Älskade snö

Det har funnits snörika vintrar i Stockholm också. Jag minns särskilt två, en vinter när det var smala gångar på trottoarerna för ingen snöröjare i världen hann med all snö i storstan. De stackare som försökte ta sig fram till dagis med barnvagn hade ett tufft jobb. Något jag inser sedan jag flyttade upp är att man går så mycket mer i en stad. Här finns det parkeringar så nära att de flesta bara har från några meter till kanske 100m i värsta fall. En annan gång gick inga bussar alls och knappt några bilar in från jobbet i Gustavsberg, men en tuff kollega körde in mig i sin lilla lilla bil i snömodden som gick upp på halva däcken. En sån dag man önskar att man hade haft skidorna med sig på jobbet. Ofta skrattar man/vi/de i Norrland när det blir snökaos i storstan. Jag gissar att få av de som skrattar har upplevt snön där när det är som värst. Den är som en halvfärdigt rörd smörkräm, tar man två steg framåt så åker man minst ett bakåt. Att snöröjarna inte hinner med är heller inte konstigt. Vi pratar miljonstad, med hur många bussar, bilar och andra fordon som helst som står parkerade eller som kört fast. Runt det ska de försöka röja, och röjarna är ju inte hur många som helst. Det sitter liksom inte 500 tomtar och väntar på nåt mysigt fik nånstans, redo att hoppa i jättetraktorer för att skotta snö. Det finns inte pengar till det.

Det gör det inte häruppe heller, fler och fler företag skippar snöskottningen. Det har naturligtvis på senaste åren blivit en ganska osäker bransch på grund av snöfattiga vintrar. Men kraven från oss andra är kvar, att alla vägar ska vara farbara. Vi kanske ska fråga oss om det är rimligt?

Det kravet ställer vi inte när det gäller Rävbacken, men på landet hjälps man åt och vi har ju Jörgen. Ni vet, världens snällaste. Han skottar åt oss när vi behöver och när han har möjlighet, men visst fattar vi att behöver en traktor om vi ska bo där på heltid. Alla har traktor som bor så.

Men snön som kom under julhelgen och som fortsatt komma under årets första vecka har varit så vacker, så mjuk och så lätt. Vi har om och om igen sagt: men titta vad fint! Vi har inte kunnat se oss mätta på allt det vita och alla träd har sett ut som på Jenny Nyströms julkort.

Så vi har försökt vara ute så mycket som möjligt och jag har åkt mer längdåkning på en vecka än på många många många år. Och som vi har njutit, både i preparerade spår (som det finns massor av runt hela Östersund) men också i skogen på översnöade skoterspår.

I stugan har vi  inte gjort så mycket med nåt byggprojekt, mest myst och premiärstekt våfflor på vår underbara vedspis. Ett perfekt tillfälle att bjuda hem grannarna!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s