Julkalendern 2020 Lucka 19

Resan med vår rotzon har verkligen varit och är ett äventyr. Vi ville rena vårt vatten och kunna nyttja vårt gråvatten till en cirkulär rörelse. Där vattnet fick återgå till det vi behövde det till och att kunna vattna våra planteringar med vatten från vårt eget kretslopp.

För att kunna göra rena vatten själv på det sätt vi gör måste man först få godkänt från kommunen och det fick vi. Har skrivit om det här.

Nu äntligen har den börjat komma igång och i somras planterade vi två av de renande växterna som behövs för att rena vattnet i rotzonen.

Kaveldun och gul svärdslilja.

Julkalender 2020 Lucka 18

Nu var det ju inte bara eländes väder i somras. Juni var ju helt galet varm och skön, och vi kunde använda vår nya uteplats både frukost, lunch och sena middagar. Den var till och med en perfekt plats som frisering, när sambon och numera maken mest började likna en ”pingstpastor” som jag brukar säga. Lite för lurvig och lite för mycket ”åttiotal” för att platsa på Rävbacken. Dags för ett klipp alltså!

Juni var verkligen sådär perfekt som sommar, bara lite för varm lite för tidigt. Allt vi hade planterat löpte amok och skuttade iväg för att sedan få stora köldchocken när juli kom. Inget fungerade som det skulle.

Men ser man tillbaka på de bilder vi tog så såg sommaren bara helt fantastisk ut. Olga myste nog mer än någon annan!

Tack vare eller på grund av att vi kämpar på för att hålla grevskapets alla småfåglar vid liv, så växer det solrosor runt hela gården. I komposten, på vedbacken, vid det blivande äppelträdet osv. Så vackra, men de tar nog en en hel del energi från andra växter.

Så blomsterprakt hade vi hela sommaren tack vare de här starka solrosorna, som råkar vara Matz favoritblomma. Men den som imponerat mest på mig denna sommar är en pelargon, som stått i vått och torr, genom regn och rusk och till och med de värsta höststormarna. Den stod ända till jag grävde upp den ur den gamla separatorn med genomfruset rotsystem och satte ner den i en pallkrage för att förhoppningsvis blomma lika vackert nästa sommar!

Julkalender 2020 Lucka 17

Konstigt hur mina minnen från sommaren sakta förändras och fylls av något helt annat. Den eländiga sommaren (vädret!?) hade en del att bjuda på ändå.

En viktig del i min egen energipåfyllning är kontakten med naturen. Det gröna som kittlar mitt öga. Men i min tanke var inte sommaren så fylld av möjligheter till den greenwash som behövdes. Så glad jag blir att bläddra igenom mina foton och inse att även detta år var floran det som gav mig kraft . Detta märkliga 2020 gav möjlighet till både rekreation och matinsamling.

Julkalender 2020 Lucka 16

Ikväll insåg att vi nog inte orkar skriva. Det är bara två dagar kvar till ett välbehövligt jullov och Matz semester. Vi kommer förstås jobba på att fixa oss ett fint vardagsrum, helst färdigt före jul, men just nu är vi faktiskt trötta.

Men fullt så slut som de kasserade arbetsdojorna som gjort åtskilliga kilometer på stegarna, det är vi inte. Vi kommer igen!

De här två ger oss i alla fall väldigt mycket energi.

Julkalender 2020 Lucka 15

Allt liv på vår jord, påverkas och är påverkat av vatten.
Vatten är någonting livsviktigt och någonting som man helt enkelt inte kan vara utan. Vi i Sverige, än så länge, har en stor förmån i att ha god tillgång till vatten. Men i och vad som händer med det, efter den klimatförändring som är på gång, har vi ingen aning om eller kan förutse.

När vi skapade vår fristad, var det ett aktivt val av oss att inte sätta in en vattentoalett. Att utnyttja rent och friskt dricksvatten till att spola bort sådant som kan användas till gödning, känns inte bara som ett stort resursslöseri utan även som ansvarslöst gentemot framtiden och miljön.
Men vi behövde vatten, till att leva och forma vår fristad.
Borrningen efter vattnet har vi berättat om i ett annat inlägg här på bloggen. Det som hände och som händer många runtomkring i våra trakter, var att vårt vatten var påverkat av svavel som finns i den skifferrika marken.
Vi hade nog kommit till ro i det hela eftersom vi trots allt inte tyckte att det var alltför illa. Vi visste om andra som hade det betydligt värre.
Men sedan fick Bitte kontakt med en gammal vän till henne som tillsammans med en uppfinnare härifrån trakten hade en lösning på gång.

