Rävbackens julkalender 11 December. Matz.

Det är ju faktiskt bara så att utan Matz alla funderingar och idéer så skulle vi inte ha hunnit så långt som vi har gjort. De flesta idéerna har varit både genomförbara och emellanåt genialiska. Några av dem har jag fått, om jag får säga det själv, förfinat något för att kunna godkänna dem. Men tålamodet och det största tankearbetet har Matz stått för. Håll till godo med några bilder på när hans hjärna knakat lite extra.

20170924_1235421003263848.jpg

20170831_1345563524158338894773380.jpg20170914_1914588603902810269679837.jpg

20170828_1805394784994619394304715.jpg20170924_0901565758025596205933213.jpg20180510_1508176324591742262189318.jpg20180601_1921155773198063727633018.jpg20180429_0909385276657585230944324.jpg20180901_0729123570973351601666101.jpg

Han är bäst, helt enkelt.

/Bitte

Rävbackens Julkalender 10 december. Färg!

I september, mitt under valtider, så var min plan att skriva ett inlägg om färg. Nu blev ju valet en väldigt grå, trist och långvarig historia, och dess inslag av brunt gjorde inte peppen större att inspireras av den.
Men nu kan jag se lite ljusning på tillvaron, november är slut sedan en vecka tillbaka och julen närmar sig. Det grå diset har äntligen bytts ut mot vitt. Solen står lågt och ger fantastiska himlar i solnedgång och soluppgång. Lyckligtvis har den här november gått fortare än någonsin och faktiskt varit en riktigt trevlig månad! Politiken har jag väl inte slutat bry mig om, men inser att det kommer ta tid att återfå en färgrik och skinande politisk palett. Nu är december här och med den glögg, kakbak och ljus.

Vi sätter egen färg på tillvaron helt enkelt. I stugan har vi hittills valt färger efter de ursprungliga, med inslag av ”jämtlandsgul”. Framdörren fick bli en härligt grön och så småningom ska vi nog få in mer rött och blått också. För en som ständigt jobbar med olika pigment och tänker på dess kombinationer så kan det minsta lilla gram göra stor skillnad. Sen har vi haft stor hjälp av bästa färgblandaren på Kulturarvet.

20180731_0859547323108006838048868.jpg

Jag fick till och med komma dit en tidig morgon för att vara med i blandningen till ytterdörren. Så roligt, och vilken team! Hon är också frisör i grunden så pigment är något vi kan!

img_20181019_1830155832783067356383017.jpg

Det nya golvet i farstun får en varm ljus grå, samma som dörren in till köket.

img_20180930_1612476437680484207793053.jpg

Min farfar och far hade en lanthandel i Högland, Dorotea. Kvar efter den butiken blev fyra burkar med pigment, fortfarande hur fina som helst att använda.

20180613_1657356863964579152646417.jpg

De gröna nyanserna på väggen och på dörrfoder är i princip exakt som de befintliga vi hittade när vi rev väggen till det gamla sovrummet.

20180802_145000-14381798444384019375.jpg

Jämtlandsgul ska väl såvitt vi förstår vara helt ren guldockra. Det är det som syns på kanterna på dörren, men jag tyckte att den blev för kraftig så jag blandade med lite vitt för att få den lite mjukare. Fint!

20180705_1005502661384989893199707.jpg

Äkta linoljefärg, så skön att måla med och den känns så frisk, ren och ofarlig.

20180610_134055.jpg

/Bitte

Rävbackens Julkalender 4 december.

Ett gammalt hus är sällan eller aldrig helt rakt i någon som helst vinkel. Det är ofta ganska frustrerande när nyinköpta saker har räta vinklar och liksom inte passar in. Men ibland blir det bra för att det som helhet blir ganska förlåtande.

Framförallt ger det begreppet permanent provisorium (som väninnan Ingegerds pappa Sigvard ofta använde sig av) fritt fram för oss att använda.

Så vi fortsätter på den vägen och låter vinklar och krokigheter få vara som de är så länge.

