Rävbackens julkalender. 21 december.

Nu börjar dagarna hastigt räkna ned tills vi når slutet på vår kalenderresa. Fantastiskt har det varit att få blicka tillbaka i tiden och inse allt det vi har varit med om. Alla lärdomar som vi fått utöka vårt bagage med. Men en sak är säkert.

Huset i denna historia är inte det viktigaste. Inte heller platsen som gång på gång fyller oss med glädje och aha-upplevelser. Allt detta kan förändras eller ligga någon annanstans. Det allra viktigaste är med vem man tillbringar all denna tid och jobb med. Någon som står ut med alla skämt och misstag. Någon som orkar när en själv vacklar och alltid kommer igen efter en dipp. Min kompanjon och livskamrat, utan dig hade detta hus likväl kunnat legat på Mallorca dess glans och lockelse hade inte varit någonting.

Rävbackens julkalender 20 december. En idé som kanske aldrig behövs.

Men om utifall att. En vet ju aldrig. Det där med livrem och hängslen och eventuellt en liten hockeyutrustning också, så är vi trygga och lugna.

Vi köpte två dörrar på Blocket, två gamla fina spegeldörrar utan att ens veta var vi skulle sätta dem. Det här hör till avdelningen Fort och fel, men det är ju något som kanske ibland blir ganska bra ändå. Bägge dörrarna var smala, 60 cm och den ena bara 160 cm hög och den andra 2 meter. Så den första fick bli skafferidörr  och den andra dörr till det blivande badrummet. Men jag började fundera över hur det skulle fungera om vi behövde komma in i badrummet med något som var bredare än 60cm. En tvättmaskin? En rullstol? (om cykelolyckan skulle vara framme) En rullator? Vår egna eller någon annans.

En natt kom jag på lösningen, som Matz fick bygga samtidigt som han gjorde stommen till dörren. 20181215_1034301936509682343635114.jpg

Ovanför dörren kommer det bli ett fönster för ljusinsläpp från två håll.

Vi gjorde alltså en nästan osynlig dörr på ena sidan, som är öppningsbar vid behov.

Finliret runt dörren har jag stått för, vilket jag är rätt stolt över. Det kanske inte är så svårt att gera hörn i 45 graders vinkel men allt en inte gjort tidigare som en lyckas ganska bra med är så kul!

Insidan av extradörren kommer bli hyllor i badrummet. Det vi inte gjort än är en list som döljer gångjärnen, men den kommer dit under vintern.

/Bitte

Rävbackens Julkalender 16 december. Nu tändas…

Brasan är något jag gärna vill få fyr på så snabbt det går. Ibland är temperaturen närmare 0 inomhus när vi kommer upp och då tar det ju förstås tid att värma upp stugan.

Vi har lyxat till det med ett oljeelement, men dess kapacitet sträcker sig inte så långt att det blir varmare än 0 inne när det är mellan 15-20 minusgrader ute.

Vi har provat olika typer av tändklossar för att snabbt få eld, bland annat de klassiska fyrkantiga som jag tycker är värdelösa. Jag hissar röd flagg för de små plastpåsarna med paraffin, jag tycker det känns som om hela stugan fyllts av giftig gas de få gånger vi använt dem. De som fungerat bäst av de köpta vi har provat är ekologiska gjorda av vaxdoppade tallspån.

Men det bästa är ändå det en kan göra själv. Plocka tallkottar runt stugan och återanvända små stearinljusstumpar, ner i en gammal gryta och värm och sen har du de bästa braständarna!

Jag lutade grytan lite för att kottarna skulle dra åt sig så mycket som möjligt av stearinet och det som blir kvar i grytan får vänta till nästa års kottplockning.

Grytan köpte jag på loppis för 40kr.

/Bitte

Rävbackens julkalender 11 December. Matz.

Det är ju faktiskt bara så att utan Matz alla funderingar och idéer så skulle vi inte ha hunnit så långt som vi har gjort. De flesta idéerna har varit både genomförbara och emellanåt genialiska. Några av dem har jag fått, om jag får säga det själv, förfinat något för att kunna godkänna dem. Men tålamodet och det största tankearbetet har Matz stått för. Håll till godo med några bilder på när hans hjärna knakat lite extra.

20170924_1235421003263848.jpg

20170831_1345563524158338894773380.jpg20170914_1914588603902810269679837.jpg

20170828_1805394784994619394304715.jpg20170924_0901565758025596205933213.jpg20180510_1508176324591742262189318.jpg20180601_1921155773198063727633018.jpg20180429_0909385276657585230944324.jpg20180901_0729123570973351601666101.jpg

Han är bäst, helt enkelt.

