ravbacken

Julkalender 2020 Lucka 18

Nu var det ju inte bara eländes väder i somras. Juni var ju helt galet varm och skön, och vi kunde använda vår nya uteplats både frukost, lunch och sena middagar. Den var till och med en perfekt plats som frisering, när sambon och numera maken mest började likna en ”pingstpastor” som jag brukar säga. Lite för lurvig och lite för mycket ”åttiotal” för att platsa på Rävbacken. Dags för ett klipp alltså!

Juni var verkligen sådär perfekt som sommar, bara lite för varm lite för tidigt. Allt vi hade planterat löpte amok och skuttade iväg för att sedan få stora köldchocken när juli kom. Inget fungerade som det skulle.

Men ser man tillbaka på de bilder vi tog så såg sommaren bara helt fantastisk ut. Olga myste nog mer än någon annan!

Tack vare eller på grund av att vi kämpar på för att hålla grevskapets alla småfåglar vid liv, så växer det solrosor runt hela gården. I komposten, på vedbacken, vid det blivande äppelträdet osv. Så vackra, men de tar nog en en hel del energi från andra växter.

Så blomsterprakt hade vi hela sommaren tack vare de här starka solrosorna, som råkar vara Matz favoritblomma. Men den som imponerat mest på mig denna sommar är en pelargon, som stått i vått och torr, genom regn och rusk och till och med de värsta höststormarna. Den stod ända till jag grävde upp den ur den gamla separatorn med genomfruset rotsystem och satte ner den i en pallkrage för att förhoppningsvis blomma lika vackert nästa sommar!

Julkalender 2020 Lucka 16

Ikväll insåg att vi nog inte orkar skriva. Det är bara två dagar kvar till ett välbehövligt jullov och Matz semester. Vi kommer förstås jobba på att fixa oss ett fint vardagsrum, helst färdigt före jul, men just nu är vi faktiskt trötta.

Men fullt så slut som de kasserade arbetsdojorna som gjort åtskilliga kilometer på stegarna, det är vi inte. Vi kommer igen!

De här två ger oss i alla fall väldigt mycket energi.

Julkalender 2020 Lucka 14

Sista delen (kanske) om pumphus/tvättstuga

Det var riktigt kul att få börja på riktigt med utsidan på pumphuset. Den fick ju stå ganska länge på gården och lysa ljusblå, sen frigolitvit med svarta prickar.

Samma dag, faktiskt när vi satt i bilen på väg hem med kojan, så fick jag ett meddelande från en bekant i cykelvärlden. De var på väg att sätta ny panel på sitt hus och undrade om vi ville ha det gamla. Självklart! Så vi åkte dit tre vändor och hämtade panel, som jag sedan drog ur all gammal spik ifrån. Återanvändning, gratis och alldeles toppen till den lilla kojan.

Vi ville gärna ha tegel på taket precis som på huset. Vi mindes att vi hade sett enkupiga tegelpannor på gården där det lilla huset ligger som jag och min syster fick av en gammal släkting. Så vi åkte dit med en släpvagn, lite på vinst eller förlust, men det blev högvinst. Vi lyckade hitta så att det precis räckte till taket, men fick ge upp när det gällde att även täcka vedförrådet. Där fick det bli det gamla vanliga tvåkupiga.

För att göra dörren lite mer ”stuga” och mycket charmigare än plåtdörren som satt på stugan så satte Matz på en gammal trädörr utanpå dörren som vi förstås målade i samma gröna färg som på husets ytterdörr.

När jag behövde en paus i ”panelandet” så plockade jag lingon. Alltid övervakad av Olga, hon gillar inte riktigt att jag är för långt från huset. Man måste ju se upp för räven här på Rävbacken!

Julkalender 2020 Lucka 13

Lucia

Min mamma hette Lucia. Helt enkelt för att hon var född den dagen. Hon gillade inte sitt sitt namn eftersom hon alltid fick det ifrågasatt: Heter du Lucia?!

