Vi köpte Rävbacken i september 2017 och den följande vintern blev riktigt snörik. Vi som bott söderöver i många år tyckte att det var lite härligt, vitt, ljust och fint och lagom kallt. Eftersom vi bodde i lägenhet inne i stan så var snön bara nåt som behövde skyfflas undan på fritiden, och på balkongen. Lite friskt och härligt kroppsarbete bara.

Det var ofta drivor på vägen till stugan så vi fick ta sats med bilen, som inte är fyrhjulsdriven. Det året plogade vår bästis Jörgen upp en väg över åkern så vi kunde åka via Bällsta och Rasten, en lite snabbare väg. Vi skottade upp en liten gång till vedboden nån gång ibland och fick väl nån gång till och med åka skidor sista biten med en pulka släp, för att ta oss fram.

Sedan kom några vintrar med ganska lite snö, inte minst förra året. Tack och lov, då bodde jag ju ensam på veckorna så det var riktigt skönt att inte behöva skotta varje dag.

Bilden nedan är från vägen till stugan vintern 2017, många drivor att ”krossa” med vår Dacia. Den har fått jobba sedan dag ett.

Men så kom vintern 2023 och 2024. Jag kan lugnt säga att det blev ett kraftigt stresspåslag när det damp ner över en halvmeter i början av november. 15 november hade jag skottat taket på vårt matrum, som har ett lite för platt tak för att det ska orka tyngden av för mycket snö, TVÅ gånger.

Bilder från 2017, ingen övervåning och den gamla farstun.

Och så höll det på. Traktorn tuffade på, men vi hann inte ens få på kedjorna på däcken innan snön kom så den slirade på i den så märkliga snö som låg i botten. Jag till och med körde fast med bilen i 5 cm snö, och jag är faktiskt ingen dålig bilförare. Tack och lov har vi haft turen att bo nära världens bästa grannar åt alla håll, så vi har fått hjälp de gånger det har skitigt sig ordentligt. När man inte ens ser vägen och skulle behöva en lite starkare maskin så är det guld värt. Bäste bror kom också och hjälpte oss på med kedjorna, förhoppningsvis har vi lärt oss hur man gör nu. Vissa gånger har jag fått gå före Matz som kör traktorn för att han ska se var vägen är. Men då har han ibland knappt sett mig så helt säkert har det inte varit. Och också fått skotta bort stenhårt packad snö för att traktorn ska orka skotta. På det måste det ju skottas runt huset, till fågelmaten, till kornladan, till pumphuset, till vedboden… Jomenvisst, vad det är vackert med det vita, ljusa. Har jag fått fram i texten att jag är så hjärtligt trött på det här nu?

Vill det sig riktigt illa kommer vi ha minst ett halvår med snötäcke den här vintern, och det känns tungt. Det positiva med det är att det fyller på grundvattnet lite.

Men så kommer de här dagarna, med blå himmel och sol som värmer lite, och allt (?) är förlåtet.

Efter just den här dagen när de här bilderna togs, så kom givetvis en dusk med snö igen. Fram med traktorn!

*lopme – Snö på samiska. Bland alla andra drygt 200 ord det samiska språket har för snö. Jag måste säga att jag funderat mycket på vad de olika typerna av snö vi har upplevt i år heter. Det skulle jag verkligen vilja lära mig.

Fortfarande är det så att det nog händer mer än vad som beskrivs här på bloggen. Men vi kom av oss, ungefär i samma veva som vi började bygga ”på allvar”. Senaste projektet var ju växthuset som vi byggde förra sommaren. Det är fortfarande inte riktigt färdigt, men där växer tomater, gurka, zuccini, chili, physalis, basilika, och lite annat smått och gott som är på försök. Tomaterna ser inte ut att bli röda i år heller, värme och sol har lyst med sin frånvaro sedan slutet på juni. Dock varmare än förra årets juli och med tanke på hur det ser ut runt om i världen så gör vi allt för att hålla inne med eventuella klagomål.

