Ett gammalt hus är sällan eller aldrig helt rakt i någon som helst vinkel. Det är ofta ganska frustrerande när nyinköpta saker har räta vinklar och liksom inte passar in. Men ibland blir det bra för att det som helhet blir ganska förlåtande.
Framförallt ger det begreppet permanent provisorium (som väninnan Ingegerds pappa Sigvard ofta använde sig av) fritt fram för oss att använda.
Så vi fortsätter på den vägen och låter vinklar och krokigheter få vara som de är så länge.
Samt hoppas på att det rätar upp sig av sig självt. Något som vi väl inte är helt ensamma om.
Strävan efter fläckfri perfektion kan också bli ganska tråkig och intetsägande.
Pumphuset med den gamla bron. Som är sned, precis som den nya farstun fortfarande är.
Rävbacken 