Vatten

Ingen sommar har tidigare fått mig att fundera mer över min egen konsumtion än denna. När det gäller i princip allt så känner jag ett stort behov att att hålla igen. Inte bara för ekonomins skull, utan för att det känns bra i magen också. Det är nödvändigt att tänka till, för oss alla. Ibland blir jag missmodig när jag förstår att det lilla jag gör kanske inte betyder så mycket. Men om fler och fler gör det lilla så kanske det går rätt väg en dag. Men det räcker inte längre med att vara stolt över att en sopsorterar, det krävs mer.

20180716_1726302579480364705893145.jpg

Vi har under hela tiden varit överens om att ta tillvara allt vi kan till byggnationerna och renoveringen, återanvända det som går och i övrigt försöka satsa på så miljövänliga material det går utan att rucka på praktisk användbarhet.  Low inpact, som det heter.

Så kom då den torraste sommaren någonsin, och vi har inte vatten i stugan än. Den lilla bäcken bredvid stugan har gradvis porlat mindre och mindre. Vi har hämtat hink på hink till våra potatisar och salladen, men försiktigt så att grodynglen inte ska åka med på torra land.

När bäcken till slut nästan sinade så kom äntligen regnet! Jag sprang runt ned de hinkar vi hade och sparade på allt! Till disk, tvätta händerna och bevattning. Vi har inte låtit nåt förfaras, såpvattnet efter det såpskurade bakbordet som blir vårt matbord en dag, när det får plats, blev till gödselvatten. Osv. Bakbordet har mina gamla släktingar en dag bakat på, det är en extra fin känsla att ta hand om det när jag tänker på hur mycket det använts. Matz köpte extra fin såpa och jag har vördnadsfullt skurat och behandlat det med den.

20180717_1241055820261142344160260.jpg

När jag göt plintarna till vår nya farstu kunde jag ta regnvatten igen, det samlas så fint på taket på vårt förtält till husvagnen/gästrummet vi kom över billigt på försommaren.

 

På kvällarna har vi åkt iväg till Storsjön för att bada och tvätta oss. Svalkan var skön, värmen tillsammans med rätt hårt kroppsarbete gjorde baden extra sköna.  Bilden nedan är inte från Storsjön utan i våra vänner Sara, Linus och Los fina tjärn! Bjudna på middag där så ville vi ju förstås tvätta oss lite först.

20180730_1808503419811046409795006.jpg

Nu väntar bara några veckor så får vi kanske vatten på Rävbacken. Då ska det borras! Spännande!

 

/Bitte

Från påska till små grodorna och lite till.

 

Tiden går och vi med den. Inläggen har varit få men det är helt enkelt för att vi har jobbat. Både på jobbet, lite extrajobb och förstås med stugan.

Länge trodde vi att snön som kom i vinter aldrig skulle smälta bort. Med facit i hand önskar jag att den hade legat nån månad till med tanke på hur torrt det är nu.

20180612_1844302924631623256199965.jpg

Helgen före påsk hade vi hand om våra vänners fina jaktgoldenhundar, Scott och Zed. Vi försökte länge skotta upp en väg mellan vedboden och stugan men fick ge upp tills slut, så vi gick på snön istället. Om vi kom bara en decimeter bredvid den upptrampade stigen så sjönk vi ända ner till marken.

Sen kom våren med sitt varma väder, och såklart njöt vi av det. Men ju längre tiden gick började vi längta efter regn och det gör vi ju liksom alla andra fortfarande.

20180510_1509112067871770897983570.jpg

Men tack vare många dagar med sol så kunde vi jobba ute, såga ute och framförallt byta fönstren som vi skrivit om i tidigare inlägg.

20180601_18083845176783954575841.jpg

Vissa fredagar hade jag sån tur att Matz var ledig och kunde ha middagen färdig när jag kom cyklandes från jobbet. Det är sådana gånger jag verkligen känner hur fantastiskt bra det här kommer bli, cykelpendla ett precis lagom avstånd och sen ha en sambo som står färdig med middagen!

Vi har några få gånger gett oss tid till det vi gillar näst bäst just nu, cykla. (känns hårt att erkänna att det kommer på andra plats, men stugan vinner) Runt oss och runt hela Östersund finns en massa fina stigar som förtjänar trampas och upptäckas.

Vi har också planterat lite, potatis, blommor, sallad, rädisor och koriander. Jag kände mig verkligen som en rookie när jag klev in på Växtvaruhuset och började botanisera bland fröer och annat. Vad växer var och hur gör man? Det är ju för väl att det går läsa sig till det mesta, och nu växer det så det knakar. Ruccolasalladen äter vi för fullt av och rädisorna är som femkronor (ja, den gamla alltså) i storlek.