Samt hoppas på att det rätar upp sig av sig självt. Något som vi väl inte är helt ensamma om.

Strävan efter fläckfri perfektion kan också bli ganska tråkig och intetsägande.

Pumphuset med den gamla bron. Som är sned, precis som den nya farstun fortfarande är.

Rävbackens Julkalender! 1 december.

Vi har en plan om att lyckas fylla varje dag med ett litet inlägg. Det kan vara nytt, men också lite tillbakablickar. De senare är mycket för vår egen skull, mycket har hänt och mycket behöver vi påminnas om för att verkligen förstå hur lyckligt lottade vi är.

Idag steg vi upp tidigt för att hinna lite saker innan Matz skulle åka på jobbet. Vi har länge tänkt sätta upp vägpinnar för att det inte ska vara så stora problem att hitta vägen när det ska plogas i vinter. Förra året den här tiden hade bästa Jörgen redan plogat 4 gånger. Idag regnar det, vilket i och för sig gjorde arbetet med att få ner pinnarna i marken lättare. Men nog vill vi ha snö nu.

Det är ju jul snart.

Hantverk på riktigt och kan en gran gråta?

Senaste tiden har jag haft anledning att grotta in mig lite extra i betydelsen av seriösa hantverkare. Jag har skrivit tidigare om fröjden av att se ett proffs arbeta. Förra veckan gick Frisörmässan av stapeln i Östersund, ett arrangemang ordnat av mig och tre andra stolta frisörer och där var det många duktiga proffs som gjorde många fina jobb!

Eftersom jag själv är en stolt hantverkare blir jag på grund av det lite lättstött när andras syn på mitt yrke ibland förminskar betydelsen av min utbildning och min seriositet i mitt skrå. Som jag dessutom utbildar i, återigen som utbildad lärare. Ja, jag tar det på högsta allvar.

En underbar liknelse när det gäller hur yrket värderas läste jag på nätet häromdan. En frisör hade fått ett samtal från en upprörd mamma som ansåg att det pris hennes man betalat för deras sons klippning var alldeles för högt. Priset var helt rimligt som timpris och stod tydligt på salongens hemsida. Frisören var olycklig och undrade vad vi andra ansåg. Hen fick förstås stöd av oss andra, ingen av oss var oförstående eftersom vi alla upplevt liknande händelser. Jag tänker att om barnklippningen ska vara billigare, vad ska jag då sätta för pris för en 65åring? Det dubbla?

Men den fyndigaste tipset kom från en annan frisör: fråga kunden om målaren målar barnrummet billigare?

På grund av det försöker jag alltid se till att betala hantverkare utan knussel. Men det finns ett problem. Vi hantverkare tycker ibland att det är lite för kul, det vi gör. Så kul att vi njuter av jobbet själva och då blir det plötsligt svårt att ta betalt.

Precis en sån hantverkare kom förra helgen förbi Rävbacken med sina proffsverktyg för att hjälpa oss ta ner jättegranen Jätte bakom stugan. Granen har oroat oss länge, inte minst efter sista stormen. Dessutom hade det börjat spricka upp lite i marken på den sida av granen som betyder att rasar den, så rasar den på stugan. Så den måste bort, och då kom Simon!

Först mätte han upp var granen skulle landa. Jag frågade förstås hur han gjorde men det är ju inget jag kommer kunna använda mig av, motorsågar är läskiga! Men det är kul att veta! Sen sågade han i granen för att se om den var frisk, vilket skulle underlätta, och det var den. Men jag kunde inte låta bli att tycka synd om den, den var ju levande…

Simon fortsatte med att såga riktningen och det är ju så häftigt att se hur enkelt det är för en som kan.

Som synes på filmen så gick det som en dans, och Simon log med hela ansiktet.

Simons äldste son visar hur långt granen skulle hamna och att det var precis där den föll också. Fantastiskt!

30 meter, det blir bra till ytterfoder när vi ska bygga matrum!

Sen räknade Simon och grabbarna årsringar och granen hade nått den fina åldern av 65 år.