Mat har alltid varit viktig i min familj. God mat, ny mat, annorlunda mat och kanske framförallt mat man kunde skapa av det som blev för gammalt på mina föräldrars lanthandel. Min mamma var en konstnär i köket, min mormor och farmor likaså. Ingen tid på året tänker jag lika mycket på dem och särskilt då mamma som i juletider.

Och jag kämpar på, och försöker få till julbaket lika lyckat. När jag nu har misslyckats för tredje gången under två veckor med att få till de perfekta lussebullarna, så borde jag väl inse att köpesbullar är grejen? De första blev egentligen ganska bra, det var bara det att jag glömde tillsätta saffran. Det andra försöket blev skittrista men de senaste får jag väl erkänna är åtminstone ok.

Det känns som en neverending story. Jag går tillbaka till december 2009, första julen utan mamma och läser ett blogginlägg:

”Jag köpte en saffranslängd i söndags, låtsades som jag skulle ha ”främmande”. Lustigt uttryck egentligen, främmande. Precis som man inte skulle känna dem som kommer på besök. Finfrämmande. Storfrämmande. Långväga främmande. Och då är det ju bra att ha lite kaffebröd.

Sanningen var den att det var Lucia-dagen. Mamma skulle ha fyllt 70 år i söndags. Och ingen har någonsin bakat så goda saffransbröd som hon gjorde. Åren framöver kommer de bara bli godare och godare i minnet – så goda att jag inte har någon större lust att prova på att baka egna. Sen var det likörtopparna. Obeskrivligt goda, små vackra bakelser. En spritsad biskvibotten, spritsad smörkräm med smak av grön curacao och en klick mörk choklad på toppen. När kakfatet skulle fyllas och någon var tvungen att gå ner i källaren för att hämta mer, så var det flera av oss som erbjöd sig. Då kunde man passa på att stoppa en extra i munnen nere i källaren och som var uppäten innan man kom upp.

Minnen av Lucia. Minnen av jul. Vemod och längtan, glädje men saknad. Jag åt en bit av den inköpta längden, men inte dövade den det som gjorde ont.”

Grattis mamma, idag skulle du ha fyllt 81 år. Mitt i allt kanske förfasat dig lite över att vi inte har en enda gardin i stugan och att det som oftast är lite ostädat tack vare en ständigt pågående renovering. Kanske varit lycklig över att jag äntligen är en gift kvinna. Den nyheten hade varit rolig att få berätta för dig.

Du saknas hos oss.

Julkalender 2020 Lucka 11

Små grodorna, små grodorna…

Våren var sen i år precis som i fjol, men när den kom så var den plötsligt het sommar direkt. Jag tror att naturen chockades för plötslig hände allt väldigt fort. I princip hela juni var solig och varm med allt i trädgården så på gång.

För att sedan abrubt stanna av. Det var inte många dagar i juli med tvåsiffrigt på termometern. Men tidigt i juni upptäckte vi att vår lilla damm var full av grodyngel, Så många att det var som ett myller i hela dammen. Vi började fundera över hur de skulle klara sig i den relativt nygrävda dammen när det inte var några växter i den ännu.

Matz googlade och upptäckte att det fanns de som matade grodyngel med fryst spenat. Sagt och gjort, vi köpte spenat i frysta klumpar och kastade i, tillammans med ängssyra som jag plockade runt stugan. Och till slut växte dem och blev till små grodor. Som kanske ligger och sover nere i leran i dammen nu också över vintern.

Mums för ett litet grodknyte!

Julkalender 2020 Lucka 8

Är man envis som synden så måste man var arbetsvillig också.

Tvättstugan/pumphuset del. 1

En maskin man verkligen inte kan vara utan är tvättmaskinen. Jag diskar hellre hundra gånger än lever utan den en månad. Nu har vi ju tvättstuga i hyreshuset där vår adress är, men så bökig att boka och tvätta i. Så vi insåg att vi behövde bygga ut, eller snarare bygga om vårt provisoriska pumphus, eftersom det var för dåligt isolerat och trångt. Det får bli hönshus så småningom.

