Nu är de här!

Det var en fantastisk kväll då jag for till Anders W för att hämta avläggaren. En avläggare är ett delat samhälle som görs dels för att få nya samhällen men också för att förhindra att bina svärmar. Det vill säga ger sig av i en stor klunga för att hitta ett nytt bo. En avläggare är ett effektivt sätt att få till andra samhällen och ofta är det så att jag som nybörjare köper en avläggare för att sätta igång mina egna samhällen.

Med alla bin i bilen så åker jag hem. Det är ganska sent eftersom det är viktigt att vänta så länge som möjligt så att alla bina hinner in i kupan innan transporten. De kryper normalt in i kupan vid kvällstid.

Väl hemma så ordnar jag så att avläggaren får stå framför flustret, öppningen, på min topplistkupa. Detta för att de ska lära känna omgivningen och när sedan lådan plockas bort vet bina vart de ska flyga för att komma in.

Så fort jag öppnade tittade de nyfiket ut och snart var de igång.

Så här fick de stå i några dagar. Det har regnat ganska rejält här på Rävbacken och då är det absolut inte läge för att störa och börja böka med flytt. Bina är som vi ibland och gillar inte att vara ute länge i regnet.

Men idag strålade solen och nu var det läge att sätta igång.

Jag hade redan gjort spår i topplisterna, för min tanke var att sätt i en remsa av en vaxkaka dels för att få bina att bygga på rätt håll men också för enkelheten att få igång dem. Hittade tipset här hos Mälaröbiodlarna. Men nu var det så att de vaxkakor jag hade beställt blev försenade så jag fick hitta på en annan lösning med ett par avsågade listsidor. Funkar det med.

Jag förberedde allting mycket noga. Rökpusten igång med säker assistans av B och bordet nedtaget till skogsgläntan. Nu var det bara att öppna avläggaren och sätta igång. Vi upptäckte att det var väldigt bra att vara två, för att arbetet skulle gå så snabbt och effektivt som möjligt. Vi ville inte att bina skulle känna sig oroliga för länge. Det som överraskade både B och mig själv var hur lugnt och tryggt jobbet kändes. Du hade rätt Anders, det är väldigt snälla bin

Men hur gör man då?

Först tar du upp en av ramarna som sitter i avläggaren. Med ett bestämt skak faller de flesta av bina ned i kupan och resten som sitter kvar, använder jag en mjuk borste och försiktigt sopar av dem.

Sedan skruvar vi fast topplisten i den gamla ramen. Sågar bort resten av ramen och försiktigt lossar kakan från den.

Här kan vi se att de redan hade fyllt några ramar av en fantastisk Honung

Eftersom den gamla ramen är rektangulär och toplistkupans form är en upp och nedvänd pyramidisk form, så måste kakan skäras till. Det som blir över kommer vi att ta tillvara.

Efter tio ramar så var det över. Avläggaren var tom och med hjälp av en liten bräda så tågade bina in till drottningen som befann sig trygg i det nya hemmet.

Om du sätter på ljudet kan du höra ett fantastiskt buzzande

Efteråt så tog vi tillvara på den honung som vi skar bort samt smälte vaxet för att använda till något annat.

Tänk så rik man känner sig när vi i kvällssolen äter smultron med glass och över detta ringlar ny-tappad honung

I väntan på hyresgäster.

Äntligen så är det dags. Jag har likt sången gått och väntat inte vid min mila utan snarare vid min topplistkupa att hon, Drottningen , skall komma till mig.

Tanken och idén, fanns redan med från början när vi satte igång projekten här på Rävbacken. Naturligtvis vill vi även ha en mångfald av hjälpredor som jobbar både i det fördolda men även i det synliga. Våra tankar om en plats där djur och människor, växter och mikroliv trivs och frodas håller sakta men säkert på att förverkligas.

Här kommer då dessa fantastiska bin in i sitt sammanhang. Att få uppleva hur en mark sakta transformeras till en mullrik och prunkande plats då behövs pollinerare. Många.