Men sen kom vi till betalningen och det är här det blir pinsamt. Betalningen var en fika. Och då hade de med sig sina egna mackor. Jag fick dem att lova komma tillbaks för många fler, men det känns förstås ändå knasigt för hon som vill göra rätt för sig. Det får ordna sig på nåt sätt, för vi är förstås otroligt tacksamma!

Sen kom Matz barnbarn Henning och hjälpte till att dra bort kvistarna också, det blir en del av en stor gran!

Avd Fort och fel, igen.

Det går ju många steg framåt i byggandet men ibland får vi ta nåt steg bakåt också. På vägen så lär vi oss massor och tålamod är visst en dygd sägs det.

Mitt stora plan för helgen var att bygga ett brosteg. Vår gemensamma plan var att under fredagen gräva upp halva tomten igen, gräva ner avloppsrör, fixa luftröret till ”kylskåpet” och en massa annat gräv. Men om det får sambon skriva sen, jag håller mig till min plan, brosteget.

En annan tidig plan vi hade var att återanvända allt som fanns i vår närhet eller det vi kunde hitta som kunde återanvändas och som var billigt eller gratis. När det gäller just brosteget så funkade den planen bättre än förväntat. På tomten fanns en ganska ful och för oss helt onödig sandlåda. Även om sambon är morfar och vi har många vänner med små barn så finns det tillräckligt med spännande saker att leka med hos oss ändå.

Kanterna på sandlådan var gjorda av impregnerat trallvirke som jag tog isär för att sen skotta ihop sanden till en liten hög. Sand är tungt!

20181006_1656043731927552120162032.jpg

Sen byggde jag en låda med samma djup som den lilla bron Matz gjort på den nya farstun. Vi ville inte ha den djupare eftersom farstun i sig sticker ut så pass från stugan. Den är överhuvudtaget inte i proportion till vår lilla stuga, men vår tanke är att höja den så småningom och då kommer det se mycket bättre ut.

20181006_1641405331977196970995353.jpg

På tomten fanns också ett helt gäng gatsten som vi inte haft någon riktig tanke på vad vi ska göra med. Vid ett besök hos en bekant så såg jag den optimala bron med just gatstenar så det var därifrån idén kom.

20181006_165542479114852934085465.jpg

Först gjorde jag en grund av slagget som blev efter brunnsborrningen för någon veckan sedan. Slagget var nästan som asfalt så det var perfekt som underlag. Sedan tog det en bra stund att få lådan i lod men men mycket skrapande så gick det.

Jag la i en markduk i lådan för att sanden inte ska tränga igenom och för att inte blanda de olika skikten. Sen började jag placera ut stenarna i lådan men ca en fingerbredd mellan, för att kunna pressa ner sanden mellan dem.

20181006_1840523492601017224415169.jpg

Allt blev precis som förväntat och solen sken. Jag gillar den här typen av jobb där jag får räkna ut hur jag ska göra, mäta och beräkna själv, bestämma hur det ska se ut (nåja, Matz får vara med och tycka lite också) en sen utföra. Snabbt och effektivt ska det vara också.

Det är här vi kommer till avd. fort och fel.

img_20181007_1024126724535455104318123.jpg

Efter varsitt nattliga utepink så insåg vi bägge att brosteget behövde vara djupare. Så det var bara att riva ramen, förlänga sidorna och sen lägga en rad stenar till. Det tog några extra timmar men med tanke på hur det skulle ha irriterat i många år framåt så var det så klart värt det.

Dagens andra avd fort och fel är ett litet tips! Om du någon kommer på tanken att använda silvertejp istället för målartejp, t.ex för att den är slut och du så gärna vill måla klart, tänk om och gör det inte. Använd aldrig silvertejp på glas! Om du ändå skulle komma på tanken så är balsamterpentin det bästa att ta bort resterna med. Sen behöver du ha rejält med tålamod också.

20181007_1803002749996651113744586.jpg

Det kommer säkert flera tips efter vägen, jag gissar att vi kommer göra misstag igen. Men det mesta går bra!

