matzmalm

Julkalender 2020 Lucka 9

Pumphuset/tvättstugan del 2

Det finns ögonblick då ens barndomslängtan efter superkrafter gör sig alltför hårt påträngande. Tänk om jag bara med min tanke kunde lyfta, hur tunga grejor som helst och ställa dem där jag vill. Som Stålmannen eller Hulken
Men nu är det inte så.
Vi får helt enkelt lita på våra egna händer men också de händer som finns i vår närhet. Jörgen, Ove och David bistod oss en dag i under sommaren då vi behövde flytta vårt sommarprojekt till sin rätta plats.

Projektet; Pumphus/Tvättstuga, blev som så mycket annat hos oss uppe på Rävbacken, ett projekt där vi ville använda så mycket återvunnet material som möjligt, så billigt som möjligt och lätt gjort. Eller lätt och lätt. Säg när någonting som fötts inuti vår hjärnor är lätta att utföra?
Samtidigt så är det väl tjusningen i det hela och som också ger ett läsvärde till dig, kära följare av denna blogg

Platsen dit vi ville flytta skogskojan låg alltför lång ifrån vägen så en lyftkran hade inte fungerat. Vi måste med handkraft och Oves sinnrika grej få in den på plats

Det var så att andan for upp i halsen när vi behövde baxa vagnen mellan hus och träd. Det där trädet som absolut inte fick kapas bort.. Så löd ordern.

Platsen där den skulle stå var ganska given från början eftersom brunnen och ledningarna in mot huset redan fanns på plats

Jag förstod inte själv hur vi skulle lyckas få den i rätt vinkel och på rätt plats. Det fanns även en hel del balkar på undersidan som vi behövde ta hänsyn till

Måste nog erkänna att det var en av oss som hela tiden förstod hur vi skulle göra, och efter en stund så gjordes det som hon ville. Då till slut hamnade den på rätt plats!

Så nu står den där. Fortsättning följer.

Julkalender 2020 Lucka 6

Eller att skapa ett mellanrum mellan två andetag.

Någonting som jag ständigt behöver påminna mig själv är att också ha ett annat liv, vid sidan om att bygga, fundera och ständigt vara på tå om någonting vi behöver hitta eller få tag på.

Ibland behöver jag stanna upp och titta på Olga som alltid tycks vara i nuet men ändå låter nyfikenheten fylla sitt inre

För varje ny del som dyker upp i vårt hem ska allting undersökas och kollas igenom.. Hon lär oss att vi behöver njuta också.

För varje kaos behövs ett leende eller en hand som dröjer sig kvar. En påminnelse att detta inte definierar oss enbart. Men är en del av vårt gemensamma liv. Kaoset får inte ta överhand ,däremot kan det ge en knuff i rätt riktning.

För varje ögonblick finns det en skönhet att se och betrakta. En skönhet som ligger i detaljer. En skönhet som syns då solljuset tränger fram genom molnen och leker i hennes hår.
En skönhet jag finner då himmel och jord förenas.

Så kom ihåg. Våga drömma men också stanna upp och njut av ögonblicket.

Julkalender 2020 Lucka 4

Att pussla innebär så mycket. En kan pussla med sitt liv eller försöka få ihop den där oerhört vackra bilden som kittlar ens sinne.

En gång försökte jag pussla ihop en motorcykel, Visserligen var det mitt eget fel att den låg i tusen bitar inför mina fötter, men jag ville verkligen få till det hela. Detta projekt levde sitt eget liv, i mitt inre, tills en flytt till kalla nord fick mig att fatta beslutet att göra mig av med den. Min kära Drepn lever nu förmodligen sitt eget liv någonstans utanför Örebro.

Medan sedan finns det pussel som en bara måste igenom. Det finns inga andra val. Det går inte att bara rycka på axlarna och förklara att det ”bidde inget”. Du måste igenom. Och nu pratar jag inte om julklappspusslet på 5000 bitar utan en verklig tripp trapp trull pussel i skala 1/1.
Det stod vi inför just nu.
Vi vill tacka trappteknik som hjälpte oss att göra våra planer till verklighet

Att ta upp ett hål till övervåningen för att beräkna hur trappen skulle gå upp var ju lätt

Även om tålamodet verkligen ville tryta ibland

Tur att det var någon av oss som behöll sitt lugn, sans och vett

Pusslet anländer i skala 1/1. Jag tror att det var minst tusen bitar.

Efter en hel dag med försök på försökt att få bitarna att passa ihop, fick vi äntligen njuta av resultatet. Men det blev ett litet problem…

Hålet som hade gjort var inte riktigt anpassat för trappan så det blev en hel del mätande och skruvande innan vi fick till det.

