Julkalender 2020 Lucka 13

Lucia

Min mamma hette Lucia. Helt enkelt för att hon var född den dagen. Hon gillade inte sitt sitt namn eftersom hon alltid fick det ifrågasatt: Heter du Lucia?!

Mat har alltid varit viktig i min familj. God mat, ny mat, annorlunda mat och kanske framförallt mat man kunde skapa av det som blev för gammalt på mina föräldrars lanthandel. Min mamma var en konstnär i köket, min mormor och farmor likaså. Ingen tid på året tänker jag lika mycket på dem och särskilt då mamma som i juletider.

Och jag kämpar på, och försöker få till julbaket lika lyckat. När jag nu har misslyckats för tredje gången under två veckor med att få till de perfekta lussebullarna, så borde jag väl inse att köpesbullar är grejen? De första blev egentligen ganska bra, det var bara det att jag glömde tillsätta saffran. Det andra försöket blev skittrista men de senaste får jag väl erkänna är åtminstone ok.

Det känns som en neverending story. Jag går tillbaka till december 2009, första julen utan mamma och läser ett blogginlägg:

”Jag köpte en saffranslängd i söndags, låtsades som jag skulle ha ”främmande”. Lustigt uttryck egentligen, främmande. Precis som man inte skulle känna dem som kommer på besök. Finfrämmande. Storfrämmande. Långväga främmande. Och då är det ju bra att ha lite kaffebröd.

Sanningen var den att det var Lucia-dagen. Mamma skulle ha fyllt 70 år i söndags. Och ingen har någonsin bakat så goda saffransbröd som hon gjorde. Åren framöver kommer de bara bli godare och godare i minnet – så goda att jag inte har någon större lust att prova på att baka egna. Sen var det likörtopparna. Obeskrivligt goda, små vackra bakelser. En spritsad biskvibotten, spritsad smörkräm med smak av grön curacao och en klick mörk choklad på toppen. När kakfatet skulle fyllas och någon var tvungen att gå ner i källaren för att hämta mer, så var det flera av oss som erbjöd sig. Då kunde man passa på att stoppa en extra i munnen nere i källaren och som var uppäten innan man kom upp.

Minnen av Lucia. Minnen av jul. Vemod och längtan, glädje men saknad. Jag åt en bit av den inköpta längden, men inte dövade den det som gjorde ont.”

Grattis mamma, idag skulle du ha fyllt 81 år. Mitt i allt kanske förfasat dig lite över att vi inte har en enda gardin i stugan och att det som oftast är lite ostädat tack vare en ständigt pågående renovering. Kanske varit lycklig över att jag äntligen är en gift kvinna. Den nyheten hade varit rolig att få berätta för dig.

Du saknas hos oss.