Julkalender 2020 Lucka 12

Pumphus/tvättstugan del 4.

På tal om återbruk…

Äntligen skulle vi få ta våra kloka huvuden och slå ihop dem riktigt hårt. Sedan första dagen här på Rävbacken har vi haft ett litet uthus bredvid oss som vi slagit våra blickar mot. Inte för skönhetens skull utan snarare som ett inre begär vad vi skulle kunna använda oss utav.
Teglet som kunde räddas från taket hamnade på vårt eget tak och nu sökte sig våra hungriga blickar mot takstolarna som inte såg alltför hemska ut. Skulle vi kunna använda dem. Kanske på….

Så helt enkelt tänkte vi få omkull eländet så att vi kom åt dem. Första försöket gick sådär.

En starkare bil eller något tyngre redskap krävdes.

Skam den som ger sig. Motorsågen fick plockas fram och vips så kunde vi få loss fem stycken fina takåsar

Efter ett tag så satt dem där. Med enbart handkraft fick vi upp varje takås, lodade in och kunde fästa dem på plats. Nu började det likna ett riktigt hus

Det är detta som vi tycker är så roligt med vårt projekt. Att få någonting som inte ser ut så mycket för omvärlden, få det i funktion och framför allt, återanvända det.

Julkalender 2020 Lucka 11

Små grodorna, små grodorna…

Våren var sen i år precis som i fjol, men när den kom så var den plötsligt het sommar direkt. Jag tror att naturen chockades för plötslig hände allt väldigt fort. I princip hela juni var solig och varm med allt i trädgården så på gång.

För att sedan abrubt stanna av. Det var inte många dagar i juli med tvåsiffrigt på termometern. Men tidigt i juni upptäckte vi att vår lilla damm var full av grodyngel, Så många att det var som ett myller i hela dammen. Vi började fundera över hur de skulle klara sig i den relativt nygrävda dammen när det inte var några växter i den ännu.

Matz googlade och upptäckte att det fanns de som matade grodyngel med fryst spenat. Sagt och gjort, vi köpte spenat i frysta klumpar och kastade i, tillammans med ängssyra som jag plockade runt stugan. Och till slut växte dem och blev till små grodor. Som kanske ligger och sover nere i leran i dammen nu också över vintern.

Mums för ett litet grodknyte!

Julkalender 2020 lucka 10

Pumphus/Tvättstuga del 3

Att bo i Jämtland innebär ibland att vi kommer att frysa. Detta är oundvikligt. Under vintern som gick fick vi problem med det ingående vattnet, som tyvärr en morgon hade frusit. Det var mer eller mindre ett helsike att både hitta och få loss den ispropp som hade skapats. Under flera dagar fick vi millimeter för millimeter sakta föra in en värmekabel in i vattenledningen.
Detta var verkligen någonting som vi ville undvika i framtiden så isoleringen ville vi inte spara in på.
För att få till den riktiga stugskänslan bytte vi fönster i kojan. Vi har flera gånger skrivit om vår tanke med återbruk, och detta fick vägleda oss denna gång också. Vi blev glada att det fanns möjlighet att använda fönster som grannen Linus hade bytt ut.

Med tanke på själva kojans utformning med ickeorganiskt material rätt igenom så blev valet av isolering ganska självklart. Det fick bli cellplast. Detta var inget lätt beslut eftersom vi vill vara så naturvänliga som möjligt, men det finns en praktisk och klok sida också.

Inte var den vacker under förvandlingen och många huvudskakningar syntes hos nära och kära.

Under processen med att isolera under golvet samt ta bort hjul och axel blev det även en hel del huvudskakningar hos oss själva.

Julkalender 2020 Lucka 9

Pumphuset/tvättstugan del 2

Det finns ögonblick då ens barndomslängtan efter superkrafter gör sig alltför hårt påträngande. Tänk om jag bara med min tanke kunde lyfta, hur tunga grejor som helst och ställa dem där jag vill. Som Stålmannen eller Hulken
Men nu är det inte så.
Vi får helt enkelt lita på våra egna händer men också de händer som finns i vår närhet. Jörgen, Ove och David bistod oss en dag i under sommaren då vi behövde flytta vårt sommarprojekt till sin rätta plats.

Projektet; Pumphus/Tvättstuga, blev som så mycket annat hos oss uppe på Rävbacken, ett projekt där vi ville använda så mycket återvunnet material som möjligt, så billigt som möjligt och lätt gjort. Eller lätt och lätt. Säg när någonting som fötts inuti vår hjärnor är lätta att utföra?
Samtidigt så är det väl tjusningen i det hela och som också ger ett läsvärde till dig, kära följare av denna blogg

Platsen dit vi ville flytta skogskojan låg alltför lång ifrån vägen så en lyftkran hade inte fungerat. Vi måste med handkraft och Oves sinnrika grej få in den på plats

Det var så att andan for upp i halsen när vi behövde baxa vagnen mellan hus och träd. Det där trädet som absolut inte fick kapas bort.. Så löd ordern.

