Rävbackens julkalender 18 december.Det mest fascinerande.

Inget kan få mig att så fullständigt stanna upp och bara förundras. Det samma gäller för Matz, vet jag. Alla fina djur. Runt stugan ser vi både den grymma naturen i form av allt från tragiskt död till naturlig jakt. Ugglan som tar den lilla musen, räven som jagar småvilt. Småfåglarna som ropar på oss när maten börjar ta slut. Hundar på besök och hundar som behöver sällskap. Hästarna i somras som fullkomligt smälte mitt hjärta! Fåren som bräkte uppfordrande, lite tråkiga, men gav ändå liv och rörelse på ängen. Sorg över en liten kisse som dog utanför stugan men som vi gärna hade tagit hand om om vi hunnit få den att leva. Alla älgarna som nyfiket tittar på oss på vägen upp till stugan. Vilket enormt värde det är att ha allt detta så nära!

 

Rävbackens Julkalender 14 december. Har nån en bra kälke till salu?

Nu är det dags att börja dra veden på snö igen. Förra året kämpade vi på med en 29 kronors plastpulka från Jula. Det är inget större fel på den, den är hel och ren. Men liten, vinglig och rymmer för lite.

Varje tur till vedbon svor jag på var den sista med den. Men den hängde i, för att vi helt enkelt aldrig hittade nåt bättre. Så nu är det dags för den perfekta vedkörarkälken. Vem har tips?

/Bitte

Rävbackens julkalender 13 december. Lucia.

Min mamma skulle ha fyllt 79år idag om hon hade levt. Hon föddes på luciadagen och fick därför också heta Lucia. Hon dog tyvärr alldeles för tidigt, bara 69 år gammal, i cancer förstås, får jag väl tillägga.

Så det är naturligvis henne jag skänker luciamorgonens första tanke, saknaden och det trista i att hon inte fick vara med längre i livet.

Det är en påminnelse också, om att ta vara på livet och framför allt familj och vänner som betyder mycket för en. Många är de besök vi fått på Rävbacken och lika glada har vi varit varje gång. Självklart är det lite extra roligt när några har kört ändå från Skåne för besök. Men närmaste grannarna kan vara ett lika kärt besök. Nedan kommer lite bilder på några av besökarna, men i fortsättningen ska alla som kommer på besök också var med på bild.

/Bitte

Hantverk på riktigt och kan en gran gråta?

Senaste tiden har jag haft anledning att grotta in mig lite extra i betydelsen av seriösa hantverkare. Jag har skrivit tidigare om fröjden av att se ett proffs arbeta. Förra veckan gick Frisörmässan av stapeln i Östersund, ett arrangemang ordnat av mig och tre andra stolta frisörer och där var det många duktiga proffs som gjorde många fina jobb!

Eftersom jag själv är en stolt hantverkare blir jag på grund av det lite lättstött när andras syn på mitt yrke ibland förminskar betydelsen av min utbildning och min seriositet i mitt skrå. Som jag dessutom utbildar i, återigen som utbildad lärare. Ja, jag tar det på högsta allvar.

En underbar liknelse när det gäller hur yrket värderas läste jag på nätet häromdan. En frisör hade fått ett samtal från en upprörd mamma som ansåg att det pris hennes man betalat för deras sons klippning var alldeles för högt. Priset var helt rimligt som timpris och stod tydligt på salongens hemsida. Frisören var olycklig och undrade vad vi andra ansåg. Hen fick förstås stöd av oss andra, ingen av oss var oförstående eftersom vi alla upplevt liknande händelser. Jag tänker att om barnklippningen ska vara billigare, vad ska jag då sätta för pris för en 65åring? Det dubbla?

Men den fyndigaste tipset kom från en annan frisör: fråga kunden om målaren målar barnrummet billigare?

På grund av det försöker jag alltid se till att betala hantverkare utan knussel. Men det finns ett problem. Vi hantverkare tycker ibland att det är lite för kul, det vi gör. Så kul att vi njuter av jobbet själva och då blir det plötsligt svårt att ta betalt.

Precis en sån hantverkare kom förra helgen förbi Rävbacken med sina proffsverktyg för att hjälpa oss ta ner jättegranen Jätte bakom stugan. Granen har oroat oss länge, inte minst efter sista stormen. Dessutom hade det börjat spricka upp lite i marken på den sida av granen som betyder att rasar den, så rasar den på stugan. Så den måste bort, och då kom Simon!

Först mätte han upp var granen skulle landa. Jag frågade förstås hur han gjorde men det är ju inget jag kommer kunna använda mig av, motorsågar är läskiga! Men det är kul att veta! Sen sågade han i granen för att se om den var frisk, vilket skulle underlätta, och det var den. Men jag kunde inte låta bli att tycka synd om den, den var ju levande…

Simon fortsatte med att såga riktningen och det är ju så häftigt att se hur enkelt det är för en som kan.

Som synes på filmen så gick det som en dans, och Simon log med hela ansiktet.

Simons äldste son visar hur långt granen skulle hamna och att det var precis där den föll också. Fantastiskt!