Vi diskuterade fram och tillbaka, tittade i plånboken åtskilliga gånger, tills vi hittade lösningen! En skogskoja! Det går ju renovera och bygga om, det har vi ju lärt oss vid det här laget.

Vi köpte den billigt på en auktion, lånade oss en lite bättre bil och hämtade hem den själva. Med tanke på backarna hit upp från sjön så är jag extra glad över billånet.

Bra grannar, vad gjorde man utan? Linus stora Toyota hade inga problem att dra hem kojan.

Sen fick den stå ganska länge innan vi hade tid att flytta den på plats och börja plocka ur den för renovering. Mer om det kommer i Del.2.

Ps. Översta bilden visar en annan bra grej jag fick av min bror i sommar!
En Nissan Sunny, snart veteran men går som en klocka.

Julkalender 2020 Lucka 7

Sorjonen.

Efter att ha mött en stor kärlek för oss bägge i Olga, katten som vi tog över av min bror, så började vi fundera över ett sällskap till henne. Tydligen är det inte så viktigt för katter sägs det, men vi kände ändå att det skulle vara fint med en liten i huset ändå. För att det skulle bli en kattunge och inte en vuxen katt stod klart, eftersom det troligen skulle fungera bäst för Olga att acceptera. Men vi var överens om att om det inte skulle fungera, så fick hon bestämma om någon fler fick flytta in eller åka tillbaka där hen kom ifrån.

Så fick vi vi höras talas om, och se en bild på den ljuvligaste lilla varelsen vi sett! En liten hanne med bondkatt, norsk skogskatt och ragdoll i sig. Ett litet lurvigt knyte. Vi hade redan bestämt avsett kön eller utseende så skulle katten heta Sorjonen, efter en finsk deckare som vi sett och gillat mycket.

Dagen kom när Matz kom hem med honom, och jag och Olga satt ute och väntade. Jag erkänner att jag blev riktigt olycklig och orolig när jag såg Olgas första reaktion.

Men det löste sig snart, efter några dagar var Sorjonen accepterad om än ibland lite irriterande. Men då rev hon i så han höll sig på mattan och förstod att ha respekt för Drottningen av Rävbacken. Ganska snart började de leka, äta tillsammans och åtminstone sova i samma säng.

Det är inte svårt att hitta tillfällen att ta bild på lilleman, han är alltid med. När man lagar mat sitter han på axeln, när man putsar fönster tittar han på, och när man duschar ligger han på badrumsgolvet. Och keligare kisse har ingen av oss varit med om, han får aldrig nog.

Nu växer han så det knakar, men är lika kelig och så otroligt mysig! Vi är helt förlorade och jag tror att Olga är lika nöjd.

Julkalender 2020 Lucka nr 5

Om att hedra och att minnas

De flesta har nog saker, möbler och annat i sitt hem som är ärvda. Det har vi också. Jag är så glad över varje sak, varje gammalt verktyg eller annan funktionell pryl som fortfarande fungerar och som gör min vardag lite bättre. För jag minns varje gång jag använder de olika sakerna. Jag känner mig hedrad över att kunna använda saker som har varit så värdefulla för mina förfäder så att de kärleksfullt har lagats eller rengjorts för att kunna fungera än idag. 100 år senare.

Jag minns farfars och senare pappas lanthandel i Högland när jag använder torra pigment ur Fresks gamla plåtburkar. Jag tycker att salladen aldrig sett så god ut än nu när jag serverar den i de gamla träskålarna från släkten i Hallviken. Jag minns alla middagar hemma när mamma återigen lagat den godaste grytan som fortsätter sätta smak på det vi lagar till. Matz favoritverktyg i köket används nästan varje dag, hans mammas tång från gatuköket i Arboga där han växte upp.

