Projekt – Sida 3 – Rävbacken

Get gas

Nu handlar inte detta inlägg om några smärre problem i de nedre regionerna. Eller svårigheter att få tag på bensin (översättaren kommentar: Gas) till vår fantastiska bil, utan snarare något så fundamentalt att tillreda vårt dagliga bröd.

Ganska snart i vår planering bestämde vi att installera en gasspis. Bakom detta beslut ligger tankarna att vara så eloberoende vi kan. Att inte vara beroende av att elen funkar eller inte, slippa krångla med trangiakök eller liknande så fort elen bryts. Alla som någon gång bott i Norrlands inland vet mycket väl vad jag pratar om.

Vi valde en spis från Ikea, kanske inte den bästa enligt alla tester däremot verkligen prisvärd utifrån våra förutsättningar. Eftersom rekommendationerna är att sätta Gas behållarna utanför huset tog hjärtat ett rejält skutt när jag insåg att vi kunde använda den inköpta husvagnen, som dessutom stoltserar med en P11 som bonus.

Jag kunde plocka bort gasolflasklådan och började förbereda väggen.

Här ser man hålet som som kopparröret ska gå in. Eftersom det är genom en bärande vägg måste röret ligga i ett eget rör. Jag använde mig av ett vanligt elrör som jag kunde trä mitt 8 mm kopparrör genom.

Att anlägga en gasolanläggning kräver en hel del. Vilken tur att vissa bolag är väldigt hjälpsamma till vad som behövs och hur det skall utföras. Installationen får man göra själv, bara man är noga när allt ska sättas ihop.

Här ser man en huvudströmbrytare samt en läckindikator. Det behöver man ha för att kontrollera tätheten i anläggningen någon gång per år

Här ser man hur den är installerad

Efter genomgången i väggen anslöt jag en huvudförsäkring innan det fick bli en 8 mm slang.

Nu var det spännande att ansluta spisen. Allt hade gått som på räls, steg för steg kunde jag lägga centimeter för centimeter tills jag kom fram till spisen. Där saknades en del som tur var kunde beställas ganska omgående på nätet. Anslutningen mellan spis och slang.

Här ser man P11 ansluten till anläggningen

Efter lite snickerijobb blev det klart att testköra allting. Skåpet var på plats så det fattades bara att skrapa och måla hela härligheten

Till vår glädje satt spisen igång på en gång. Alla fyra brännarna satte igång som stegen i en månraket

Slutresultatet. Återigen spred sig en känsla av belåtenhet inombords.

Gjuta haver vi

Det är vanvett att jaga det omöjliga. Som Marcus Aurelius Antonius en gång sa.

Visserligen är det en sanning med modifikationer.

Javisst är det svårt i början med någonting som aldrig förut blivit gjort, i alla fall av mig. Men den automatiska spärren som borde slå till inom mig tycks jag sakna. Att stanna upp och tänka att detta kanske är för svårt eller rättare sagt omöjligt, den spärren har jag fortfarande inte riktigt kommit till.

Så när vi började prata om bänkskivor till köket och att gjuta dem själva i betong så dröjde det inte länge innan jag gav mig in på projektet med själ och hjärta. Det finns en hel del ute på nätet med information om hur man gör och vad man bör tänka på. Efter att ha gjort tre stycken skivor har jag själv en hel del tips att tänka på .
Ju finare form du gör desto finare kommer ditt slutresultat att bli. Jag använde mig av en formskiva, men hade önskat att hela botten hade varit av plast. Just för den glatta och släta botten. Det är en av svårigheterna, att hela tiden tänka tvärs om. Botten i formen är skivans ovansida. Så när man skall planera för diskho och spishäll är det viktigt att placera den rätt.

Här nedan har jag börjat med den första skivan.

Återigen kan vi tacka vår fantastiska granne för hjälp och utrymme. Foderladan bredvid vårt hus blev en perfekt plats för att gjuta på, eftersom det är av största vikt att hela formen ligger plant.