/Bitte

Vatten? Vatten. VATTEN!!

Enligt Wikipedia så är vatten : .. en på jorden allmänt förekommande kemisk förening, bestående av väte och syre, som är nödvändig för allt känt liv. Det vetenskapliga namnet är diväteoxid. Det latinska namnet aqua används ofta i bland annat innehållsförteckningar till kemiska och kosmetiska produkter.

Gillar tanken hur vattnet är nödvändigt för allt känt liv. Även i religiösa sammanhang fyller vattnet en oerhört viktig funktion. Som bild av det gudomliga men även som rening och livgivande.

Men hur det än är med detta så är vatten något livsviktigt och helt nödvändigt om vi vill tänka oss att leva, bo och verka på Rävbacken. Under året som gått har vi släpat liter efter liter från lägenheten i stan upp till vårt hem. En lösning som visserligen funkat för stunden men är helt ohållbart i längden. Ursprungligen fanns det en ledning från några kallkällor i närheten till huvudfastigheten på Rävbacken men den har under åren försvunnit och dikas bort.

img_20181007_1024354833065618788660078.jpg

Långt där borta kan man se skogskanten där källan rinner upp.

Vår första tanke var ju att gräva en brunn. Vi letade efter vatten på ett gammalt beprövad sätt, se inlägget ”Läslov” . Vi beslöt oss till slut för att borra. Detta efter en sommar där torkan drabbat vårt land på ett hårt sätt och dessutom tänkte vi på att ängen vid vår stuga användes av olika djur och detta gör att risken för obehagliga bakterier i grundvatten ökar. Nu har vi varit med om kor, hästar och får. Önskar att en dag få se lite getter där.

Så kom dagen när telefonen ringde och våra borrare var på väg.

Vi hade redan på förhand beslutat var borrhålet skulle vara. Alla nödvändiga rör grävdes ned och in i huset.
Blev förvånad över hur smidigt den enorma borren kunde röra sig över tomten. Detta blev ännu en fördel mot grävningen. En minimal påverkan på allt det som fanns runtomkring istället för att behöva schakta upp halva tomten

Borrkronan möter det mjuka och vackra

Redan efter ca 2 meter stöter vi på berget. Blir glad eftersom det trots allt är en ekonomisk fråga också det blir dyrare ju längre ner innan berget man måste borra. Här kan man verkligen konstatera att berget består av skiffer. Ett svart pulver sprider ut sig över marken. När de frågar mig vart de kan spruta ut slaggen trodde jag inte att det skulle bli så mycket. Tänk vad man får lära sig

Till slut strilar det egna vattnet ut från slangen.

Jaha, resultatet en upp och nervänd hink var allt vi fick när de fantastiska killarna från Jämtborr hade försvunnit.

Men vi var ju tvungna att testa vad som doldes där nere.


Tvätta cykel är naturligtvis det första som måste göras när vattnet kommer :-).

20181006_1715591401842579354079427.jpg

Nu ska vi lämna in vattnet för provtagning så att inga ruskigheter finns där nere i djupet. Men efter provsmakning av fler så känns det helt ok.

Trakten som vi bor på har ett problem dock. Det är väldigt mycket svavel i berget. Detta gör att vattnet har en viss lukt (prutt) ingenting som är farligt eller påverkar kvalitén men kan upplevas som besvärligt. Nu talade borrarna om för mig lite tips som jag kommer att återkomma till när det är dags att få ned pumpen i hålet.

Vi fick borra ner till 49 meters djup för att få ett garanterat flöde på 250 liter i timmen. Känslan av att få uppleva sitt eget vatten i ansiktet för första gången är mäktigt.

Vi ses snart igen

/matz20181006_1713405310761338977096211.jpg

Avd Fort och fel, igen.

Det går ju många steg framåt i byggandet men ibland får vi ta nåt steg bakåt också. På vägen så lär vi oss massor och tålamod är visst en dygd sägs det.

Mitt stora plan för helgen var att bygga ett brosteg. Vår gemensamma plan var att under fredagen gräva upp halva tomten igen, gräva ner avloppsrör, fixa luftröret till ”kylskåpet” och en massa annat gräv. Men om det får sambon skriva sen, jag håller mig till min plan, brosteget.

En annan tidig plan vi hade var att återanvända allt som fanns i vår närhet eller det vi kunde hitta som kunde återanvändas och som var billigt eller gratis. När det gäller just brosteget så funkade den planen bättre än förväntat. På tomten fanns en ganska ful och för oss helt onödig sandlåda. Även om sambon är morfar och vi har många vänner med små barn så finns det tillräckligt med spännande saker att leka med hos oss ändå.