30 meter, det blir bra till ytterfoder när vi ska bygga matrum!

Sen räknade Simon och grabbarna årsringar och granen hade nått den fina åldern av 65 år.

Men sen kom vi till betalningen och det är här det blir pinsamt. Betalningen var en fika. Och då hade de med sig sina egna mackor. Jag fick dem att lova komma tillbaks för många fler, men det känns förstås ändå knasigt för hon som vill göra rätt för sig. Det får ordna sig på nåt sätt, för vi är förstås otroligt tacksamma!

Sen kom Matz barnbarn Henning och hjälpte till att dra bort kvistarna också, det blir en del av en stor gran!

Avd Fort och fel, igen.

Det går ju många steg framåt i byggandet men ibland får vi ta nåt steg bakåt också. På vägen så lär vi oss massor och tålamod är visst en dygd sägs det.

Mitt stora plan för helgen var att bygga ett brosteg. Vår gemensamma plan var att under fredagen gräva upp halva tomten igen, gräva ner avloppsrör, fixa luftröret till ”kylskåpet” och en massa annat gräv. Men om det får sambon skriva sen, jag håller mig till min plan, brosteget.

En annan tidig plan vi hade var att återanvända allt som fanns i vår närhet eller det vi kunde hitta som kunde återanvändas och som var billigt eller gratis. När det gäller just brosteget så funkade den planen bättre än förväntat. På tomten fanns en ganska ful och för oss helt onödig sandlåda. Även om sambon är morfar och vi har många vänner med små barn så finns det tillräckligt med spännande saker att leka med hos oss ändå.

Kanterna på sandlådan var gjorda av impregnerat trallvirke som jag tog isär för att sen skotta ihop sanden till en liten hög. Sand är tungt!

20181006_1656043731927552120162032.jpg

Sen byggde jag en låda med samma djup som den lilla bron Matz gjort på den nya farstun. Vi ville inte ha den djupare eftersom farstun i sig sticker ut så pass från stugan. Den är överhuvudtaget inte i proportion till vår lilla stuga, men vår tanke är att höja den så småningom och då kommer det se mycket bättre ut.

20181006_1641405331977196970995353.jpg

På tomten fanns också ett helt gäng gatsten som vi inte haft någon riktig tanke på vad vi ska göra med. Vid ett besök hos en bekant så såg jag den optimala bron med just gatstenar så det var därifrån idén kom.

20181006_165542479114852934085465.jpg

Först gjorde jag en grund av slagget som blev efter brunnsborrningen för någon veckan sedan. Slagget var nästan som asfalt så det var perfekt som underlag. Sedan tog det en bra stund att få lådan i lod men men mycket skrapande så gick det.

Jag la i en markduk i lådan för att sanden inte ska tränga igenom och för att inte blanda de olika skikten. Sen började jag placera ut stenarna i lådan men ca en fingerbredd mellan, för att kunna pressa ner sanden mellan dem.

20181006_1840523492601017224415169.jpg

Allt blev precis som förväntat och solen sken. Jag gillar den här typen av jobb där jag får räkna ut hur jag ska göra, mäta och beräkna själv, bestämma hur det ska se ut (nåja, Matz får vara med och tycka lite också) en sen utföra. Snabbt och effektivt ska det vara också.

Det är här vi kommer till avd. fort och fel.

img_20181007_1024126724535455104318123.jpg

Efter varsitt nattliga utepink så insåg vi bägge att brosteget behövde vara djupare. Så det var bara att riva ramen, förlänga sidorna och sen lägga en rad stenar till. Det tog några extra timmar men med tanke på hur det skulle ha irriterat i många år framåt så var det så klart värt det.

Dagens andra avd fort och fel är ett litet tips! Om du någon kommer på tanken att använda silvertejp istället för målartejp, t.ex för att den är slut och du så gärna vill måla klart, tänk om och gör det inte. Använd aldrig silvertejp på glas! Om du ändå skulle komma på tanken så är balsamterpentin det bästa att ta bort resterna med. Sen behöver du ha rejält med tålamod också.

20181007_1803002749996651113744586.jpg

Det kommer säkert flera tips efter vägen, jag gissar att vi kommer göra misstag igen. Men det mesta går bra!

/Bitte

Vatten

Ingen sommar har tidigare fått mig att fundera mer över min egen konsumtion än denna. När det gäller i princip allt så känner jag ett stort behov att att hålla igen. Inte bara för ekonomins skull, utan för att det känns bra i magen också. Det är nödvändigt att tänka till, för oss alla. Ibland blir jag missmodig när jag förstår att det lilla jag gör kanske inte betyder så mycket. Men om fler och fler gör det lilla så kanske det går rätt väg en dag. Men det räcker inte längre med att vara stolt över att en sopsorterar, det krävs mer.

20180716_1726302579480364705893145.jpg

Vi har under hela tiden varit överens om att ta tillvara allt vi kan till byggnationerna och renoveringen, återanvända det som går och i övrigt försöka satsa på så miljövänliga material det går utan att rucka på praktisk användbarhet.  Low inpact, som det heter.