Något annat som glädjer oss mycket är att vi har haft så fina kompisar i hagen! Jag som inte kan nåt om hästar tänkte att om jag mutar med lite morötter så kommer pållarna gilla mig. Det funkade! Så nu kommer de och säger till när det är dags för lite mellis och klia på mulen. Hög mysfaktor!

Några andra kompisar har vi i bäcken. Två väldigt nyfikna grodyngel, och jag håller stenkoll varje gång jag hämtar vatten så de inte följer med i hinken.

20180623_174245934181072733658166.jpg

Det bästa vi gjort under senaste tiden var att göra i ordning vedboden. Men det hade aldrig hänt om inte David, systersonen hjälpt oss att komma igång. Med så många små projekt på gång samtidigt så har vi inte prioriterat det helt enkelt. Men nu var det nödvändigt, lekstugan måste bort innan vattenborrningen i höst, och i den hade vi staplat virke som vi inte vill slänga. Men nu är det gjort, vi har byggt en halvvägg för att stoppa veden från att ramla över oss och alla okluvna stubbar är nu klyvda. Om ni vill skratta lite, eller mycket, zooma in på min min när jag klyver!

 

Jag ska bättra mig när det gäller uppdateringar, nu är det ju sommarlov så jag har ju så mycket ledig tid!

/Bitte

2017 års krönika över våra första fyra månader på Rävbacken.

I morse vaknade jag i stugan efter en natt jag sovit mig igenom helt utan att vakna, vilket har varit ovanligt på sistone. Ni vet, livet med allt vad det innebär påverkar oss ibland så att huvudet inte kan vila under nätterna och man vaknar och tankarna bara snurrar. Stugan med dess tysta lugn, med dess få måsten gör att jag vilar bättre än någon annanstans. När vi ligger där i vår bäddsoffa, en 50tals-soffa vi fått på Blocket, säger min sambo: Visst har vi det ganska bra va? Jag bara håller med, och tänker också där jag ligger och tittar i vårt spruckna papptak på hur lite vi behöver för att ha det så bra.  Jag tänker på skillnaden på slott och koja, säkert tycker kronprinsessparet att de har det ganska bra när de ligger och tittar i taket på Haga också. Men lyckan kan vara precis lika stark.

För lycka är vad det handlar om, förutom planen att en gång kunna flytta till Rävbacken på heltid. Inget är för besvärligt, trots att vara utan rinnande vatten är något som gör alla bestyr både tidsödande och tunga. Men vi tar det från början:

14 september blev stugan vår och vi åkte direkt upp till den för att känna in det sköna i att ha ett eget ställe. Då anade vi inte hur mycket vi skulle hinna förändra den på ganska kort tid. Vi visste att vi ville göra mycket och att det skulle ta tid men vi var också beredda på hårt arbete.

Första månaden gick till att känna in, sova över några gånger, planera, göra små inköp på loppisar och Jula och jag fick ett nytt intresse i Traderas auktioner. Sen satte vi gång med att göra lite provisoriska uppfräschningar för att vi skulle ha det någorlunda rent och trevligt när vi sov över. Så det första vi tog tag i var utedasset. På med nytt papptak, ny sits och framförallt bild på kungahuset på väggen.

20170923_1510532039668756.jpg

I samma veva fick Matz åka in på operationsbordet för en ballongsprängning i ett kärl, något som han känt av ganska länge och inte minst under cyklingen vi gjorde i juni runt Mont Blanc. Tur i oturen att det gick så bra som det gjorde men under vår första vecka med Rävbacken kliade det ordentligt i fingrarna på honom. Han fick ju inte göra nåt. Jag gjorde desto mer och med systersonens hjälp så baxades det bort vindfällor som låg huller om buller runt tomten och med Matz idé som gjorde vi en grill av ett gammalt betongrör.

20170924_1502201663596042.jpg

Nästa projekt var alltså uppfräschning av vardagsrummet, så vi köpte billiga tapeter på Rusta och efter att snabbt ha rivit ner de gamla vävtapeterna så slängde vi upp de nya, utan nämnvärt underarbete. Det sägs att det är det ultimata provet för att se om ett förhållande ska hålla, men efter att ha kämpat med ett innerör till kaminen i ex antal dagar och med tänder som osande av svordomar så kan vi nu berätta att tapetsering är för mesar och att vårt förhållande kommer hålla stenhårt!