Att välja vilken typ av kupa var inte lätt. Det finns många olika sorter med sina fördelar och nackdelar. Den filosofi som jag bar på var att bina skulle få leva på ett naturligare sätt än via en ordinarie kupa. Dvs de skall själva få bygga och hantera sitt boende. All biskötsel är påverkan på binas habitat. Det är nog lite fel att prata om mer naturligt eller mindre naturligt. Det handlar om olika sätt att sköta om och vårda sina bin. En bra artikel finns här som berättar lite mer om tankarna runt kupan

Till slut hamnade ändå valet på en topplistkupa. Kul om du hänger med på denna resa för att få se hur jag tänker och jobbar tillsammans med mina bin.

Under våren har jag byggt en egen kupa. Med tankar och lärdomar från nätets alla hörn och med en grund från en ritning som jag hittade, så satte jag igång.

Att komma in i ett sammanhang där människor som är passionerade för sin sak är alldeles fantastiskt. Att få träffa dessa eldsjälar och få ta del av deras kunskap är ovärderligt. Det finns de som jag kan ringa till och ställa frågor och vi ställer upp för varandra. Så kul.
Här nedan följer lite bilder från bygget

Så nu står där den där på sin plats. Mellan granar och furor, väntande på de som skall bo där.

Och de kommer ikväll 🙂

Julkalender 2020 Lucka 23 och 24

Detta har verkligen varit ett år med sjukt djupa dalar men också höga toppar. Höjder där lungorna har fyllts med ren luft och blodet fått hjärtat att slå glädjeskutt.

Det största under året, trots alla rotzoner och insatta fönster, var i allafall att hon sa ”Ja” till mig. Någonting som jag av hela mitt hjärta önskade.

Den andra bilden får representera alla de vänner och familjen som stått vid vår sida i vått och torrt och även de stunder då våra idéer och tankar syns alltför vidlyftiga ändå nickat och trott på oss.

Så nu är det snart dags för ett nytt och spännande år. Ett år som vi verkligen tror och hoppas att det blir så mycket bättre än året som gått.

Så, God Jul och Gott nytt år från oss alla på Rävbacken till er alla oavsett var ni är.

Julkalender 2020 Lucka 22

Nu är det på riktigt. Officiellt har vi nu blivit boende på Rävbacken

Inte trodde jag att det stora halvstatsägda postföretaget brydde sig om en liten avkrok i Sveriges avlånga land. Bara en liten uppdatering via telefonen att det fanns en hel del kuvert som saknade sitt hem. Och skulle vi kunna fixa detta innan i morgon så han de dela ut dem innan julafton. Så B fick i uppdrag att handla en brevlåda när hon for in till staden.

Snabbt fixade jag till en ställning eftersom jag insåg att det var nästan helt omöjligt att med hjälp av spett få ned en stolpe.

Men det blev bra. Sitter nu som ett barn innan julafton och väntar spänt på de första breven.

Julkalender 2020 Lucka 20

Julefrid och julenöjd. Klart överskattat, kände vi och satte igång storstöket innan julafton.

Det är ett rum kvar i det gamla huset att ordna. Vi har suttit där och betraktat silvertejp som vi har lagat taket med. Men nu fick det vara nog.

Sagt och gjort. Vi hämtade det sista fönstret från kornladan. Tankade motorsågen och satte igång.

Fortsätt läsa Julkalender 2020 Lucka 20

Julkalendern 2020 Lucka 19

Resan med vår rotzon har verkligen varit och är ett äventyr. Vi ville rena vårt vatten och kunna nyttja vårt gråvatten till en cirkulär rörelse. Där vattnet fick återgå till det vi behövde det till och att kunna vattna våra planteringar med vatten från vårt eget kretslopp.

För att kunna göra rena vatten själv på det sätt vi gör måste man först få godkänt från kommunen och det fick vi. Har skrivit om det här.

Nu äntligen har den börjat komma igång och i somras planterade vi två av de renande växterna som behövs för att rena vattnet i rotzonen.

Kaveldun och gul svärdslilja.

Julkalender 2020 Lucka 17

Konstigt hur mina minnen från sommaren sakta förändras och fylls av något helt annat. Den eländiga sommaren (vädret!?) hade en del att bjuda på ändå.

En viktig del i min egen energipåfyllning är kontakten med naturen. Det gröna som kittlar mitt öga. Men i min tanke var inte sommaren så fylld av möjligheter till den greenwash som behövdes. Så glad jag blir att bläddra igenom mina foton och inse att även detta år var floran det som gav mig kraft . Detta märkliga 2020 gav möjlighet till både rekreation och matinsamling.