Så kom då den torraste sommaren någonsin, och vi har inte vatten i stugan än. Den lilla bäcken bredvid stugan har gradvis porlat mindre och mindre. Vi har hämtat hink på hink till våra potatisar och salladen, men försiktigt så att grodynglen inte ska åka med på torra land.

När bäcken till slut nästan sinade så kom äntligen regnet! Jag sprang runt ned de hinkar vi hade och sparade på allt! Till disk, tvätta händerna och bevattning. Vi har inte låtit nåt förfaras, såpvattnet efter det såpskurade bakbordet som blir vårt matbord en dag, när det får plats, blev till gödselvatten. Osv. Bakbordet har mina gamla släktingar en dag bakat på, det är en extra fin känsla att ta hand om det när jag tänker på hur mycket det använts. Matz köpte extra fin såpa och jag har vördnadsfullt skurat och behandlat det med den.

20180717_1241055820261142344160260.jpg

När jag göt plintarna till vår nya farstu kunde jag ta regnvatten igen, det samlas så fint på taket på vårt förtält till husvagnen/gästrummet vi kom över billigt på försommaren.

 

På kvällarna har vi åkt iväg till Storsjön för att bada och tvätta oss. Svalkan var skön, värmen tillsammans med rätt hårt kroppsarbete gjorde baden extra sköna.  Bilden nedan är inte från Storsjön utan i våra vänner Sara, Linus och Los fina tjärn! Bjudna på middag där så ville vi ju förstås tvätta oss lite först.

20180730_1808503419811046409795006.jpg

Nu väntar bara några veckor så får vi kanske vatten på Rävbacken. Då ska det borras! Spännande!

 

/Bitte

Från påska till små grodorna och lite till.

 

Tiden går och vi med den. Inläggen har varit få men det är helt enkelt för att vi har jobbat. Både på jobbet, lite extrajobb och förstås med stugan.

Länge trodde vi att snön som kom i vinter aldrig skulle smälta bort. Med facit i hand önskar jag att den hade legat nån månad till med tanke på hur torrt det är nu.

20180612_1844302924631623256199965.jpg

Helgen före påsk hade vi hand om våra vänners fina jaktgoldenhundar, Scott och Zed. Vi försökte länge skotta upp en väg mellan vedboden och stugan men fick ge upp tills slut, så vi gick på snön istället. Om vi kom bara en decimeter bredvid den upptrampade stigen så sjönk vi ända ner till marken.

Sen kom våren med sitt varma väder, och såklart njöt vi av det. Men ju längre tiden gick började vi längta efter regn och det gör vi ju liksom alla andra fortfarande.

20180510_1509112067871770897983570.jpg

Men tack vare många dagar med sol så kunde vi jobba ute, såga ute och framförallt byta fönstren som vi skrivit om i tidigare inlägg.

20180601_18083845176783954575841.jpg

Vissa fredagar hade jag sån tur att Matz var ledig och kunde ha middagen färdig när jag kom cyklandes från jobbet. Det är sådana gånger jag verkligen känner hur fantastiskt bra det här kommer bli, cykelpendla ett precis lagom avstånd och sen ha en sambo som står färdig med middagen!

Vi har några få gånger gett oss tid till det vi gillar näst bäst just nu, cykla. (känns hårt att erkänna att det kommer på andra plats, men stugan vinner) Runt oss och runt hela Östersund finns en massa fina stigar som förtjänar trampas och upptäckas.

Vi har också planterat lite, potatis, blommor, sallad, rädisor och koriander. Jag kände mig verkligen som en rookie när jag klev in på Växtvaruhuset och började botanisera bland fröer och annat. Vad växer var och hur gör man? Det är ju för väl att det går läsa sig till det mesta, och nu växer det så det knakar. Ruccolasalladen äter vi för fullt av och rädisorna är som femkronor (ja, den gamla alltså) i storlek.

Något annat som glädjer oss mycket är att vi har haft så fina kompisar i hagen! Jag som inte kan nåt om hästar tänkte att om jag mutar med lite morötter så kommer pållarna gilla mig. Det funkade! Så nu kommer de och säger till när det är dags för lite mellis och klia på mulen. Hög mysfaktor!

Några andra kompisar har vi i bäcken. Två väldigt nyfikna grodyngel, och jag håller stenkoll varje gång jag hämtar vatten så de inte följer med i hinken.

20180623_174245934181072733658166.jpg

Det bästa vi gjort under senaste tiden var att göra i ordning vedboden. Men det hade aldrig hänt om inte David, systersonen hjälpt oss att komma igång. Med så många små projekt på gång samtidigt så har vi inte prioriterat det helt enkelt. Men nu var det nödvändigt, lekstugan måste bort innan vattenborrningen i höst, och i den hade vi staplat virke som vi inte vill slänga. Men nu är det gjort, vi har byggt en halvvägg för att stoppa veden från att ramla över oss och alla okluvna stubbar är nu klyvda. Om ni vill skratta lite, eller mycket, zooma in på min min när jag klyver!

 

Jag ska bättra mig när det gäller uppdateringar, nu är det ju sommarlov så jag har ju så mycket ledig tid!

/Bitte