/Bitte

En när helg när det skulle hända extra allt.

Grävaren var hyrd sedan länge och bästa bror som är grävmaskinist hade bokat biljett upp från Stockholm. Fredagen började fint, jag hämtade på flyget och allt var frid och fröjd.

Grävaren kom ganska sent, strax efter lunchtid, och då satte vi igång. Jag började med käk, för det måste en ju ha och bror och Matz började planera för vad som skulle ske först. Sen grävdes det. Och grävdes mer. Fylldes igen. Och grävdes. Allt med en presicion som är svår att fatta.

Det är verkligen häftigt att titta på när ett proffs jobbar, och stolt blir jag ju som syster också. Även om vi är i medelmedelålder numera. Det är ju ändå lillebror.

 

Så nu har vi grävt för avlopp, för luftröret till ”kylskåpet” och förplanerat för tvättstugan/förrådet/gästrummet. Vi har grävt en liten damm som uppsamling för det vatten vi kommer rena själva, och till och med skrapat mittsträngen på vägen så att det inte tar i när de låga fina bilarna ska köra hit. Gjort en liten parkering över bäcken. Några stubbar slängdes med på skräphögen också.

Förutom det hade jag tänkt att få visa brorsan fina Andersön, hinna cykla lite där och förstås bada. Det fick tänkas bort, vi käkade middag kl 22 både fredag och lördag och jobbade ändå från kl 8 på morgonen.

Visst ja, vi grävde upp bonden Jörgens dike också, på söndagen. Till och med jag körde lite grävare då, men det kommer ta några timmar till innan det är något jag behärskar någorlunda. Det var enklare för Matz förstås, van att hantera olika stora fordon som han är. Men det var kul!

Summan av helgen blev det här: Otroligt kul att ha brorsan på besök, och flera dagar också. Bonus att han är grym på grävmaskiner.

Stugan är lite mindre stuga nu. Det är ändå en liten liten sorg att det börjar hända så mycket. Det är en stor charm med att ha det så spartanskt som vi haft även om vi inser att det inte är möjligt om vi ska bo permanent.

Nåja, nu är den stora bollen i rullning och vi kan bara åka med. Tacksamma för all fin hjälp vi får, det är många som blir bjudna på den finfina inflyttningsfesten!

När tror ni den blir? Om ett år? Två? Fem? Gissa rätt på månaden och du vinner ett våffelkalas!

Vatten

Ingen sommar har tidigare fått mig att fundera mer över min egen konsumtion än denna. När det gäller i princip allt så känner jag ett stort behov att att hålla igen. Inte bara för ekonomins skull, utan för att det känns bra i magen också. Det är nödvändigt att tänka till, för oss alla. Ibland blir jag missmodig när jag förstår att det lilla jag gör kanske inte betyder så mycket. Men om fler och fler gör det lilla så kanske det går rätt väg en dag. Men det räcker inte längre med att vara stolt över att en sopsorterar, det krävs mer.

20180716_1726302579480364705893145.jpg

Vi har under hela tiden varit överens om att ta tillvara allt vi kan till byggnationerna och renoveringen, återanvända det som går och i övrigt försöka satsa på så miljövänliga material det går utan att rucka på praktisk användbarhet.  Low inpact, som det heter.

Så kom då den torraste sommaren någonsin, och vi har inte vatten i stugan än. Den lilla bäcken bredvid stugan har gradvis porlat mindre och mindre. Vi har hämtat hink på hink till våra potatisar och salladen, men försiktigt så att grodynglen inte ska åka med på torra land.

När bäcken till slut nästan sinade så kom äntligen regnet! Jag sprang runt ned de hinkar vi hade och sparade på allt! Till disk, tvätta händerna och bevattning. Vi har inte låtit nåt förfaras, såpvattnet efter det såpskurade bakbordet som blir vårt matbord en dag, när det får plats, blev till gödselvatten. Osv. Bakbordet har mina gamla släktingar en dag bakat på, det är en extra fin känsla att ta hand om det när jag tänker på hur mycket det använts. Matz köpte extra fin såpa och jag har vördnadsfullt skurat och behandlat det med den.

