2017 års krönika över våra första fyra månader på Rävbacken.

I morse vaknade jag i stugan efter en natt jag sovit mig igenom helt utan att vakna, vilket har varit ovanligt på sistone. Ni vet, livet med allt vad det innebär påverkar oss ibland så att huvudet inte kan vila under nätterna och man vaknar och tankarna bara snurrar. Stugan med dess tysta lugn, med dess få måsten gör att jag vilar bättre än någon annanstans. När vi ligger där i vår bäddsoffa, en 50tals-soffa vi fått på Blocket, säger min sambo: Visst har vi det ganska bra va? Jag bara håller med, och tänker också där jag ligger och tittar i vårt spruckna papptak på hur lite vi behöver för att ha det så bra. Jag tänker på skillnaden på slott och koja, säkert tycker kronprinsessparet att de har det ganska bra när de ligger och tittar i taket på Haga också. Men lyckan kan vara precis lika stark.

För lycka är vad det handlar om, förutom planen att en gång kunna flytta till Rävbacken på heltid. Inget är för besvärligt, trots att vara utan rinnande vatten är något som gör alla bestyr både tidsödande och tunga. Men vi tar det från början:

14 september blev stugan vår och vi åkte direkt upp till den för att känna in det sköna i att ha ett eget ställe. Då anade vi inte hur mycket vi skulle hinna förändra den på ganska kort tid. Vi visste att vi ville göra mycket och att det skulle ta tid men vi var också beredda på hårt arbete.

Första månaden gick till att känna in, sova över några gånger, planera, göra små inköp på loppisar och Jula och jag fick ett nytt intresse i Traderas auktioner. Sen satte vi gång med att göra lite provisoriska uppfräschningar för att vi skulle ha det någorlunda rent och trevligt när vi sov över. Så det första vi tog tag i var utedasset. På med nytt papptak, ny sits och framförallt bild på kungahuset på väggen.

I samma veva fick Matz åka in på operationsbordet för en ballongsprängning i ett kärl, något som han känt av ganska länge och inte minst under cyklingen vi gjorde i juni runt Mont Blanc. Tur i oturen att det gick så bra som det gjorde men under vår första vecka med Rävbacken kliade det ordentligt i fingrarna på honom. Han fick ju inte göra nåt. Jag gjorde desto mer och med systersonens hjälp så baxades det bort vindfällor som låg huller om buller runt tomten och med Matz idé som gjorde vi en grill av ett gammalt betongrör.

Nästa projekt var alltså uppfräschning av vardagsrummet, så vi köpte billiga tapeter på Rusta och efter att snabbt ha rivit ner de gamla vävtapeterna så slängde vi upp de nya, utan nämnvärt underarbete. Det sägs att det är det ultimata provet för att se om ett förhållande ska hålla, men efter att ha kämpat med ett innerör till kaminen i ex antal dagar och med tänder som osande av svordomar så kan vi nu berätta att tapetsering är för mesar och att vårt förhållande kommer hålla stenhårt!

När Matz äntligen kunde börja använda sina armar så följde rivning av väggar och en stege till sotaren. Vissa saker kommer man inte undan och en sotare utan säkerhet är en ledsen sotare. På det följde beslutet att inte köpa nytt innertak till köket utan använda det som fanns, så snart hade vi målat första varvet med linoljefärg. Vi har hela tiden arbetat för att göra det så billigt som möjligt, utan att det ska tummas för mycket på kvalité. Så letande på andrahandsmarknaden har också tagit sin tid. Matz besök på biblioteket har också varit många, han har läst om både talk, golv, murande och mycket annat. Inte minst har han kommit med idéerna om vårt kylskåp utan el och det avloppssystem vi kommer använda. Och som vi fått godkänt av kommunen!

Det bästa som kommit in i stugan och som Matz gjort helt själv, är att få vedspisen på plats i vårt kommande kök! På nyårsafton kunde vi elda i den för första gången och den värme den sprider är så obeskrivligt skön! Den värmer så bra att det inte behövs eldas i kaminen i vardagsrummet när stugan väl är uppvärmd.

Men allt det här kan ni läsa mer om i tidigare inlägg, klart är att det krävs en hel del arbete för att få det som man vill ha det, i synnerhet när man inte har alla kunskaper och heller inte alla verktyg och definitivt för lite pengar. Men det räckte till elen i år! Framåt satsar vi på köket och framförallt att kunna gräva för vatten. Men som alltid så ser man ju både på bilderna och i texten – det viktigaste är ändå alltid att kunna äta och skita!

Men det absolut viktigaste är ändå familj och vänner, så här kommer en kavalkad på nästan alla besök!