Äntligen. Jag kunde säga äntligen. Jag insåg det inte då, men den längtan jag har haft efter en liten stuga att ta hand om och som kan ta hand om mig har varit så stark så länge. Och kanske inte bara en stuga, utan också skog, myrar, bäckar och natur som liknar den jag är uppväxt i. En stuga som matchar både mig och min plånbok. Matz klev in i mitt liv 2014 och vi upptäckte snart en gemensam dröm och ett gemensamt mål. Så den 25 augusti i år blev vi ägare till Rävbacken, faktiskt på dagen exakt 3 år efter att vi blev ett par.
Bara det är i sig är något inte bara jag kan säga äntligen om. Många har nog undrat över varför jag valt leva ensam under så många år. Men det är kanske inte alltid något man aktivt väljer, det bara blir. Eller inte blir. Men till slut blev det och nu är det så. Han byts inte ut, mitt liv har blivit så mycket roligare och mer värdefullt att leva.
Kanske är det därför som vi nu har lite bråttom. Vi vill hinna sitta och njuta lite också, inte bara jobba, än hur roligt vi har när vi gör det.
Sen ska vi cykla också, på alla fina stigar runt stugan. Cykla massor. Cykla är en bra grej.
I somras, innan vi ens gett ett bud på stugan så åkte vi dit för att känna oss för lite. Då upptäckte vi mängder av smultron som vi plockade och sa skämtsamt; det här kanske blir vårt lilla smultronställe! Och det blev det ju!
/Bitte
Rävbacken 
💖
GillaGilla