

IMG_20190427_131136.jpg

Så.

Nästa delmål i projektet blir golvet. Vi återkommer om det.

IMG_20190501_130249.jpg

Det bidde någonting

Oavsett hur primitivt man tänker i sitt huvud att livet ska få vara finns det en del av vardagens lyx man inte vill avstå från. En av våra funderingar kring detta att bo så permanent man kan här uppe på Rävbacken var just detta med toalett och dusch. Visserligen känns det inte som ett problem att gå på utedasset hela vintern, men ett visst mått av lyx vill vi ha. Sedan är ju vår plan att kunna använda cykeln så långt det bara går i transporten till och från jobbet. Dit är det bara nerförsbacke men hem, jisses, då kommer i allafall jag att få kämpa halva livet ur mig. Tänk då att få komma hem till en skön dusch.

Men kan detta verkligen bli något?

Många funderingar och rådslagningar blev det innan arbetet tog fart.

Gipsskiva för våtrum sattes in. Golv förstärktes och golvvärme las in.

Ett spännande moment när flytspackling skulle ordnas. Skulle det berömda fallet gå att få till. Finns inget värre än de pölar som bildas av ett fel avvägt golv.

B fick som uppdrag att klura ut det gigantiska pussel vi har framför oss när naturstenen ska läggas in. Mer om det i ett annat inlägg.

Tätskikt förs på (superviktigt) i duschen. Sen kommer det roligaste – vi ses när kakel och väggar ska kläs in.

/Matz

Vad hände på Rävbacken i januari egentligen?

 

Ja jisses vad tiden går! Januari började med förkylningar och trötthet. Julen och nyårshelgen var sociala precis som det väl ska vara. Men det här året lite extra på grund av Matz äldsta dotters bröllop, en underbar nyårsfest i kärlekens tecken.

Jullovet var välbehövligt och en hel dag låg vi tysta sida vid sida i stugan med varsin bok. Den enda gångerna vi rörde på oss var för att stoppa in ett vedträ i spisen eller för att hämta fika. Energin var låg.

Men så kom den tillbaka och i samma veva blev skidspåren bara finare och finare! Förra vintern var den vintern vi verkligen återupptäckte och utnyttjade spåren runt stan, så längtan var stor. Vi gav oss ut runt Rävbacken först där vi fick spåra själva. Men bara några kilometer bort finns otroligt fint preparerade spår, runt Svartsjöarna och  Fursteli-spåren.

img_20190210_164152_0522694262921603269655.jpg

Den här januari hade vi om möjligt ännu mer magiskt vackra träd, med riktigt tjocka gnistrande grenar. Det går inte se sig mätt på det och till slut får en inse att det inte är möjligt att ta bild på allt. Vi får nöja oss med den här:

Men det blev lite jobb också. Av bäste Jörgen fick vi några granar som kommer användas till utbygge/uppbygge i sommar. Först skottade han förstås upp en väg fram till skogen.

img_20190103_1406453270006273026833933.jpg

Sen skulle det funderas lite.

20190103_1416587184180392052994064.jpg

Sen skulle det sågas och kvistas.

 

Matz hade bästa skyddshatten från Brasilien på sig. Turhatten.

20190104_1323525851508581417998205.jpg

Själv bidrog jag med glada hurrarop och lite fika.

img_20190103_1404263216730245509794623.jpg

Nu lovar vi mer från oss och framförallt oftare. Vi har tapetserat och börjat med badrummet, men allt det kommer i bloggen om inte alltför länge! Vi vandrar vidare mot ett fullt beboeligt Rävbacken!

img_20190103_1440104995559835591647647.jpg

Rävbackens julkalender. 24 december. Nu är det Jul igen.

Tiden mellan jularna försvann i en blinkning. Många saker har hänt och mycket erfarenhet har fyllt våra huvuden. Hoppas att ni har haft nöje av vår resa. Vi vill innerligt önska er alla, med Carl David af Wirséns ord, en fantastisk Jul.

De rika barnen gå i dans och öfverflöd Men många små det finns, som längta efter bröd.

Så gifve den, som kan! O öppna, öppna blott

Din mun till vänlig tröst, din hand att göra godt!

Och hvad åt andras barn du glädtigt ger, det få

Till godo visst en gång just dina egna små.

I denna ljufva tid hvar skärf välsignad är

Och af gudomlig nåd förborgad ränta bär.

I denna ljufva tid ur drifvor och ur snö

Du rosor mana kan, som aldrig skola dö

Rävbackens julkalender 23 december. Dagen då allt faller på plats

Om nyårsdagen är minnenas kavalkad så får dagen före dopparedagen bli fullbordandets dag. Alla dessa detaljer som nu görs i ett fullt sjå.

Visst blev det en vedkälke, tack vare tips från er fantastiska människor som både orkat följa oss men även gett små glimtar av er själva genom de roliga kommentarer som ni skrivit.

Och tror ni inte att vi lyckats få huset fyllt av både julfröjd och glädje.

För den uppmärksamme kan jag tala om att även om julkulorna visserligen är av plast så är det riktigt gammalt lingarn vi använt som tråd.

Var det någon som talade om återvinning.

Sedan undrar jag: hur gick det med knäcken Bitte?

Ha! Det gick fint det!

Rävbackens julkalender. 21 december.

Nu börjar dagarna hastigt räkna ned tills vi når slutet på vår kalenderresa. Fantastiskt har det varit att få blicka tillbaka i tiden och inse allt det vi har varit med om. Alla lärdomar som vi fått utöka vårt bagage med. Men en sak är säkert.

Huset i denna historia är inte det viktigaste. Inte heller platsen som gång på gång fyller oss med glädje och aha-upplevelser. Allt detta kan förändras eller ligga någon annanstans. Det allra viktigaste är med vem man tillbringar all denna tid och jobb med. Någon som står ut med alla skämt och misstag. Någon som orkar när en själv vacklar och alltid kommer igen efter en dipp. Min kompanjon och livskamrat, utan dig hade detta hus likväl kunnat legat på Mallorca dess glans och lockelse hade inte varit någonting.

Rävbackens julkalender 19 december. Husets hjärta.

Tänk för ett år sedan stod jag sent på nätterna dagarna innan jul och skyndsamt murade upp fundamentet till vedspisen. För ett arbete som innebar både lärdom och nybörjartag, så är jag fantastiskt stolt idag över resultatet.

Från detta:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett jobb som aldrig kändes som om det kunde slutföras. Till idag när jag värmer mina kalla händer vid husets hjärta