Rävbackens Julkalender 9 december. Andra söndagen i advent

Tänk att få vakna upp och titta ut genom fönstret och bli alldeles överlycklig. Det är som om ens femåriga barn inombords väcks med ett jubel och helst vill jag kasta mig ut och  åka skidor. Men nu blev det en vandring till kyrkan och start för sommarkonfirmanderna. 🙂

Önskar er alla en riktigt fin och vacker andra advent.

 

Rävbackens julkalender 8 december.

Trots allt så har vi längtat. Det finns något som väcker känslorna inombords.

Snön har kommit.

Inte så mycket, än, men förhoppningsvis är detta början på något stort.

Sedan första december har mina, Matz, dagar varit fyllda av annat. Några hundra barn har jag på jobbet mött och fått delat julens budskap genom drama och sång.

Två skådespelare från Jamtlis levande krubbas vandringar.

Så just nu sitter jag här på Rävbacken fylld av julstämningen. Längtar efter att hon som jag vill dela med kommer hem från den där lilla byn i söder.

Till er alla från Rävbacken en riktigt God Jul.

Rävbackens Julkalender. 7 december

En av de mest fantastiska upplevelserna av att ta itu med ett gammalt hus är de oanade möjligheter till fantastiska upptäckter. Där man minst anar det kan en liten guldklimp bryta fram. Detta tycker jag att vi har fått vara med om gång på gång här i Rävbacken. Till exempel som denna lilla bit som satt bakom panelen i det som en gång i tiden var ett sovrum. Önskar att jag kunde lägga mitt öra intill och höra hela berättelsen om allt den sett och hört.

dav

Rävbackens Julkalender 6 december. Dagen då Matz tittar tillbaka till sommarens händelser

Jag skulle gärna vilja dela en händelse som vi gjorde mitt under den varmaste sommaren i mannaminne. Vårt kök var delvis i fokus under en stor del av sommaren. Här vill jag visa på ett tips till köksluckor.
Det är inte lätt att hitta några som verkligen talade till en. Detta var och är ett hjärteprojekt så det var viktigt att allt skulle stämma överens med den målbild som målats upp inombords. Efter en del diskussioner och letande kom vi överens.

Vi gör dem själva!
Vi har fått kontakt med en fantastisk såg och hyvelspecialist, Åsarna såg, så att få tag på de rätta pärlspontade panelen var ganska lätt.

rhdr

Det hela började med att jag limmade varje bräda i sponten innan jag slog ihop dem. Sedan fick de ligga i press med hjälp av några limknektar.
Vi visste att det fanns en viss risk att luckorna skulle kunna bli skeva. För att minska den risken limmade jag på en tunn plywoodskiva på baksidan

rhdr

cof

rhdr

Efter att ha tagit måtten för varje lucka och låda, sågades var del ut från skivan. Detta för att mönstret skulle stämmas överens med varandra

rhdr

cof

Nu blev det bara roligare och roligare. Nu snackar vi millimeter känsla. Varje gångjärn varje anslutning till lådorna fick mätas in och fästas. Inte läge att nysa just då, kan jag intyga

rhdr

cof

cof

cof

Till vår glädje hade Bitte hittat i en gammal gömma lådhandtag som funnits i hennes farfars och pappas affär. Vi blev superglada över fyndet och tyckte att de passade perfekt till vårt kök.

cof

cof

cof

cof

Så här glad blir man när lådan åker in som en smäck, med ett sugande ljud.

mde

Så härligt när vinden viner utanför knuten och halkan lever sitt eget liv under skosulorna att hitta dessa bilder och tänka sig tillbaka till varmare tider 🙂

Rävbackens julkalender 5 december.

Även om våra åsikter i mångt och mycket går hand i hand som lakrits på dadlar, finns det vissa saker vi ibland önskar att vi var mera överens om. En sådan konkret sak är vad vi gärna fyller våra öron med. Oftast lyssnar vi på samma ljudgardin men då och då glimmar våra olika preferenser till.

Här delar jag, Matz, med mig av låtar som gärna får fylla mig då händerna har fullt upp. Låt mig presentera min spellista på Spotify:

Lång hård vinter.

Rävbackens Julkalender 4 december.

Ett gammalt hus är sällan eller aldrig helt rakt i någon som helst vinkel. Det är ofta ganska frustrerande när nyinköpta saker har räta vinklar och liksom inte passar in. Men ibland blir det bra för att det som helhet blir ganska förlåtande.

Framförallt ger det begreppet permanent provisorium (som väninnan Ingegerds pappa Sigvard ofta använde sig av) fritt fram för oss att använda.

Så vi fortsätter på den vägen och låter vinklar och krokigheter få vara som de är så länge.

Samt hoppas på att det rätar upp sig av sig självt. Något som vi väl inte är helt ensamma om.