Kanterna på sandlådan var gjorda av impregnerat trallvirke som jag tog isär för att sen skotta ihop sanden till en liten hög. Sand är tungt!

20181006_1656043731927552120162032.jpg

Sen byggde jag en låda med samma djup som den lilla bron Matz gjort på den nya farstun. Vi ville inte ha den djupare eftersom farstun i sig sticker ut så pass från stugan. Den är överhuvudtaget inte i proportion till vår lilla stuga, men vår tanke är att höja den så småningom och då kommer det se mycket bättre ut.

20181006_1641405331977196970995353.jpg

På tomten fanns också ett helt gäng gatsten som vi inte haft någon riktig tanke på vad vi ska göra med. Vid ett besök hos en bekant så såg jag den optimala bron med just gatstenar så det var därifrån idén kom.

20181006_165542479114852934085465.jpg

Först gjorde jag en grund av slagget som blev efter brunnsborrningen för någon veckan sedan. Slagget var nästan som asfalt så det var perfekt som underlag. Sedan tog det en bra stund att få lådan i lod men men mycket skrapande så gick det.

Jag la i en markduk i lådan för att sanden inte ska tränga igenom och för att inte blanda de olika skikten. Sen började jag placera ut stenarna i lådan men ca en fingerbredd mellan, för att kunna pressa ner sanden mellan dem.

20181006_1840523492601017224415169.jpg

Allt blev precis som förväntat och solen sken. Jag gillar den här typen av jobb där jag får räkna ut hur jag ska göra, mäta och beräkna själv, bestämma hur det ska se ut (nåja, Matz får vara med och tycka lite också) en sen utföra. Snabbt och effektivt ska det vara också.

Det är här vi kommer till avd. fort och fel.

img_20181007_1024126724535455104318123.jpg

Efter varsitt nattliga utepink så insåg vi bägge att brosteget behövde vara djupare. Så det var bara att riva ramen, förlänga sidorna och sen lägga en rad stenar till. Det tog några extra timmar men med tanke på hur det skulle ha irriterat i många år framåt så var det så klart värt det.

Dagens andra avd fort och fel är ett litet tips! Om du någon kommer på tanken att använda silvertejp istället för målartejp, t.ex för att den är slut och du så gärna vill måla klart, tänk om och gör det inte. Använd aldrig silvertejp på glas! Om du ändå skulle komma på tanken så är balsamterpentin det bästa att ta bort resterna med. Sen behöver du ha rejält med tålamod också.

20181007_1803002749996651113744586.jpg

Det kommer säkert flera tips efter vägen, jag gissar att vi kommer göra misstag igen. Men det mesta går bra!

/Bitte

Mörker och vatten, elände

Tja, nu blev det så.

O morgon, jag ropar mot solen,
hav tack för det hopp som du gett
om en högre och fullare dagning
än den mina ögon har sett!
Vem kan älska den stinkande jorden
när rymden av stjärnor är full,
eller fröjdas åt träsklandens vägar
när himlen har gator av gull!

Dan Andersson satte verkligen fingret på den ömma punkten som uppstod i mitt inre då jag stod och glodde genom fönstret ned mot det lutande tornet i Rävbacken.
Ibland går det fort och oftast när det gäller i dessa sammanhang så blir det lite fel.

Vinden ven så bra och mysigt i början när vi fått ned vårt jordrör i den mörka mullen. Kylan kändes fysiskt när jag satte handen framför röret i skafferiet. Men redan från början smög en liten gnagande oro fram i de inre regionerna. Som en liten mus satt den kvar och gjorde sig påmind varje gång jag betraktade rörets uppstigande från jorden.
”Visst lutar det lite oroväckande??”

Varje dag gick jag och tittade på termometern. När skall det magiska ske? När får jag se hur temperaturen sakta vandrar nedåt mot härligare kyla.
Till slut yppade hon orden, hon som vanligtvis oftast har rätt, och som jag borde lyssna på varje stund.
”Tror du att det har kommit vatten in i röret”
Vi tänkte naturligtvis på hur mycket grundvatten som flödade fram när vi grävde. Kan det vara så…

Så jag tog en tygtrasa och band fast den i ett snöre och sänkte ned den i röret. Inte kan det väl tänka sig att det kunde vara så…
Upp kom den blöt som om jag hade satt den under en kran.
Ergo. Röret var fyllt med vatten så att ingen luft kunde komma fram och göra nytta.