Blir kanske stekta gröna tomater till middag?

Sommaren har varit lite extra festlig. Vi har haft så mycket att fira efter ett lite tyngre år med bland annat Matz pluggande, som innebar två terminer i Uppsala. Men också ett år med en hel del sorg som förstås sätter spår hos oss och alla det berör. Därför ville vi fira Livet och hade en stor fest i juli. Firandet gällde dels att vi gifte oss under pandemin och aldrig kunde ha fest, Matz som fyllde 60 i juni och dessutom blev prästvigd, jag (Bitte) som fyller 60 nästa år och att vi lyckats bygga oss ett hem på Rävbacken. Men vi ville också hedra och minnas de som inte längre är med oss i livet, som inte kunde vara med hur mycket man än önskar.

Prästvigning i Härnösand, med middag hos biskopen minsann!

Och vilken fest det blev! Vi förnyade våra löften med samma präst som vigde oss. På vägen in till festen som börjat med mingelbingo för gästerna så spelade en av mina väninnor Jämtlandssången på tvärflöjt. Bara det väcker så många fina minnen!

Sen satte det igång med för oss en massa överraskningar som gästerna stod för. Så roliga lekar, så många fina tal, världens roligaste film och inte minst skönsång av vännerna häruppe på höjden! För oss blev det en fest som vi aldrig glömmer och som innehöll allt och lite till. Lokalen, dekorationerna, maten och drycken – allt var toppen! Som vi kunde se så hade alla lika trevligt som oss, men som alltid, det är ju gästerna som gör festen! Så de av er som läser det här, Stort tack för att ni gav oss av er tid, ert engagemang och för att ni valde att komma och fira med oss!

Men det tog ju inte slut där, dagen efter hade vi brunch för de långväga gästerna, fram till dess att Matz skulle förbereda en vigsel. Det var hans första och brudparet var våra bästa vänner från Krogsta Kvarn (missa inte att se deras insta: Krogstakvarn. Så inspirerande!) Sen tog det faktiskt nån vecka innan vi var igång igen, luften gick ur ett tag.

Hur fina! Vilken underbar dag det blev, verkligen en helg i kärlekens tecken! Lite ledsen över att jag inte har nån bild på Petter och Agneta som var vittne och fotograf ❤

I början av sommaren började vi med vår altan, som vi längtat efter ända sedan matrummet blev färdigt. Att få sitta ute i solnedgången och käka middag eller bara njuta av tystnaden eller lyssna på fåglarna och bina. Nu är altanen färdig, växthuset är det som sagt fortfarande inte. Dasset som jag skulle bygga i sommar är inte ens påbörjat, men vi har anlagt en mindamm som katterna älskar. Vi har planterat lite nytt, med altan följer ju lite trädgårdsplanering. Man vill ju att det ska vara lite snyggt omkring en! Men det får inte störa skogen för mycket, vilket gör det svårt att välja vad som ska sättas. Bilder på det får väl bli nästa sommar, när det har vuxit lite. Om vi har tur.

Nu får det räcka för idag, men det ni kanske får läsa om om inte alltför länge är ”honungshuset” och blivande hönshuset. Lite om ved och sånt (som vi har kapat och burit massor i helgen) och andra projekt som ligger i kön. Är det nån som råkar ha en liten smidig vinsch till salu?

Återbruk eller helt enkelt bara snål?

Redan när vi skulle renovera, eller rättare sagt skapa ett, kök i stugan så kände jag hur det drog till i snåltarmen. Lägga nytt tak plus färg skulle gå på cirka 12000kr, räknade vi ut. För vi ville ju givetvis ha ett i trä, annat kändes fel i vår lilla stuga. Men det var ju redan trä i taket under pappen, så vi bestämde oss för att helt enkelt behålla det och måla. I köket blev det en vit halvblank linoljefärg som jag mixade med lite grön umbra för att slippa det gula som lätt kommer fram annars. Priset? Jamen, cirka 2000kr för färg.

