Vi köpte Rävbacken i september 2017 och den följande vintern blev riktigt snörik. Vi som bott söderöver i många år tyckte att det var lite härligt, vitt, ljust och fint och lagom kallt. Eftersom vi bodde i lägenhet inne i stan så var snön bara nåt som behövde skyfflas undan på fritiden, och på balkongen. Lite friskt och härligt kroppsarbete bara.
Det var ofta drivor på vägen till stugan så vi fick ta sats med bilen, som inte är fyrhjulsdriven. Det året plogade vår bästis Jörgen upp en väg över åkern så vi kunde åka via Bällsta och Rasten, en lite snabbare väg. Vi skottade upp en liten gång till vedboden nån gång ibland och fick väl nån gång till och med åka skidor sista biten med en pulka släp, för att ta oss fram.
Sedan kom några vintrar med ganska lite snö, inte minst förra året. Tack och lov, då bodde jag ju ensam på veckorna så det var riktigt skönt att inte behöva skotta varje dag.
Bilden nedan är från vägen till stugan vintern 2017, många drivor att ”krossa” med vår Dacia. Den har fått jobba sedan dag ett.
Men så kom vintern 2023 och 2024. Jag kan lugnt säga att det blev ett kraftigt stresspåslag när det damp ner över en halvmeter i början av november. 15 november hade jag skottat taket på vårt matrum, som har ett lite för platt tak för att det ska orka tyngden av för mycket snö, TVÅ gånger.
Bilder från 2017, ingen övervåning och den gamla farstun.
Och så höll det på. Traktorn tuffade på, men vi hann inte ens få på kedjorna på däcken innan snön kom så den slirade på i den så märkliga snö som låg i botten. Jag till och med körde fast med bilen i 5 cm snö, och jag är faktiskt ingen dålig bilförare. Tack och lov har vi haft turen att bo nära världens bästa grannar åt alla håll, så vi har fått hjälp de gånger det har skitigt sig ordentligt. När man inte ens ser vägen och skulle behöva en lite starkare maskin så är det guld värt. Bäste bror kom också och hjälpte oss på med kedjorna, förhoppningsvis har vi lärt oss hur man gör nu. Vissa gånger har jag fått gå före Matz som kör traktorn för att han ska se var vägen är. Men då har han ibland knappt sett mig så helt säkert har det inte varit. Och också fått skotta bort stenhårt packad snö för att traktorn ska orka skotta. På det måste det ju skottas runt huset, till fågelmaten, till kornladan, till pumphuset, till vedboden… Jomenvisst, vad det är vackert med det vita, ljusa. Har jag fått fram i texten att jag är så hjärtligt trött på det här nu?
Vill det sig riktigt illa kommer vi ha minst ett halvår med snötäcke den här vintern, och det känns tungt. Det positiva med det är att det fyller på grundvattnet lite.
Men så kommer de här dagarna, med blå himmel och sol som värmer lite, och allt (?) är förlåtet.
Efter just den här dagen när de här bilderna togs, så kom givetvis en dusk med snö igen. Fram med traktorn!
*lopme – Snö på samiska. Bland alla andra drygt 200 ord det samiska språket har för snö. Jag måste säga att jag funderat mycket på vad de olika typerna av snö vi har upplevt i år heter. Det skulle jag verkligen vilja lära mig.
Rävbacken 