Ja jisses vad tiden går! Januari började med förkylningar och trötthet. Julen och nyårshelgen var sociala precis som det väl ska vara. Men det här året lite extra på grund av Matz äldsta dotters bröllop, en underbar nyårsfest i kärlekens tecken.
Jullovet var välbehövligt och en hel dag låg vi tysta sida vid sida i stugan med varsin bok. Den enda gångerna vi rörde på oss var för att stoppa in ett vedträ i spisen eller för att hämta fika. Energin var låg.
Men så kom den tillbaka och i samma veva blev skidspåren bara finare och finare! Förra vintern var den vintern vi verkligen återupptäckte och utnyttjade spåren runt stan, så längtan var stor. Vi gav oss ut runt Rävbacken först där vi fick spåra själva. Men bara några kilometer bort finns otroligt fint preparerade spår, runt Svartsjöarna och Fursteli-spåren.
Den här januari hade vi om möjligt ännu mer magiskt vackra träd, med riktigt tjocka gnistrande grenar. Det går inte se sig mätt på det och till slut får en inse att det inte är möjligt att ta bild på allt. Vi får nöja oss med den här:
Men det blev lite jobb också. Av bäste Jörgen fick vi några granar som kommer användas till utbygge/uppbygge i sommar. Först skottade han förstås upp en väg fram till skogen.
Sen skulle det funderas lite.
Sen skulle det sågas och kvistas.
Matz hade bästa skyddshatten från Brasilien på sig. Turhatten.
Själv bidrog jag med glada hurrarop och lite fika.
Nu lovar vi mer från oss och framförallt oftare. Vi har tapetserat och börjat med badrummet, men allt det kommer i bloggen om inte alltför länge! Vi vandrar vidare mot ett fullt beboeligt Rävbacken!
Rävbacken 