Jämmer och elände

Hennes ord rullade runt i mitt inre medan jag åmande låg och vred mig på golvet.

”Tänk nu på att vara försiktig och inte skada dig nu när du är ensam i stugan”

Jag var försiktig.

Lovar.

Höll alla mina fingrar så långt bort från den farliga klingan på bordssågen jag bara kunde. Kommer ihåg min träslöjdslärare från högstadiet i den lilla hemstaden. Hur han kunde låta solljuset sprida sig genom handen då han höll upp den, och de kvarvarande fingrarna spred ut sig som en solfjäder.

Så klingan var jag försiktig med. Använde pinnen jag fått med att skjuta mina ämnen framför mig. Men ibland kan försiktigheten ha sitt pris.

Jag skulle ta tag i det som skall bli vårt badrum. Efter att ha skapat den nya väggen, byggt en hemlig dörr och fått in den gamla dörren, så var det äntligen dags för golvet och det efterlängtade avloppet. Allt gick så smidig.

Apropå hemlig. Dörren vi satte in var på 60 cm, med tanke på våra fritidsaktiviteter och allmänna liv insåg vi att någon gång ibland kanske en större dörröppning behövs. Men hur gör vi då?

Det fick bli en ”hemlig” dörr på 20 cm som ska döljas med lister, ovanpå dörren blir det ett fönster men mer om det i ett senare inlägg.

Med såg och kofot gick arbetet som en dans. Bräda efter bräda kunde förpassas till glömskan brädgård där de borttappade illusionerna finns. Vi kan inte i detta skeende använda dem mer. Eftersom vår tanke är att lägga in klinker i badrummet måste alla beprövade regler följas.

De objudna gästerna avslöjades också, men det var inga färska tecken och jag har nu effektivt stängt varje möjlighet till intrång.

Apropå dörren. Visst vet ni vårt vurm för det rustika. Så gissa glädjen när vi hittade färdigrostade gångjärn till dörren.

Efter mycket om och men blev beslutet fast, där duschen och handfatet skall placeras. Viktigt med tanke på avloppet och hur det skulle bli.

Nu kunde jag äntligen börja såga till spånskivorna till golvet.

Skulle bara göra en kloss först till ett anhåll.

Skulle bara göra.

Ibland skulle det vara bra att inse när det är dags att plocka ihop och titta på Netflix istället. Livet skulle vara så mycket mindre smärtsamt ibland.

Igång med sågen. Upp med regeln och börja såga. Fullföljde inte klossen genom hela klingan utan slutade föra fram den när den var avsågad. Klingan grep tag i den och som en projektil kom den emot mig. Touchade tummen och landade rakt i magen. Insåg jag, när hjärnan kom igång igen och tanken började ta form

Nåja inget bestånde, men jag är så nöjd med golvet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s