Ett troligt scenario är att när vi fyllde igen hållet för röret gled ändan ut lite. Därav att röret lutade så mycket och gav möjlighet för allt vatten som kom fram att sakta sippra in och till slut stoppa till allting.

Nåja, spaden åkte fram och jag började att för hand gräva så djupt jag kunde. Cirka 80 centimeter senare fick jag lägga av eftersom gropen sakta fylldes upp av vatten.

Vilken tur att vi har planerat för ytterligare en helg med grävare. Det får bli en repris på Rävbacken.
Stay tuned.

En när helg när det skulle hända extra allt.

Grävaren var hyrd sedan länge och bästa bror som är grävmaskinist hade bokat biljett upp från Stockholm. Fredagen började fint, jag hämtade på flyget och allt var frid och fröjd.

Grävaren kom ganska sent, strax efter lunchtid, och då satte vi igång. Jag började med käk, för det måste en ju ha och bror och Matz började planera för vad som skulle ske först. Sen grävdes det. Och grävdes mer. Fylldes igen. Och grävdes. Allt med en presicion som är svår att fatta.

Det är verkligen häftigt att titta på när ett proffs jobbar, och stolt blir jag ju som syster också. Även om vi är i medelmedelålder numera. Det är ju ändå lillebror.

 

Så nu har vi grävt för avlopp, för luftröret till ”kylskåpet” och förplanerat för tvättstugan/förrådet/gästrummet. Vi har grävt en liten damm som uppsamling för det vatten vi kommer rena själva, och till och med skrapat mittsträngen på vägen så att det inte tar i när de låga fina bilarna ska köra hit. Gjort en liten parkering över bäcken. Några stubbar slängdes med på skräphögen också.

Förutom det hade jag tänkt att få visa brorsan fina Andersön, hinna cykla lite där och förstås bada. Det fick tänkas bort, vi käkade middag kl 22 både fredag och lördag och jobbade ändå från kl 8 på morgonen.

Visst ja, vi grävde upp bonden Jörgens dike också, på söndagen. Till och med jag körde lite grävare då, men det kommer ta några timmar till innan det är något jag behärskar någorlunda. Det var enklare för Matz förstås, van att hantera olika stora fordon som han är. Men det var kul!

Summan av helgen blev det här: Otroligt kul att ha brorsan på besök, och flera dagar också. Bonus att han är grym på grävmaskiner.

Stugan är lite mindre stuga nu. Det är ändå en liten liten sorg att det börjar hända så mycket. Det är en stor charm med att ha det så spartanskt som vi haft även om vi inser att det inte är möjligt om vi ska bo permanent.

Nåja, nu är den stora bollen i rullning och vi kan bara åka med. Tacksamma för all fin hjälp vi får, det är många som blir bjudna på den finfina inflyttningsfesten!

När tror ni den blir? Om ett år? Två? Fem? Gissa rätt på månaden och du vinner ett våffelkalas!

Jordrörets tillblivande

Så kom då dagen när vårt efterlängtade jordrör skulle ned i jorden. För den uppmärksamme läsaren och följare av denna blogg, kanske drar sig till minnes att vi har byggt ett skafferi utifrån tanken att få ett kylskåpsklimat inuti. Detta äventyr kan man läsa om här.

Vi har tidigare nämnt hur vi med glädje fått hjälp av bäste sambons bror som hanterade grävskopa med en precision och finess som jag stod helt förstummad inför.

Undertecknad fick själv möjligheten att prova på och gräva lite. Med en femåringsbultande hjärta uppfylldes en barndoms dröm. Att få köra grävskopa.

Men åter till ämnet för denna berättelse.

För att kunna utnyttja markvärmen så effektivt som möjligt behövde vi komma ned en bit i marken. Helst två meter men i vårt fall begränsade berget som vi stötte på djupet så vi kunde bara lägga ned röret ca 1,5 meters djup.

Längden blev i allafall 20 meter till slut. Sedan fyllde vi i lite makadam så att röret låg fint.

En av de roligaste sakerna när man bygger och renoverar som vi gör är att man aldrig vet vad man skall stöta på.

Ett jordrör skall ha en lutning upp emot platsen där de går in i fastigheten. I början på denna lutning behövs en stenkista och en dräneringsöppning för den kondens som kan bildas. Till vårt huvudbry så flödade vatten fram när vi nådde vägs ände.

Hur löser vi detta?

Skulle vi lägga ned en stenkista och en öppning så kommer det inte att dröja länge innan röret är fylls med vatten. Lösningen får bli ett slutet system där man regelbundet kollar och suger upp eventuell kondens.