20180717_1241055820261142344160260.jpg

När jag göt plintarna till vår nya farstu kunde jag ta regnvatten igen, det samlas så fint på taket på vårt förtält till husvagnen/gästrummet vi kom över billigt på försommaren.

 

På kvällarna har vi åkt iväg till Storsjön för att bada och tvätta oss. Svalkan var skön, värmen tillsammans med rätt hårt kroppsarbete gjorde baden extra sköna.  Bilden nedan är inte från Storsjön utan i våra vänner Sara, Linus och Los fina tjärn! Bjudna på middag där så ville vi ju förstås tvätta oss lite först.

20180730_1808503419811046409795006.jpg

Nu väntar bara några veckor så får vi kanske vatten på Rävbacken. Då ska det borras! Spännande!

 

/Bitte

Från påska till små grodorna och lite till.

 

Tiden går och vi med den. Inläggen har varit få men det är helt enkelt för att vi har jobbat. Både på jobbet, lite extrajobb och förstås med stugan.

Länge trodde vi att snön som kom i vinter aldrig skulle smälta bort. Med facit i hand önskar jag att den hade legat nån månad till med tanke på hur torrt det är nu.

20180612_1844302924631623256199965.jpg

Helgen före påsk hade vi hand om våra vänners fina jaktgoldenhundar, Scott och Zed. Vi försökte länge skotta upp en väg mellan vedboden och stugan men fick ge upp tills slut, så vi gick på snön istället. Om vi kom bara en decimeter bredvid den upptrampade stigen så sjönk vi ända ner till marken.

Sen kom våren med sitt varma väder, och såklart njöt vi av det. Men ju längre tiden gick började vi längta efter regn och det gör vi ju liksom alla andra fortfarande.

20180510_1509112067871770897983570.jpg

Men tack vare många dagar med sol så kunde vi jobba ute, såga ute och framförallt byta fönstren som vi skrivit om i tidigare inlägg.

20180601_18083845176783954575841.jpg

Vissa fredagar hade jag sån tur att Matz var ledig och kunde ha middagen färdig när jag kom cyklandes från jobbet. Det är sådana gånger jag verkligen känner hur fantastiskt bra det här kommer bli, cykelpendla ett precis lagom avstånd och sen ha en sambo som står färdig med middagen!

Vi har några få gånger gett oss tid till det vi gillar näst bäst just nu, cykla. (känns hårt att erkänna att det kommer på andra plats, men stugan vinner) Runt oss och runt hela Östersund finns en massa fina stigar som förtjänar trampas och upptäckas.

Vi har också planterat lite, potatis, blommor, sallad, rädisor och koriander. Jag kände mig verkligen som en rookie när jag klev in på Växtvaruhuset och började botanisera bland fröer och annat. Vad växer var och hur gör man? Det är ju för väl att det går läsa sig till det mesta, och nu växer det så det knakar. Ruccolasalladen äter vi för fullt av och rädisorna är som femkronor (ja, den gamla alltså) i storlek.

Något annat som glädjer oss mycket är att vi har haft så fina kompisar i hagen! Jag som inte kan nåt om hästar tänkte att om jag mutar med lite morötter så kommer pållarna gilla mig. Det funkade! Så nu kommer de och säger till när det är dags för lite mellis och klia på mulen. Hög mysfaktor!

Några andra kompisar har vi i bäcken. Två väldigt nyfikna grodyngel, och jag håller stenkoll varje gång jag hämtar vatten så de inte följer med i hinken.

20180623_174245934181072733658166.jpg

Det bästa vi gjort under senaste tiden var att göra i ordning vedboden. Men det hade aldrig hänt om inte David, systersonen hjälpt oss att komma igång. Med så många små projekt på gång samtidigt så har vi inte prioriterat det helt enkelt. Men nu var det nödvändigt, lekstugan måste bort innan vattenborrningen i höst, och i den hade vi staplat virke som vi inte vill slänga. Men nu är det gjort, vi har byggt en halvvägg för att stoppa veden från att ramla över oss och alla okluvna stubbar är nu klyvda. Om ni vill skratta lite, eller mycket, zooma in på min min när jag klyver!