Eftersom skivorna måste armeras så valde jag att göra det med hjälp av Macrofibrer. Oftast används tunga järnnät som ger en extra tyngd till betongen (som i sig själv är supertungt) så för att underlätta hanterandet av skivorna valde jag dessa fibrer. Det som är viktigt är att lägga ett lager först utan fibrer. Eftersom de har en förmåga att sjunka så vill vi inte att de ska synas på det färdiga resultatet.

Ett litet tips, håll koll på grejorna. Tror jag letade en kvart efter var bitsen hade försvunnit

Vi fick en ide att lägga in sten i skivorna för att skapa någonting som ingen annan har gjort eller har. Här ovan ser ni hur jag har lagt en tyngd ovanpå stenen så att de inte ruckas av betongen. Framför allt när jag vibrerade formen. För att göra detta satte jag i en vagnsbult i slagborren och drog den utmed formen ett par gånger

Resultatet blev över vår förväntan.
Men jag insåg ganska snart hur viktigt det var att vibrera mycket och länge.
på nästa bild ser man hur resultatet blev på den första skivan jag gjorde. Många småhål tack vare luftbubblorna som jag inte hade fått bort.

Nästa bild visar då jag hade lärt mig den hårda vägen hur viktigt det var med vibrationerna. Bra vibrationer

Efter att ha gjort alla tre var det dags för slipning. Ett riktigt yrande jobb.

Vi delade upp hela diskbänken i tre olika delar. Dels för tyngden men även svårigheten att få in hela skivan.

Nöjd fick en vara.

När vi skulle flytta den tredje skivan fick vi lite bråttom. Det är bra att tänka på att ju längre den får ligga och brinna ihop desto hållbarare blir den.

Naturligtvis sprack den. Men jag fick ett tips eller rättare sagt, B fick tipset att slå bort det lösa och gjuta in mer.

Det blev väldigt bra tycker jag. I småsprickorna blandade jag epoxy lim med det som slipades bort från skivan. Det fina dammet skapade nästan en osynlig fog. På bilden syns den tydligt tack vare blixten.

Så jobbar vi på här i Rävbacken.

Äntligen!

Så var det läge att ge taket sin slutgiltiga färg. Visserligen är det inga radikala förändringar som sker, men när jag tittar på det så känns det som en himmelsk skillnad mellan grunfärgen och snickarfärgen som är halvblank

Nu är det linoljefärg som gäller för oss och Inga plastfärger får komma över tröskeln.

För att inte det hela ska få ett spökvitt utseende så har vi valt att måla med bruten vit, det vill säga vit färg med ett inslag av 2 % grön umbra. Det ger en mild, varm vit kulör.

Först blandas färgpulver med lite linolja och det är viktigt att se till att varje litet färgkorn blöts upp och det bildas en jämn smet. Sedan blandade jag i lite färg innan allt åkte ner i färgburken

Jag är en lycklig ägare till en färgspruta så glad i hågen ville jag pröva att få ut linoljefärgen på detta sätt. Allt gick bra. Färgens viskositet är visserligen ganska tjock eftersom det är en oljefärg. Men till min överraskning blev strålen tät och fin.

Kanske alltför tät.

När allt var gjort såg jag att färgen lagt sigt väldigt tjockt. Poängen med linoljefärgen är att få träets struktur synligt. Blänket saknade jag också.

Se på bilden och jämför vänster sida där jag efterstrukit med pensel mot brädan i mitten. Stor skillnad tycker jag.

Så nöjd efter dagens slit lutar jag mig tillbaka i den varma sköna kvällssolen och njuter.

Version 2.0 Windows

Att hela tiden försöka se framåt i flera steg och måla upp en bild av hur saker och ting kan se ut om några år, är inte lätt men centralt för hela vårt projekt.