Naturligtvis blev vår inneboende Olga överlycklig att kunna komma upp och röra sig fritt i hela huset

Glada och nöjda kunde vi betrakta vår trappa och känna… detta gör vi inte igen 🙂

Julkalender 2020 Lucka 2

Det tog några dagar och timmar, men vem räknar?
Detta är en del av att med sina egna händer forma tillvaron efter sina drömmar och tankar.
Inom religionen pratar vi om det transcendenta och det immanenta. Det osynliga och det synliga.
Det finns en djup innerlig känsla när det tänkta, det osynliga, det som vi bara kan tänka oss får sin synliga form och vi kan gå, känna och dofta på det som hitintills enbart fanns i våra tankar
Här i lucka 2 vill vi visa lite hur det blev. Vårt arbete med övervåningen som vi är så stolta över.

Julkalender 2020 Lucka 1

Första året som vi hade Rävbacken valde vi att göra en julkalender. Vi båda tyckte det var en kul grej och tänkte att vi skulle göra en i år också. Det kommer att bli tankar och funderingar runt året som gick och lite märkliga händelser under resans gång.
Hoppas att du vill hänga med i lucköppningen.

Några minnen från Januari 2020. Framför allt den 4 januari då vi mitt i nyåret håller på att göra i ordning den övervåning som blev när vi lade på nytt tak.

Allt skulle samlas under det nya taket. Golvskivor och trägolv fick samsas sida vid sida

Att titta ut över det nya sovrummet gav en underbar underliggande känsla av att detta har vi faktiskt gjort, med våra egna händer

Steg för steg, eller rättare sagt bit för bit började övervåningen att växa fram

Under trädkronorna

Djupt inom mig fanns en dröm om ett däck i trädgården. Ett däck där jag kunde sitta under trädkronorna och drömma mig bort. Ett däck där jag kunde rulla ut min yogamatta och finna den djupa ron i mitt inre. Ett däck som var en dröm som vi båda kunde dela, men framför allt, ett däck där en drink kunde avnjutas i solnedgångens sista flämtning. Sedan såg vi på Trädgårdstider på tv och drömmen fick en konkret form. Ett flytande däck i trädgårdens famn.
Nu är det faktisk så, om verkligheten ska komma och knacka oss på axeln, att vår trädgård kanske inte är så prunkande och frodig som på TV utan snarare alltför lerig barmark. Sedan hjälper det visserligen inte till att våren lyser med sin frånvaro och ännu har inga musöron synts till på de hängande grenarna. Men vi kommer att komma dit.
I vårt inre kan vi se hur vår trädgård kommer att se ut om några år. Trots allt så planterar vi träd just nu i ett femtioårs perspektiv. ”Hur kommer kronan att utveckla sig och se ut då?”
Spännande med tanke på att vi troligtvis aldrig kommer att få uppleva det.
Men åter till den där lilla gården utanför Lund. By the way; Varför spelas det aldrig in några trädgårdsprogram för oss som lever i en kallblåst zon 6 där snön fortfarande ligger kvar i skogarna? Jag vill ju veta vad jag kan plantera just här, som förhoppningsvis kommer att överleva.
Men nu vänder vi åter igen.
I programmet gjorde de ett flytande däck med hjälp av lastpallar och altanbrädor. Så här är vår version

Pallar plockades fram och marken förbereddes med grus för att få den avvägd och jämn

Stenar lades i lod så att pallarna kom rätt

I Trädgårdstider användes inte så många längsgående brädor, men jag valde att göra det eftersom jag ville fästa däcket ordentlig i pallarna

Naturligtvis behövde vi diskutera hur utformningen skulle bli. Det är alltid skönt att kunna resonera sig fram till hur saker och ting skall utformas och se ut. Sedan blir det i alla fall som sambon vill.

Tur att man har bästa svågern som man kan låna prylar av när det fattas i verktygslådan

Om jag får säga det själv är jag mycket nöjd med resultatet

Här kommer vi att njuta många kvällar. Nu ska det bara till lite mer som ett vindskydd och lite dekorationer bl.a. till årets surströmmingspremiär.

Vi ses snart igen
Matz

Teaser 2

Förstår vad du tänker. Vad ska de nu hitta på?

Vi säger inget än, men det kommer att bli episkt.

Mannen på taket. Part 1

När vi började bläddra igenom de gamla uppdateringarna och allt det som vi fått vara med om denna sommar så insåg vi att det var så oerhört mycket som inte var med. Saker och grejer vi gjort som blev till oerhört stora steg för oss även om de var små steg för mänskligheten. Men tänk idag när jag ligger i min säng och tittar upp mot innertaket och får en bultande känsla i min mage av stolthet över vad vi tillsammans kunnat göra, fylls jag av en känsla av lycka. En lycka fullbordad av gemensamma ansträngningar, misslyckanden och lyckande.
Men var börjar man då resan skall beskrivas? Kanske från början eller så får det bli nedslag från en resa som inte handlar om geografiska sjumilasteg utan snarare en inre milslång resa från okunskap till djup förståelse och innerlig kärlek.
Allt började med att inse hur vi behövde göra i ordning vår skorsten som var frostskadad och behov av lite kärlek. Samtidigt lyfte vi vår önskan om att öka ut utrymmet i huset så att vi skulle kunna få ett eget sovrum och en spännande skrivarlya.