Nilsjohan och Nilsjohan kom över till oss för att prata och fundera lite. Så en dag dök de upp.
Med en enkel kompressor och några slangar kon de på en lösning som slog oss med häpnad. Så gott och så fint vatten som vi har idag det har vi aldrig haft.
Är du mer nyfiken vad som hände och vad de gjorde är du mer än välkommen att ta kontakt med oss.


Julkalender 2020 Lucka 14

Sista delen (kanske) om pumphus/tvättstuga

Det var riktigt kul att få börja på riktigt med utsidan på pumphuset. Den fick ju stå ganska länge på gården och lysa ljusblå, sen frigolitvit med svarta prickar.

Samma dag, faktiskt när vi satt i bilen på väg hem med kojan, så fick jag ett meddelande från en bekant i cykelvärlden. De var på väg att sätta ny panel på sitt hus och undrade om vi ville ha det gamla. Självklart! Så vi åkte dit tre vändor och hämtade panel, som jag sedan drog ur all gammal spik ifrån. Återanvändning, gratis och alldeles toppen till den lilla kojan.

Vi ville gärna ha tegel på taket precis som på huset. Vi mindes att vi hade sett enkupiga tegelpannor på gården där det lilla huset ligger som jag och min syster fick av en gammal släkting. Så vi åkte dit med en släpvagn, lite på vinst eller förlust, men det blev högvinst. Vi lyckade hitta så att det precis räckte till taket, men fick ge upp när det gällde att även täcka vedförrådet. Där fick det bli det gamla vanliga tvåkupiga.

För att göra dörren lite mer ”stuga” och mycket charmigare än plåtdörren som satt på stugan så satte Matz på en gammal trädörr utanpå dörren som vi förstås målade i samma gröna färg som på husets ytterdörr.

När jag behövde en paus i ”panelandet” så plockade jag lingon. Alltid övervakad av Olga, hon gillar inte riktigt att jag är för långt från huset. Man måste ju se upp för räven här på Rävbacken!

Julkalender 2020 Lucka 13

Lucia

Min mamma hette Lucia. Helt enkelt för att hon var född den dagen. Hon gillade inte sitt sitt namn eftersom hon alltid fick det ifrågasatt: Heter du Lucia?!

Mat har alltid varit viktig i min familj. God mat, ny mat, annorlunda mat och kanske framförallt mat man kunde skapa av det som blev för gammalt på mina föräldrars lanthandel. Min mamma var en konstnär i köket, min mormor och farmor likaså. Ingen tid på året tänker jag lika mycket på dem och särskilt då mamma som i juletider.

Och jag kämpar på, och försöker få till julbaket lika lyckat. När jag nu har misslyckats för tredje gången under två veckor med att få till de perfekta lussebullarna, så borde jag väl inse att köpesbullar är grejen? De första blev egentligen ganska bra, det var bara det att jag glömde tillsätta saffran. Det andra försöket blev skittrista men de senaste får jag väl erkänna är åtminstone ok.

Det känns som en neverending story. Jag går tillbaka till december 2009, första julen utan mamma och läser ett blogginlägg:

”Jag köpte en saffranslängd i söndags, låtsades som jag skulle ha ”främmande”. Lustigt uttryck egentligen, främmande. Precis som man inte skulle känna dem som kommer på besök. Finfrämmande. Storfrämmande. Långväga främmande. Och då är det ju bra att ha lite kaffebröd.

Sanningen var den att det var Lucia-dagen. Mamma skulle ha fyllt 70 år i söndags. Och ingen har någonsin bakat så goda saffransbröd som hon gjorde. Åren framöver kommer de bara bli godare och godare i minnet – så goda att jag inte har någon större lust att prova på att baka egna. Sen var det likörtopparna. Obeskrivligt goda, små vackra bakelser. En spritsad biskvibotten, spritsad smörkräm med smak av grön curacao och en klick mörk choklad på toppen. När kakfatet skulle fyllas och någon var tvungen att gå ner i källaren för att hämta mer, så var det flera av oss som erbjöd sig. Då kunde man passa på att stoppa en extra i munnen nere i källaren och som var uppäten innan man kom upp.