Vi gör saker och ting med tanke på hur ett eventuellt färdigt skikt kommer att se ut. Ibland måste man förkasta den plan som existerar i huvudet till förmån för något nytt eller annorlunda. Detta , tycker jag, är utmaningen och det spännande i att bygga som vi gör. Varje steg som ska leda fram till något annat kanske inte fungerar att göra eftersom underlaget saknas eller är förändrat. Men detta är ju livet.
Jag har ofta en röst i min huvud som säger ”Go with the flow”. Ett förhållningssätt som jag försöker lyfta in i vardagen, där jag inte behöver vara i toppen hela tiden. Ha allting under kontroll eller veta exakt vad nästa steg är och innebär.
Vi fick tag på fönster genom en lyckoträff. Någonting helt annat än vad vi hade tänkt men ändå så rätt när de väl var där och fyllde sitt rum. Nu börjar stugan så sakta att transformeras till någonting helt annat än vad det var tänkt, eller…
Under gårdagen var jag själv där och arbetade under hela dagen. Det var en del fönster som skulle brädfodras , så långt vi kan göra för stunden, och sättas in. Under hela dagen hade jag en känsla av att huset ville prata med mig. Att det accepterade den nya kostymen. Vet att det låter lite märkligt och flummigt men det gjorde mig glad. Att gå igen våra rum, sakta, för att ta in känslan och vibrationerna av varje enskild del som vi gjort fyllde mig med tacksamhet och glädje.
Jag ser så mycket fram emot varje steg på den väg som vi går. Även om omgivningen inte är den bästa så ser jag böljande växter, prunkande blommor och porlande vatten. Djur som trivs och vill dela det som vi har.

Men detta är ju berättelsen om fortsättningen av fönsteräventyret. Bredvid den fantastiska altandörren som vi satte in, öppnade vi upp för ett fönster till. Så jag slet fram motorsågen tog mått och började såga. Detta är det helt underbara med att ha ett timmerhus. Behöver du en öppning så fixar du den, lätt. Om man nu mäter rätt naturligtvis. När jag väl hade sågat klart och plockade upp karmen insåg jag att det är viktigt att inte bara veta måttet på det du ska såga utan även varifrån du mäter. Hålet blev lite för stort. Men det fixar vi.

Kan inte riktigt rekommendera att såga med en motorsåg inomhus som man vill ha rent och snyggt omkring sig. Tur att det lätt att sopa bort.

Att sätta in dessa fönster har varit ett spännande äventyr. Kreativt och påhittigt. Det är inte alltid man hittar det man vill under de gamla fönsterkarmarna. På vissa ställen kändes det som papper istället för trä. Men då ryker yxan fram

Till slut kommer friskt trä fram. Flera hundra år men ser ut som det var taget i går i skogen.

Det är lite pillgöra och vattenpasset kommer väl till pass. Det är fantastiskt att vara två om detta och hur vi kan stötta och hjälpa varandra i resonemang och idéer.

Vi hittade en gammal Falurödfärg som förra ägarna hade lämnat. Tyvärr hade den stått ute i kylan under vintern och frusit till. Bitte försökte måla med den med det var inte så lätt. Allting såg ut som en grynig välling och ungefär lika lätthanterlig. Så lite färsk färg nu på detta och sedan väntar vi på fönsterblecken så kan vi slutföra det hela.

Varför blir det alltid stökigt när jag håller på?

Äntligen kunde jag ta en heldag i stugan för att sitta och fundera och filosofera lite fast det blev ju en hel del annat gjort också. Det känns så skönt att komma igång igen efter alla helger som varit, nu är det dags för nästa stora projekt. Men jag kan inte riktigt förstå varför det alltid blir så mycket runtomkring mig när jag håller på. Tur att sambon är förstående.
Här kommer en liten titt i hur vi har det just nu.

20150417_010813 — Kliar i fingrarna när det är rivningsdags

20150417_010215 — Sågspån, sågspån, sågspån. Vart jag än mig vänder blir det fullt på golvet

20150417_010209 — Så var den väggen borta. Undrar vilken vägg jag ska riva härnäst

Lev väl
/Matz

Det som göms i…

Dagen som gick var fylld av diverse överraskningar och annat smått och gott.
Sade jag att min sambo är världens bästa hittare. Skulle hon vara med i Pippi böckerna skulle hon vinna alla hittar tävlingar och Pippi skulle beundra henne.

Inte riktigt det vi var på jakt efter men 11 orrar i träden följde mig med stort intresse

Vi var på jakt.
Nätauktioner är ett fantastiskt spännande tidsfördriv framför allt om det finns ett stort behov av diverse prylar, mest byggrejor. Så var det nu.