Sambons bror förde fram en tanke att man kanske behövde förankra grenröret eftersom tjälen förmodligen skulle vilja bråka med det uppåtgående röret. Efter lite tankemöda kom jag fram till en lösning där allt binds samman med hjälp av buntband.

Hålen jag fick göra tätades med våtrumssilikon så att inget vatten kan tränga in den vägen.

Här kan man se hur grundvattnet har trängt fram.

För att undvika oinbjudna gäster, helst dem med fyra ben, satte jag dit ett metallnät i början på röret.

Så längst där nere i skogens kant kan man ana röret som sticker upp ur marken.

Så nu är den besvärligare delen gjord. Nu behöver vi bara få allt att fungera, men det är en helt annan historia. Vi återkommer vidare i ämnet.

Lev väl

Version 2.0 Windows

Att hela tiden försöka se framåt i flera steg och måla upp en bild av hur saker och ting kan se ut om några år, är inte lätt men centralt för hela vårt projekt.

Vi gör saker och ting med tanke på hur ett eventuellt färdigt skikt kommer att se ut. Ibland måste man förkasta den plan som existerar i huvudet till förmån för något nytt eller annorlunda. Detta , tycker jag, är utmaningen och det spännande i att bygga som vi gör. Varje steg som ska leda fram till något annat kanske inte fungerar att göra eftersom underlaget saknas eller är förändrat. Men detta är ju livet.
Jag har ofta en röst i min huvud som säger ”Go with the flow”. Ett förhållningssätt som jag försöker lyfta in i vardagen, där jag inte behöver vara i toppen hela tiden. Ha allting under kontroll eller veta exakt vad nästa steg är och innebär.
Vi fick tag på fönster genom en lyckoträff. Någonting helt annat än vad vi hade tänkt men ändå så rätt när de väl var där och fyllde sitt rum. Nu börjar stugan så sakta att transformeras till någonting helt annat än vad det var tänkt, eller…
Under gårdagen var jag själv där och arbetade under hela dagen. Det var en del fönster som skulle brädfodras , så långt vi kan göra för stunden, och sättas in. Under hela dagen hade jag en känsla av att huset ville prata med mig. Att det accepterade den nya kostymen. Vet att det låter lite märkligt och flummigt men det gjorde mig glad. Att gå igen våra rum, sakta, för att ta in känslan och vibrationerna av varje enskild del som vi gjort fyllde mig med tacksamhet och glädje.
Jag ser så mycket fram emot varje steg på den väg som vi går. Även om omgivningen inte är den bästa så ser jag böljande växter, prunkande blommor och porlande vatten. Djur som trivs och vill dela det som vi har.
20180514_142245[1]

Men detta är ju berättelsen om fortsättningen av fönsteräventyret. Bredvid den fantastiska altandörren som vi satte in, öppnade vi upp för ett fönster till. Så jag slet fram motorsågen tog mått och började såga. Detta är det helt underbara med att ha ett timmerhus. Behöver du en öppning så fixar du den, lätt. Om man nu mäter rätt naturligtvis. När jag väl hade sågat klart och plockade upp karmen insåg jag att det är viktigt att inte bara veta måttet på det du ska såga utan även varifrån du mäter. Hålet blev lite för stort. Men det fixar vi.

20180514_142235[1]

20180514_142241[1]

Kan inte riktigt rekommendera att såga med en motorsåg inomhus som man vill ha rent och snyggt omkring sig. Tur att det lätt att sopa bort.

20180514_14343720180514_18402120180514_201028

Att sätta in dessa fönster har varit ett spännande äventyr. Kreativt och påhittigt. Det är inte alltid man hittar det man vill under de gamla fönsterkarmarna. På vissa ställen kändes det som papper istället för trä. Men då ryker yxan fram

20180512_155115

Till slut kommer friskt trä fram. Flera hundra år men ser ut som det var taget i går i skogen.

20180512_13425920180512_134324

Det är lite pillgöra och vattenpasset kommer väl till pass. Det är fantastiskt att vara två om detta och hur vi kan stötta och hjälpa varandra i resonemang och idéer.

Vi hittade en gammal Falurödfärg som förra ägarna hade lämnat. Tyvärr hade den stått ute i kylan under vintern och frusit till. Bitte försökte måla med den med det var inte så lätt. Allting såg ut som en grynig välling och ungefär lika lätthanterlig. Så lite färsk färg nu på detta och sedan väntar vi på fönsterblecken så kan vi slutföra det hela.

20180513_170038