Trots att den såg riktigt bra ut var det många av stenarna som satt lösa och behövdes plockas bort

Med hjälp av kameran så fotograferade jag varje varv så att kunde mura tillbaka dem på samma sätt som de låg men även då vi behövde förlänga skorstenen, fortsätta på ett korrekt sätt

Nu började vår jakt efter fler stenar. Men efter lite telefonsamtal, förfrågningar till vänner och bekanta så gick det att få ihop de över tvåhundra som fattades för att kunna komma upp till den nivå som vi hade tänkt. Hos närmaste grannen Linus.

Till ock med det gamla jordgubbslandet fick släppa till sina stenar, ingen förlust för det skulle ändå bort.

Jag önskar att jag hade gått en kurs i ”Tegelstensklyvning” innan denna sommar. Men hur det nu var så fick jag ihop det och efter ett tag så klippte jag bara till på rätt ställe och stenen klöv sig där jag ville

Det var tungt att hålla på men en som imponerade var B som sprang med murbruk och stenar uppför stegarna och bara levererade.

När jag tittar tillbaka på bilderna ser det så grönt och skönt ut. Men ett ska ni veta. Vad det någonting som hände denna sommar så var det ett evigt regnande.

Kul att du ville hänga med på min skorstensåterblick. Mer kommer.

Matz

Nä, nu måste vi skärpa oss!

Tiden är som en strömmande älv. För varje sekund förändras vattnet så att du aldrig kan kliva ner i exakt samma plats som tidigare.
Så är det för oss på Rävbacken också.
Ibland låter man vardagens rutiner definiera allt det som sker runt omkring en, och i sitt innersta tror man att det inte händer någonting. Medan verkligheten är att allt förändras och idag är inte gårdagen.
Det har hänt så mycket i våra liv och i vårt hem sedan vi uppdaterade vår tillvaro på denna blogg, så att till slut så känns det som om vi inte riktigt kan skriva ned allting. Var börjar man? Vad skall tas med?
Men nu har jag bestämt mig att vi ska uppdatera var vi är idag samt ge en liten nyfiken blick in i ett projekt som vi startat.

Ett litet tips. Se på bilderna och fundera.

Vi återkommer.
Vi ses i morgon med mer uppdateringar.

Matz

Ett litet pirr av lugn och lycka

Att det har varit stilla på bloggen under lång tid betyder inte att ingenting har hänt. Det brukar sägas att det som inte delas på sociala medier inte har hänt men i vårt fall är det tvärtom. Det känns bra att den där lilla tingesten, smartphone, inte helt tar över vår egen intelligens och vilja.

Vi har jobbat på i sommar. Från första semesterdagen till kl.20 kvällen innan vi började våra arbeten efter semestern.

Så har hösten fortsatt, med undantaget att jobbet, det där som betalar lönen, har tagit mer tid och energi än önskat. Men så är det nog för många av oss och också något att kanske ta en lite allvarligare fundering kring. Alltför många har slitit i sitt liv för att sedan inte ha ett när pensionen väl kommer.

Men nu sitter jag i vårt kök i stugan, det är juldag och elden sprakar i spisen. Katten ligger och värmer sig och nyss var jag ute och skällde lite på ekorren som äter upp all mat för småfåglarna.

På stugan finns numera en övervåning där det ska bli två rum. Ett sovrum och så vår efterlängtade skrivarlya, som jag väljer att kalla det. Kontor, bibliotek, alltmöjligtrum, det kommer bli lite av allt. Från rummen kommer det bli en utgång till en stor balkong där vi kan sitta med morgonkaffet och titta efter räven.

Det kommer bli bra men det är mycket jobb kvar. Men jag kan ärligt säga att det fysiska arbetet med stugan och med det teoretiska tankearbete som förstås måste till, är det som har hållit oss friska i både kropp och knopp under hösten.

Och Olga. Katten får nog ett eget avsnitt så småningom, men oj vad hon har gett livet mervärde. En underbar liten individ som styr oss med järntass!

Nedan lite blandade bilder från sommaren till nu. Allt från fyllande av rotzon, färdiglagt tak, påbörjad jordkällare, 100 kilo frusen potatis (här får ni föreställa er kraftuttryck och svordomar…) En av de otaliga av mig avbrutna tumstockarna, taklagsfest med de viktigaste hjältarna, vilopaus med bubbel, mm. Och Olga.