Helt ny diskbänk är sånt man hittar på auktion

Vi var inne på att få tag på tegelstenar och det fanns det. En hel pall med tegelstenar som stadigt ökade i priset. Men där fanns även en pall med tegelpannor och under dem låg helt enkelt fantastiska tegelstenar. Handgjorda men med en underbar yta.

Äntligen är hälften av stenarna urplockade

Glada i hågen kör vi upp mot utlämningsstället, glada utan en föraning av vad som väntade. Innan jag hämtade upp släpvagnen och medhjälparna blev det en sväng till byggbolaget för att hämta 150 kg betong som skulle användas till att gjuta plattan där vedspisen ska stå.
Så tänk er själva. Framhjulsdriven bil 150 kg i bakluckan och sedan kommer gaffeltrucken och slänger upp hela pallen, som garanterat vägde tonnet.
Vi kunde bara se på när hjulen på släpet blev plattare än mitt cykelhjul när jag cyklade in i trottoarkanten härom månaden. Vi tittade bara på varandra. Vilken tur att det inte är långt till macken. Trodde vi.
Tänkte att man inte kunde få ut mer luft ur däcket men när maskinen som skulle fylla på luft istället släppte ut det insåg vi att nu blev det ett problem. Sakta, sakta som jag aldrig har kört tidigare så kunde vi komma fram till bäste svågerns jobb där vi äntligen fick tag på en tryckluftsmaskin som fungerade. Nu äntligen kunde färden gå upp emot Rävbacken.

Så nu är plattan gjuten. Stenarna inflyttade och så snart betongen brunnit ihop så ska jag börja mura. Ett nytt och spännande äventyr!

Skriet i vildmarken

Ibland blir det en karusell i huvudet. Du vet en sådan med färgglada hästar och enhörningar som sakta snurrar runt i en evig cirkel helt omöjliga att bryta sig ur och ta en annan väg. Liksom när jag satt med näsan borrad ner i datorn sökande på billig panel att sätta upp i taket. Köksområdet börjar ta sin form och jag ville så gärna skynda på det hela. Hela den vackra bild som målades upp i mitt huvud. Då säger hon, inspirationen i mitt liv och hon som håller mig på rätt kurs, att kan vi inte behålla det befintliga undertaket och måla det.

Naturligtvis så är det så. Hur gärna jag än ville säga att det var min ide så slår hon huvudet på spiken och får rätt. Återigen.
Det är det som gör detta så spännande och så bra. Tillsammans så skapar vi någonting med egna händer där vi båda medverkar mot ett mål.
Saker händer hela tiden och nu är det snart dags att försöka få huset i lod. Med bästa hjälpen till hands så kommer vi att inom en snar framtid lyfta delar av stugan och palla upp under den. Det finns en skillnad mellan murstock och yttervägg på allt från 7 centimeter till i värsta fall 10 centimeter.

Just nu har jag brutit upp en bit av golvet för att kunna nå balken vi ska lyfta i, bara det blev ett äventyr. Lätt som en plätt trodde jag innan jag började rucka på golv balkar som legat där sedan jorden formades. Med handsmidda spikar var det nog tänkt att det skulle klara av en jordbävning på minst 7 på Richterskalan. Så tanken att försiktigt och varsamt ta upp dem för att hyvla golvplankorna föll som trasor mellan mina fötter när smulorna stillsamt återigen lagt sig till ro, och rummet fylls av skriet från spikar som sakta dras ur

Så nya planer smids och nytänkande är återigen ett måste
/m

Rivningsdags. Köket börjar sakta ta form

Hoppas att ni orkar en till.

Äntligen får vi börja riva och slita. Det finns en fantastisk tillfredsställelse att med egna händer slita ner och få bort. Naturligtvis med det nya som ska växa fram i sikte.

/matz

En liten skitsak som kan bli stor

Med lite darrande händer fäster jag två frimärken på ett oerhört viktigt brev. Ett brev som kan förändra en del av livet på Rävbacken.

