Inget kan få mig att så fullständigt stanna upp och bara förundras. Det samma gäller för Matz, vet jag. Alla fina djur. Runt stugan ser vi både den grymma naturen i form av allt från tragiskt död till naturlig jakt. Ugglan som tar den lilla musen, räven som jagar småvilt. Småfåglarna som ropar på oss när maten börjar ta slut. Hundar på besök och hundar som behöver sällskap. Hästarna i somras som fullkomligt smälte mitt hjärta! Fåren som bräkte uppfordrande, lite tråkiga, men gav ändå liv och rörelse på ängen. Sorg över en liten kisse som dog utanför stugan men som vi gärna hade tagit hand om om vi hunnit få den att leva. Alla älgarna som nyfiket tittar på oss på vägen upp till stugan. Vilket enormt värde det är att ha allt detta så nära!