Gjuta haver vi

Det är vanvett att jaga det omöjliga. Som Marcus Aurelius Antonius en gång sa.

Visserligen är det en sanning med modifikationer.

Javisst är det svårt i början med någonting som aldrig förut blivit gjort, i alla fall av mig. Men den automatiska spärren som borde slå till inom mig tycks jag sakna. Att stanna upp och tänka att detta kanske är för svårt eller rättare sagt omöjligt, den spärren har jag fortfarande inte riktigt kommit till.

Så när vi började prata om bänkskivor till köket och att gjuta dem själva i betong så dröjde det inte länge innan jag gav mig in på projektet med själ och hjärta. Det finns en hel del ute på nätet med information om hur man gör och vad man bör tänka på. Efter att ha gjort tre stycken skivor har jag själv en hel del tips att tänka på .
Ju finare form du gör desto finare kommer ditt slutresultat att bli. Jag använde mig av en formskiva, men hade önskat att hela botten hade varit av plast. Just för den glatta och släta botten. Det är en av svårigheterna, att hela tiden tänka tvärs om. Botten i formen är skivans ovansida. Så när man skall planera för diskho och spishäll är det viktigt att placera den rätt.

Här nedan har jag börjat med den första skivan.

Återigen kan vi tacka vår fantastiska granne för hjälp och utrymme. Foderladan bredvid vårt hus blev en perfekt plats för att gjuta på, eftersom det är av största vikt att hela formen ligger plant.

Eftersom skivorna måste armeras så valde jag att göra det med hjälp av Macrofibrer. Oftast används tunga järnnät som ger en extra tyngd till betongen (som i sig själv är supertungt) så för att underlätta hanterandet av skivorna valde jag dessa fibrer. Det som är viktigt är att lägga ett lager först utan fibrer. Eftersom de har en förmåga att sjunka så vill vi inte att de ska synas på det färdiga resultatet.

Ett litet tips, håll koll på grejorna. Tror jag letade en kvart efter var bitsen hade försvunnit

Vi fick en ide att lägga in sten i skivorna för att skapa någonting som ingen annan har gjort eller har. Här ovan ser ni hur jag har lagt en tyngd ovanpå stenen så att de inte ruckas av betongen. Framför allt när jag vibrerade formen. För att göra detta satte jag i en vagnsbult i slagborren och drog den utmed formen ett par gånger

Resultatet blev över vår förväntan.
Men jag insåg ganska snart hur viktigt det var att vibrera mycket och länge.
på nästa bild ser man hur resultatet blev på den första skivan jag gjorde. Många småhål tack vare luftbubblorna som jag inte hade fått bort.

Nästa bild visar då jag hade lärt mig den hårda vägen hur viktigt det var med vibrationerna. Bra vibrationer

Efter att ha gjort alla tre var det dags för slipning. Ett riktigt yrande jobb.

Vi delade upp hela diskbänken i tre olika delar. Dels för tyngden men även svårigheten att få in hela skivan.

Nöjd fick en vara.

När vi skulle flytta den tredje skivan fick vi lite bråttom. Det är bra att tänka på att ju längre den får ligga och brinna ihop desto hållbarare blir den.

Naturligtvis sprack den. Men jag fick ett tips eller rättare sagt, B fick tipset att slå bort det lösa och gjuta in mer.

Det blev väldigt bra tycker jag. I småsprickorna blandade jag epoxy lim med det som slipades bort från skivan. Det fina dammet skapade nästan en osynlig fog. På bilden syns den tydligt tack vare blixten.

Så jobbar vi på här i Rävbacken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s