 

Jag ska bättra mig när det gäller uppdateringar, nu är det ju sommarlov så jag har ju så mycket ledig tid!

/Bitte

Sportlov på Rävbacken

Har jag nämt snö tidigare? Nu börjar det räcka på riktigt, i princip alla jag pratar med är så trötta på den och det här är fasen inte normalt. Det snöar till och med på pyramiderna (de i Egypten alltså) medan det regnar på Svalbard. Nej, det är inte en normal vinter och forskarna pratar om förändrade polarvindar på grund av uppvärmingen av Arktis. Den stora frågan är om det här kommer fortsätta och kanske till och med bli värre?

All snö gör förstås att vi måste använda ännu mer maskiner som spottar ut föroreningar och som gör nya berg av snö. Skotta, skotta, skotta. Vi väntar med spänning på vårfloden.

Vi tog oss ett litet för-sportlov och åkte upp till Borgafjäll. Jag vann en veckas boende med skidpaket V9, men det är ju V10 jag har sportlov så jag och sambon kunde utnyttja tre av de sju dagarna. Vi hade i alla fall tur med vädret även om det var lite kallt, men så vackert med sol och de fina fjällen ”hemma”.

img_20180226_125539_083401238568.jpg

20180226_115114451784536.jpg

Lite blåsigt men så härligt!

Men sportlovsveckan 10 har börjar med lite småfix i stugan. Efter snöskottningen alltså. Vår vän Jörgen skottar vägen men sen har vi ju gångar till stugan och till ”piss-stället” som ska skottas.

Jag fortsätter jakten på den perfekta våffelsmeten. I helgen provade jag med lite grövre mjöl, fullkornsvetemjöl. Det blev matigt och gott, men brände fast. Åtminstone för mig, Matz lyckades bättre.

20180305_1053001350797802.jpg

Vi gjorde ett litet test innan grannarna kom, sen provade vi med lunchvåffla med creme fraiche och kaviar och sen förstås sylt och grädde.

Men det ska jobbas lite också så jag tog tag i taket igen och Matz fortsätter med dörren till badrummet. Taket är nu grundmålat två gånger så nu är det en gång kvar med den vita nyans vi ska ha. Vi har fått tips om att blanda i grön umbra i färgen för att undvika en gul ton och som av en händelse så råkar jag ha det på hyllan hemma, sparat efter farfars och pappas lanthandel.

20180307_0931351828918258.jpg

Det går så sakteliga framåt och vi ser fram emot vår nu, allt blir så mycket enklare. Vi måste snart ta beslut om vatten, hur vi ska få fram det. Gräva eller borra, det är frågan. Matz har (mar-) drömmar om att handgräva och jag blir arg och trött av blotta tanken. Så farligt och helt enkelt ogörligt. Det var på 1800-talet man gjorde så och hälften dog. Sen vill vi ju gärna ha vatten innan nästa decennium och jag vill väldigt gärna ha Matz kvar då också.

 

Jag har också börjat grundmåla skafferiet. Dörrarna till skafferi och badrum ska fixas men vi vill inte ta bort all gammal charm. Vi ska fråga om tips på Kulturarvet Byggnadsvård, ett fantastiskt ställe för att få råd och där det går hitta detaljer som saknas. Eller är det någon som läser som har en idé? Min tanke är att blanda i lite mörkare bruna pigment för att göra skafferidörren mörkare men utan att ta bort skiftningarna. Vi kommer inte ha vitt runtom, utan troligen ljusare petrolfärg/gröngrå/osv. Badrumsdörren känns spontant som att den ska målas, men vilken nyans är inte klart.

Slutligen, jag har upptäckt något som många redan säkert har upptäckt, men snö är suverän att diska i! Den fryser bort alla rester och sen är det bara att borsta bort det. Perfekt när det inte finns så mycket vatten!

20180305_102530636921485.jpg