Beslutet var alltså lätt att ta när det gällde vardagsrummets tak. som hade samma smala, gistna, spruckna och inte helt raka paneler/plankor. Många som varit på besök verkar ändå sakna taket i papp som hängde på trekvart med silvertejp som ”dekoration” här och var. Men nu är det äntligen borta!

• 

• 

• 

• 

Här målade vi med emulsionsfärg istället, den upplevs lite mattare och jag gillade verkligen att måla med den. Mjuk och följsam, men det behövs nog en strykning till så småningom. Ett problem dök dock upp efter att jag satt taklisten. Eftersom taket är allt annat än i lod och i princip lika snett och vint som resten av stugan (det går inte sätta upp TVn i lod, då ser det helt galet ut!) så blev det glipor mellan tak och list på sina ställen. Det har vi löst med fog och nu ser det acceptabelt ut, åtminstone för oss.

Nog är det både lättsamt och skönt att vara gift med en som inte heller är så petnoga på resultatet, så länge det är praktiskt, med en hyfsad kvalité för ändamålet, som inte kostat skjortan och som gärna också är en kreativ lösning.

Och precis så fortsätter vi med att bygga på, bygga om och skapa det hem vi själva vill bo i.

I skrivande stund det faktiskt redan här. Jag tror vi struntar i att klaga på stackars 2020, ett av det i mannaminnes största skitåret någonsin. Som vi har det i vår stuga så har vi inte levt så annorlunda än vi skulle ha gjort annars, förutom alla träffar med goda vänner som vi gärna hade haft mer av.

Vad har varit bra då, under 2020?

Vi gifte oss. Inte det bröllop vi hade tänkt oss, där vi ville samla alla vänner och familjer för en stor fest. Men litet och fint med endast 7 personer i kyrkan där 8 var gränsen. Min favoritpräst (än så länge, Matz kanske blir det sen?) och så vacker musik av vännerna och musikerna från Svedje. Syster och svåger som vi tillsammans med hade planerat middag med övernattning på Buustamon och som plötsligt blev en anledning till ett hastigt planerat giftermål. Det sitter inte fast när vi sätter igång. Men fest blir det, post corona.

Vi fixade tvättstuga och pumphus av den gamla skogskojan. Litet men praktiskt.

Vi fick en ny liten familjemedlem, underbara Sorjonen, en blandraskatt som är det ljuvligaste lilla livet! Så kelig och trygg och undergiven Olga som ändå är gårdens överhufvud.

Vi red i Vemdalen, jag tog motorsågskörkort i Dorotea. Gamla vänner, elever och arbetskamrater på besök. Vi hade en minisemester i Laxsjö, i Småland, i Krogsta Kvarn, fika på Saltå kvarn och cykling i Alsen. Arbetsdag med fin hjälp av vänner. Underbar cykling i skogen och som pendling. Besök av alla djur runt gården där de till och med visar att det går umgås även om man tillhör olika ”arter”.

Det bästa är ändå alltid möten med de människor som är viktiga för oss och som vi har lyckats få till, både här hemma men också på den 5 dagars långa semestertrippen vi gjorde söderöver. Besök är alltid välkommet! Här kommer en liten bildkavalkad, men tyvärr saknas förstås en del av de vi fått träffa. Kameran är inte alltid på.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Som skrivet, några saknas men har varit lika välkomna och viktiga förstås. Det är väl kanske viktigaste lärdomen av 2020, att ta hand om varandra så gott det går. Jag hoppas vi ses mycket mer under 2021!

Vi har bägge skrivit många gånger om att vi inte har skrivit. Vi har också skrivit om anledningarna, vi har helt enkelt jobbat istället. Det vill säga förra sommaren, sommar 2020 har varit annorlunda även på den fronten. Men när förra sommarens mycket sena middag intagits efter en lång dag med hårt kroppsarbete så inföll paltkoma och den ömma och trötta kroppen orkade inte ens med lite datorklickande.