När Matz äntligen kunde börja använda sina armar så följde rivning av väggar och en stege till sotaren. Vissa saker kommer man inte undan och en sotare utan säkerhet är en ledsen sotare. På det följde beslutet att inte köpa nytt innertak till köket utan använda det som fanns, så snart hade vi målat första varvet med linoljefärg. Vi har hela tiden arbetat för att göra det så billigt som möjligt, utan att det ska tummas för mycket på kvalité. Så letande på andrahandsmarknaden har också tagit sin tid. Matz besök på biblioteket har också varit många, han har läst om både talk, golv, murande och mycket annat. Inte minst har han kommit med idéerna om vårt kylskåp utan el och det avloppssystem vi kommer använda. Och som vi fått godkänt av kommunen!

Det bästa som kommit in i stugan och som Matz gjort helt själv, är att få vedspisen på plats i vårt kommande kök! På nyårsafton kunde vi elda i den för första gången och den värme den sprider är så obeskrivligt skön! Den värmer så bra att det inte behövs eldas i kaminen i vardagsrummet när stugan väl är uppvärmd.

 

Men allt det här kan ni läsa mer om i tidigare inlägg, klart är att det krävs en hel del arbete för att få det som man vill ha det, i synnerhet när man inte har alla kunskaper och heller inte alla verktyg och definitivt för lite pengar. Men det räckte till elen i år! Framåt satsar vi på köket och framförallt att kunna gräva för vatten. Men som alltid så ser man ju både på bilderna och i texten – det viktigaste är ändå alltid att kunna äta och skita!

Men det absolut viktigaste är ändå familj och vänner, så här kommer en kavalkad på nästan alla besök!

 

 

 

Ps. Stövlarna hör till Tommy, min svåger, och ett mycket viktigt ”besök” när han hjälpte oss rikta golvet i stugan.

God fortsättning på er alla! Vi fortsätter snickra, mura, måla och skriva så vi ses här igen!

 

Vid pennan/Bitte

Nu tändas tusen ljus

Glädjen blev total i samma ögonblick som jag tog klivet ut ur bilen. Helt plötsligt så kändes livet så mycket lättare och ljusare. Innerst inne kännde jag dock en liten gnagande smula av irritation över min egen glädje. Tänk att det skulle behövas att kopplas upp sig.

 

20171124_095729-730025548.jpg
”Ni kommer nog att få putsa till det hela” sa gubben och log. Överraskningen blev så mycket större när jag såg hur fint de hade gjort. Det gula röret är till för fibern som kommer att dras in under våren

 

Vi har en tanke att försöka leva så självständigt som möjligt här ute på Rävbacken inspirerad av tankar och idéer från ”Off-grid” rörelsen. Samtidigt så förändras livet här ute totalt i och med inkopplingen av elen. Livet blir helt enkelt ljusare.

20171124_095221-1970789663.jpg
Det är nästan så tåren kommer fram i ögat vad vackert det är. En svart liten kabel kan skapa så mycket förändring.

 

Off-grid kommer naturligtvis som så mycket annat från andra sidan det stora havet. En rörelse som går ut på att vara helt frånkopplad från befintliga nät, så att det går att vara helt självförsörjande. Detta sprids på olika sätt även här i Sverige främst genom de sociala medierna. En av alla bloggar som finns att läsa är Urvaken som skriver om detta fenomen samt andra tankar om självförsörjande.
Från andra sidan världshavet finns det en stor kunskapsbank på Off-grid.net.
Men det går ju att göra på annat sätt ett förslag är att totalt koppla ner sig och använda sig av cykelkrafterna 🙂

När jag väl tar mina första steg från bilen så kommer sucken trots allt. Det är en fantastiskt stor skillnad att ha en byggfläkt surrande bakom ryggen, trots svetten som porlar sakna nedför ryggen, när golvet görs om.

20171125_135211-1645636183.jpg
Tacksam för värme när vattnet glömts kvar och det enda sättet att få till lite kaffe är att tina. OBS sågspånen skall tillbaka, inget gullfiber i våra golv.

Att kunna tända en lampa är ett annat exempel, och inte vara beroende av när solen behagas släckas. Så visst blir livet lättare det kan ingen förneka.

Vi har många tankar om livet på Rävbacken, en av dem handlar om att kunna klara sig själva om någonting skulle hända med elförsörjningen. Ett exempel är det kall-skafferi som jag håller på att bygga, som kommer att fungera istället för ett kylskåp. (Uppdateringar om detta kommer i ett annat inlägg) Så spännande tider ligger framför.

20171125_151443750470298.jpg
Men håll med.. Visst är tusen ljus vackert.

Vi ses M