Vår första ansökan.
Det känns lite heligt och högtidligt. Nästan som en skolavslutning eller första gången jag hade slips på mig. Ett steg in i en vuxenvärld som jag inte har en aning om hur det fungerar, men behöver låtsas som om jag kan. Du vet, innan man blir avslöjad.
Själva byggelementet finns det ingen rädsla inför. Att snickra ihop en fungerande vardag för mig och Bitte är inga problem. Allt går att lösa genom googling eller frågor till närmast sörjande.
Men detta är att slänga sig ut i ett tillstånd där jag inte har en aning om vad motparten ska tycka och säga. Dessutom kommer det att kosta pengar.
Att vi skulle ha en mulltoa eller separett var ganska självklart från början. Det handlar om miljö och hur vi vill vara med och vårda den. Varför slänga ut fungerande gödning tillsammans med rent dricksvatten så att en behöver köpa kemiska gödningsämnen för att tillföra det vi tar från jorden?
Det jag nu har försökt att teckna ned, i ansökan, handlar i första hand om vilket typ av avloppssystem som vi vill ska sättas in i stugan. Inte för pråligt eller för dyrt. Inte någonting som behövs tömmas med regelbundna intervaller av en stor lastbil som ska komma. Vår grundtanke är ju att få till en sådan stor självhushållning som möjligt och då kan en inte vara beroende av att yttre saker hela tiden skall fungera. (Du vet den dagen då samhället brakar ihop :-)).
Så det får bli ett system med ett biologiskt filter som filtrera vattnet från handfat, dusch, tvätt och kök. Ett BDT filter. Sedan ska detta mynna ut i en rotzon som gör den slutliga reningen och i praktiken skall rent vatten komma fram ur alltihop.
Att rota sig igenom informationen om rotzoner som i mitten av 70 talet formades som en ide från Tyskland och Holland (I Danmark har intresset för rotzoner vuxit och idag finns flera anläggningar) är inte lätt, det är en djungel på rotnivå. Men en artikel i tidningen Åter från 2005 ledde mig på rätt spår och sedan har det varit ett detektivarbete för att kunna gå vidare därifrån. Det kommer att bli spännande att se hur kommunen reagerar på vårt förslag.
Mer om Rotzonen kommer att presenteras i ett annat inlägg. Förhoppningsvis när vi får ett besked från kommunen, och vi kan börja planera för bygget

Så nu håller vi tummarna för allt vad vi är värda
Endast döda fiskar simmar med strömmen.

/matz

Fram till nu

Idag hade jag date med sotaren i stugan. Vilken trevlig en! Jag gissar att de får en hel del träning i service med alla de kunder de träffar precis som jag själv gjorde i mitt förra yrke. Två yrken som liknar varandra en hel del inser jag.

Men han kunde inte göra sitt jobb fullt ut idag och jag undrar vad vi tänkte på innan? Förra ägarna fick en anmärkning på att det saknades stege på taket. Det visste vi om. Tror ni vi har fixat en och hur halt tror ni det var på tegeltaket med blötsnö på? Han vägrade kliva upp och det hade jag också gjort. Men vi fick en massa bra tips på vad vi behöver göra, mer än han hade behövt ge information om. Så nu blir det en hel massa fix och sen en ny date. Vi återkommer om vad vi ska göra.

Förra helgen fick vi tag på två väldigt fina dörrar som är runt 150 år gamla! En ska bli skafferidörr och den andra dörr till badrummet. När det gäller den senare så har vi en bra viktkoll där, för den är bara 61cm bred så blir vi för runda så blir det till att använda utedasset. Men det kanske sköter sig själv för skafferidörren är lika smal.

Eftersom det hela tiden tillkommer mer jobb så ser det ut som en hel del får skjutas på framtiden. Men planen är fortfarande att vi innan tjälen ska hinna rikta stugan (som man nästan skulle kunna använda som en velodrom om den var rensad inuti, fast nu överdriver jag väl lite) och hinna bryta upp köksgolvet för att sätta i extra golvregel. Samt måla kökstaket, när vi har fixat det sotaren har gett oss i uppgift.

Tur man inte är så rädd för att jobba. Men cykla då?

/Bitte