Minnen av Lucia. Minnen av jul. Vemod och längtan, glädje men saknad. Jag åt en bit av den inköpta längden, men inte dövade den det som gjorde ont.”

Grattis mamma, idag skulle du ha fyllt 81 år. Mitt i allt kanske förfasat dig lite över att vi inte har en enda gardin i stugan och att det som oftast är lite ostädat tack vare en ständigt pågående renovering. Kanske varit lycklig över att jag äntligen är en gift kvinna. Den nyheten hade varit rolig att få berätta för dig.

Du saknas hos oss.

Julkalender 2020 Lucka 12

Pumphus/tvättstugan del 4.

På tal om återbruk…

Äntligen skulle vi få ta våra kloka huvuden och slå ihop dem riktigt hårt. Sedan första dagen här på Rävbacken har vi haft ett litet uthus bredvid oss som vi slagit våra blickar mot. Inte för skönhetens skull utan snarare som ett inre begär vad vi skulle kunna använda oss utav.
Teglet som kunde räddas från taket hamnade på vårt eget tak och nu sökte sig våra hungriga blickar mot takstolarna som inte såg alltför hemska ut. Skulle vi kunna använda dem. Kanske på….

Så helt enkelt tänkte vi få omkull eländet så att vi kom åt dem. Första försöket gick sådär.

En starkare bil eller något tyngre redskap krävdes.

Skam den som ger sig. Motorsågen fick plockas fram och vips så kunde vi få loss fem stycken fina takåsar

Efter ett tag så satt dem där. Med enbart handkraft fick vi upp varje takås, lodade in och kunde fästa dem på plats. Nu började det likna ett riktigt hus

Det är detta som vi tycker är så roligt med vårt projekt. Att få någonting som inte ser ut så mycket för omvärlden, få det i funktion och framför allt, återanvända det.

Julkalender 2020 Lucka 11

Små grodorna, små grodorna…

Våren var sen i år precis som i fjol, men när den kom så var den plötsligt het sommar direkt. Jag tror att naturen chockades för plötslig hände allt väldigt fort. I princip hela juni var solig och varm med allt i trädgården så på gång.

För att sedan abrubt stanna av. Det var inte många dagar i juli med tvåsiffrigt på termometern. Men tidigt i juni upptäckte vi att vår lilla damm var full av grodyngel, Så många att det var som ett myller i hela dammen. Vi började fundera över hur de skulle klara sig i den relativt nygrävda dammen när det inte var några växter i den ännu.

Matz googlade och upptäckte att det fanns de som matade grodyngel med fryst spenat. Sagt och gjort, vi köpte spenat i frysta klumpar och kastade i, tillammans med ängssyra som jag plockade runt stugan. Och till slut växte dem och blev till små grodor. Som kanske ligger och sover nere i leran i dammen nu också över vintern.

Mums för ett litet grodknyte!

Julkalender 2020 lucka 10

Pumphus/Tvättstuga del 3

Att bo i Jämtland innebär ibland att vi kommer att frysa. Detta är oundvikligt. Under vintern som gick fick vi problem med det ingående vattnet, som tyvärr en morgon hade frusit. Det var mer eller mindre ett helsike att både hitta och få loss den ispropp som hade skapats. Under flera dagar fick vi millimeter för millimeter sakta föra in en värmekabel in i vattenledningen.
Detta var verkligen någonting som vi ville undvika i framtiden så isoleringen ville vi inte spara in på.
För att få till den riktiga stugskänslan bytte vi fönster i kojan. Vi har flera gånger skrivit om vår tanke med återbruk, och detta fick vägleda oss denna gång också. Vi blev glada att det fanns möjlighet att använda fönster som grannen Linus hade bytt ut.

Med tanke på själva kojans utformning med ickeorganiskt material rätt igenom så blev valet av isolering ganska självklart. Det fick bli cellplast. Detta var inget lätt beslut eftersom vi vill vara så naturvänliga som möjligt, men det finns en praktisk och klok sida också.

Inte var den vacker under förvandlingen och många huvudskakningar syntes hos nära och kära.

Under processen med att isolera under golvet samt ta bort hjul och axel blev det även en hel del huvudskakningar hos oss själva.