Julkalender 2020 Lucka 15

Allt liv på vår jord, påverkas och är påverkat av vatten.
Vatten är någonting livsviktigt och någonting som man helt enkelt inte kan vara utan. Vi i Sverige, än så länge, har en stor förmån i att ha god tillgång till vatten. Men i och vad som händer med det, efter den klimatförändring som är på gång, har vi ingen aning om eller kan förutse.

När vi skapade vår fristad, var det ett aktivt val av oss att inte sätta in en vattentoalett. Att utnyttja rent och friskt dricksvatten till att spola bort sådant som kan användas till gödning, känns inte bara som ett stort resursslöseri utan även som ansvarslöst gentemot framtiden och miljön.
Men vi behövde vatten, till att leva och forma vår fristad.
Borrningen efter vattnet har vi berättat om i ett annat inlägg här på bloggen. Det som hände och som händer många runtomkring i våra trakter, var att vårt vatten var påverkat av svavel som finns i den skifferrika marken.
Vi hade nog kommit till ro i det hela eftersom vi trots allt inte tyckte att det var alltför illa. Vi visste om andra som hade det betydligt värre.
Men sedan fick Bitte kontakt med en gammal vän till henne som tillsammans med en uppfinnare härifrån trakten hade en lösning på gång.

Nilsjohan och Nilsjohan kom över till oss för att prata och fundera lite. Så en dag dök de upp.
Med en enkel kompressor och några slangar kon de på en lösning som slog oss med häpnad. Så gott och så fint vatten som vi har idag det har vi aldrig haft.
Är du mer nyfiken vad som hände och vad de gjorde är du mer än välkommen att ta kontakt med oss.


Julkalender 2020 Lucka 12

Pumphus/tvättstugan del 4.

På tal om återbruk…

Äntligen skulle vi få ta våra kloka huvuden och slå ihop dem riktigt hårt. Sedan första dagen här på Rävbacken har vi haft ett litet uthus bredvid oss som vi slagit våra blickar mot. Inte för skönhetens skull utan snarare som ett inre begär vad vi skulle kunna använda oss utav.
Teglet som kunde räddas från taket hamnade på vårt eget tak och nu sökte sig våra hungriga blickar mot takstolarna som inte såg alltför hemska ut. Skulle vi kunna använda dem. Kanske på….

Så helt enkelt tänkte vi få omkull eländet så att vi kom åt dem. Första försöket gick sådär.

En starkare bil eller något tyngre redskap krävdes.

Skam den som ger sig. Motorsågen fick plockas fram och vips så kunde vi få loss fem stycken fina takåsar

Efter ett tag så satt dem där. Med enbart handkraft fick vi upp varje takås, lodade in och kunde fästa dem på plats. Nu började det likna ett riktigt hus

Det är detta som vi tycker är så roligt med vårt projekt. Att få någonting som inte ser ut så mycket för omvärlden, få det i funktion och framför allt, återanvända det.

Julkalender 2020 lucka 10

Pumphus/Tvättstuga del 3

Att bo i Jämtland innebär ibland att vi kommer att frysa. Detta är oundvikligt. Under vintern som gick fick vi problem med det ingående vattnet, som tyvärr en morgon hade frusit. Det var mer eller mindre ett helsike att både hitta och få loss den ispropp som hade skapats. Under flera dagar fick vi millimeter för millimeter sakta föra in en värmekabel in i vattenledningen.
Detta var verkligen någonting som vi ville undvika i framtiden så isoleringen ville vi inte spara in på.
För att få till den riktiga stugskänslan bytte vi fönster i kojan. Vi har flera gånger skrivit om vår tanke med återbruk, och detta fick vägleda oss denna gång också. Vi blev glada att det fanns möjlighet att använda fönster som grannen Linus hade bytt ut.

Med tanke på själva kojans utformning med ickeorganiskt material rätt igenom så blev valet av isolering ganska självklart. Det fick bli cellplast. Detta var inget lätt beslut eftersom vi vill vara så naturvänliga som möjligt, men det finns en praktisk och klok sida också.

Inte var den vacker under förvandlingen och många huvudskakningar syntes hos nära och kära.

Under processen med att isolera under golvet samt ta bort hjul och axel blev det även en hel del huvudskakningar hos oss själva.