Efter det jobbade vi på helger och de kvällar vi orkade, på lediga dagar och jullov. Till slut hade vi inrett vår övervåning så pass att den var beboelig. Tja, inte bara det, vi älskar den. Den är vi, den är vårt skapande och vi känner oss väldigt hemma och avslappnade i vårt sovrum och i vårt arbetsrum/skrivarlya (som jag sitter i just nu i skrivande stund)

I coronatider har det blivit så att vi bott i stugan mer än vad som var planerat, för att inte vi och våra inneboende i lägenheten inne i stan ska umgås alltför nära. Det har varit väldigt bra på det sättet att vi har kunnat känna efter mer, planera mer och framförallt jobba mer på det som behöver göras.

Den här sommaren har jag och Matz tyvärr haft väldigt lite semester tillsammans, så vi har inte hunnit med ens hälften av det vi ville. Vi har upptäckt att vi jobbar bäst om vi jobbar tillsammans, framförallt behövs ofta ett par händer till och inte minst muskelkraften!

Men för er som vill få lite uppdatering på var vi ligger till i projekten så kan ni lyssna på ett radioinslag här:

https://sverigesradio.se/artikel/7516796?fbclid=IwAR22KCj4BSDsfpEP11-3rYywcNSH0GYalZvHTPZlfBUy5CsL8N34BVlYSTc

Eller läsa Östersundspostens Artikel

Och vi lovar som vanligt att vi ska bättra oss!

Lite blomsterrabatt har det blivit i sommar, men de här blommade inte förrän nu i augusti. Jordgubbsblommorna kom i mitten av juli….

 

 

 

Att det har varit stilla på bloggen under lång tid betyder inte att ingenting har hänt. Det brukar sägas att det som inte delas på sociala medier inte har hänt men i vårt fall är det tvärtom. Det känns bra att den där lilla tingesten, smartphone, inte helt tar över vår egen intelligens och vilja.

Vi har jobbat på i sommar. Från första semesterdagen till kl.20 kvällen innan vi började våra arbeten efter semestern.

Så har hösten fortsatt, med undantaget att jobbet, det där som betalar lönen, har tagit mer tid och energi än önskat. Men så är det nog för många av oss och också något att kanske ta en lite allvarligare fundering kring. Alltför många har slitit i sitt liv för att sedan inte ha ett när pensionen väl kommer.

Men nu sitter jag i vårt kök i stugan, det är juldag och elden sprakar i spisen. Katten ligger och värmer sig och nyss var jag ute och skällde lite på ekorren som äter upp all mat för småfåglarna.

På stugan finns numera en övervåning där det ska bli två rum. Ett sovrum och så vår efterlängtade skrivarlya, som jag väljer att kalla det. Kontor, bibliotek, alltmöjligtrum, det kommer bli lite av allt. Från rummen kommer det bli en utgång till en stor balkong där vi kan sitta med morgonkaffet och titta efter räven.

Det kommer bli bra men det är mycket jobb kvar. Men jag kan ärligt säga att det fysiska arbetet med stugan och med det teoretiska tankearbete som förstås måste till, är det som har hållit oss friska i både kropp och knopp under hösten.

Och Olga. Katten får nog ett eget avsnitt så småningom, men oj vad hon har gett livet mervärde. En underbar liten individ som styr oss med järntass!

Nedan lite blandade bilder från sommaren till nu. Allt från fyllande av rotzon, färdiglagt tak, påbörjad jordkällare, 100 kilo frusen potatis (här får ni föreställa er kraftuttryck och svordomar…) En av de otaliga av mig avbrutna tumstockarna, taklagsfest med de viktigaste hjältarna, vilopaus med bubbel, mm. Och Olga.