I september, mitt under valtider, så var min plan att skriva ett inlägg om färg. Nu blev ju valet en väldigt grå, trist och långvarig historia, och dess inslag av brunt gjorde inte peppen större att inspireras av den.
Men nu kan jag se lite ljusning på tillvaron, november är slut sedan en vecka tillbaka och julen närmar sig. Det grå diset har äntligen bytts ut mot vitt. Solen står lågt och ger fantastiska himlar i solnedgång och soluppgång. Lyckligtvis har den här november gått fortare än någonsin och faktiskt varit en riktigt trevlig månad! Politiken har jag väl inte slutat bry mig om, men inser att det kommer ta tid att återfå en färgrik och skinande politisk palett. Nu är december här och med den glögg, kakbak och ljus.
Vi sätter egen färg på tillvaron helt enkelt. I stugan har vi hittills valt färger efter de ursprungliga, med inslag av ”jämtlandsgul”. Framdörren fick bli en härligt grön och så småningom ska vi nog få in mer rött och blått också. För en som ständigt jobbar med olika pigment och tänker på dess kombinationer så kan det minsta lilla gram göra stor skillnad. Sen har vi haft stor hjälp av bästa färgblandaren på Kulturarvet.
Jag fick till och med komma dit en tidig morgon för att vara med i blandningen till ytterdörren. Så roligt, och vilken team! Hon är också frisör i grunden så pigment är något vi kan!
Det nya golvet i farstun får en varm ljus grå, samma som dörren in till köket.
Min farfar och far hade en lanthandel i Högland, Dorotea. Kvar efter den butiken blev fyra burkar med pigment, fortfarande hur fina som helst att använda.
De gröna nyanserna på väggen och på dörrfoder är i princip exakt som de befintliga vi hittade när vi rev väggen till det gamla sovrummet.
Jämtlandsgul ska väl såvitt vi förstår vara helt ren guldockra. Det är det som syns på kanterna på dörren, men jag tyckte att den blev för kraftig så jag blandade med lite vitt för att få den lite mjukare. Fint!
Äkta linoljefärg, så skön att måla med och den känns så frisk, ren och ofarlig.
/Bitte
Rävbacken 