Platsen där den skulle stå var ganska given från början eftersom brunnen och ledningarna in mot huset redan fanns på plats

Jag förstod inte själv hur vi skulle lyckas få den i rätt vinkel och på rätt plats. Det fanns även en hel del balkar på undersidan som vi behövde ta hänsyn till

Måste nog erkänna att det var en av oss som hela tiden förstod hur vi skulle göra, och efter en stund så gjordes det som hon ville. Då till slut hamnade den på rätt plats!

Så nu står den där. Fortsättning följer.

Julkalender 2020 Lucka 8

Är man envis som synden så måste man var arbetsvillig också.

Tvättstugan/pumphuset del. 1

En maskin man verkligen inte kan vara utan är tvättmaskinen. Jag diskar hellre hundra gånger än lever utan den en månad. Nu har vi ju tvättstuga i hyreshuset där vår adress är, men så bökig att boka och tvätta i. Så vi insåg att vi behövde bygga ut, eller snarare bygga om vårt provisoriska pumphus, eftersom det var för dåligt isolerat och trångt. Det får bli hönshus så småningom.

Vi diskuterade fram och tillbaka, tittade i plånboken åtskilliga gånger, tills vi hittade lösningen! En skogskoja! Det går ju renovera och bygga om, det har vi ju lärt oss vid det här laget.

Vi köpte den billigt på en auktion, lånade oss en lite bättre bil och hämtade hem den själva. Med tanke på backarna hit upp från sjön så är jag extra glad över billånet.

Sen fick den stå ganska länge innan vi hade tid att flytta den på plats och börja plocka ur den för renovering. Mer om det kommer i Del.2.

Ps. Översta bilden visar en annan bra grej jag fick av min bror i sommar!
En Nissan Sunny, snart veteran men går som en klocka.

Julkalender 2020 Lucka 7

Sorjonen.

Efter att ha mött en stor kärlek för oss bägge i Olga, katten som vi tog över av min bror, så började vi fundera över ett sällskap till henne. Tydligen är det inte så viktigt för katter sägs det, men vi kände ändå att det skulle vara fint med en liten i huset ändå. För att det skulle bli en kattunge och inte en vuxen katt stod klart, eftersom det troligen skulle fungera bäst för Olga att acceptera. Men vi var överens om att om det inte skulle fungera, så fick hon bestämma om någon fler fick flytta in eller åka tillbaka där hen kom ifrån.

Så fick vi vi höras talas om, och se en bild på den ljuvligaste lilla varelsen vi sett! En liten hanne med bondkatt, norsk skogskatt och ragdoll i sig. Ett litet lurvigt knyte. Vi hade redan bestämt avsett kön eller utseende så skulle katten heta Sorjonen, efter en finsk deckare som vi sett och gillat mycket.

Dagen kom när Matz kom hem med honom, och jag och Olga satt ute och väntade. Jag erkänner att jag blev riktigt olycklig och orolig när jag såg Olgas första reaktion.


Men det löste sig snart, efter några dagar var Sorjonen accepterad om än ibland lite irriterande. Men då rev hon i så han höll sig på mattan och förstod att ha respekt för Drottningen av Rävbacken. Ganska snart började de leka, äta tillsammans och åtminstone sova i samma säng.

Det är inte svårt att hitta tillfällen att ta bild på lilleman, han är alltid med. När man lagar mat sitter han på axeln, när man putsar fönster tittar han på, och när man duschar ligger han på badrumsgolvet. Och keligare kisse har ingen av oss varit med om, han får aldrig nog.

Nu växer han så det knakar, men är lika kelig och så otroligt mysig! Vi är helt förlorade och jag tror att Olga är lika nöjd.

Julkalender 2020 Lucka 3

A room with a view

När vi hade gjort stommen klar till vår övervåning började vi fundera på innehåll och funktion. Stommen som svåger Tommy räknade alla vinklar på, efter väninnan Lisas ritning. Stommen som håller den kraftiga takbalken som vi fick av bäste grannen Jörgen och som bror Peo, Tommy och Matz lyckades baxa upp med hjälp av Jörgen och traktorn. Jag har nämt det förr och gör det igen, bra grannar och stöttande familj och vänner är guld.