Strävan efter fläckfri perfektion kan också bli ganska tråkig och intetsägande.

Pumphuset med den gamla bron. Som är sned, precis som den nya farstun fortfarande är.

Se inåt innebär inte alltid att se bra ut. Julkalendern 2 dec

Jag hade bilden så klar i min skalle. Med en blinkning åt det sena 1800-talet då eldragningen bestod av tvinnade utanpåliggande eltrådar, som fästes i tak och väggar med hjälp av isolatorer gjorda i porslin, skulle vi som en liten inredningsdetalj göra detsamma.

Men som sagt. Bilden i ens skalle stämmer inte alltid överens med verkligheten.

Tror att vi får göra om detta!

Rävbackens Julkalender! 1 december.

Vi har en plan om att lyckas fylla varje dag med ett litet inlägg. Det kan vara nytt, men också lite tillbakablickar. De senare är mycket för vår egen skull, mycket har hänt och mycket behöver vi påminnas om för att verkligen förstå hur lyckligt lottade vi är.

Idag steg vi upp tidigt för att hinna lite saker innan Matz skulle åka på jobbet. Vi har länge tänkt sätta upp vägpinnar för att det inte ska vara så stora problem att hitta vägen när det ska plogas i vinter. Förra året den här tiden hade bästa Jörgen redan plogat 4 gånger. Idag regnar det, vilket i och för sig gjorde arbetet med att få ner pinnarna i marken lättare. Men nog vill vi ha snö nu.

Det är ju jul snart.

Hantverk på riktigt och kan en gran gråta?

Senaste tiden har jag haft anledning att grotta in mig lite extra i betydelsen av seriösa hantverkare. Jag har skrivit tidigare om fröjden av att se ett proffs arbeta. Förra veckan gick Frisörmässan av stapeln i Östersund, ett arrangemang ordnat av mig och tre andra stolta frisörer och där var det många duktiga proffs som gjorde många fina jobb!

Eftersom jag själv är en stolt hantverkare blir jag på grund av det lite lättstött när andras syn på mitt yrke ibland förminskar betydelsen av min utbildning och min seriositet i mitt skrå. Som jag dessutom utbildar i, återigen som utbildad lärare. Ja, jag tar det på högsta allvar.

En underbar liknelse när det gäller hur yrket värderas läste jag på nätet häromdan. En frisör hade fått ett samtal från en upprörd mamma som ansåg att det pris hennes man betalat för deras sons klippning var alldeles för högt. Priset var helt rimligt som timpris och stod tydligt på salongens hemsida. Frisören var olycklig och undrade vad vi andra ansåg. Hen fick förstås stöd av oss andra, ingen av oss var oförstående eftersom vi alla upplevt liknande händelser. Jag tänker att om barnklippningen ska vara billigare, vad ska jag då sätta för pris för en 65åring? Det dubbla?

Men den fyndigaste tipset kom från en annan frisör: fråga kunden om målaren målar barnrummet billigare?

På grund av det försöker jag alltid se till att betala hantverkare utan knussel. Men det finns ett problem. Vi hantverkare tycker ibland att det är lite för kul, det vi gör. Så kul att vi njuter av jobbet själva och då blir det plötsligt svårt att ta betalt.

Precis en sån hantverkare kom förra helgen förbi Rävbacken med sina proffsverktyg för att hjälpa oss ta ner jättegranen Jätte bakom stugan. Granen har oroat oss länge, inte minst efter sista stormen. Dessutom hade det börjat spricka upp lite i marken på den sida av granen som betyder att rasar den, så rasar den på stugan. Så den måste bort, och då kom Simon!

Först mätte han upp var granen skulle landa. Jag frågade förstås hur han gjorde men det är ju inget jag kommer kunna använda mig av, motorsågar är läskiga! Men det är kul att veta! Sen sågade han i granen för att se om den var frisk, vilket skulle underlätta, och det var den. Men jag kunde inte låta bli att tycka synd om den, den var ju levande…

Simon fortsatte med att såga riktningen och det är ju så häftigt att se hur enkelt det är för en som kan.

Som synes på filmen så gick det som en dans, och Simon log med hela ansiktet.

Simons äldste son visar hur långt granen skulle hamna och att det var precis där den föll också. Fantastiskt!

30 meter, det blir bra till ytterfoder när vi ska bygga matrum!

Sen räknade Simon och grabbarna årsringar och granen hade nått den fina åldern av 65 år.

Men sen kom vi till betalningen och det är här det blir pinsamt. Betalningen var en fika. Och då hade de med sig sina egna mackor. Jag fick dem att lova komma tillbaks för många fler, men det känns förstås ändå knasigt för hon som vill göra rätt för sig. Det får ordna sig på nåt sätt, för vi är förstås otroligt tacksamma!

Sen kom Matz barnbarn Henning och hjälpte till att dra bort kvistarna också, det blir en del av en stor gran!