Att hela tiden köpa nytt för att det gamla blivit slitet är inte vår melodi. Det skulle kännas så platt och så tomt, det nya har ju inte samma själ. Det nya är aldrig tummat av en älskad morfar eller lagat av en älskad farmor.

Som jag ser det så har alla tidigare liv gett oss ett arv som är vårt ansvar att förvalta. Om det så bara är en sliten träslev.

Julkalender 2020 Lucka 3

A room with a view

När vi hade gjort stommen klar till vår övervåning började vi fundera på innehåll och funktion. Stommen som svåger Tommy räknade alla vinklar på, efter väninnan Lisas ritning. Stommen som håller den kraftiga takbalken som vi fick av bäste grannen Jörgen och som bror Peo, Tommy och Matz lyckades baxa upp med hjälp av Jörgen och traktorn. Jag har nämt det förr och gör det igen, bra grannar och stöttande familj och vänner är guld.

Det var ju det här med fönster. Vilka, vad och hur mycket får de kosta? Tills vi insåg att väninnan Nina kommit med några väldigt fina enkelfönster som ju skulle passa i både mått och utseende.

Så det det blev dem, och så här i efterhand är vi väldigt nöjda med utseendet, både inne och ute. Självklart blev det lite dragigt men det har vi löst med ett innerfönster som jag har gjort av en enkel hemmasnickrad ram med glas i. Ett problem är att det blir fukt mellan inner- och ytterfönster Det ska jag lösa med att täta noggrannare mellan, för att sen göra ett lufthål i ytterfönstret så att fukten slipper ut.

Här ser man blänket i innerfönstret och ramen, just nu bara fäst med en liten spik. Fotot ovanför är från Amerikat, när min farfar gjorde militärtjänst under Första världskriget. Panoramafoto, man kan inte annat än bli imponerad både över tekniken och farfars äventyrslusta och driv.

Här en närbild på farfar, andre man från vänster i mittenraden.
Hatten har har på bilden använder min bror än idag.

Återbrukarna

Vi har bägge skrivit många gånger om att vi inte har skrivit. Vi har också skrivit om anledningarna, vi har helt enkelt jobbat istället. Det vill säga förra sommaren, sommar 2020 har varit annorlunda även på den fronten. Men när förra sommarens mycket sena middag intagits efter en lång dag med hårt kroppsarbete så inföll paltkoma och den ömma och trötta kroppen orkade inte ens med lite datorklickande.

Efter det jobbade vi på helger och de kvällar vi orkade, på lediga dagar och jullov. Till slut hade vi inrett vår övervåning så pass att den var beboelig. Tja, inte bara det, vi älskar den. Den är vi, den är vårt skapande och vi känner oss väldigt hemma och avslappnade i vårt sovrum och i vårt arbetsrum/skrivarlya (som jag sitter i just nu i skrivande stund)

I coronatider har det blivit så att vi bott i stugan mer än vad som var planerat, för att inte vi och våra inneboende i lägenheten inne i stan ska umgås alltför nära. Det har varit väldigt bra på det sättet att vi har kunnat känna efter mer, planera mer och framförallt jobba mer på det som behöver göras.

Den här sommaren har jag och Matz tyvärr haft väldigt lite semester tillsammans, så vi har inte hunnit med ens hälften av det vi ville. Vi har upptäckt att vi jobbar bäst om vi jobbar tillsammans, framförallt behövs ofta ett par händer till och inte minst muskelkraften!

Men för er som vill få lite uppdatering på var vi ligger till i projekten så kan ni lyssna på ett radioinslag här:

https://sverigesradio.se/artikel/7516796?fbclid=IwAR22KCj4BSDsfpEP11-3rYywcNSH0GYalZvHTPZlfBUy5CsL8N34BVlYSTc

Eller läsa Östersundspostens Artikel

Och vi lovar som vanligt att vi ska bättra oss!

Lite blomsterrabatt har det blivit i sommar, men de här blommade inte förrän nu i augusti. Jordgubbsblommorna kom i mitten av juli….