Det var ju det här med fönster. Vilka, vad och hur mycket får de kosta? Tills vi insåg att väninnan Nina kommit med några väldigt fina enkelfönster som ju skulle passa i både mått och utseende.

Så det det blev dem, och så här i efterhand är vi väldigt nöjda med utseendet, både inne och ute. Självklart blev det lite dragigt men det har vi löst med ett innerfönster som jag har gjort av en enkel hemmasnickrad ram med glas i. Ett problem är att det blir fukt mellan inner- och ytterfönster Det ska jag lösa med att täta noggrannare mellan, för att sen göra ett lufthål i ytterfönstret så att fukten slipper ut.

Här ser man blänket i innerfönstret och ramen, just nu bara fäst med en liten spik. Fotot ovanför är från Amerikat, när min farfar gjorde militärtjänst under Första världskriget. Panoramafoto, man kan inte annat än bli imponerad både över tekniken och farfars äventyrslusta och driv.

Här en närbild på farfar, andre man från vänster i mittenraden.
Hatten har har på bilden använder min bror än idag.

Den ståndaktige

Jag kommer aldrig att glömma det gamla ödehuset i skogens allra dunklaste vrå. Halva huset hade rasat och resten var omhuldad av mossa så grön att det kändes som att kliva in i en sagovärld.

Men någonting stod rakt upp som det gjort sedan tidens födelse av huset. Det påminnde om den ståndaktige tennsoldaten som stod fast även då elden sakta smälte ned den till grunden. När jag lade min hand mot de svala tegelstenarna kunde jag ana dess historia. Höra alla de människor som växt upp under dess beskydd. En skorsten är någonting mer än bara ett föremål. Den är förutsättningen för livet, i alla fall då vinterns vindar ruskar tåg i huset.

Nu står jag här, lutande mot vår egen skorsten som stolt reser sig mot höjden. För att vi ska kunna ro iland med sommarens projekt, det legendariska takhöjningen, så behöver jag lägga några timmer till att utöka ytterligare några varv på den.

Det är något speciellt med att få blicken upp några meter. Någonting händer inombords och ett lugn sprider sig i kroppen. Det kanske har att göra med att ögat fångar horisonten. Den får bli en del av oändligheten.

Med slägga och huggmejsel var det bara att gå på. Kronan överst på skorstenen bjöd på lite motstånd, men med envishet och styrka gick den att få bukt med.

Det är inte bara horisonten som erbjuder en fröjd för ögat.

När Kronan väl var borta blev jag glad över att vi tagit tag i detta i nuläget. Fler av varven var jag tvungen att plocka ner eftersom fogen smulades upp i beståndsdelar. En ommurning var verkligen av nödvändighet.

Tegelstenar är ett fantastiskt material. År efter år, i alla olika väderslag vi kan tänka oss, behåller de sin form och funktion. Du kan återanvända hundraåriga tegelstenar och de är som nya. Fantastiskt tycker jag. Men naturligtvis måste de bearbetas lite innan de kan användas igen. Allt gammal bruk måste bort och de får ske den hårda vägen.

Nu ligger de där i väntan på att återigen fogas in i sina rätta platser. Och cementblandaren är redo.

Full av arbetslust vaknade jag idag, med en iver att få komma igång. Om bara inte detta regn som forsar ned från en gråmulen himmel hade varit.

Så murartagen får vänta på en lite mer snäll dag.

Det bidde någonting

Oavsett hur primitivt man tänker i sitt huvud att livet ska få vara finns det en del av vardagens lyx man inte vill avstå från. En av våra funderingar kring detta att bo så permanent man kan här uppe på Rävbacken var just detta med toalett och dusch. Visserligen känns det inte som ett problem att gå på utedasset hela vintern, men ett visst mått av lyx vill vi ha. Sedan är ju vår plan att kunna använda cykeln så långt det bara går i transporten till och från jobbet. Dit är det bara nerförsbacke men hem, jisses, då kommer i allafall jag att få kämpa halva livet ur mig. Tänk då att få komma hem till en skön dusch.

Men kan detta verkligen bli något?

Många funderingar och rådslagningar blev det innan arbetet tog fart.

Gipsskiva för våtrum sattes in. Golv förstärktes och golvvärme las in.

Ett spännande moment när flytspackling skulle ordnas. Skulle det berömda fallet gå att få till. Finns inget värre än de pölar som bildas av ett fel avvägt golv.

B fick som uppdrag att klura ut det gigantiska pussel vi har framför oss när naturstenen ska läggas in. Mer om det i ett annat inlägg.

Tätskikt förs på (superviktigt) i duschen. Sen kommer det roligaste – vi ses när kakel och väggar ska kläs in.

/Matz